Aktivarum

Aktivarum introducerar Bernard Chapin – Hur Jämställdism (MRA) blir en höger-vänsterfråga | juli 5, 2012

Detta blir (som med Tom Leykis) ett slags åter-presentation då Chapins Inferno har förekommit här tidigare.

Precis som han påpekar är dock jämställdister dåliga på att upprepa grunderna, vilket lämnar fältet öppet för feltolkningar. Sålunda är detta att betrakta som ett ”första inlägg” ramverket som styr hur övrig information skall tolkas.

Bernard Chapin är politiskt konservativ och libertarian. Han berättar i den här videon varför han anser jämställdism lutar politiskt åt höger medan den är klart svårare att förena med vänsterpolitiskt engagemang.

Jag håller inte riktigt helt med om detta men jag förstår varför han i dagens läge anser det.

När han pratar om höger menar han nämligen bara den del av högern som står för frihetliga ideal medan hans vänster innebär den vänster som utmärks av byråkrater, lobbyister och kvoteringsförespråkare.

På enkel svenska menar han med höger den ”gammelhöger” personer som Ron Paul försökt återinföra medan han med vänstern menar den ”nyvänster” som framför allt utmärks av att förakta arbetarklassen.

Läsare av den här bloggen vet nog dock att det är nyhögern och nyvänstern som är vid makten idag.

Att rösta på höger ger idag inte jämställdister mer representation varken inom politiken, akademin eller massmedia av den enkla anledningen att personer som Ron Paul ‘är inte framträdande inom dagens höger.

Gammelvänstern var bättre för män än nyhögern medan gammelhögern var bättre för män än nyvänstern. Både nyvänstern och nyhögern är så dåliga för män att jämställdister regelbundet anklagas för att stödja SD.

Exempelvis genusforskaren Roger Klinths anklagelse mot Correns ledarredaktion.

”Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik”

Här hittar ni blogginlägget om den händelsen. Både nyvänsterns och nyhögerns åsikter ansågs alltså oförenliga med jämställdistisk rapportering där genusteori som överordnad förklaringsmodell ifrågasätts.

Att detta skulle innebära Corren förespråkar SD-politik är dock ett argument som chefsredaktör Charlotta Friborg fullkomligt förkastade. Hon menade detta var ”guilt by association” och därmed helt ointressant.

Denna episod lär oss dock något om hur höger-vänsterfrågor bör hanteras inom jämställdismen.

Om både nyvänstern och nyhögern är negativa så är det enda rätta att göra som Corren, hålla sig till sakfrågorna och sakna tillhörighet. Om sakfrågorna stämmer mer med ett parti än ett annat, so what?

Vad Bernard Chapin menar är att nyvänstern (en vänster ej fokuserad på arbetarklassen) är en antites till allt som jämställdismen står för. Låt mig visa hur sakfrågorna ser ut. Hans argument är.

1. Identitetspolitik och politisk korrekthet (Cultural marxism). Offer och förövare, män är alltid förövare och antas alltid bära skuld för något fuffens.

2. Social rättvisa (Social justice). Kvotering (Affirmative action) kompensationsdiskriminering samt synen på falska anklagelser gällande sexbrott, partnermisshandel och övergrepp mot barn

3. Byråkratier. Denna punkt är oundvikligen kopplad till den förra där ídén att belöna produktivitet och effektivitet förkastas eftersom vad byråkrater framför allt vill belöna är lydnad och lång, trogen tjänst.

4. Social Ingengörskonst (Social Engineering). När jobb inte har effektivitet som målsättning hindrar inget man fyller dem med vad man anser vara rätt sorts människor. Här ingår även onödiga utbildningskrav. 

5. Idén att ”White Knights” tillhör högern. Här räcker det egentligen med att nämna vänsterhöjdare som Thomas Bodström, Kapten Klännning och Claes Borgström.

Kort sagt, om ”vänstern” står för ovanstående saker så är jämställdismen per definition icke-vänster.

Så lyder Chapins argument. Problemet är att dagens nyhöger har långtifrån den motståndskraft mot identitetspolitik, sociala rätteviseargument, byråkratier, opportunism och chivalry som skulle göra frågan tydlig.

Sålunda är hans inlägg inte den kritik mot vänstern han tror. Däremot är det en utmärkt uppräkning av de saker som jämställdism vill ändra på oavsett om man politiskt tillhör högern eller vänstern.

Snabb Uppdatering: Massmedia tycks ha hittat en ny favorit. Knappt har tangentbordet hunnit svalna så är Tobias Bromander citerad igen. Förra gången handlade det om hur svårt kvinnliga politiker hade det. Den här gången är det superrika popstjärnor som Madonna och Rihanna som är den designerade offergruppen. Publicerar eventuellt ett längre inlägg på ämnet imorgon.


18 kommentarer »

  1. Gör inte detta att höger-vänster-skalan blir ointressant ur ett mansperspektiv?

    Hellre skulle jag då vilja se diskussion om progressiv-reaktionär. Framförallt visar förekomsten av herrar Bodström, Borgström och Klänning, samt kommentaren från Klinth hur reaktionär och bakåtsträvande som feminismen har blivit. Att deras vetenskaps-syn egentligen bottnar sig i pre-Darwinism (Rousseau etc) är ytterligare ett tydligt exempel på bakåtsträvande.

    Men det är väl att hoppas på för mycket.

    Kommentar av Mars — juli 5, 2012 @ 2:32 e m

  2. Mars

    Om det inte ska göras till en vänster höger fråga. Svara gärna på var man ska sätta in kraft som vänster,vänsterliberal och antifeminist?

    Skribent för Aktivarum

    Väldigt bra inlägg som granskar hycklande män i toppen som skiter i män där nere.

    Kommentar av Blogg läsare — juli 5, 2012 @ 5:47 e m

  3. Det intressanta är att Feminism inte är förankrat inom arbetarrörelsen eller hos kärnmoderater. Vilket skrivs i blogg inlägget. Så Wtf är logiken med orsak-verkan med att de lyckas få hålla på än idag!

    Kommentar av Blogg läsare — juli 5, 2012 @ 6:03 e m

  4. Blogg läsare:

    Så här tänker jag: I Sverige ägs vissa frågor av vänstern och andra av högern. Frågor som mäns kortare livslängd, sämre utbildningsnivå, mäns ohälsosammare livsstil, dåliga arbetsförhållande (du kan säkert fylla på) är frågor som borde locka vänsterväljare.

    Typiska högerfrågor är punkt 1-4 ovan, de är kanske lättare att hitta.

    Det finns inget egentligt vänster-höger för mansrörelsen. Däremot har feminismen i Sverige och på andra ställen, totalt kidnappat vänstern. Därför finns det betydligt mer att göra där. De förnekar att de vänsterfrågorna egentligen är ett problem, eftersom det är orättvisor som ”bara drabbar män, och därför borde männen kunna göra något åt dem själva”. Det behövs män som protesterar mot dem typ av lögner.

    Kommentar av Mars — juli 5, 2012 @ 6:22 e m

  5. Mars

    Du skrev att Mansfrågor borde locka vänsterväljare. Absolut!

    Ta te x sakfrågor inom mansdominerande fackförbund antifeministisk lönediskussion,arbetsrätt,arbetsplatsolyckor,skattebörda till välfärd och pension genom ett helt mansliv, kortare livslängd, vårdnad om barn vid separation, grovarbete form av prostitution,
    ,tillåtet manshat i media samt Politiska förfallet att män ska bli företrädda av karriäristfeminister orback,baylan, Borg,Bodström,ohly,sjöström

    Kommentar av Blogg läsare — juli 5, 2012 @ 9:43 e m

  6. Mansfrågor lockar inte vänsterväljare eftersom vänstern alltid delar in grupper i makthierarkier, åtminstone sedan Marx tid. Att vänstern skulle börja förstå mansproblem är som att hävda att de borde kunna förstå att även borgare och överklass är människor som har problem, om än statistiskt mindre problem än arbetarklass. Det kan de förstås inte. Då faller hela deras världsbild. Utan en tydlig förtryckare finns det ingen att kämpa mot, ingen att vifta med röda flaggor åt på 1:a maj.

    Vänstern måste ha sina offer och sina förtryckare och aldrig skola de tu mötas.

    Högern består av två rätt olika grupperingar, liberala och konservativa. I Sverige finns egentligen inga av grupperna representerade i riksdagen, åtminstone inte om du jämför med USA. Men konservativa är generellt skeptiska till att omvälva samhället och är i den bemärkelsen negativa till det feministiska försöket att ta över samhället. En del konservativa vill dessutom aktivt verka för mer ”gammeldags” moral som åtminstone ger män och kvinnor olika fördelar, i kontrast till feministerna som gärna behåller kvinnors fördelar men vill radera deras nackdelar och männens fördelar.

    Liberala, amerikanska libertianer, skulle väl i princip kunna vara för fullständig jämställdhet för att de är för fullständigt individuell frihet utan individuella skillnader. I Sverige som har världens mest utbyggda välfärdsstat är det dock ett meningslöst projekt att stödja liberaler. Deras lösning är att man slutar fördela pengar, slutar styra från statligt håll. Med undantag av rena diktaturer finns det inget land i världen där detta är mer osannolikt än i Sverige. Vi är världsmästare på att fördela.

    Kommentar av Johan Grå — juli 6, 2012 @ 8:07 f m

  7. Johan Grå:

    ”Att vänstern skulle börja förstå mansproblem är som att hävda att de borde kunna förstå att även borgare och överklass är människor som har problem,”

    Just där tror jag att du har helt fel. Män är samhällets underklass/arbetarklass, en växande sådan dessutom. Feminismen (åtminstone de som företräder feminismen) representeras av borgare och överklass. Många av de viktigaste feministiska frågorna är helt ointressanta för arbetarklassen. Egentligen är det nog bara (faktoiden) mäns våld emot kvinnor och (likaså faktoiden) kvinnolöner som är arbetarklass-frågor. Och studerar man det närmare tycker jag att feministerna ganska dåliga på propagera dem ur ett arbetarklassperspektiv*.

    Det handlar helt enkelt om att vänsterns just nu allenarådande perspektiv är betraktandet av kvinnor som en förtryckt minoritet. Det är ingen dålig supertanker att försöka vända riktning på men den kan segla hur länge som helst.

    Resten av analysen har jag förstås inget invända emot. Men jag tror du överskattar ideologins betydelse i den politiska debatten. Folk röstar i första hand med plånboken, i andra hand med vissa ideal bortom ideologierna (som t.ex. miljö, invandrarfrågan).

    _________________
    *Mäns våld emot kvinnor som är vanligare i lägre sociala lagret ”drabbar alla lika” enligt feministisk teori. Kvinnolönefrågan brukar handla om kvinnliga akademikers låga löner i första hand.

    Kommentar av Mars — juli 6, 2012 @ 8:58 f m

  8. ”kan INTE segla hur länge som helst” skulle det ha varit.

    Kommentar av Mars — juli 6, 2012 @ 8:59 f m

  9. Så länge som staten, oavsett höger eller vänster, som ju för hönsen är den imaginära alfahannen, fortsätter att dalta med horderna av våra offerkoftade, navelskådande feministhöns – så kommer de genuslobotomerade hönsen självklart att att såsom bortskämda snorungar som nu bara fortsätta sitt infantila gnäll, och dessutom fortsätta leka att det är vetenskap, rättvisa och jämställdhet.

    Alla kvinnor är ju dessutom som bekant, även alldeles bortsett från de förljugna könskommunistiska genus-sagorna, biologiskt predisponerade att såsom iglar extrahera resurser av andra genom egocetriskt självömkande och gnäll.

    Kvinnor, hela världen över, söker uppåt i den socioekonomiska hierarkin för att hitta en lämpligare värd att igla på. Där kvinnlig självömkan och gnäll ju bara är påfallande infantila verktyg för att suga till sig ytterligare resurser. Det är naturligtvis inte alls vackert, men så verkligheten ut. Världen över. Deal with it.

    Det ”nya” är bara att den kvinnligt infantila självömkan och det obstinata gnället med mångtusenåriga anor kollektiviserades och förkläddes till en vetenskap, genusvetenskap, på basen av könskommunism, en kollektivistisk könshatarideologi, västhatarideologi, manshatarideologi – statsfeminismen.

    Kommentar av Liberalen — juli 6, 2012 @ 10:28 f m

  10. Kul att se det blir intressanta diskussioner. I vänster-höger frågan har jag inget självklart svar. Å ena sidan förstår jag varför Chapin anser hans MRA-engagemang är en självklar följd av hans högerpolitiska synsätt. Å andra sidan har jag svårt att se att den höger han beskriver är den höger som vi får idag. Det händer utan tvekan saker inom USA:s höger där den neokonservativa kristenhögern tappat delar av sin makt till Ron Pauls liberatarianska gammelhöger.

    (Exakt hur stor del de tappat är inte klart men vad som gör situationen allvarlig är att det främst är hos ungdomarna skiftet har skett.)

    Men i de flesta övriga länder så är en röst på högern en röst på den korporativa sektorn och den överlägset största målgruppen för den korporativa sektorn är kvinnlig konsumtion. Exempelvis Hollywood hanterar fildelning genom att göra filmer med fokus på kvinnliga intriger av allt att döma med tanken att flickvänner skall dra sina pojkvänner till biografen medan filmer med mer fokus på vad män gillar i högre grad tankas hem och ses på hemmabioanläggningar.

    Sålunda är det ett felslut att tro högern är mindre inriktad på kvinnor. De är inriktade på kvinnor men av andra anledningar än vänstern.

    Den som sålunda vill slippa dagens feministiska ösregn kan inte lösa det varken med en röst på vänstern eller högern. Vi måste bygga en egen fristående rörelse.

    Kommentar av Aktivarum — juli 6, 2012 @ 10:42 f m

  11. Liberalen:

    ”Alla kvinnor är ju dessutom som bekant, även alldeles bortsett från de förljugna könskommunistiska genus-sagorna, biologiskt predisponerade att såsom iglar extrahera resurser av andra genom egocetriskt självömkande och gnäll.”

    Nej det där håller jag inte med om. Kvinnor är biologiskt predisponerade att extrahera resurser av andra det är nog en korrekt beskrivning men de är inte predisponerade för någon särskild metod. Det är snarare så att män som ger vika för gnäll ökar sannolikheten att deras flickvän gnäller mer medan män som säger det magiska ordet NEJ upptäcker deras flickvän letar andra sätt som funkar bättre.

    Ett stort feministiskt misstag är att klaga på hurdana män är när mäns varande i stort är en följd av vilka manliga beteenden som kvinnor ansåg sig behöva och därför belönade med beundran samt sexuellt (som ofta hör ihop)

    Kommentar av Aktivarum — juli 6, 2012 @ 10:47 f m

  12. @Mars

    Jag förstår hur du tänker men jag tror vänsterrörelsens drivkraft är maktkampen, striden för en svag grupp, inte identifieringen med en viss grupp. Det finns förstås delar av vänstern som fortfarande identifierar sig med arbetare men för de flesta är det bara en term för de svaga. Det har för länge sen mist kontakten med folk som är arbetare.

    Kampen för arbetarklassen och för övrigt också letts av många medel/överklass akademiker. Palme exempelvis.

    Den grundläggande kampen har inte förändrats. Det handlar om vilka man ser som svaga och vilka man ser som starka. De förra svaga har man slängt på soptippen när man hittat några nya.

    Att man plötsligt ska inse att arbetare är män och inte alltid har det bra eller har makt tror jag är felanalys av vad som egentligen driver vänstern. Sakfrågorna är inte det primära, moralfrågorna är det, och moralfrågorna handlar om att ta hand om någon som är svag och inte krångla till dynamiken för mycket.

    @Aktivarum

    Vi har ingen höger i Sverige så du har helt rätt. Vi har olika skalor av vänster, och rätt lite skiljer partierna åt.

    Det närmsta man kan komma en höger är falanger inom KD, Folkpartiet och Centern men det är sällan de som är tongivande.

    Min upplevelse är dock att högern har börjat ta lite mer plats. Politiskt försvagades den av att Moderaterna blev Socialdemokrater men i debatten märks Neo, Axess, folk som Billing och Pär Ström som oavsett om det är höger eller vänster kämpar mot vänsteråsiktsmonopolet. Är det inte Correns ledarsida som ibland stått för förnuftets röst i könsfrågor också?

    Kommentar av Johan Grå — juli 6, 2012 @ 11:42 f m

  13. Johan:

    Tror vi pratar om lite olika saker. Det jag pratar om är potentialen för vänstern att anamma mansfrågorna. Att det idag inte finns någon sådan vilja är solklar – men det innebär inte att de inte kan finnas där om 5-10 år. Samhällsutveckling går snabbt. Dessutom är vänstern inte alltid enig, vilket gör att frågorna kan få plats. Att högern har potential att anamma mansfrågorna är mer givet, men inte heller de har ju tagit chansen. Jag håller med dig om moralfrågorna – men akademiska socialisterna på Palmes tid var mer envetna i att se sig som förkämpar för arbetarklassen och inte verka i eget intresse.

    Jag var inne på det i första inlägget; vänstern har en önskan att ses som progressiv. Kvinnofrågorna är reaktionära av naturen – det kommer ta ett tag innan de märker det, men det kommer de att göra. För vänstern är det en smärtsam process som började redan för ett tiotal år sedan.

    Aktivarum:

    Helt riktigt att det inte finns något parti, men det finns i alla fall en handfull ledamöter i Riksdagen som uppmärksammat mansfrågorna. Mer än att hoppas på ett parti tror jag att vi kan hoppas på att allt fler ledamöter tar ställning, så alldeles nattsvart är det inte där heller. Men det är bedrövligt att se både moderater och folkpartister använda de socialkonstruktivistiska uttrycken, betydligt bättre än marxisterna gör.

    Kommentar av Mars — juli 6, 2012 @ 4:26 e m

  14. Mars

    Gudrun Schyman gick från fi och gjorde feminism till nyvänster och nyborgerlig.
    Nyvänstern rensar inte avlopp utan genustycket åt andra. Nyborgarna anammar feminism för
    skäl som försök till profit och vinna val.
    Om några ska ställa sakernas ordning till rätta
    är det arbetarklass och libertan i en ny rörelse baserat på sakfrågor.

    .

    Kommentar av Blogg läsare — juli 7, 2012 @ 11:30 f m

  15. Kommer Mitt Romney bli parkerad efter uppgifter om styrelseuppdrag för oetisk korporation? Isåfall skulle det hända det politiskt hända saker ifall Obama och Ron Paul möts

    Kommentar av Blogg läsare — juli 7, 2012 @ 11:32 f m

  16. […] argumentet är dock lika absurt som att i höger-vänster-frågan mena Fredrik Reinfeldt inte är en riktig moderat medan man själv är det. I nästa inlägg skall […]

    Pingback av Feministisk sexism mot män (Misandri) placerar Sverige på den politiska världskartan « Aktivarum — juli 8, 2012 @ 3:59 e m

  17. @Blogg läsare

    Ron Paul har ingen chans alls mot Obama och Obama står för precis den vänster akademiska syn som feministerna kommer ifrån. Det skulle vara ett stort nederlag.

    I USA finns en stor konservativ krets som fortfarande håller fast vid att det finns vissa värderingar man bör hålla sig till. De är det största hoppet.

    Kommentar av Johan Grå — juli 9, 2012 @ 10:24 e m

  18. […] jag förklarade i inlägget om hur jämställdism blir Höger-Vänster fråga så handlar dagens vänster inte alls om “fight for the little guy” Dagens vänster […]

    Pingback av Godhetsrörelsen fortsätter att kapas av radikala vänstern. Från Feminismen till Pride-paraden och HBT-rörelsen « Aktivarum — juli 24, 2012 @ 10:04 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: