Aktivarum

False Allegations Summit och The Brian Banks Story – Gömd kamera avslöjade falsk våldtäktsanklagelse | juli 1, 2012

Dagens inlägg handlar om det känsliga ämnet falska anklagelser och den otroliga berättelsen om Brian Banks.

Girlwriteswhat berättar hon har besökt ett ”much happier place” nämligen False Allegations Summit i Washington DC. En händelse vars betydelse ökat pga vad vi kan kalla The Brian Banks Story.

Brian Banks som suttit 5 år i fängelse för våldtäkt fick tre år efter frigivningen en osannolik friend request på Facebook från ”offret” Wanetta Gibson. Med hjälp av en privatdetektiv stämde han träff med Gibson.

Gibson erkände där att våldtäkten aldrig hänt men ville inte riskera de pengar hennes familj fått i skadestånd.

“I will go through with helping you, but all that money they gave us, I don’t want to have to pay it back, because that would take a long time,”

Hennes mamma stämde nämligen gymnasieskolan där händelsen inträffade för ”lack och security” och fick 1,5 miljoner dollar. Dessa pengar gjorde det alltså problematiskt att nu rentvå Brian Banks namn.

Men privatdetektiven Freddie Parishs plan var i själva verket att smygfilma mötet med en kamera dold i en krukväxt. Han berättar för media att det i detta läge fanns noll utrymme för misstag.

“There’s only one chance to get the goods,” Parish told the station. “You’ve got to get it right the first time.”

Planen lyckades – såväl rätten som en chockad omvärld kunde se Gibson på film prata fritt om händelsen.

Parish: “Did he rape you?”
Gibson: “No, he did not rape me.” 
Parish: “Did he kidnap you?”
Gibson: “No.”

Vad som pågick i hennes huvud är inte lätt att lista ut. Redan i första kontakten på Facebook framgick att hon inte tog det inträffade på allvar. Att hon förstört hans liv var en struntsak som skulle fixas till.

“let bygones be bygones.”

Till journalisterna berättar Brian Banks hur han knappt kunde tro sina ögon när hon skickade en ”friend request” men insåg att han nu måste spela sina kort rätt och hålla känslorna under kontrolll.

”I thought maybe it wasn’t real,” he said. ”How could she be contacting me?” He said he knew that if he became angry when he met with her it wouldn’t help, so he struggled to keep calm.

”I stopped what I was doing and got down on my knees and prayed to God to help me play my cards right,” he said.

När Wanetta Gibson konfronteras med videon hävdade hon att Banks betalat henne för att ljuga.

Justin Brooks från California Innocence Project lyckades dock den 24 maj få domen mot Brian Banks upphävd. En hearing som tog mindre än en minut gjorde därmed slut på en 10 år lång mardröm.

Samtidigt finns inga planer att åtala Wanetta Gibson för falsk anmälan. Åklagarkontoret tycker det blir för svårt att bevisa hon ljög. Skoldistriktet som betalade 1,5 miljoner dollar lär heller inte få tillbaka pengarna.

Wanetta Gibson går dock inte helt fri, hon är en alltmer hatad människa på Youtube.

Men löser det verkligen någonting att attackera henne? Vad händer när nästa kvinna gör samma sak? Systemet verkar säga det är fritt fram. Inte ens med filmbevis så agerar ansvariga personer kraftfullt.

När den smyginspelade videon gjorde händelsen känd ökades dock betydelsen för den – av SAVE (Stop Abusive and Violent Enviroment) sponsrade – False Allegations Summit som hölls den 30 Juni 2012.

I längden är uppmärksammande av frågan på nationell nivå mycket viktigare än att straffa en enda brottsling (Gibson).

Vad som behövs är inte mer ilska mot henne. Vad som behövs är ilska mot ett politiskt och rättsligt system som feminismen varit direkt medskyldig till att skapa där man i allt högre grad vill tro på anklagelser i sig.

Beträffande Brian Banks så  försöker han nu samla pengar för att producera dokumentären ”The Brian Banks Story” Som påpekas är det dock talande en kvinna som klagar på TV-spel har lättare att få pengar.

fortsättning följer


3 kommentarer »

  1. I en debattartikel i SvD idag, http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/stora-brister-i-skydd-for-hotade-kvinnor_7315589.svd, diskuterar kammaråklagare Ulrika Rogland riskbedömning vid vårdnadstvister, utifrån den man som nyss dömts för mord på sin ex.

    I just detta fall var ju mannen dömd sedan tidigare, och man kan lätt hålla med om att det måste vägas in i riskbedömningen (och rimligen gjorde det också?) Det är alltid lätt att med facit i hand (en förälder mördas inför sina barn) konstatera att något gått åt h-e fel i processen.

    Ändå har man ju invändningar:

    En kvinna som är utsatt för hot och där det finns kontaktförbud ska inte behöva möta mannen i rätten i vårdnadstvisten.

    En person som är utsatt för hot och där det finns kontaktförbud ska inte behöva möta motparten i rätten…

    Varför snäva in det på kön? Frågan är generell, och gäller rimligen alla situationer i rätten där en hotbild föreligger. Det är väldigt olyckligt om vittnen m.fl. upplever sig hotade i rättssalen och utanför. Samtidigt finns förstås en fundamental rätt för varje person att få en rättvis chans i rätten, utan att man i förväg dömer ut denne (vilket inte minst illustreras i fallet med Brian Banks).

    Den förälder som gör sig skyldig till allvarliga brott borde, i vart fall under en tid, mista rätten till vårdnad och umgänge med sina barn. Denna rätt borde man sedan inte få tillbaka förrän man visat sig lämplig, alltid med barnets bästa i centrum.

    Den förälder som dömts för allvarliga brott…

    Frågan är naturligtvis högintressant, men det är alltid bra om man kan distansera sig lite, och inte snöa in på det vanliga ”kvinnor är offer”-spåret. Inte ens alla tidigare dömda är ju faktiskt skyldiga. Och personer som avtjänat sitt straff skall väl också omfattas av oskuldsprincipen?

    Vi har ju tidigare sett hur debatten lätt kör ned i diket med en underton av ”alla män är förövare”. Extra viktigt då att söka ett generellt och robust ställningstagande, t.ex. genom att anta att män och kvinnor förtjänar samma skydd av lagen.

    Kommentar av Ulf T — juli 2, 2012 @ 12:26 e m

  2. aj, lite fel i markup:en där, och ingen edit-knapp. Ber om ursäkt.

    Kommentar av Ulf T — juli 2, 2012 @ 12:27 e m

  3. Ulf T:

    Och Ulrika Rogland råkar bara vara den feministiska åkiagare som skötte BDSM-målet. Alltså som ville sekretessbelägga förundersökningen för misshandel efter att det började som multipla falska våldtäktsanklagelser. Hon fick bakläxa av domaren som upplyste henne om att det inte var någon sexbrottsmål och att det inte fanns nån som helst grund för att hemlighålla förundersökningen.

    https://aktivarum.wordpress.com/2011/09/25/vilka-feminister-ville-ha-en-friande-dom-i-bdsm-malet-nu-igen/

    Kommentar av Aktivarum — juli 2, 2012 @ 12:51 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: