Girlwriteswhat – Feminismens historieskrivning är falsk – Del 3 Den officiella linjen om kvinnlig makt

Detta är den tredje delen i den serie inlägg som kommenterar GWW:s senaste video.

Del 1 gav bakgrunden till videon, kommenterade vad – som i vår del av världen – oftast sägs i massmedia och akademia om kvinnors situation samt påtalade internationella feministrörelsen stoppade manliga P-piller 1990.

Del 2 tog upp ämnet kvinnlig makt. Jag påtalade hur den kan användas till att bestämma hur media och akademia skall beskriva kvinnors situation – vilket förklarar hur historiebeskrivningen kan se ut som den gör.

Detta inlägg argumenterar  varför den officiella linjen om kvinnlig makt är felaktig. Ett par exempel:

När chefen sade något kvinna 1 ogillade dominerade hon först situationen med upprördhet varefter hon lämnade rummet. Sedan ”råkade” hon berätta om händelsen för kvinna 2 som ”råkar” vara journalist.

 ”saying later that if she hadn’t left, ”I would’ve either blacked out or thrown up.”

Jämför med kändisen som ligger med Kvinna 3. När han senare inte svarade i telefon ringer hon upp Kvinna 4 på hans jobb. Till denna okända människa ”råkar” hon berätta hon haft sex med mannen.

Det visar sig även kvinna 3 har haft sex med honom, något hon ”råkar” berätta för Kvinna 4.

Efter mycket om och men råkar Kvinna 3 och Kvinna 4 berätta för polisen de haft sex med mannen och versionen de gav av händelseförloppet leder till polisanmälan hos den traditionellt mansdominerade hierarkin.

Värt att notera är hur Kvinna 1 säger syftet med att kontakta en journalist inte var att sprida händelsen i media medan Kvinna 3 och 4 säger syftet med att gå till polisen inte var att göra en polisanmälan.

Detta är per definition en form av makt,”Det-var-inte-meningen-makt”

Oavsett hur man tolkar händelserna kvarstår faktum att det är makt som utövas.

I ansvarsfrågan gör det sak samma om vi tror på dem eller inte, att vara omedveten om den makt man har innebär inte man har mindre makt – bara att man är sämre på att använda den på ett bra sätt.

Vidare så är Kvinna 1 professor och Kvinna 3 statsvetare. Hamnar de verkligen i bättre ljus om det var sant att de inte hade en aning om följderna? Kan en professor vara så okunnig om hur media funkar?

Kan en samhällsvetare som inte vet hur Polisen fungerar anses kompetent?

Det räckte med en städerskas berättelse för att sänka en av Frankrikes mäktigaste män. Det räckte med några rader till en journalist för att få Harvards chef sparkad och en man som anses jagad av CIA? Well…

Men officiellt så har kvinnor inte makt för universitetsfeminister hävdar att om kvinnor hade makt vore en större andel av världens ministrar, styrelsemedlemmar och höga chefer kvinnor och de åtlyds bevisligen.. (lol)

Att denna sorts påståenden godtas av akademia spelar dock i maktfrågan ingen roll

Om inte fler professorer är kvinnor så har kvinnor nämligen officiellt ingen makt i akademia – Det har universitetsfeminister bestämt. Om de säger de inte har makt så är det så – punkt slut. (lol)

Hade inte riktiga forskare varit så rädda för att ”being next” att de faktiskt tillåter denna travesti på universiteten hade den varit rolig. Så löjlig och absurd är beskrivningen ifråga.

Sanningen är nämligen att maktutövning i sig är ett obestridligt bevis på makt.

Den ”Officiella Linjen” från massmedia, akademia och myndigheter där kvinnor beskrivs som offer motbevisar sålunda sig själv. Helt i linje med Kajsa Ekis Ekmans resonemang om intellektuellas marginalisering.

”Detta kan ju inte vara annat än falskt, eftersom själva definitionen på en intellektuell är någon som skriver och talar.”

Enligt samma logik, hur skulle offer utan makt kunna bestämma vad journalister och forskare säger? Det kan inte vara annat än falskt eftersom själva definitionen på makt är någon som bestämmer över andra.

Vi skall avsluta med ännu ett – betydligt äldre – exempel på kvinnlig makt.

Som referens har vi artikeln ”The day Hitler blinked” av Barbara Ash. Och nej Godwins law är inte tillämpbar här för exemplet visar raka motsatsen till vad Godwins Lag postulerar.

Den 27 Februari 1943 visades på Berlins Rosenstrasse 24 hur inte ens Nazisterna – så onda som de var – ignorerade kvinnors önskemål. Detta trots att vad som bestreds var statligt sanktionerad policy.

”The protest on Rosenstrasse was the only public German protest against deportation of Jews. It shows what happened when German women confronted the regime and refused to abandon their Jewish spouses. ”

Inte nog med det. Även andra lyckade protester mot nazi-regimen utfördes av kvinnor.

Att döma av Barbara Ash artikel och den refererade forskningen från Dr Nathan Stoltzfus var det utmärkade för de lyckade protesterna mot nazi-regimen just att de utfördes av kvinnor.

”By January 1943, German women in general were particularly influential in any collective effort to oppose the Nazi regime.”

Vid en särskilt intressant händelse blev Hitler övertalad av Goebbels att ändra sin kvinnosyn. Tysklands officiella inställning var tidigare att kvinnans plats var hemmen men nu behövdes kvinnor i fabrikerna.

”Although Hitler fully supported the Nazi tenet that a woman’s place was in the home, and their primary purpose to support their men and raise children of the so-called “master race,” Goebbels convinced him that the only way to win the war was to put them to work.

Nazitysklands mäktiga statsapparat visade sig dock åter inte vara mäktig nog.

Kvinnor i mängder vägrade att lämna hemmen för att motsvara statens behov av arbetskraft i fabrikerna. Åter visade sig en av världens mest våldsbenägna regimer obenägna att tvinga fram lydnad.

By the thousands, women ignored the call to work. The widespread refusal was not viewed as opposition to Hitler, but as standing up for family traditions that the regime had encouraged for a decade. Thus the women weren’t punished.”

Här ser vi fascinerande nog exakt samma sorts motivering som vi avhandlat i tidigare exempel. Kvinnornas önskemål åtlöds för deras maktutövning beskrevs inte som maktutövning överhuvudtaget.

”Feminine traits are called weaknesses. People joke about them, fools ridicule them, but reasonable persons see very well that those traits are just the tools for the management of men” – Immanuel Kant 

Diskussionen om kvinnlig makt är inte en stilstudie, det är en analys av substans.

I sin oförmåga att objektivt göra den analysen har vetenskapen inte bara misslyckats att sköta sin uppgift utan även effektivt motbevisat sitt eget påstående om den kvinnliga maktlösheten.

Hade kvinnor inte haft makt hade inte Larry Summers behövt fråga om lov för vilka hypoteser han får diskutera. Pelle Billing visar i ”Fredagshumor” ett talande exempel på kvinnliga uttryck för makt.

Finns det ens något ämne där kvinnor faktiskt frågar män om lov att få sätta upp hypoteser?

Om vi jämför en Harvard-rektor som menar kvinnor är mindre intresserade av vetenskap än män är med en teater som menar män är moraliskt sämre än kvinnor (och det är en snäll beskrivning av SCUM)

Då tycks det vara männen som riskerade att få sparken från jobbet. Inte kvinnorna. Så en bättre fråga är om det över huvudtaget finns något ämne där kvinnor måste låta män bestämma?

---

Publicerat i Genus, Girlwriteswhat, Jämställdhet
Tags: kvinnlig makt