Min kritik av Genusteori – Hur kan allt vara någons fel? – Hur kan allt öht anses fel?

I det här inlägget lägger jag fram min nya teori beträffande hur könens relationer fungerat och fungerar.

Först lite bakgrund. Det stora problemet jag ser med genusdebatten är bristen på konkret information som kommer från företrädare för genusvetenskapen om ämnet. Det spelar ingen roll om det är fyra nationalekonomer eller Staffan Bergvik från Centrum för genusvtenskap i Uppsala. 

Uppdaterat inlägg 12/4: se längre ner

Ekonomerna hade ett utopiskt utgångsläge där man inte ens brydde sig om att göra någon analys medan genusforskaren Bergvik gav flummigast tänkbara icke-svar på den mycket enkla frågan: Vad är genusvetenskap? Så här svarade Staffan Bergvik i Radio:

”Det är ju en fråga som är jätte-jättesvår att svara på. Det är ett forskningsfält som är jättestort i dagsläget som är väldigt svårt att överblicka så att…

Och så där fortsätter han ett bra tag… (se länk för hela citatet)

Kort sagt genuskritiker har sällan bra information om vad de kritiserar men det är knappast deras eget fel.

Här tänkte jag vi skulle göra lite annorlunda. Istället för att kritisera ämnet ”genusvetenskap” så skall jag granska och kommentera vad en person genusvetare har skrivit. Sålunda får Charlotte som sysslar med genushistorik och bloggar på Hit och dit och tillbaka igen stå för materialet.

Charlotte har redan hunnit kommentera Jämställdhetsparadoxen och delta i debatten om Genuslego. Det var dock via hennes inlägg om hmm… vi kan kalla det städgenus..  som jag hittade ett inlägg hon skrivit om det historiska resonemang som Lionel Tiger (Male Studies) kallar ”The male original sin”

Charlotte har skrivit texten i ett förklarande sammanhang och avslutat med sin personliga åsikt.

”vad är det vi diskuterar här egentligen? Jag skulle vilja föreslå lika rättigheter för män, kvinnor och alla däremellan från och med nu.”

Inlägget i fråga har rubriken ”Vems fel är allt egentligen?” (Därav min rubrik)

”1: Under de senaste 1000 åren är det bara under de senaste kanske 100 som man kan tala om endast två genus. Om vi går tillbaka i tiden 400 år är det helt tydligt att två genus (män och kvinnor) inte räcker till för att beskriva hur människor hade det. En del väljer att tolka vad de ser som att det bara fanns ett enda kön, det manliga, och att de olika varianterna av genus var glidande på en skala “manlig man” till “kvinnlig kvinna” (men av manligt kön).”

Problemet med detta resonemang är att begreppet ”Genus” är kopplat till kön. Rent praktiskt så behövs det tre ”genus” för att beskriva hur folk hade det förr i tiden. Manliga preferenser, kvinnliga preferenser och vad man måste göra för att överleva. Det innebär att vi ofta i praktiken inte diskuterar genus utan kultur.

”2: Män har i allmänhet varit överordnade och kvinnor i allmänhet underordnade. Det betyder inte att det inte fanns vissa kvinnor som bestämde över män (det fanns till exempel kvinnliga slottsherrar på medeltiden) och många män som hade det svårt, men strukturerna fungerade till männens fördel. Juridiskt, ekonomiskt och politiskt var männen gynnade. ”

Det ger en missvisande bild att säga män varit överordnade kvinnor. Som Roy Baumeister påtalar i sin bok ”Is there anything good about men?” är det mer korrekt att säga män var överordnade och underordnade kvinnor. Män dominerar extrema positioner i bägge riktningar.

Män har i allmänhet verkat överordnade då män i högre grad än kvinnor haft ansvaret för den praktiska överlevnaden.

Misstaget som verkar finnas i genusvetenskapen är att man tagit för givet män gör saker av egen lust och vilja medan kvinnor tvingas göra saker och hamnar i kvinnofällor. Om vi antingen går tillbaka i tiden eller färdas till en mindre ”modern” kultur idag är ”överlevnadsgenus” mycket mer dominant än ”manligt genus”

Det är likadant när vi diskuterar dagens politik. Vi har inte att välja mellan män och kvinnor. Vi har att välja mellan män, kvinnor och vad vi kan kalla ”Det ekonomiskt nödvändiga”. Vissa har sedan valt att låtsas det nödvändiga och det manliga är en och samma sak i total ignorans av fenomenet Apexuals.

Detta är anledningen man idag kan ha åtta kvinnoförbund, noll! mansförbund och ändå prata om ”jämställdhet”

Den så kallade ”Jämställdhetsparadoxen” som överraskat många personer blir med detta perspektiv enkel att förstå sig på. I länder med högre grad av ”överlevnadsmässigt genus” är en mängd beteenden mer ”jämställda” eftersom både män och kvinnor väljer av nödvändighet istället för av personliga önskemål.

I rika länder med högre frihet blir som ”Hjernevask” visade i Norge ”jämställda” val ovanligare pga skillnader i preferenser. Denna trippel-genus-teori ger alltså svar på frågan varför fattiga länder och diktaturer i högre grad har den situation som enligt regeringens jämställdhetsdokument vore att föredra.

Svaret är inte att liberala demokratier är ofriare och i högre grad nedtyngda av förtryckande strukturer.

Snarare tyder mängder av vetenskapliga data på att män och kvinnor naturligt är olika pga tusentals års exponering för olika förutsättningar för evolutionär överlevnad. När sedan det moderna samhället uppkom krävdes att både män och kvinnor offrade sina personliga önskemål för den höga sakens skull.

Bedöm själva innehållet i Boston Globe-artikeln  ”The freedom to say ‘no’ ” Där nämns flera studier som alla visar en och samma sak. Att det finns många kvinnor som kan bli ingenjörer men de kvinnorna kan även bli en massa andra saker som intresserar dem mer.

”Why aren’t there more women in science and engineering? Controversial new research suggests: They just aren’t interested.”

Uppdateringen följer här:

Tidigare i citatet från punkt 2 hävdas att strukturerna fungerade till männens fördel juridiskt, politiskt och ekonomiskt. Jag skulle vilja kommentera det antagandet och eftersom jag slutade mitt i punkten så fortsätter jag i det här inlägget.

Min kritik här handlar om det område som kallas Apex Fallacy. Frågan är sålunda inte om ”alla män” tillsammans hade mer än ”alla kvinnor” Frågan är hur stor del av männen som hade del av kakan? Att en man var rik och fick bestämma en massa saker betyder inte att en helt annan man också fick det.

Det torde snarare vara vänner och familj som gynnas av att han bestämmer saker. Inte ”random män”

”De kvinnliga företagarna som man nu talar om (och som absolut fanns men som utgjorde en bråkdel av det totala företagandet) var utsatta och beroende av att männen runt omkring dem tillät verksamheten. Män och kvinnor av samma sociala status var inte jämbördiga. Varför och hur stor ojämlikheten var har varierat över tiden.”

Jovisst, men hur stor del av alla män hade egentligen makten att ”tillåta” eller ”förbjuda” företagande alls? Frågan jag skulle ställa här är hur många män som ingår i definitionen ”männen runt omkring”? Pratar vi om fördelar gruppen män hade eller pratar vi bara om några individer som råkar vara män?

Gruppen män har knappast tävlat med gruppen kvinnor. Gruppen män har snarare tävlat OM gruppen kvinnor. De resurser som män har tillgång till används framför allt för att bräcka andra män och kan sålunda knappast sägas vara till ”mäns fördel” vilket kan påvisas relativt enkelt:

För vem skulle säga att de våldsamma gängmorden som sker då och då i USA är till de svartas fördel?

Visst har de svarta i USA en hel del vapen men hur bra är det för ”alla svarta” att dessa vapen om och om igen används mot andra svarta? Är detta verkligen strukturer som har gynnat svarta som grupp i USA? Det finns stora likheter i hur västvärlden idag beskriver män och hur USA brukade beskriva svarta.

Det brukade vara de svarta som ansågs farliga. Nu är det män som anses farliga (aggressiva). Det brukade vara svarta som ansågs obildade, ociviliserade och i behov av en ”master” som kontrollerar dem. Nu är det män som anses obildade (Anti-plugg kultur) ociviliserade (Har fel intressen) och i behov av en ”mistress” som kontrollerar dem.

SPECIAL: Pelle Billing bloggade nyligen Glad Påsk. Själva inlägget i sig är inte så avancerat men sedan kommer man ner till Louise Astons kommentar om misandry dvs misandri, manshat och den är så bra att den förtjänade en egen länk så läs den om ni inte missat den.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet
Tags: apexuals, Genusteori, hit och dit och tillbaka igen, Lionel Tiger, Roy Baumeister, städgenus