Aktivarum

När MANSFRÅGOR skall debatteras sker det enbart på internet | december 15, 2011

Jag har påpekat det tidigare och jag kan påpeka det igen. Internet ändrade allting!

Före Internet så fanns produktionen av material i ett litet fåtal människors händer. Idag så kan alla människor vara med i matchen. Mediebranschens aktörer börjar sakta men säkert inse detta faktum. På Newsmill har en tråd om mansfrågor startats upp inför kvällens debatt på Lunds Universitet. Paradoxalt nog ser tråden på Newsmill ut att bli den enda debatten då alla deltagare på LU är mansfientliga.

Vidare så tänker man inte debattera mansfrågorna på LU man tänker debattera ”mannen” dvs mansrollen.

Men nu har någonting inträffat. Allt fler förkastar idén att påståenden om dessa roller, strukturer etc har något med verkligheten att göra. Regelbundna läsare känner igen detta från tidigare inlägg på Aktivarum. Redan i Juni påpekade jag problemet med debatten är att man pratar om mansrollen som i sin tur bara är vad än sociologer påstår den är. Nu när man läser på Newsmill så hittar man kommentarer till Jarlbro som denna:

”Upplysningsvis är mannen som begrepp inte en fysisk levande person. Sorgligt att studenter och forskare i Lund är tvungen att lyssna och på en professor som inte tar fasta på denna uppenbara skillnad.” Pär Blomqvist.

Vi ser nu hur allt fler människor står upp mot genusvetenskapens företrädare.

När Lars Einar Engström använder sina egna teoretiska bilder av mannen som argument mot mansfrågor generellt så leder det bara till att allt fler människor ifrågasätter hela genusfältets legitimitet.

”Har män ett kollektivt ansvar, när det gäller sexism, trakasserierna, våldtäkterna? Självklart, alla grupper med makt har ett gemensamt ansvar så är det ju alltid.”

Men detta är givetvis inte alls sant. Varken när vissa muslimer eller judar begår otrevliga handlingar finns någon konsensus att det är andra judars eller muslimers fel. Lars-E Engströms påståenden är falska.

I brist på källor är hans påståenden bara grundlöst tyckande som han hittat på för att kunna konkurrera ut andra män.

Därmed motsvarar Lars-E Engström själv i högsta grad den manliga roll han vill inbilla oss han är emot. Liksom våldtäktsdömde Kapten Klänning, också genusdebattör, har han både beteende och position som en alfahanne.

”Män i grupp, det finns väl inget farligare? Det är väl dokumenterat från krig och vardag, från brottstatistik till kafferummet.”

Här lämnar Engström det absurda för det direkt lögnaktiga. Som Professor Steven Pinker påpekat är det tvärtom så att utan män i grupp (som exempelvis polisen) blir brottsligheten såväl som krigen mycket värre.

Utan män i grupp så blir ensamma banditers förmåga att våldta och mörda helt obegränsad.

Faktum är att utan män i grupp så råder principen ”Den starkes rätt” Utan en grupp män som förhindrar onda individer från att göra vad de vill är nämnda onda individer fria att agera som Breivik på Utoya.

”tack – för att ni botade min onödiga respekt för sociologi. Om en sådan vetenskap sysslar med snuttifieringar av människors beteende, som den här artikeln försöker sig på, då kan man anta att intelligensreserven flytt från akademin till mer produktiva jaobb” Sven Stromitzky

Vetenskapligt är Engström ett stort skämt. Han hänvisar till ”en kompis säger..” och ”jag intervjuade en militär” Detta kallas anektodisk bevisföring och är helt förkastligt om man vill göra vetenskapliga sanningsanspråk.

Vidare så gör Engström politiskt korrekta påståenden som är rena självmotsägelser.

”Det skämtas om kvinnor, bögar och invandrare. Tre utsatta grupper och männen utnyttjar sitt urgamla privilegium, att slå på den som står lägre i rang.”

Här är alltså invandrare och bögar väsensskillda från ”män” i Engströms fantasivärld. Sanningen är dock att cirka hälften av invandrarna och samtliga bögar är just män och därmed personer som Engström slår på. Vidare så har de män som Engström klagar på systrar, flickvänner etc och en attack på männen är per definition också en attack på de kvinnor som lever med de männen ifråga. Engström är störst, vackrast och vet minsann bäst!

Vi kan lugnt säga att allt fler människor fått nog av den von-oben attityden från mansfientliga debattörer.

Pelle Billing anser mansfrågor måste erkännas som begrepp. Anders Brandt påtalar kvinnors våld inte tas upp och Joakim Ramdstedt tar upp separerade pappors rätt att träffa sina barn. Men mest oväntat av alla är nog Daniel Hammarbergs inlägg om kraftmän och hur mansrollen har blivit bannlyst i feminismens Sverige. Man kan med rätta säga att han bryter tabun på löpande band på i sin text.

”Vårt politiska etablissemang har velat feminisera den svenske mannen och göra honom med medgörlig – mindre benägen att protestera mot det allt mer utbredda förmyndarsamhället – genom att osynliggöra den sanna manligheten.”

Jag skulle kunna citera stora delar av Hammarbergs text men ni kan lika gärna läsa den på Newsmill.

Sålunda nöjer jag mig här med att citera ett par av hans mer läsvärda stycken. Budskapet i korthet är att samhällets eliter vill ha mer makt och män står i vägen för deras totala maktfullkomlighet. Manlighet inspirerar riktiga män.

”Män som inte låter kommittéer och nämnder säga åt dem hur de ska tänka och tycka, utan sant fria män.”

Hammarberg avslutar med konstaterandet.

”Vårt samhälles välmående kräver att vi återuppväcker manligheten i den svenske mannen, och låter den feminiserade fjollan gå till historien.”

Även lärarbloggaren Mats Olsson på Tysta Tankar påpekar skiftet som har skett. Människor går inte längre med på att slaviskt och okritiskt lyda genusmänniskornas idekonstruktioner.

”Kommuner i Skåne har fått kritik av Skolinspektionen för brister i sitt genusarbete. Då har förskolans personal skickats på tvångsfortbildning hos Gunilla Jarlbro. En del har varit bekymrade över innehållet. Nu förstår jag varför.”

Gunilla Jarlbro är heller ingen nykomling i genusdebatten utan fanns med redan i boken Vem slår Eva?

Vem slår Eva? – Forskande feminister i genusland skrevs av Emma Rydgren och Björn Ljunggren redan 2007. Det är en liten pocket på 142 sidor som ger en översikt av hur feministisk genusvetenskap sprider sin ideologi. Ett av exemplen handlar om tillsättningen av historieprofessuren 2000 på Lunds Universitet. Bäst meriterad av de sökande var Kristian Gerner men lärarförslagsnämnden leddes av feministen dekanus Inger Lövkrona.

Lövkrona ville absolut ha en kvinna på tjänsten och lade i ett hemligt PM ut en strategi för att bli av med Gerner.

Gerner höll sedvanlig provföreläsning, och utfrågades sedan. Nämnden lade honom två saker till last.

1) Han skötte inte OH projektorn själv. När det var dags att byta bild på OH-projektorn signalerade Gerner med vad nämnden uppfattade som ”ett demonstrativt egendomligt visuellt kommando” Vilket sågs som negativt.

2) Han visade prov på bristande ”genusmedvetenhet” när han fick frågor från kvinnliga doktorander i publiken.

Men strategin läckte ut i medierna och mängder av människor blev upphörda över myglet i nämnden. 

Den kvinna som var tänkt att fungera som ”genusmurbräcka” Birgit Sawyer uppskattade heller inte den roll hon hade tilldelats i dramat. Det slutade med att rektor Boel Flodgren gav Gerner professuren. Gunilla Jarlbro fick sedan i uppdrag att skriva en rapport om händelsen. Jarlbro skyllde i sin rapport misslyckandet att få bort Gerner på massmedierna. Hon påstod att manliga skribenter…

”utövade symboliskt våld genom ett totalt misskännande av den till huvuddel kvinnliga lärarförslagsnämnden i allmänhet och dess ordförande i synnerhet”

Jarlbro skrev inte ett ord om att den kvinna som Inger Lövkrona ville ha rankades först på fjärde plats av 13 sökande.

Dvs tre högre rankade män skulle myglas bort i könskampens namn. På Jämställdhetsdagen 2004 på Lunds Universitet var en av talarna Inger Lövkrona som talade om patriarkala strukturer. Hon gick då, enligt bokens författare som var närvarande, till skarpt angrepp mot meritokratin som innebär att tjänster skall tillsättas efter kompetens. Får inte feministerna sin vilja igenom tycker de godtycke råder.

Vidare har vi diskussionen om hashtaggen #killgruppen på Twitter som Simon Lundberg startade.

På Ann Mari´s blogg finns en motsvarande mycket talande lista på situationer där män bevisligen idag blir missgynnade pga sitt kön. Lisen Knafve från CUF Storstockholm har som utgångslänge det banbrytande budskapet:

”Jag är ung kvinna som gynnats på grund av mitt kön”

Sedan så har Mats Olsson på Tysta Tankar hunnit kommentera kvällens debatt och Certatio ställer frågan: Mansfrågor, finns de? Ja på internet finns de – Blir mitt svar.

Avslutningvis vill jag göra en Heads Up! En utbildad manlig lärares historia om hur skolan beter sig är på G.

Jag har kontakt med en kille som är färdigutbildad lärare. I teorin skall ju detta vara en fördel då det i Sverige eftersträvas jämnare könsbalans. Verkligheten är dock som ni kommer att kunna läsa här en helt annan.


Publicerat i Genus, Jämställdhet

7 kommentarer »

  1. Tack för uppmärksamheten!
    Jag har endast listat vad en Man har emot sig i dagens Sverige inget annat.
    Det är synd å skam att inte fler kvinnor står upp och påtalar att mannen är öppet attackerad enbart på grund av att han är MAN i dagens Sverige.

    Kommentar av maukonen — december 15, 2011 @ 11:18 e m

  2. Tror länkningen till Daniel Hammarbergs inlägg kan vara bra för vissa män. Han skrev vettigt. Hellre se på överdrivet maskulina sporter som wrestling, än använda kriminella som manliga förebilder. Åtminstone i brist på annat.

    Samtidigt som jag inte riktigt förstår vad det är som på något sätt kan förhindra män, att bara vara män. Vem skulle hindra er/dem? Eller finns det ett osynligt ”glastak” för män?

    Vi styr väldigt mycket själva hur vi tar in och emot information omkring oss. Idrottspsykologi.

    http://www.bokus.com/bok/9789188940711/tankens-kraft-idrottspsykologi-i-teori-och-praktik/

    Även om jag konkret kan förstå orättvisor kring en del lagar vilka kan behöva ses över. T ex föräldrabalken.

    Kommentar av Lena — december 16, 2011 @ 12:51 f m

  3. Aktivarum!

    Ännu ett tecken på att internet håller på att avsätta tidigare självklara opinionsbildare är detta.

    http://www.dn.se/ledare/signerat/slussen-respekten-for-kulturen-ar-borta

    Den tidigare så inflytelserika kultureliten, som stått för mycken moralism, är på väg att förlora respekten och blir ifrågasatt via internet.

    Kommentar av Medborgare X — december 16, 2011 @ 3:34 f m

  4. NÄSTAN POLITISKT KORREKT LUCIATÅG

    http://www.sydsvenskan.se/lund/article1590794/Delade-meningar-om-Olle-som-lucia.html

    Det är bara Abdullah som saknas.

    Kommentar av Info — december 16, 2011 @ 6:44 f m

  5. Genusvetenskap är inte vetenskap utan ideologi – och barnen ”felfostras” redan från blöjåldern – som jag ser det, tyvärr tyvärr…😥

    Kommentar av Josef Boberg — december 16, 2011 @ 7:56 f m

  6. Mycket intressant i inlägget men jag kommer att begränsa min kommentar till det som tas upp i början, Internet. Jag anser att nätets frihet är den absolut viktigaste frågan för närvarande. Det pågår en hel del på politisk nivå för att begränsa nätet, vi känner ju alla till pirat/upphovs-debatten, pedofili och grooming kommer ofta upp i diskussioner om nätet, för att inte tala ”näthat”. Alla möjliga underligheter, såsom t.ex. körkort, har varit uppe till diskussion om hur man skall hantera dessa saker. För närvarande är starka krafter igång för att driva igenom olika lagförslag i amerikanska kongressen som på olika sätt inskränker våra rättigheter på nätet.
    Samtidigt som nätet har utvecklats har vi haft en kraftigt ökad globalisering och övervaknings och kontroll-samhället har gått framåt med stormsteg. Förlorar vi nätet som en kanal för yttrande- och informationsfrihet idag försätts vi inte tillbaka till det samhälle vi hade innan nätet. Samhället, både det svenska och i global mening, är på väg in i ett äkta fascistiskt 1984-samhälle, och det enda som verkligen låter oss bjuda motstånd mot det är nätets öppenhet. Funnes inte nätet skulle det inte finnas någon debatt om feminism, ingen debatt om klimathotet, ingen debatt om 9/11 och efterspelet, ingen debatt om det politiska rävspelet i mellanöstern, ingen debatt om vaccinering, ingen debatt om FRA, ingen debatt om invandring, ingen … jag tror det framgår vad jag menar. Fast jag kanske borde ha sagt ”avvikande åsikter” istället för ”debatt”. Utan nätet vore det bara dagstidningar och tv som fungerade som informationskanaler.
    Jag brukar inte skriva på protestlistor i tid och otid, men just när det gäller nätet så skriver jag på (elektroniskt) varenda lista som dyker upp mot lagförslagen som håller på att drivas igenom, för jag allvarligt rädd för vad som kommer att bli effekten om vi förlorar nätets frihet. Förlorar vi den friheten tror jag att vi går en framtid till mötes som kommer att få 30- och 40-talets Tyskland att framstå som ett semesterparadis vid jämförelse.

    Kommentar av dolf — december 16, 2011 @ 1:14 e m

  7. Länken till Lisen Knafe, ung kvinna som gynnats pga sitt kön, fungerar inte i ditt inlägg. Den rätta länken är förmodligen denna:

    http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/12/killgruppen-visar-att-ven-killar-beh-ver-st-ttas

    Kommentar av Patrik / PL — december 19, 2011 @ 1:04 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: