Champangefeministen som gillade SCUM – Anna Laestadius Larsson i farten igen

Man måste inte söka länge för att hitta en känd feminist som gillar SCUM. Motsatsen är desto svårare.

Jens Liljestrand: 

”Det är en enkel sanning, lika lätt att se som det faktum att vi lever i en värld som styrs och ägs av män”

Jag svarar det är en lika enkel sanning att om man säger så lider man av blindhet för alla män som varken är rika eller mäktiga. Paradoxen är att man klagar på rika män samtidigt som man inte ens SER åt män som inte är det.

Typiskt exempel är Anna Laestadius Larsson som är rebell mot rika män medan hon belönar rika män genom att hooka med en chef på Aftonbladet. En typisk radikalfeministisk hycklande låtsasrebell.

”För själv lever nämligen Anna Laestadius Larsson ett privilegierat övre medelklassliv, i direkt kontakt med samhällets maktelit. Detta eftersom hon har valt att gifta sig med en typiskt patriarkal man. Hennes make är nämligen den 12 år äldre Sverker Laestadius, som under 20 år varit chef på Aftonbladet.”

Låtsasrebeller som Anna Laestadius Larsson hookar först ett bekvämt liv för egen del, sedan gör de karriär på att klaga.

Efter att ha ignorerat alla fakta om sitt eget liv är det knappast förvånande hon ignorerar alla andra fakta också. Exempelvis gällande löneskillnader ignorerar hon påverkan av erfarenhet, ansvarsnivå, övertid etc…

För att inte tala om hennes krönika om jämställdismen som innehöll alla sakfel i boken inklusive ”guilt by association sverigedemokratum” En ful teknik som även Corren utsatts för och tillbakavisat.

Nu har Anna Laestadius Larsson sållat sig till SCUM-skaran och minns låtsasrebellernas storhetstid.

”Annat var det på det sena 60-talet och glada 70-talet då det privata blev politiskt. Ropen skalla: daghem åt alla!”

Eller glada 2000-talet. Ropen skalla: hus åt alla. Det är lätt att gapa men när det är dags att betala försvinner folk. Därefter kommer vi som vanligt med rika bortskämda kvinnor som Anna till Apex Fallacy/Statusblindhet:

Om någon man har det bättre så har alla män det bättre – Champangefeminismens motto

”ett sting av dåligt samvete eftersom de på mansläktaren inte fick smaka. Undrade om det är så männen känner när de får lite högre lön och styrelseposter bara för att de är män.”

För i Anna Laestadius-Larssons värld är män som inte har högre lön och styrelseposter såklart inte värda att nämnas. Frågan är om hon formar retorik efter vad som betalar bäst eller om hon helt enkelt inte vet de finns.

”Anna tog nog bilen hem så att hon slapp se de hemlösa. Ni vet de där som samlar burkar medan de väntar på högre lön och styrelsepost.”

Det verkar vara svårt för en champangefeminist med en tolv år äldre chefsman att förstå enkla fakta om omvärlden.

Exempelvis att hennes man inte representerar den levnadsstandard som alla jämnåriga män har och när man har det så mycket bättre än de flesta blir det inte lite hycklande att stirra uppåt och klaga på världen.

”Solanas hävdar att det är tvärtom, att mannen är en ofullständig, emotionellt handikappad kvinna och att han vet om det. Därför ägnar han hela sitt liv åt att försöka bli en riktig kvinna genom att stjäla kvinnliga egenskaper som emotionell styrka, oberoende, beslutsamhet, mod, integritet med mera…”

Och vad drömde hon sedan? Jovisst det är kvinnligt att vara oberoende därför hängde Solanas kring Andy Warhol. Ni ljuger ju så ni tror er själva. Den som är priviligerad är du Anna Laestadius-Larsson!

Det privata är politiskt! Jaså verkligen? Var var det påståendet när det var ditt eget privatliv?

Om du har så dåligt samvete över chefsmannen, nackavillan och din priviligerade tillvaro så har jag ett förslag: Istället för att glo på SCUM gå ut på gatorna på kvällen och lägg en slant i uteliggarnas koppar!

Put your money where your mouth is! När du väl gjort något för någon av alla män som står under dig i verkligheten skall du se att du inte behöver se på SCUM för att uppleva överordning som kvinna.

Ta gärna med dig gymnasieleverna till uteliggarna så behöver inte de heller se på SCUM.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet