Aktivarum

Var finns de vanliga feministerna som alla pratar om? | oktober 23, 2011

Efter att ha skrivit om alla tänkbara olika sorters feminister så insåg jag det är en sort jag inte skrivit om.

Vi kan kalla det statsfeminism, vi kan kalla det mediefeminism, vi kan kalla det särartsfeminism, vi kan till och med kalla det liberal feminism. Men oavsett vad vi kallar det så hamnar vi slutligen i det faktum att rörelsen är förteelsen.

Feministrörelsen är samma sak som feminismen. Det finns ingen feminism utöver den som praktiskt utövas och den feminism som praktiskt utövas ser ut precis som Johan Lundberg beskriver den på Axessbloggen.

1. ”Jag skulle ha sagt att muslimer från Mellanöstern är värre än djur. En del våldsamma muslimer från Mellanöstern kan till och med njuta av de kristna svenskarnas lidande. Det gör inte djur.”

2.”Efter den veckan i september när tre mord har skett, känns det naturligt att utesluta muslimer från Mellanöstern från det offentliga rummet.”

osv. osv.

Dessa åsikter kommer inte från vem som helst, det är högt respekterade feminister som har yttrat dem.

Det är precis som Pelle Billing skriver rätt absurt att journalister och mediafolk som spridit denna sorts åsikter i åratal klagar och bölar över näthatet i kommentarsfälten på tidningarnas hemsidor.

Deras egentliga klagomål är bevisligen inte hatet i sig. Bevisligen har de inget som helst problem med hat som riktas mot rätt grupp. Det är så när man sitter i PK-gräddan Då är det viktiga inte vad som sker utan mot vem.

Den som gör en objektiv jämförelse märker såklart direkt att media både kritiserar och förespråkar näthat.

Dvs de kritiserar hat som riktas mot Anna Ardin men de mobbar glatt med i det hat som riktas mot Poirier-Martinsson. Var var deras bedyrade motvilja mot nähtatet då? Nejvisstja, det gäller bara hat mot vissa personer.

Beträffande andra personer får man säga vad som helst, där har man ju ett könskrig man behöver vinna. Och när man har saker så inte ens går att försvara i det sammanhanget så är det bara att skylla på att de små liven var frustrerade.

Mansslakt – Kvinnomakt

”Budskapet är ett uttryck för den frustration som finns bland unga tjejer”, säger Amanda Tannerfalk, jämställdhetsansvarig på SSU Kronoberg

Vad får då unga killar göra som uttryck för sin frustration enligt samma regler?

Givetvis ingenting, unga killar har ju enligt samma logik inga orsaker att vara frustrerade på kvinnor. Som Anna Laestadius Larsson så tydligt beskriver sina åsikter: Ett kön har problemet, andra könet ÄR problemet.

Plan föreslår att vi programmerar om våra hjärnor. Pojkar och män är i dag en del av problemet. 

Vad bryr det oss vad Plan föreslår? Plan är en organisation för U-landshjälp.  Deras jobb är att säga vad än som får oss att lätta på plånboken. Om vi säger feminism gäller svarar de: ”javisst javisst” ”girls go first”

Läser man vidare ser man dock tydligt svenska feministers hyckleri. ALL berättar om vardagshjälten Nixon.

Nixon såg att flickor inte stannade i skolan och organiserade en fotbollsturning för att ändra på detta. Anna Laestadius Larsson hyllar Nixon till skyarna för att han gör det lättare för flickor att klara skolan –  i Kenya!

I Sverige är det dock pojkar som har problem i skolan. Vilka vardagshjältinnor anordnar events för att se till pojkar får bättre förutsättningar att klara skolan? Har den tanken ens slagit Anna Laestadius Larsson ännu?

Det är inte bara ALL som skriver om män och pojkar som ”problemet” det gör även Wendelas Åsa Erlandson.

Pär Ström bloggar kritiskt om hur hon i Aftonbladet pratar om misslyckandet att hitta en manlig ”projektmake” som motsvarighet till Gunilla Bergensten. Jag tänker dock göra en liten annan vinkling och svara som om Åsa hade rätt.

”Tro mig, de letade men hittade INGEN. Av det kan man dra olika slutsatser om manliga projektledare:

1. De är medieskygga.

2. De finns inte.”

Åsa Erlandson gör här ett misstag som är oerhört vanligt hos feministiska kvinnor. Hon tycks i detta sammanhang blind för det faktum att kvinnor gifter sig med sin man – inte med alla män.

Om kvinnan inte har en projektledarmake var det inte den typen av man som hon valde att gifta sig med.

Det är som om vissa tror att kvinnor kan välja vilken man som helst. Sedan skall han kunna tränas till att bli vad som helst och om detta inte går så är det samhällets uppgift att rätta till ”män” i allmänhet.

 

Inte nog med att kvinnan i den situationen inbillat sig det går att programmera män på det sättet. Även om män hade gått att programmera är det en massa andra män som har programmerats att bättra sig – inte hennes man.

Feministerna kan alltså inte ens skilja på att säga till sin man och att säga till andra kvinnors man.

Här ser vi den skada som strukturella resonemang kan orsaka på tankeförmågan. Inte nog med att man använt felaktig metod, man använde den dessutom på fel person. Och sedan skyller man uteblivna resultat på samhällets strukturer.

Varför skylls då allting på strukturer?

Svaret är enkelt: Skall man skylla på någonting annat behövs det bevis. Det enda som behövs för strukturella resonemang är att tillhöra rätt gäng (paradigm) där alla andra antingen säger samma sak eller håller tyst.

Feminismen i ett nötskal.

Advertisements

Publicerat i Genus, Jämställdhet

4 kommentarer »

  1. De vanliga femininisterna existerar och samtidigt existerar inte.
    Det är de kvinnor och män som säger sig vara feminister utan att veta vad feminism är.

    -Ooh, i media sägs det att feminism är för jämställdhet, det är jag! Jag är feminist! O dom säger massa saker om lönediskriminering, det måste vara sant!

    De kallar sig feminister, tror på feministernas lögner, men har inte samma mans och kvinnohatande åsikter.

    Kommentar av Pether — oktober 24, 2011 @ 12:37 e m

  2. […] gången var det ”Näthatet” som kommenterades, den här gången ställs på Axessbloggen – angående teateruppsättningen […]

    Pingback av Axessbloggen fortsätter att avslöja antiliberalismen inom feminismen « Aktivarum — oktober 24, 2011 @ 1:23 e m

  3. Pether:

    ”Det är de kvinnor och män som säger sig vara feminister utan att veta vad feminism är.”

    Det där påminner mig om Penn Gilettes (från Penn & Teller) bok ”God No!” I den så anser Penn som representant för ateismen att det mest ödmjuka man kan svara på frågan om gud är ”I dont know” Det är alltså så han ser på ateismen. Jag vet inget om gud så hur kan jag dra en välinformerad slutsats?

    Med samma logik beter sig många feminister som om de vore religiösa. De vet inget om feminismen men envisas ändå med att alla måste tro på den. Hur kan de ha en åsikt om någonting som de inte vet någonting om?

    ”-Ooh, i media sägs det att feminism är för jämställdhet”

    Det är bara det att de flesta som är anställda i media själva är imperfekta människor, lika okunniga och clueless på ämnet som dem som söker deras rådgivning. Det är intressant hur strukturella beskrivningar som ”media” eller ”regeringen” används när det i själva verket bara är vanliga människor som har haft åsikter i frågor som de är eller inte är kompetenta att yttra sig om. Och den enda skillnaden var vilken sida av kameralinsen de stod på.

    Kommentar av Aktivarum — oktober 24, 2011 @ 1:36 e m

  4. Klockrent!

    Kommentar av Nils Jungenäs — oktober 25, 2011 @ 7:52 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 116 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: