Den onödige journalist-mannen

Så har det blivit dags att kommentera den andra delen i SvD:s ”livsviktiga” mansrollsanalys.

I den första delen upplystes vi om att det är flera som diskuterar mansrollen nuförtiden. Problemet med det påståendet är att mansrollen diskuteras just för att de själva och liknande personer valt att göra det.

Att man gör det är helt enkelt ingen giltig motivering på varför man gör det. SvD kunde lika gärna sagt rakt ut att orsaken till diskussionen är att de och vissa andra vill kontrollera män som om de vore barn.

Mer om detta kontrollbehov senare…

Den mest positiva effekt jag ser med Helmerssons bok är dess förmåga att få fram misandry i dagsljus

Annina Rabe skriver i recensionen på SvD:

I omvärldens ögon prickar Peter in alla rätt på vår tids töntskala, medelålders, medelklass och man.

Ohh, omvärldens, åsikter, Ohh samhällets åsikter, Ohh vår tids åsikter, Sorry Annina men utan källor och motiveringar är det bara dina egna åsikter. Och så här mycket bryr vi oss om dina åsikter:

Ella Andrén skriver i recensionen på Dagens bok:

”Den fyller mig med motvilja mot allt det här med att bli vuxen, mot medelklassen och alla andra klasser, mot ytlighet och karriärism och samhället i allmänhet och inte minst mot Manligheten.”

Oroa er inte, Ella tänker såklart inte lämna samhällets alla bekvämligheter och gå ut för att leva i skogen utanför samhället som en viss man gjorde. Detta är ett barns sätt att utöva makt och kontroll – få er att tro ni gör något fel.

 Återigen, inte mot män i sig, det vore bisarrt. Men Manligheten. Är den inte egentligen ett av våra största samhällsproblem? Hierarkierna, våldet, det ständiga behovet att ta sig upp på vems som helst bekostnad, att hävda sig med alla medel som kan stå till buds. Det är så vedervärdigt.”

Mer om hennes ”återigen” senare…

Det är dock tack vare dessa saker det överhuvudtaget finns ett samhälle idag.

Inget hindrar henne från att gå och bo i grottor och sluta dra nytta av manlighet, hierarkier, våld och karriärism och allt annat hon gnäller om. Detta är en sedan barndomen inlärd maktstrategi.

Det finns noll orsak att tro hon någonsin kommer att välja bort de saker hon försöker inbilla oss hon inte gillar. Den som litar på vad dessa människor säger är på en naivitetsnivå som närmare sig det absurda.

Därmed lär det knappast förvåna någon att den som enligt media skall föreställa modern man pratar likadant.

”Erik Helmerson berättar den för att förmedla att han försöker leva som han lär: alla borde ha civilkurage nog att göra sitt bästa för att förhindra meningslöst våld.”

Problemet med det exemplet i SvD är att det inte förekom något våld. Han gick och trakasserade några ungar för att en av dem hade en leksakspistol. Ingen brukade något våld det var bara Helmersson som levde ut sina kontrollbehov.

Fanns den minsta orsak att tro det var en riktig pistol så skulle han omedelbart ha ringt polisen. Det är så man visar civilkurage i ett fungerande samhälle. Anonyma tips till polisen.

Att däremot ta vettlösa risker på egen hand utmärker inte en man, sånt hör mer till barn.

Jag är väldigt rädd av mig. Jag är känslig och har livlig fantasi. Möjligen är det därför jag ser våld där andra bara tycker att allt är som vanligt.

Vi förstår varför SvD utnämner detta till ”en modern man” en räddhare som inbillar sig fara bakom varje sten. Ett riktigt praktexemplar av man de hittat. Och dessutom något så fint som en ledarskribent – en av dem själva.

Hotfulla personer undviker han helst.

Så modernt, diskriminering som bäst

Jag önskar att jag kunde filtrera bort en del jag ser och hör.

Så demokratiskt, censur som bäst

Det stör mig att jag måste förhålla mig till en våldsam verklighet.

Till skillnad mot en förljugen verklighet

I ett civiliserat land som Sverige ser jag inte något skäl till att en sådan abnormitet ska få finnas.

Och där kom ”civilisationsargumentet” också. Ni vet som på den gamla goda tiden när civiliserade högteknologiska (vita) kulturer ondgjorde sig över primitiva (svarta) kulturer.  Empiriskt så är heller inte våld någon abnormitet

Men det värsta är att Helmersson ideligen verkar förväxla våld i allmänhet med kriminella våldshandlingar. Vilket skulle placera judolandslaget på samma nivå av uselhet som kriminella MC-ligor.

”Många undersökningar visar att kvinnor i allmänhet är rädda för att röra sig ute på vissa platser och vid vissa tidpunkter, mest eftersom de fruktar att bli våldtagna.”

Detta medan empiriska studier visar det knappast hjälper. De flesta anmälda våldtäkter skall nämligen ha skett hemma hos de personer som kvinnorna ”tar skydd” hos. Dysfunktionella datingbeteenden är problemet här.

Detta är alltså inte en politisk åsikt som ledarskribenten Erik Helmerson har, utan en känsla som genom kulturens inflytande är inympad i privatpersonen Erik.

Vi försäkras alltså om att han minsann har den politiskt godkända värdegrunden.

Det är såklart kulturen som förstör hans paradisvärld. En kulturradikal författare. Så modigt, det är ju bara den position som hela kulturetablissemanget sedan länge har – se boken ”Kritik av den negativa Uppbyggeligheten”

I tonåren fick Erik stryk ett par gånger.

Och detta ältar han fortfarande vid 39 års ålder.

Som en modern kristen man önskar han att våld hörde till historien. 

Vilket mest påminner om skönhetsdrottningars babbel om fred på jorden. Något som krockar rätt ordentligt med de diamanter de vill bära då vår diamantimport orsakar just krig på jorden.

”Men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut, säger Erik Helmerson, och erkänner att ha i hemlighet beundrar figurer som Carl Hamilton och James Bond, män som har förmågan att använda våld när det verkligen behövs.”

Nej varken Hamilton eller Bond är män som har förmågan att använda våld när det behövs. De bägge är seriefigurer vars egenskaper ligger inom området underhållning. Hamilton dessutom en kopia av Bond.

”För ett tag sedan sa han till en berusad man som stod och skällde på en kvinna. Han vet inte om han gjorde rätt, hon tittade så konstigt på honom efteråt, men ändå kände han sig som en hjälte.”

Chivalry alltså, så modernt. Medeltida höviskhet mot kvinnor parad med ett djupt förakt för yttrandefrihet och demokrati. Och det skall föreställa en diskussion om den moderna mannen.

Det enda som fattades var de sedvanliga kraven på kvotering där man hävdar 75% kvinnor är mer jämställt än 25% kvinnor.

---

Publicerat i Okategoriserade