Angående Psykologidoktorandens svar till Aktivarum

Det har kommit ett svar hos Psykologi-doktoranden angående mitt inlägg.

Detta är DEL 2/3

Nytillkomna läsare hittar kommentarna från Psykologi-doktoranden här och det tidigare inlägget här på Aktivarum. Det handlar framför allt om de kommentarer som han har gett till Pär Ströms bok Sex feministiska myter.

”Tack, ”Aktivarum”, för ännu ett inlägg som åtminstone delvis tar det jag skriver på allvar. Tråkigt nog är debattnivån låg, och återigen utpekas jag som en mindre vetande idiot.”

Detta är en lite märklig inledning. Vad han skrev som enligt mig var rikiktigt korkat var partiet där man skulle använda antagandet att kvinnors arbete undervärderas (och män övervärderas) som argument innan man först undersökt saken.

De övriga kommentarerna handlar framför allt om ideologiska skillnader (bortsett felsluten)

Om dessa ideologiska skillnader skriver Steven Pinker en hel del. Med utgångspunkt i Christina Hoff Sommers bok ”Who Stole Feminism” konstaterar Steven Pinker man kan beskriva två olika feminismer.

Equity feminism is a moral doctrine about equal treatment that makes nocommitments regarding open empirical issues in psychology or biology. Gender feminism is an empirical doctrine committed to three claims about human nature.

The first is that the differences between men and women have nothing to do with biology but are socially constructed in their entirety. The second is that humans possess a single social motive – power – and that social life can be understood only in terms of how it is exercised. The third is that human interactions arise not from the motives of people dealing with each other as individuals but from the motives of groups dealing with other groups-in this case, the male gender dominating the female gender. (The Blank Slate)

Observera att Equity feminism är snarlik Pelle Billings Lika Spelregler.  Där kommenteras nu även hur ordet jämställdhet missbrukas i partipolitiska syften.

Texten från Steven Pinkers bok kan även jämföras med Lenita Freidenvalls beskrivning av formell/reell jämställdhet enligt SOU 2007:67 Regeringsformen ur ett könsperspektiv

Begreppet formell jämställdhet – de jure jämställdhet – innebär att alla individer har samma medborgerliga fri- och rättigheter och att dessa följer individen, inte den grupp individen tillhör. Den formella rättigheten bottnar i Aristoteles sats att ”lika ska behandlas lika och olika behandlas olika.” Målsättningen är likhet i behandling, men har i övrigt inget materiellt innehåll. Formell jäm-ställdhet kan därmed sägas motsvara förbudet mot könsdiskrimine-ring och tillåter därmed inte någon särbehandling (Lerwall 2001).

Begreppet reell (eller materiell) jämställdhet – de facto jämställdhet – innebär att alla har samma ställning och inflytande. Till skillnad från den formella jämställdheten är utgångspunkten vilka materiella villkor som omgärdar individen. Målsättningen är inte likhet i behandling, utan likhet i resultat. Särbehandling ses som ett krav för att uppnå likhet i resultat. Denna form av jämställdhet tillåter därmed aktiva åtgärder såsom kvotering, för att uppnå en materiell, verklig, jämställdhet (Lerwall 2001).

Min poäng från första början var att man inte kan utnämna sina ideologiska önskemål till vetenskap.

Detta är lika självklart som det faktum att man inte kan säga att vad än som inträffar på en basketplan är basket, eller att vad än som konstnärer säger eller gör inte blir konst bara därför. Åter till doktoranden:

”En replik till Aktivarum, dock, är att jag är akademiker, och jag rikar mig också till akademiker med min blogg, alltså en ”elit” med Aktivarums ord. Min kritik av Per Ström är filosofisk, inte politisk.”

Att vara akademiker inom sitt område ändrar ingenting. Alla områden följer de regler som styr bra kommunikation. Om jag är svensk och talar med en engelskspråkig japan kan jag inte hävda rätten att tala svenska.

Om man skall kommentera Pär Ström så måste man kommentera de saker han faktiskt sade.

Man kan inte hitta på saker som stämmer på en viss teori från ett helt annat fält än det som Pär Ström skriver om. Jag har redan angett en filosofisk källa på detta men den som inte orkade följa länken kan läsa här:

”It is an evil principle to think that we can tell other people what they mean by what they say, because of some theory we have that makes it mean something in particular to us, even when they obviously mean something else.” 

”Jag försöker belysa den grundantaganden eller den världsbild som ligger bakom Ströms argumentation. Det är alltså inte ett retoriskt misstag; jag har aldrig gjort anspråk på att skriva för en större publik.”

Retoriken ifråga handlade dock om vad Pär Ström gjorde, inte vad Stefan Björk gjorde.

Man kan inte belysa vad som ligger bakom Pär Ströms grundargumentation om man tolkar Pär Ström genom ett filter som man vet han inte använde. Det är som att läsa grekiska med hjälp av en tysk ordlista.

”Dessvärre tycks Aktivarum förkasta allt som inte ansluter till ett traditionellt positivistiskt paradigm, varför jag misstänker att någon längre replik inte är meningsfull.”

Här uttrycker Björk en helt felaktig uppfattning av begreppet debatt. Det spelar ingen roll vad jag ansluter mig till. Debatt går ut på att kunniga personer debatterar olika åsikter – inte för att få den andra att ändra sig…

…utan för att publiken skall få förståelse för varför man har de åsikter som debatteras.

Samt för att man själv skall tvingas ha så bra lösningar som möjligt vilket per definition är omöjligt utan motstånd. Därav orsaken Sovjets främsta källa till teknologi var spioneri medan Kina köper teknologi av väst.

Demokratisk debatt ger helt enkelt bättre resultat vad gäller lösningar på problem.

För att citera en av mina favoritkaraktärer:

Good against remotes is one thing. Good against the living, that´s something else. (Han Solo, Stjärnornas Krig)

Debatter är av denna anledning också avsiktligt skarpare än normal samtalston. Kom ihåg att många av de politiker som kan vara så hätska mot varandra i debatt sedan kan sitta och käka lunch och vara vänner.

När en politiker skadas i Sverige hur ofta var det en annan politiker som låg bakom dådet?

Det är inte personer från Socialdemokraterna som slår sönder SD-möten. Det är mestadels personer utan politisk förståelse som har mer gemensamt med fotbollshuliganer än det parti de röstar på.

Frågan är sålunda inte om Solanas var feminist, frågan är hur feminister betraktar Solanas.

Om man tycker för lika i en demokrati så är det ingen demokrati längre för hur skall folk kunna ta politik på allvar när alla verkar ha precis samma åsikt i allting förutom att blå vill sänka skatter och röda vill höja bidrag?

Tanja Bergkvist skrev om detta i samma inlägg som jag länkade till. Missade Psykologidoktoranden det? Tanjas inlägg här.

Ny omskakande studie: Mer än var fjärde ung svensk tycker att det vore ”ganska eller mycket bra” om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare… Samtidigt finns det i denna grupp av unga medborgare en föreställning om att det inte spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. DN-artikeln skriven av Staffan I. Lindberg, forskningsledare för World Values Survey. 

Vad detta innebär rent praktiskt är att det viktiga inte är vilka åsikter som Stefan Björk har utan kvaliteten i motiveringarna för att ha dem. Nåväl jag har bjudit in både Sleepless och Psykologidoktoranden till debatt.

Nu är det upp till dem själva hur viktigt de anser det är att folk i allmänhet känner till vad de tycker och varför.

Att bara diskutera det med personer som redan håller med dem innebär ju att de ligger på samma nivå som Pär Ström kritiseras för av feminister på Genusnytt. Men vill man inte diskutera annat än i sin egen krets..

…ja då kan man även sluta klaga på exempelvis att män inte tar ut mer tid med barnen. De kommer inte att få män att lyssna mer genom att bara prata med varandra om hur fel män är och gör.

Detta oavsett om manskritikerna kallar dem för mannen eller mansrollen. 

Exakt vilket ord de beskriver män med har en mindre betydelse eftersom kommunikation handlar om meningsskapande och om man envisas med att kritisera och problematisera män så kan det bara bli ett resultat.

Warren Farrell beskriver problematiken på det här viset: Om man vill kritisera att ett manligt ego är bräckligt skall man komma ihåg att kritik av det egot knappast innebär man får ett mindre bräckligt ego som resultat.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet