Mansrollen är rena halmgubben!

Man måste fråga sig hur trovärdigt det är att samma personer som kritiserar mansrollen, är dess uppfinnare.

I dagens DN finns de första delarna av artikelserien ”Mannen – Vinnare eller förlorare?” Det är den vinklande mansforskaren Niclas Järvklo och den lika vinklande författaren Erik Helmerson som sprider sina åsikter.

I retoriken kallas denna situation för ett falskt dilemma. Ett antingen-eller-påstående där bägge de angivna alternativen är felaktiga. Men även den som ser igenom tricket löper risk att missa något ännu viktigare.

Nämligen att diskussionen i sig förutsätter alla som diskuterar har samma negativa åsikt i frågan från början.

Detta kan de mer observanta av er se redan på artikelseriens rubrik. ”Mannen – Vinnare eller förlorare” Mannen? Det skall vara MÄNNEN vinnare eller förlorare för att artikeln skall handla om riktiga människor.

Och om den inte handlar om männen, om den inte handlar om riktiga människor vad handlar den då om? Svaret är såklart att artikelns ”mannen” är en omskrivning inte av män utan om mansrollen.

”Dagens man har en större frihet att utforma sitt jag och tillgång till en bredare palett.”…”Mannen tar ofta ett steg tillbaka när han bildar familj” osv

Mannen/Mansrollen påstås alltså vara problemet. Men när problemet skall lösas är det männen som Helmerson pratar om. Inte ”mannen”

”Kraven på förändring omfattar många fler män i dag än på sjuttiotalet.”

Problemet med hänvisning till mansrollen är att den är vad än som sociologiska mankritiker säger den är.

Därför vi får den absurda situationen med två manskritiker där den ena (Helmerson) säger mannen är en förlorare som inte behövs och den andra (Järvklo) säger mannen är en vinnare som aldrig haft det så lätt som nu.

De pratar vanligen inte om männen, de pratar om ”mannen” Kontrasten blir helt uppenbar när genusadelns företrädare skall ta upp den andra sidan av saken. Trodde ni att de skulle prata om kvinnorollen i samma ordalag?

Helmerson:

”Kvinnor har genom alla tider känt sig otillräckliga.”

Mannen tar ofta ett steg tillbaka när han bildar familj, säger Erik och beskriver det som att kvinnor han känner genomgått en sorts ”metamorfos”.

Jag trodde fler skulle säga: Jaså nu ska vi tycka synd om mannen, fast alla vet att det är kvinnorna som har problem.

Järvklo

”I början av åttiotalet kryddades diskussionen om mansrollen ytterligare när assisterad befruktning blev en möjlighet för kvinnorna.”

”Vad vi också ser är att kvinnor å sin sida inte gör lika mycket obetalt arbete i hemmet som tidigare.”

”Det betyder att kvinnor har ett ­kunskapsövertag i familjearbetet.”

Genom denna språkskillnad avhumaniseras männen, de blir mannen, det blir kvinnor mot ”mannen”

Kvinnorna (riktiga människor) mot Mannen/Mansrollen (sociologiska kritiska omdömen) Att kalla det ”mannen” är också ett sätt för män som Järvklo och Helmerson att ”komma undan” sina egna negativa omdömen.

De blir ”hederskvinnor” de goda. Inte en del av mannen/mansrollen/manligheten som de sågar, svartmålar och attackerar. Och då mansrollen har ingenting att göra med männen så kan den påstås vara vad sjutton som helst!

Vad är mansrollen/mannen? Svar: Vad än dess kritiker säger den är. De kan svartmåla och smutskasta den hur de vill.

Att göra likadant mot judar kallas antisemitism, mot svarta rasism, mot muslimer islamofobi, och likadant mot homosexuella kallas homofobi. Man kan inte säga någonting i stil med:

Fler bögar måste hoppa på det här förändringståget vare sig de vill eller inte. Det är därför bögrollen diskuteras (negativt) så mycket nu. De måste sluta vara så bögiga!

Men Helmerson får detta publicerat i DN: 

”Fler män måste med på det här förändringståget vare sig de vill eller inte. Det är därför mansrollen diskuteras så mycket just nu.”

Det är förstås semantiskt intressant att kalla en välorganiserad smutskastningskampanj med syfte att tvinga folk bete sig på ett visst sätt för en ”diskussion”  Pelle Billing skriver här om de budskap vi matas med.

För att inte tala om vad som händer om du anser det etablerad åsikt att vita har ett kunskapsövertag på svarta i Sverige – Då blir du anklagad för att vara Sverigedemokrat eller värre.

Men Järvklo får detta publicerat i DN:

”Att kvinnan skulle vara hemmets ”regissör” är ett etablerat begrepp inom maskulinitetsforskningen där det kallas ”kvinnlig modellmakt”. Det betyder att kvinnor har ett ­kunskapsövertag i familjearbetet.”

Inte ens när han refererar till sitt eget område lyckas Järvklo få saker rätt. Modellmakt kommer från Aarseth & Holters bok ”Mäns livssammanhang” från 1994 och där betyder det att arbetet är utformat (modellat) efter kvinnor.

”Hur män kan känna sig utträngda eftersom axeln kvinna-barn utgör centrum. Hon planerar för alla, han blir hellre lat än toffelhjälte” (Aarseth & Holter)

Det betyder alltså inte att kvinnor har mer kunskap än män utan att de vanor och seder som finns i arbetet passar dem och deras preferenser (smak) bättre. Aarseth och Holter konstaterar att kvinnors modellmakt håller män borta.

Sålunda kritiserar Aarseth och Holter att den kvinnliga modellmakten används för att trycka ut män ur hemmet.

Men genusforskaren Goldina Smirthwaite anser i en kritik från 2002 att män visst skall tvingas anpassa sig efter kvinnors modellmakt. Detta eftersom det strider mot könsmaktsordningen att göra det. Att feminister pga sin könsmaktsteori har denna åsikt har Järvklo helt missat:

”Där kan jag bara säga till männen att ta för sig mer och bli projektledare själva, säger han och får det att låta som att det vore den enklaste saken i världen.”

Det kan vara bra att komma ihåg denna feministiska kritik nästa gång någon från genusadeln tycker att män skall ta mer plats i hemmet. Här förespråkar man alltså öppet att pressa bort män från hemmet med ”modellmakt”

Idag tänker DN fortsätta artikelserien med rubriken ”Mannen har blivit sexobjekt”

Det skulle dock förvåna mig storligen om författaren begriper att männen inte är sexobjekt utan framgångsobjekt. Dvs blir objektifierade av kvinnor främst på basis av hur hög social status de verkar ha.

Det är detta som är temat i Maureen Dowds bok ”Are men necessary – When sexes collide” (Omslag högst upp) Hon beskriver hur feminismen har misslyckats när kvinnor vill ha högstatusmän, som vill ha bimbos.

Det är såklart ingen slump att Helmersons bok heter ”Den onödige mannen” 

Du kan vara lugn Helmerson, det här att tycka kvinnor är bättre än män och att spekulera i om män är onödiga är inget nytt eller kontroversiellt. Det enda nya är att det brukar vara ensamma kvinnor som gör det.

Att mannen påstås vara sexobjekt däremot är ju bara att vänta eftersom mannen/mansrollen bestäms av sociologer och inte av statistik på männen. Mer om detta när artiklarna kommer upp på DN.

PK-Brottsmyndigheten skriver på ämnet:

”Det DN glömde att förtydliga är att den ”man” man talar om inte är särskilt representativ. DN:s ständigt återkommande beskäftiga attityd är att människor alltid är vita medelklassmänniskor i innerstaden.”

Snarare är den ”man” man talar om inga människor alls utan vad än sociologer behöver säga för att ursäkta det när de beter sig precis som rasister.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet