Aktivarum

Intellektuell diskurs vs Vetenskap – Del 2 | maj 12, 2011

Här är fortsättningen på en debatt jag startade i ett tidigare inlägg som spin-off på kritik mot ett inlägg från ett par medlemmar av Feministiskt Initiativ

Detta inlägg är ett svar på Replik till Aktivarum av Toofan Salehpour. Här hittar ni inlägget Intellektuell diskurs vs Vetenskap – Del 1. Jag skulle ha svarat på detta tidigare men av okänd anledning fastnade kommentaren från Toofan i spamfiltret. Med detta sagt till saken.

Vilket moraliskt ”felslut” begås här, menar du? Jag är relativt insatt i ämnet tillämpad etik, men förstår inte vad du menar med det här. Det du citerade var inte värderande och kan således inte dömas med moralisk kod. Vad menar du? Kom gärna med belägg. Och varför skulle det, rent vetenskapligt, spela någon roll? Jämförelsen var symbolisk, inte vetenskaplig.

Felslutet ifråga var att ge intryck av att det hade varit relevant för debatten vad slavarna i South Carolina hade gjort. Att något sker betyder inte det för den delen är rätt. Att okunniga slavar skulle göra ett korkat val skulle sålunda knappast ursäkta att personer med bättre bildning förespråkar det valet.

Den påstådda frihetsrörelsen i denna fråga var Feministiskt Initiativ.

Dvs FI kan knappast förespråka ett val bara för att urfattiga och obildade slavar av desperation gjorde det valet tidigare. Detta med hänvisning till det enkla faktum att medlemmar av FI knappast kvalificerar varken som lika okunniga eller fattiga som slavarna i South Carolina.

Att de ”smarta” slavarna i South Carolina helt oreserverat skulle arbeta för den vita mannens frihet endast därför att de är smarta säger för övrigt ingenting. Du har varken någon substans eller källa bakom. Det här är ditt första tecken på osund argumentation.

Det var slarvig användning av ordet ”smart” det har du rätt i. Det var kunskap jag hänvisade till – inte inre resurser. Hade slavarna i South Carolina haft nutida kunskaper hade de smarta av dem förespråkat att man slår sig ihop med de andra grupperna som vill ha precis samma sak som dem själva.

Om vi nu talar om vetenskap så har du redan förlorat dess stöd. Det finns inga som helst vetenskapliga belägg för påståendet om att det endast är smarta människor som hamnar i USA:s regering, och dumma människor som hamnar i gatugäng.

Det är inte personerna vi pratar om – det är metoderna vi pratar om.

Om du vill hävda det är ovetenskapligt att hävda grupper som förespråkar smartare och mer framgångsrika metoder består av kunniga personer än grupper som förespråkar dummare mer misslyckade metoder ja där har du en poäng. Men det var som sagt jag som slarvade med ordet ”smart”

Problemet är samhälleligt och således inte individuellt. Tecken nummer två.

Den här hänvisningen till separation mellan samhälle/individ verkar samhällsdebattörer ofta göra nuförtiden. Följande svar skrev Professor Bo Rothstein:

”Strukturella förhållanden är inga organiska fenomen som saknar koppling till enskilda individers handlingar därför att ingen formell eller informell regel eller systematisk ordning i samhället kan existera utan att de enskilda individerna agerar för att reproducera dessa. Därmed kan inte strukturförklaringar existera frikopplade från aktörsförklaringar , utan strukturförklaringar måste kombineras med en förklaring av vilka de sociala mekanismer är som förmår individerna att handla i enlighet med strukturernas krav och därmed reproducera dem (Hedström & Swedberg 1998; Rundqvist 1998).”

(Utdrag från en artikel i Statsvetenskaplig Tidskrift)

”Att Israel redan har suveränitet är irrelevant – ett folk kan fortfarande kämpa för ett landsfortsatta suveränitet.” Ditt vurmande om att varje beslut oreserverat baseras på nivån av intelligens, utan någon som helst hänsyn till sociala, politiska och individuella komplikationer saknar vetenskaplig grund.”

Den vetenskapliga grunden för en bedömning av Israel-Palestina konflikten måste baseras på den faktiska empirin i den konflikten. En sådan bedömning visar tydligt och klart hur det palestinska folket skadats mer av sina egna ledare än av Israel (som tvingats in i tre större och otaliga mindre krig)

Vad är din källa på detta? Och vad har du för argument bakom?

Ordspråket ”den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket” är en bra beskrivning på hur det kommer sig palestinier har så svårt idag. Varje försök att kriga mot Israel har gjort Israelerna ännu mer paranoida och brutala. Inget tyder på att mer våld mot Israel kommer att ändra denna trend.

Så mer kamp kommer sannolikt att ge Israelerna orsaker att behandla Palestinierna sämre (orsak och verkan – bedömd efter erfarenheter). Lägg till det att Palestina inte är en demokrati och dess ledare har knappast högre tankar om sin befolkning än Israeler har om palestinier.

Zapatisterna representerar folket. De påstår sig vara folket. Deras mening är att etniska skillnader inte ska utgöra separation och förtryck. Att de har det mexikanska folket på sin sida är ett realpolitiskt uttalande i ett land som lider av politiska motsättningar.

Zapatisterna representerar inte folket politiskt mer än Sverigedemokraterna representerar det svenska folket politiskt.

Zapatisterna representerar en del av folket. Att de själva tycker sig representera en större del spelar ingen roll då saker inte blir mer sanna för att de själva tycker det.  Att de sedan eventuellt med våld kan tvinga folk hålla med ändrar ingenting då genevekonventionen gör uttalanden under hot värdelösa.

Mitt uttalande var slarvigt. Jag hävdade att det vore absurt att tro att en frihetsrörelse skulle arbeta för dikotomins andra sida. Å andra sidan visste du det. Ditt angrepp är härskartekniskt och representerar inte något slags försök att föra debatten framåt. 

1) Jag har aldrig sagt att ”frihetsrörelsen” skulle byta sida.

Jag har sagt att förespråkar de en ide så skall de vara konsekventa med den iden och förespråka den för alla människor – inte bara för dem själva eller den grupp vars ärenden de hävdar sig gå. Det här är i grunden en politisk fråga. Den ena sidan förespråkar win-win situationer där man gör prioriteringar (tradeoffs) för alla medan den andra sidan betraktar allting som ett nollsummespel med vinnare/hjältar och förlorare/skurkar.

”Det finns, mig veterligen, ingen konnotativ definition av ordet frihetsrörelse, förutom olika snäva förklaringar av diverse politiska författare. Den denotativa definitionen är dock att en frihetsrörelse arbetar för en rörelses frihet. Något som återigen är uppenbart, men som du ändå väljer att kommentera.”

2) Vetenskapligt relevanta uttalanden om frihetsrörelser kan man inte göra utan att först veta vad en frihetsrörelse är och inte är.

Dvs definitionen för vad som betraktas som en frihetsrörelse – samt källan som den definitionen kommer från. Det var alltså detta som var min första fråga. Vem är källan på vad som är och inte är en frihetsrörelses rätta/absurda beteende. Vetenskapligt kan jag inte kommentera vad som är det rätta beteendet för en frihetsrörelse utan att först veta vad som är en frihetsrörelse (och vad som inte är en frihetsrörelse).

Detta oavsett om man kallar det en ”frihetsrörelse” eller ”en rörelse som arbetar för frihet.” Det enda man då har gjort är flyttat över fokus från definitionen på frihetsrörelse till definitionen på frihet.

Att kvinnorörelsen är en frihetsrörelse råder ingen tvekan om. FI säger sig representera kvinnorörelsen och kvinnornas villkor.

3) Det garanterar varken att FI är ärliga med sina avsikter eller att deras bedömningar av kvinnors villkor är vetenskapligt korrekta.

Du menar alltså att en frihetsrörelse måste visa oreserverat stöd till alla samhällets instanser, oavsett om dess syfte, exempelvis, är exploaterandet av en viss folkgrupp? Vad är din källa till detta påstående, min herre? Och, återigen, vad har du för argument bakom?

En frihetsrörelse måste handla om frihet. Annars kan det knappast kallas en frihetsrörelse. Om man empiriskt bedömer vilka rörelser som faktiskt gett den frihet de utlovat (till skillnad till de som lovat frihet där resultatet inte alls blivit frihet) så är det knappast de små radikala rörelserna som gett bäst resultat.

Men precis som i fallet med frihetsrörelse så måste vi för att kunna diskutera frihet vetenskapligt bestämma vilken av de bägge definitionerna av frihet (negativt frihet/positiv frihet) vi pratar om.

Är du med nu?

FORTSÄTTNING FÖLJER.


2 kommentarer »

  1. Det är alltid nöjsamt att läsa din blogg. Att granska vad som sägs till feminismens försvar är givetvis viktigt. Precis som du säger så är man säkert ärlig i sitt uppsåt och att man vill allas bästa, men att när man granskar det hela närmare så bygger resonemangen på en massa felslut, vilket om det praktiseras i verkligheten kan leda till orättvisor.

    Jag har för min del försökt se varifrån dessa felslut grundar sig på. Ett fenomen jag lagt märke till är att ett påstående i sig är tillräcklig. I språklig mening kan det faktiskt vara så. Låt mig förklara närmare. Anta att jag säger att Åke är far till Sara. Därefter säger jag att Nils är far till Sara. Båda dessa meningar är sanna eftersom de är så att säga omättade som Frege skulle ha sagt. Jag ger ju inte upplysning om vilken Sara det är, det kan vara två olika personer. Språkligt sett är detta inte inkonsekvent. Syftet är alltså att bara ge så pass mycket information att läsaren förstår det som sägs.

    Det mest kända exemplet på den här sortens information är när Gudrun Schyman brände 100 000 kronor inför häpna åskådare. Hon gjorde detta för att kvinnor tjänar mindre. Och Gudrun har rätt i det hon påstår. Hon ger bara så pass mycket information för att budskapet ska vara konsekvent och därmed nå in i människors medvetande. Hade hon gett sig in i en vidare analys hade företaget misslyckats. Men nu gjorde hon inte det. Det gör sällan Gudrun, och hon missar aldrig ett tillfälle att förmedla budskap där påståendena i sig är sanna.

    Och det är väl det här som gör att genuskyrkan och feminismens lögnindustri får ett enormt försprång. Har man rätt eller har man inte rätt? Säger man att ni rätt men… då faller allt. Det heter ju först kränkt vinner och har en person rätt i sitt påstående hjälper det inte att man försöker nyansera bilden. Men feminismen kan hamna i eget grepp. Orsaken till att dokumentären könskriget nådde sådan framgång var att förmedla en mycket enkel och schabloniserad bild av feminismen med spektakulära exempel som Eva Lundgrens forskning och uttalanden som att män är djur. Genast hamnade feminismen i en djup svacka. Därefter återhämtade de sig. Nu de senaste två åren har det dock startats väldans massa bloggar som granskar vad feministerna faktiskt säger. Och till de här bloggarna som denna vänder sig folk som vill veta mer, man köper inte gammelmedias korrupta och förutfattade mening. Det här är ett nytt fenomen och det tror jag oroar många. Pär Ström, Tanja Bergqvist, Pelle Billing, Ingrid Carlqvist, MedborgareX med flera och kanske snart även Erik är mer kända för folk än de feminister som skriver i gammelmedia. Hur det här artar sig ska bli intressant att se.

    Kommentar av Pär.B — maj 13, 2011 @ 9:20 f m

  2. Jag är tämligen säker på – att så länge som barnen felfostras av som princip ALLA vuxna – så blir det ingen ordning med genusvansinnet = frihet för kvinnor att leva som de kvinnor de är födda i kött som.

    Per automatikt detsamma som ingen frihet för män att leva som män heller för den delen, tyvärr tyvärr…😥

    Kommentar av Josef Boberg — maj 16, 2011 @ 12:17 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: