Aktivarum

Skvallerjournalistiken om kungen döms ut av DN och SvD | november 8, 2010

Så har då boken som borde marknadsföras ”boken ingen läser men alla tycks prata om” landat hos recensenter på dagstidningarna.

Vissa journalister klagade på kungen över att han inte hade läst boken han skulle kommentera men det blir allt mer tydligt att många fler som pratat om boken heller inte läst den. Att döma av Jens Liljestrands beskrivning i DN så handlar boken knappt ens om Kungen.

”I stället för att berätta om huvudpersonens liv – vilket väl får anses vara ett grundkriterium – glider den över i ett bitvis maniskt grävande kring den krets av festsugna män i vilken kungen ingår, med tonvikt på deras sätt att närma sig det motsatta könet. Bara. Ingenting annat får plats i framställningen.”

Vad sjutton gör dessa politiska aktivisters löjliga teorier i en biografi om Kungen?

Deras sätt att närma sig det motsatta könet? Det är alltså en politisk propagandabok med källor i USA hos galenpannor som Andrea Dworkin, Katherine MacKinnon samt Judith Butler och deras fantiserade trams om hur raggning och sex borde gå till som det rör sig om.

En svensk sociolog och hundratals professionella raggningsexperter ger dock en annan bild än den av stackars offer kvinnor och onda män. Den visar kvinnor som aktivt försöker bli dessa mäns flickvänner – i hård konkurrens med andra kvinnor.

Vad sjutton gör politiska aktivisters löjliga genusteorier i en biografi om Kungen?

Jag tyckte texterna från radikala feminister mellan kapitlen i Neil Strauss ”The Game” var nog så malplacerade men här försöker man alltså utnyttja Sveriges Kung för att Deanne Rauschers radikalfeministiska gurus hittepåteorier i socialt arbete skall få tyngd.

I övrigt så har boken fyllts med vad som i en fiktionell skrift kallas underhållning men som i en biografi om Sveriges kung bara kan beskrivas som trams. Hey Baberiba möter Snabba Cash, det är bara det att  Snabba Cash är ren underhållning.

”Därmed hamnar också kungen i periferin i en text befolkad av långt mer färgstarka Ajar och Noppar, livvakter, svartklubbsskummisar och anonyma ABC-kvinnor. Kungens personlighet, vilja, rädslor, förhoppningar, åsikter i miljöfrågor, samhällsutvecklingen eller utrikespolitiken (Brunei, någon?), hans familjerelationer och äktenskap, allt får stå tillbaka till förmån för karikatyren av en ytlig och jagsvag kåtbock omgiven av fjäskande män som gillar att beställa kvinnor till kaffet i den mörka Stockholmsnatten. ”Hey Baberiba” möter ”Snabba cash”, komplett med kriminella serber och blåblodiga Stureplansstekare.”

Dick Harrisson på SvD gör en ännu värre sågning av boken ”Den ofrivillige monarken”

Han jämställer i sin recension bokens påståenden om de samstämmiga berättelser som Deanne Rauschers intervjuer av ”utsatta kvinnor” resulterat i med de gamla häxprocesserna.

”Sjöberg skriver även att ”deras berättelser har varit så detaljerade och samstämmiga att vi blev säkra på att de berättat det de verkligen har upplevt”. Samma argument användes vid vittnesförhören under 1600-talets häxprocesser. Men att tio barn berättade samma historia om kvinnors kvastfärder till Blåkulla innebar inte att historien var sann. För att driva teser i bevisning krävs bättre underlag.”

Som svar på detta finns det bara en sak jag kan säga – Äntligen!

”Minst lika graverande är Sjöbergs faktaurval. Det mesta en läsare kan förvänta sig att få veta i en biografi om kungen berörs endast på ett fåtal rader eller inte alls. Carl XVI Gustaf har tunga politiska och representativa plikter. Hur sköter han dem? Hur hanterar han kriser? Vad ligger bakom kungens officiella uttalanden, till exempel om tsunamin och Brunei? Hur ser han på sitt potentiellt mycket omfattande mediala inflytande och dess relation till den begränsade officiella maktpositionen? Hur fungerar han som familjeman? Tycker han om modern konst? Vilka böcker uppskattar han? Föredrar han skräckfilm eller kärleksfilm? Kort sagt: allt som inte faller inom skvallerjournalistikens domäner hoppar Sjöberg över.”

Thomas Sjöberg och hans gäng har lyckats med något som saknar motstycke i Sverige. De har skrivit en bok om kungen där läsaren efter att ha läst boken har noll koll på det mesta som faktiskt handlar om kungen och ämbetet konung.

”Slutsats: ”Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken” är ett beklämmande stycke kvällstidningsprosa som lär oss ytterst lite om vår statschef. Detta är, med andra ord, en riktigt dålig biografi.”

Den lär oss desto mer om svenska massmedias samarbete mellan journalister och massmediekonsulter som alla försöker skapa en kris från tomma intet och kräva kungen hanterar nåt som ingen förutom de själva anser vara av vikt.

Läs även tidigare inlägg på ämnet här.

Annonser

11 kommentarer »

  1. Boken är en sorglig påse med skit och inte ens användbar för de mest hårdföra republikanerna mer än som dasspapper. Nu har den talanglösa sopan Deanne Rauscher dessutom hotat att gå lös på Silvia också… kan inte sluta i något annat än ett hejdlöst pekoral.

    Kommentar av Working Class Hero — november 8, 2010 @ 4:43 e m

  2. Härlig recension av Dick Harrison. Ja, det var som jag trodde, detta var en bok som bara kunde leva fram till de seriösa recensionerna, sedan skulle den att sjunka som en sten och förhoppningsvis vill ingen ta i den med tång härefter. Kvällsblaskorna har gjort bort sig ännu en gång.

    Kommentar av Maria — november 8, 2010 @ 4:47 e m

  3. Etablissemangets massmedia är ”Trattmedia” (video 2,5 min) enligt Hans Rosling.

    ”Til syvende og sist måste vi förstås alla ställa oss frågan om vem vi vill lita på.”

    Kommentar av Josef Boberg — november 8, 2010 @ 6:13 e m

  4. Att ta Dick Harrison’s recension som en intäkt för vad som är bra eller dåligt, sant eller falskt måste närmast ses som ett skämt, större rojalist än den ”kvinnan” har väl knappast beträtt något nordiskt land?!

    Kommentar av Hebbe — november 8, 2010 @ 8:50 e m

  5. Kan kommunistpatrasket inte längre förmås att hålla inne sin litterära diarré?

    Kommentar av Erik — november 8, 2010 @ 10:43 e m

  6. Jag har inte läst boken ännu men ska så jag kan bilda en egen uppfattning. Om det nu är som det sägs, att boken är en skvallerbok som bara granskar den nuvarande monarken så är det ändå bra att de ändå iaf bryter tabun att granska monarker. Sen tycker jag det är synd att inte de granskar monarkin också. Monarkin är en reilik från medeltiden och idag är det 2010 och vi lever i informationstidsåldern och jag tycker att monarkin ska stanna kvar i medeltiden. I en modern rättvis demokrati finns ingen plats för monarker utan bara folkvalda ledare!

    Kommentar av Erik W — november 9, 2010 @ 12:24 f m

  7. Working Class Hero (med flera):

    Alltså jag har inget emot boken som sådan. De får gärna sitta och skvallra om kungen precis som Flashback på tidigt stadium spekulerade om Anna Ardin och den andra var de kvinnor som anmält Wikileks Julius Assange. Thats not the point! Skillnaden är att vi var mycket tydliga med att den informationen var obevisad.

    Det jag motsätter mig är att skvallret av stora delar av mediasverige, av PR-konsulter och journalister togs på allvar som om det vore nån slags fakta. Som om det fanns en kris som Kungen behövde hantera pga att folk skriver mestadels halvsanningar om att han gillat att festa med unga snygga tjejer.

    Och sedan får han dessutom höra av dessa retorikexperter och PR-konsulter att han skall hantera detta som om det vore en riktig kris och ta det på allvar och lägga upp strategier som om detta vore nåt annat än vad det är.

    För det har ju folk missat helt: Detta är en bok skriven i rent underhållningssyfte. Och det finns bevisligen en marknad för sådant. Men det är väl ingen som är knäpp nog att betrakta Oliver Stones film W. som parodierar ex-presidenten George Bush som fakta och mena Bush behöver en kris-stab för att en film framställer honom som en rumlare?

    Det som hände Bush är precis samma sak som hänt Kungen, med skillnaden att W. är gjort i filmform och inte marknadsförs som om det vore en dokumentär. Och märk väl, jag är inte nån stor rojalist. Jag gillar kungen och kungafamiljen (inte minst sessorna) men håller helt med om den kritik som David Eberhard riktat mot institutionen monarki.

    Men retorik och argumentation är saker jag kan. Så låt mig ändå göra ett försök att leka kungafamiljens advokat.

    Sedan när är monarkin i Sverige en ledarposition överhuvudtaget? Jag ser den mer som ett ornament. Att avskaffa monarkin är ungefär som att tömma museum på dyra tavlor. De är också reliker från en svunnen tid.

    Hur tidsenligt är det att Rembrandts tavlor är värda ett mindre lands BNP? De har inte uträttat ett dugg i modern tid för att förtjäna det värdet. Att Rembrandts tavlor är svindyra är en relik från en svunnen tid. Skall vi avskaffa dem också?

    Det är väl rätt ologiskt att behålla en svindyr relik från svunnen tid med enbart nostalgivärde men behålla en annan svindyr relik från en svunnen tid?

    Men nu när förespråkare av kungabashing bemöts med riktig argumentation kanske det inte är så lätt längre?

    Kommentar av Erik — november 9, 2010 @ 2:15 f m

  8. Erik W:

    Att skriva en mängd påståenden om att kungen och hans vänner gillade att festa med unga snygga kvinnor (som gillade att partaja) är ingen granskning av varken kungen eller kungaämbetet. Det är politisk smygpropaganda modell genusteori där lättlurade människor utan retorisk insikt indoktrineras i ideologiska åsikten att detta är nåt konstigt, onormalt eller fel som ens BEHÖVER diskuteras som om det vore en kris.

    Det är helt enkelt en lögn i ideologiskt syfte. Det är dessutom rena larvet då det enbart betyder enbart en sak och det är att de inte fattat grundläggande evolutionspsykologi. Och då pratar vi om naturlagar.

    Sånt gillar i stort sett alla heterosexuella normalt funtade killar. Det är statistiskt faktum. Varför skulle det vara annorlunda för kungen? Det är väl inte så att de personer som klagar normalt tar kungaämbetet på allvar heller. Blev det plötsligt viktigt med de kristna ideal de själva regelbundet svartmålar och förkastar?

    Det är också statistiskt faktum att en mängd yngre kvinnor också gillar sånt. Det är inte så att det bara är män som gillar detta utan det är helt ömsesidigt. Att sedan många kvinnor i den åldern de är mammor som var slampiga i sin ungdom ideligen inbillar sig de kan förvägra sin 20-åriga dotter samma upplevelser (rädda henne från att ha samma mängd kul de själva hade) är hyckleri och dubbelmoral så det står härliga till.

    Det är dessutom något som beskrivs ingående i raggningsböcker som Neil Strauss ”The Game” Det kallas ASD, anti-slut-behavior. Det är alltså så oerhört vanligt att kvinnor beter sig så här att det har fått ett eget namn.

    Och observera att det är ingen som orkar ifrågasätta detta från tjejer på privat nivå. Det är meningslöst att argumentera ämnet. The Game beskriver istället hur man hanterar skiten. Men då snackar vi på privat nivå. På politisk nivå däremot måste killar börja säga ifrån för detta har blivit löjligt. Det finns redan nu vissa kvinnor som går runt och stolt berättar hur lätt de kan sätta dit killar om de inte lyder. Hur politiker, socialarbetare och poliser är så lättlurade och hur det är deras tur att bestämma.

    För att inte tala om den nya formen av prostitution. Att ha sex med kändismannen och sedan få betalt för att prata i massmedia om det. På vilket sätt skiljer det sig den vanliga formen? Allt man gjort är outsourca betalningen till tredjepart. Det är fortfarande sex i ekonomiskt syfte.

    Kommentar av Erik — november 9, 2010 @ 3:06 f m

  9. Erik, du lyckas göra en vardaglig företeelse som kvällspresskvaller och snask till ett intressant ämne genom att sätta det i ett större sammanhang – sånt som en annan gått och stört sig på länge men aldrig tagit sig tid till att bena ut. Tack!

    Kommentar av Matte Matik — november 9, 2010 @ 8:11 f m

  10. Intressanta inlägg, Erik. Några av de faktorer jag tror var avgörande i kungens avväpnande respons på boken var dels det du skrev i förra inlägget tror jag, nämligen att kungen gav ett mycket ärligt uttryck; han var nervös och försökte inte direkt dölja det. Han hade heller inte hunnit läsa boken och var enligt många ute på hal is. Vidare så sade han inte heller vad jag minns något om att det som stod i böckerna var felaktigt, utan sade bara på att det var gammalt och att nu vänder vi blad och går vidare.

    När vi människor är ärliga och uppriktiga och sårbara är det mycket avväpnade och således en styrka. Ovanpå detta tycker jag kungen till viss del delar en egenskap Anna Anka har, nämligen att han inte är någon Einstein. Anna Anka är också avvänpande på sitt sätt genom sin person, att hon talar helt fritt utan att tänka sig för, att hon inte följer de traditionella normerna, samt att hon helt enkelt är lite korkad.

    Sedan kan vi såklart alltid luras av människors personlighet och liknande. Exempelvis Silvio Berlusconi har ju för vana att skada sig närhelst någon obekväm nyhet om skumraskaffärer eller umgänge med tonåriga flickor läcker ut. Det verkar fungera på den Italienska befolkningen. Vi måste alltså separera människors personlighet från vad de faktiskt gör (och säger). Speciellt i politiken där det har blivit ett större fokus på det tidigare (good person views som det skrivits om här osv.).

    Kommentar av Jonas P — november 9, 2010 @ 9:14 f m

  11. Jaha, Hebbe, vad var det som var fel i Harrisons recension då? Hur skulle han ha skrivit den tycker du? Är allt han skriver kasst bara för att du påstår att han är rojalist? Nejdu, Harrison är en professionell fackman och jag litar mer på honom än på dig. Vad har du presterat?

    Kommentar av Maria — november 9, 2010 @ 9:52 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 198 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: