Det uppenbara är för feminister överraskande

Det är få andra forskningsgrenar än genusvetenskap som har de mest osannolika faktorerna som utgångsläge.

Via inlägg av Pelle Billing och Matte Matik så hittade jag denna artikel i Boston.com. Dess budskap är fascinerande i all sin dumhet. Men i Monte Pythons anda först någonting helt annat. Svd rapporterar om effekterna av kvotering av kvinnor i Norge.

”Sedan Norge införde en kvoteringslag för kvinnor i bolagsstyrelser har antalet kvinnor i börsbolags styrelser minskat från 950 till 765. Anledningen verkar vara att bolag klassas om för att undkomma lagen.”

Här hittar ni Anders B Westins kommentarer på detta. Vi utfärdar en varning för dem som blir illamående och får yrsel av att läsa om evolutionspsykologi.

Det var det. Nu till Boston.com artikeln som är skriven av Elaine McArdle.

”Now two new studies by economists and social scientists have reached a perhaps startling conclusion: An important part of the explanation for the gender gap, they are finding, are the preferences of women themselves”

Startling? Skall detta föreställa överraskande information? Hur många kvinnor har den som överraskas av detta träffat i sitt liv egentligen? För den som faktiskt träffar och umgås med kvinnor kan det nämligen knappast vara en överraskning.

”When it comes to certain math- and science-related jobs, substantial numbers of women – highly qualified for the work – stay out of those careers because they would simply rather do something else.”

Inte heller detta torde vara någon nyhet. Det är som sagt fascinerande tanke vi skulle behöva forskare i ekonomi för att berätta något som var självklart från början men tydligen är socialvetenskap så politiserad idag att det är så.

”One study of information-technology workers found that women’s own preferences are the single most important factor (2/3) in that field’s dramatic gender imbalance.”

Precis som med jämställdheten i relationer alltså, om kvinnor vill ha män som tjänar mer så får de män som tjänar mer. Den största fienden som kvinnopolitiska målsättningar i kvantitativ jämställdhet har är kvinnor själva och deras allt större frihet.

”The results were striking. The lower numbers of women in IT careers weren’t explained by work-family pressures, since the study found computer careers made no greater time demands than those in the control group. Ability wasn’t the reason, since the women in both groups had substantial math backgrounds. There was, however, a significant difference in one area: what the men and women valued in their work.”

Och tro det eller ej. Trots detta tydliga resultat så är det skrattretande nog sedan Rosenbloom själv som får sitta och be om ursäkt och inte de personer som ljugit och förfalskat forskning för att få det att verka som om kvinnor är diskrkriminerade

”It may seem like a cliche – or rank sexism – to say women like to work with people, and men prefer to work with things. Rosenbloom acknowledges that, but says that whether due to socialization or ”more basic differences,” the genders on average demonstrate different vocational interests. ”It sounds like stereotypes,” he said in an interview, ”but these stereotypes have a germ of truth.”

Cliche? Rank sexism? Är det vad man kallar sunda vetenskapliga resultat nuförtiden? Det är verkligen fascinerande hur hög av galenskap som verkar råda på det socialvetenskapliga området idag. Om man får fel resultat så antingen ljuger man eller så ber man om ursäkt.

Den avslutande kommentaren är en höjdare. Det kan verka stereotypt påpekar Rosenbloom. Javisst kan det verka stereotypt. Det kan den mesta riktiga vetenskapen göra då stereotyper påfallande ofta visar sanningen och är mer korrekta bedömare av verkligheten än inte.

Detta är heller inget nytt. Att stereotyper är korrekta indikatorer av verklighet konstaterades i Stereotype Accuracy redan 1995.

Varför vet då folk så lite om detta? Så här svarar forskartrion. ”The idea that stereotypes may sometimes have some degree of accuracy is apparently anathema to many social scientists and laypeople. Those who document accuracy run the risk of being seen as racists, sexists, or worse.”

Vi har redan ett helt inlägg om hur krigandet mot stereotyper.

Sålunda kan den intresserade läsa mer om hur vetenskapen bevisat stereotyper tvärtom vad de flesta tror och de flesta säger visat sig vara riktiga där. Vi går vidare till nästa studie. Benhow & Lubinski.

”Benbow and Lubinski also found something else intriguing: Women who are mathematically gifted are more likely than men to have strong verbal abilities as well; men who excel in math, by contrast, don’t do nearly as well in verbal skills. As a result, the career choices for math-precocious women are wider than for their male counterparts. They can become scientists, but can succeed just as well as lawyers or teachers. With this range of choice, their data show, highly qualified women may opt out of certain technical or scientific jobs simply because they can.”

Från denna studie går vi raskt till nästa källa (som påstås vara kontroversiell – vilket visar sig betyda samma sak som i Rosenblooms fall, folk är så besatta vid de politiska målen de inte kan acceptera de veteskapliga resultaten.

”In her controversial new book, ”The Sexual Paradox: Men, Women, and the Real Gender Gap,” Pinker gathers data from the journal Science and a variety of sources that show that in countries where women have the most freedom to choose their careers, the gender divide is the most pronounced.”

Vad detta betyder på enkel svenska är att ju mindre talan kvinnor har,  ju mindre makt kvinnor har och ju fattigare de är – ju mer ”feministiskt rätt” val väljer de. Detta kan jämföras med ingenjören som trodde att kvinnor blir mer jämställda när de har högre lön.

Ingenjören har helt fel på alla fronter. Ju högre lön kvinnor har ju mindre jämställda val har kvinnor visat sig göra.

”It’s the opposite of what we’d expect,” says Pinker. ”You’d think the more family-friendly policies, and richer the economy, the more women should behave like men, but it’s the opposite.”

Man kan verkligen undra vilka de där ”we” är för annars är ju detta ett fullkomligt väntat resultat som stöds av fakta. Så varför skulle någon tro nåt så korkat som att det borde vara tvärtom? Inga data ger orsak att tro det.

Hur kommer det sig då att det ändå verkar vara fullt av högutbildade människor som hävdar detta? Artikeln ger ett möjligt svar på den frågan:

”To some sociologists and many feminists, the focus on self-selection is a troubling distraction from bigger questions of how society pushes girls and boys into different roles.”

Med andra ord, sociologer och feminister motiveras på samma sätt som studierna visar att kvinnor motiveras.

Sociologer och feminister föredrar att syssla med sina favoritintressen och dessa alternativa förklaringar intresserar dem inte. Vi ser alltså åter hur individens preferenser är helt avgörande.

Det är bara det att sociologerna och genusvetarna vägrar att undersöka det för deras individuella preferenser funkar exakt likadant. De vill inte! Det är den största förklaringen till att de sitter och ljuger sig blå.

Så medan dessa yrkesgrupper ljuger och hävdar sig undersöka vad dessa saker beror på så består deras egentliga uppgift av att ha som utgångsläge det beror på ”society structure” och ha detta som ursäkt för att leka samhällskritiker och bränna halmgubbar.

Åsa Anderberg i är ett typiskt exempel på denna lögnproduktion: Här i Sydsvenskan.

”Tjejer som i hemmet har fostrats till att ta för sig ordentligt och höras, upplevs i verkligheten som bråkiga, stökiga och jobbiga. De trycks ner och trycks tillbaka – av förskolepersonal, av killkompisar under småskoleåren, av rykten, avundsjuka och smutskastning om de mot all förmodan orkat stå emot hela vägen upp i högstadieåldern.”

Just den här positioneringen som den stackars förtryckta tystade är absolut livsnödvändig för dessa människors argumentation. Det viktiga är inte om deras skitsnack är sanning.

Nej det viktiga är att ha den heliga offerställningen för att få legitimitet och tillgång till debatten i media.

Varför går det så förbannat långsamt om vi ändå vill samma sak? Eller vill vi inte samma sak?”

Dels vill vi inte samma sak men viktigare än det Åsa är att ni inte är ärliga på en fläck, ni ljuger om och om igen och anledningen ni ljuger är enkel – för ni kommer undan med det.

Den största lögnen är att ni skulle vara tystade. Vore det sant hade din artikel inte publicerats.

Den enkla sanningen är ju tvärtom att det är killarna som ideligen får dåliga omdömen och betyg.

Detta just för att de upplevs som bråkiga, stökiga och jobbiga. Men sanningen verkar inte viktig för den sociologiskt eller genusmässigt insatte, att stödja rätt paradigm tycks vara den främsta motivationen för dem.

I dagens läge har jag svårt att se att ämnen som sociologi och genusvetenskap har någon som helst vetenskaplig trovärdighet. Deras syfte verkar inte alls vara att lära oss mer om världen. Deras syfte tycks vara att bråka och gnälla på allt som inte stödjer den åsikt de VILL ha.

Varenda gång en studie visar ny statistik så dyker gubben/gumman i lådan upp och klagar på stereotyper, skickar anklagelser om sexism etc

Man kan undra om inte feministiska lärare när de förklarar grundläggande definitioner menar att vetenskap minsann inte betyder att producera någon statistiskt säker kunskap utan att klaga och gnälla på att kunskap som produceras ger stereotypa resultat.

Tanja Bergkvist har skrivit en hel del om dessa ämnen, framför allt i detta inlägg där hon via en artikel av Johan Lundberg i Access påpekar den logiska konsekvensen av tankesättet.

”den människa som antas vara ett oskrivet blad är givetvis möjlig att anpassa till i princip vilka omständigheter som helst: arbetsläger och totalitära stater kan inte sägas svära mot den mänskliga naturen, om den mänskliga naturen inte existerar…”

---

Publicerat i Definitioner, Genus, Jämställdhet, Politik, Politisk korrekthet, Samhälle, Universitetsgenus