Aktivarum

Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 3 | oktober 12, 2010

Fascinerande att något som presenteras på högskolan som en seriös vetenskap inte ens kan göra ett försök till rättfärdigande ute i verkligheten.

Det har nu gått ett antal timmar sedan kommentarerna på Bitte Assarmos SvD-artikel började ramla in. Länge såg könsmaktsordningens anhängares SD-hanterings-taktik tystnad ut att fungera men sent omsider börjar också andra bloggar våga länka till denna heta fråga.

Den nytillkomne läsaren hittar här Del 1 och Del 2. Genusprofessor-videon förtjänar egentligen ett eget inlägg men debatten på SvD varar bara i tre dygn, sedan stängs kommentarsfunktionen så jag placerar de delarna här ändå så länge.

Vi bör göra en konkret analys av de dumheter som professorer i genusfälten häver ur sig närhelst de öppnar munnen.

Här i professor Judith Jack Halberstam har vi ett utmärkt exempel på hur genusvetenskap är ovetenskapligt, verklighetsfrånvänt svammel. Inte nog med att teorins analysmetod är egotrippad, hon analyserar inte ens riktig verklighet utan bara förljugen Hollywood-verklighet.

Retoriskt så ligger innehållet på samma nivå som dålig standupkomedi. Med skillnaden att en ståuppkomiker inte försöker framställa förtjusning över en barnfilms förljugna ideer som om de vore en legitim akademisk/politisk diskurs.

Uppdatering: Robert Gustafsson är en av dem som kommit ut ur genusgarderoben. Sade 2009 han kräks på genushysterin.

Det är inte första gången som Robert Gustafsson kommer i klammeri med rättvisan, jag menar feminismen. Kast med liten kärring var heller inte den mest politiskt korrekta humor man kan tänka sig.

Egentligen talar kommentarerna för sig själv. Det var i en intervju i Sydsvenskan när reportern frågade hur det skulle funka med en kvinna i killinggänget som Robert Gustafsson ventilerade friskt.

”Jag är så trött på hela den där genusdebatten. Trött så man kräks. Varför är det män som måste befrukta och kvinnan som måste ha ägg när ett barn ska bli till? Därför att det finns en tanke med det. Det finns nedärvda saker som inte bara gäller befruktning och könsroller.”

”Och det kan vara en så enkel sak som att kvinnor ofta inte är lika roliga. De har inte behövt använda humor för att hävda sig, humor som vapen, tuppfäktning, fåfänga… Sådana saker. Män har tränat och tävlat längre. Därför är män fortfarande ofta roligare. Tyvärr.”

Nyheter24 slog på stort om Robert Gustafssons angrepp mot feminismen.

”Det är sällan Robert Gustafsson uttalat sig privat i politiska frågor. Men i en intervju med Sydsvenskan går han till rasande attack mot vad han kallar ”genusdebatten”

Detta är dock bara journalistisk sensationslysta. Det var inte feminismen som Robert Gustafsson angrep utan genusteorin som vissa feminister har att män och kvinnor måste vara lika.

Centerpartisten Markus Lake Berglund skriver på bloggen Lakes lakonismer om Robert Gustafssons kvinnosyn: Välformulerat (Robert är kung) Gunilla Hjelm, även hon centerpartist, är inte lika förtjust. På sin blogg skriver hon

Minst ett stort manligt ego är du tydligen utrustad med. Ledsen att behöva säga det men där försvann det roliga med dig. Och jag tänker på alla fantastiska komedienner genom åren som du därmed diskvalificerade i ett enda penseldrag så som bara en man kan… Män är roligare, jo tjena…”

Detta är dock rena felaktigheter från Hejlm. Att påpeka det är vanligare att män är roligare är icke samma sak som att säga att det inte finns flera mycket roliga kvinnor också. Mannen är uppenbarligen fortfarande norm säger Gunilla men hon behöver lära sig skillnaden mellan norm (ideal) och normal (vanligare) För övrigt är normer irrelevanta, i humor är det publiken som bestämmer.

Genusnytt skriver om Robert Gustavssons kritik av feminismen.

Åter till det aktuella ämnet förtrycket av flickor eller är det pojkar? i svenska klassrum.

Gealachs på bloggen med samma namn berättar hon normalt inte brukar kommentera heta ämnen. Hon gör dock ett undantag för denna fråga och tur för oss intresserade av ämnet är det för Gealach har arbetat som lärare i flera år och har en hel del att säga:

”Under en diskussion i personalrummet nyligen sa en kollega att ”Det är svårt att säga till skrikiga tjejer”. Det fick mig att fundera lite grann.”…”I en del klasser jag haft är det tjejerna man får ägna tio minuter åt att lugna ned innan lektionen kan börja. (Medan det i andra klassen är killarna som tagit samma tid i anspråk).”

Observera Gealachs ordval. Det är svårt att säga till skrikiga tjejer. Presens nutid och ingen hänvisning till upplevelser. Detta är faktum och i argumentationen får vi bedöma hur det kommer sig detta faktum råder på skolan.

”Men varför är det då svårare att säga till dem än att säga till killar som beter sig likadant? För jag kan hålla med min kollega om att det ofta känns på det sättet.”

Här börjar vi i presens nutid, med konstaterat faktum som retorisk frågeställning, men sedan händer någonting. När detta faktum skall motiveras så blir ordvalet att Gealach kan hålla med kollegan att det ofta känns på det sättet och besvarar sedan sin egen fråga.

”Vi har ju blivit matade med dessa ”tysta tjejer” genom hela lärarutbildningen och diverse kurser och föreläsningar man gått igenom på arbetstid. Tjejerna måste lyftas fram, tjejerna måste få ges utrymme, etc, etc.”

Här ser vi konflikten. Å ena sidan har Gealach redan påpekat hon vet (av erfarenhet) det lika gärna kan vara tjejerna som bråkar. Å andra sidan matar lärarhögskolorna ut detta budskap till studenter som i sin tur måste tro på sina lärare som styr deras framtid.

Sedan har vi kurserna och föreläsningarna. Det vore förstås önskvärt att Gealach här preciserade vilka kurser och föreläsningar det rör sig om. Vilka som håller i dem, och med stöd i vilka argument dessa budskap blir framförda. Effekten är dock förutsägbar:

”Så när jag står där, har släppt in klassen i salen och ska börja, så tar det emot att säga till de tjejer som hoppar runt, drar i varandra, illvrålar rakt ut… för jag får ju inte trycka ned dem och ge dem dåligt självförtroende.”

Det är som ett eko av lärarstudenten Maria Nycanders (UU) uppsats från November 2006 om betygsdiskrimineringen av pojkar i svenska skolan. Nycander skriver i sin slutsats:

”En mera spekulativ tolkning kan vara att lärare kompenserar den orättvisa flickor anses utsatta för genom att pojkarna ”tar stor plats i klassrummet”

Det tar helt enkelt emot för lärarna att ge rättvisa betyg när de tror att göra det trycker ner tjejer. Att tjejerna är nedtryckta är i sin tur ett budskap som de bombarderas med. Och om lärarna inte förmår värja sig klarar såklart inte eleverna det.

Här ser vi vad bloggare som Pär Ström såväl som Pelle Billing och Tanja Bergkvist menar när de pratar om statsfeminismen.

Inte bara problemet med radikalfeminister utan även hur dessa, när de har maktposition, i sin tur för över sina åsikter på underlydande anställda som inte vågar komma med invändningar. Det är sålunda omöjligt att veta om det är övertygad ideolog eller löneslav man har framför sig.

Och ja jag skriver åsikter för det är vad det rör sig om. Vetenskap är allmängiltig, här har vi närmast självutnämnda experter på genus som förespråkar en könsmaktsordning det formligen vimlar av människor som inte alls styrker. Gealachs kommentar:

”Att däremot säga till killarna samma sak är tydligen OK, för de förstör ju för tjejerna om de tillåts bete sig på samma sätt. Hur man än vänder sig har man ändan bak, tydligen…”

Observera här dubbeltydigheten i vem som bestämmer vad som är ok. Å ena sidan är det lärarens beslut. Å andra sidan tar det såklart emot lärarna att gå emot ett samlat system av egna cheferna, administration, politiker och alla könsmaktsföreläsare.

Dessa är i sin tur ofta – precis som lärarna – ordentligt indoktrinerade högre upp i kedjan. De flesta genusforskare kan inte ens själva förklara varför de tror vad de tror. Den som kan konkretisera Pamela Von Sabjlars snack om strukturer i SVT debatt räck upp en hand.

Vi hade för övrigt en gång en föreläsare som var känd sociolog som varken kunde definiera kultur eller struktur.

Den avslutande diskussionen landade på att sociologer själva tycker det ”sitter i väggarna” vilket är ett bekvämt sätt att inte behöva säga någonting alls som kan bedömas. Tilläggas kan att vi studenter förväntades föra dumheterna vidare.

Christermagister är en annan lärare som påpekar att en eventuell könsmaktsordning i skolan måste beskrivas med flickorna i överordning och pojkarna i underordning (eller skulle beskrivas så om inte sådana generaliseringar är löjligt otillräckliga)

”men om jag verkligen måste så känner jag mer igen mig i den bild som Bitte Assarmo förmedlar i artikeln Myten om den förtryckta skolflickan än i min rubriks mer politiskt korrekta.”…”Är det inte så att pojkarna oftare får de där diffusa diagnoserna; de där som efter en utredning inte riktigt kan klassificeras? De där som brukar kallas ”uppmärksamhetsproblem” eller ”koncentrationssvårigheter”, trots att eleverna inte har några som helst bekymmer att koncentrera sig när de läser instruktionsböcker eller spelar datorspel. Kan det inte vara så att vi i många fall i stället borde tala om skolans ”förmedlingsproblem” eller ”undervisningssvårigheter”?”

Eller kanske rentav om hur lärarhögskolan har en normativ inställning till pedagogik som intresserar och engagerar flickor men har en ”lyd och tig-inställning” angående att ta hänsyn till saker som intresserar och engagerar pojkar?

När flickorna får dåliga betyg är det lärarnas/systemets fel, när pojkarna får dåliga betyg är det pojkarnas fel , visserligen i längden påstås det vara mansrollens men det är inte mansrollens betyg som sänks, det är inte mansrollens kreativitet som attackeras.

Antalet människor lättlurade nog att gå på denna retorik med elaka pojkar och stackars flickor tycks vara överväldigande.

Många håller i sak med om att lärarna/skolan behandlar killarna sämre men säger de bara inte har tänkt på det förut. Som här hos En blogg som saknar namn.

”Och nu när jag har två egna pojkar i skolan, och varit med dem ganska så mycket där, så är det samma sak. Tjejerna hörs och syns mest, läraren har tusen gånger störra tålamod med de pratiga och flamsiga tjejerna än med killarna som stör.””Det är absolut tjejerna som märks mest i mina barns klasser. Och det är absolut killarna som får skäll, och som får skulden för det mesta som händer.”

Uppdatering: Angående det påstådda kvinnoförtrycket att raka sig under armarna och se fräsch ut ”Om jag som man kom med ett vildvuxet skägg som självaste jultomten så är det nog inte så socialt accepterat, och knappast är det någon kvinnomagnet heller.”


24 kommentarer »

  1. Hej! Kul att bli citerad!😀 Dock är jag en HON och inget annat🙂

    Kommentar av gealach — oktober 13, 2010 @ 4:16 f m

  2. Förresten, när det gäller vilka kurser och föreläsningar det handlar om är läget att jag helt enkelt inte minns – då det är flera år sedan har namn och ämne helt enkelt inte hållit sig fast i minnet.🙂

    Kommentar av gealach — oktober 13, 2010 @ 4:38 f m

  3. Gealach: Hej, HON🙂 Kul du gillar att bli citerad.

    Jag anade enligt sannolikhetsregler att du var en hon men är det enligt humanioraeliten superviktigt att vara normkritisk och då nästan alla lärare är kvinnor skall jag sålunda enligt genusmaffian inte göra lärarinnor till normen. Då jag avskyr deras ersättningsord på detta tema dyrt och heligt så har jag varje gång två val: Det generellt sanna och den marginaliserade ”other”

    Nu skall jag alltså kalla lärarinnor för han minst 50% av gångerna så inte folk får för sig att de flesta lärare är kvinnor – det viktiga är ju att vara normkritiskt poltiskt korrekt – inte att ge en vetenskapligt sann bild. Av samma anledning skall skolböcker och informationsmaterial från institutioner och tidsperioder där det saknas kvinnor ha minst 50% dvs proportionerligt vara överfulla av bilder på kvinnor.

    Det är lustigt att det mest effektiva sättet att kritisera dessa omåttligt dumma praktiker är att följa dem till punkt och pricka och visa vad som händer.

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 7:02 f m

  4. I linje med del 2 i följetongen så återger jag här särskilt intressanta citat från diskussionen på SvD

    En historisk diskriminering – tala klarspråk!
    ”Det finns policydokument som tydligt ger läraren i uppdrag att särskilt uppmuntra flickor i skolan, baserat på oerhört steretypa teorier – ibland kallat genusteorier, ibland kallat likabehandling. Inte konstitgt att många pojkar tycker att skolan är onödigt motig när skolans och många lärare ser som sitt huvuduppdrag att serva flickor och hindra både ambitiösa och störande pojkar eftersom de är ”ett genus”. Skolämnen och prov har också anpassats för att inte ”missgynna” flickor. Oförlåtligt!”

    forts

    ”Feminister hanterar inte jämställdhet
    Skolan är ett tydligt exempel på hur feministiskt inflytande till stora delar är könsinskränkt lobby, som ibland bort från jämställdhet och som skadar människor. Och det är 100.000-tals barn som blir drabbade spelbrickor. Mobbade barn kan växa upp till illojala och odemokratiska vuxna. Ett samhälle får inte hantera barn under inflytande av extremistiska eller snedtända lobbyister. Varje barn har rätt till en rättvis skolgång utan att riskera att bli gruppbestraffad, även pojkar. Eller?”

    Frågande

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 7:09 f m

  5. ”Genusflickor Det är alldeles för många genusflickor/feminister som arbetar som lärare. Genus, genus och åter genus är mantrat i många svenska skolor. Det saknas manliga förebilder på grund av att de flesta skolorna styrs av ett matriarkat. Det finns exempel på grundskolor där hälften av skolans arbetslag endast har en manlig lärare och förebild samt kvinnliga skolledare som hellre anställer en kvinnlig lärare istället för en manlig. Den kvinnliga rektorns kommentar: ”Det var lättast så”

    Manlig Lärare

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 7:11 f m

  6. ”Tack för en utmärkt artikel! Äntligen någon som vågar säga sanningen istället för att bara trampa på i de feministiska gamla hjulspåren. Flickor framställs alltid som offer och pojkars problem, inte minst när det gäller studieresultat, osynliggörs. Fy, vad trött jag är på det!”

    Emily

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 7:14 f m

  7. Trevlig läsning.

    Vet inte om detta sagts tidigare men en lustig grej med filmen Tusen gånger starkare är ju dels att det är en manlig lärare som trycker ner tjejen som sticker ut. Skulle det vara normen definierat som det vanliga som beskrivs så skulle det såklart vara en kvinnlig lärare. Men då får vi kanske inte samma grabbarna-bestämmer-känsla, så man frångår vad som faktiskt är norm för att få det som man vill ha.

    Det andra var dock en av stöttepelarna jag hört många feminister använda sig av, nämligen att pojkar och flickar behanldas olika redan som spädbarn vilket gör att de blir annorlunda som vuxna. Småpojkar behandlas mer bryskt, föräldrarna väntar längre innan de plockar upp den skrikande pojken, osv. Och tvärt om för flickbebisar och flickbarn, de får mer ömhet, omhuldande, osv. Denna särbehandling menar feministerna fortsätter genom hela livet.

    Poängen är bara att sannolikheten att en lärare skulle vara tuffare och mer elak mot en flicka än mot en pojke i klassrummet är mycket liten. Och det knasiga är såklart att detta är vad en massa feministerna själva säger, förutom då såklart när man tjänar på att säga något annat…

    Apropå att budskapet i Tusen gånger starkare är gammalt så läste jag nyligen en gammal barnbok från 70-talet för min dotter. Minns inte namnet, tror det var Karamellrosa eller något sådant. Den handlar om flickelefanter som är instängda i en hage och måste äta rosa pioner (blommor) för att de ska bli rosa så att (de blåa) pojkelefanterna ska tycka om dem. De blåa pojkelefanterna leker istället obekymrat utanför hagen och äter vad de vill.

    En flickelefant gillar dock inte pionerna och vill inte äta dem och blir således inte heller rosa. Hennes föräldrar blir besvikna m.m. och säger att hon inte kommer få någon pojkelefant. Flickelefanten fortsätter dock med att inte äta blommorna bestämmer sig sedan till och med för att lämna hagen och helt gå emot strukturerna (!). Och när de andra flickelefanterna ser henne glassa runt och leka precis som pojkelefanterna så lämnar de också hagen och sedan den dagen ser man ingen skillnad på flick- och pojkelefanter.

    Det här var alltså skrivet på 70-talet och som lyfts fram här på bloggen är detta såklart inget nytt utan det tankesätt som präglat väst i snart ett halvt sekel.

    Kommentar av Jonas P — oktober 13, 2010 @ 7:42 f m

  8. Jonas P:

    ”Vet inte om detta sagts tidigare men en lustig grej med filmen Tusen gånger starkare är ju dels att det är en manlig lärare som trycker ner tjejen som sticker ut.”

    Det är ett bra påpekande av dig. Det är väldigt ovanligt med manliga lärare och filmen visar alltså per definition något som i den formen inte kan vara vanligt på svenska skolor.

    ”Skulle det vara normen definierat som det vanliga som beskrivs så skulle det såklart vara en kvinnlig lärare. Men då får vi kanske inte samma grabbarna-bestämmer-känsla, så man frångår vad som faktiskt är norm för att få det som man vill ha.”

    Precis, just detta står det om i flera böcker jag har om könsskillnader. Hur kvinnlig retorik oftare fokuserar inte på de exakta detaljerna utan på den önskvärda emotionella effekten hos publiken. Exempelvis i bråk med pojkvännen ”du plockar aldrig upp efter dig”… varvid killen svarar ”vadå jag plockade upp igår ju”… och sedan är bråket i full gång. I detta fall är det visserligen en manlig regissör men i grunden är det ju en fiktionell bok i genren ”PK-realism” och jag gissar att det i författarinnans berättelse är en manlig lärare också.

    ”Det andra var dock en av stöttepelarna jag hört många feminister använda sig av, nämligen att pojkar och flickar behanldas olika redan som spädbarn vilket gör att de blir annorlunda som vuxna.”

    Ja och det var ju den argumentationen som Simon Baron Cohen förmodligen tröttnade på när han lyckades övertala folk att låta honom slita nyfödda bäbisar från barnmammor och könsbedöma deras beteende 24 timmar efter födelse när barnens kulturella inblick är noll.

    ”Småpojkar behandlas mer bryskt, föräldrarna väntar längre innan de plockar upp den skrikande pojken, osv. Och tvärt om för flickbebisar och flickbarn, de får mer ömhet, omhuldande, osv. Denna särbehandling menar feministerna fortsätter genom hela livet.”

    *Skratt* Det är ju precis den sortens curlande behandling av flickor som genuspedagoger och feminister förespråkar i skolorna. Stöd och hjälp för flickor överallt. Pojkar däremot skall tvingas och pressas att ändra på sig och anpassa sig. Se bara på dramaturgin i Tusen gånger starkares video. Sporta-Manligt-Dåligt, Dansa-Kvinligt-Bra. Observera även att det är allt annat än individuellt uttryckt dans. Nej total konformism pratar vi om.

    ”Poängen är bara att sannolikheten att en lärare skulle vara tuffare och mer elak mot en flicka än mot en pojke i klassrummet är mycket liten. Och det knasiga är såklart att detta är vad en massa feministerna själva säger, förutom då såklart när man tjänar på att säga något annat…”

    Det konstiga är att de hävdar det är fel flickor blir upplockade tidigt när de själva sedan förespråkar flickor blir upplockade tidigt av allehanda stödfunktioner då flickor ANTAS ha problem att ”ta för sig” (vad nu ”ta för sig” rent konkret betyder – ytterligare ett missvisande uttryck utan konkret definition.

    ”Apropå att budskapet i Tusen gånger starkare är gammalt så läste jag nyligen en gammal barnbok från 70-talet för min dotter. Minns inte namnet, tror det var Karamellrosa eller något sådant. Den handlar om flickelefanter som är instängda i en hage och måste äta rosa pioner (blommor) för att de ska bli rosa så att (de blåa) pojkelefanterna ska tycka om dem. De blåa pojkelefanterna leker istället obekymrat utanför hagen och äter vad de vill.”

    Jag anar åt vilket håll detta leder. Som Charlie Sheen i 2,5 men skulle säga – Uh Huh, I have a bad feeling about this.

    ”En flickelefant gillar dock inte pionerna och vill inte äta dem och blir således inte heller rosa. Hennes föräldrar blir besvikna m.m. och säger att hon inte kommer få någon pojkelefant. Flickelefanten fortsätter dock med att inte äta blommorna bestämmer sig sedan till och med för att lämna hagen och helt gå emot strukturerna (!). Och när de andra flickelefanterna ser henne glassa runt och leka precis som pojkelefanterna så lämnar de också hagen och sedan den dagen ser man ingen skillnad på flick- och pojkelefanter.”

    Oväntat, det var alltså en ren propagandabok från den gamla goda ”samma-lika” tiden med Sovjetblocket på ena sidan och USA på andra sidan.

    ”Det här var alltså skrivet på 70-talet och som lyfts fram här på bloggen är detta såklart inget nytt utan det tankesätt som präglat väst i snart ett halvt sekel.”

    Nja som präglat vissa snobbiga överklassiga eliter i väst. Något utbrett stöd bland befolkningen för denna närmast religiösa tro på att samma och lika är samma sak har aldrig funnits.

    ”Pierre Bourdieu analyserade de strukturer som legitimerade de intellektuella att tala. I dag tycks det ha skett ett skifte i systemet för legitimering av intellektuella: för att tala, måste man vara tystad. Detta system har ersatt tidigare kanon och hierarkier, men har samma avskiljande funktion. 68-revolten bröt ner de tidigare systemen och gav ordet till allmänheten – vad som sker i dag är att intellektuella återtar tolkningsföreträdet. ”Ordet åt alla” har stelnat till ett system med omvänt inträdesprov: endast marginalisering ger tillträde till debatten.”

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 8:15 f m

  9. Så kan vi vara överens om att det är dags att kräva tillbaka de hundratals och åter hundratals genusmiljonerna som hållt dårar försörjda på familjernas bekostnad?

    Vi ville beställde jämställdhet, men vi fick en defekt produkt; könskommunism, och könshat i allmänhet, pojkhat i synnerhet.

    Kommentar av Liberal — oktober 13, 2010 @ 8:28 f m

  10. Liberal:

    Javisst, problemet är ju att pengarna finns inte och ingen vill omplacera högt uppsatta personer som inte gör något riktigt jobb utan tvärtom likt hovnarrar vill ha betalt för att smutskasta den som betalar.

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 8:44 f m

  11. Hmmm… = läst och begrundat.

    Jag och konstaterar bara ett det är ”fem i tolv” för att NU övergå till ”gräsrotsMAKT” – så det så. 8)

    Kommentar av Josef Boberg — oktober 13, 2010 @ 8:46 f m

  12. ”Tack Bitte Assarmo! Du har rätt i Dina iakttagelser, pojkarna får det allt svårare i en allt mer femininserad skolvärld. ”Var är de manliga förebilderna? Varför vill pojkarna närmast desperat bli polismän, brandmän, bergsklättrare, röjdykare, astronauter? Ju extremare, desto bättre – verklighetsflykt? Ja, när verkligheten för pojkar är så eländig – med tröstlöst harvande i skolan, extrema utseendekrav mm. Pojkarna lär sig att ingen bryr sig, en man klagar ej. Varför har SD sådana framgångar i skolvalen? Gissa.”

    Det går utför tyvärr

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 8:53 f m

  13. […] Del 3 Postat i Genus, Jämställdhet, Kultur, Samhälle, Universitetsgenus, Vetenskap […]

    Pingback av Vad genusfolk missar « Aktivarum — oktober 13, 2010 @ 10:08 f m

  14. Erik:

    ”Nja som präglat vissa snobbiga överklassiga eliter i väst. Något utbrett stöd bland befolkningen för denna närmast religiösa tro på att samma och lika är samma sak har aldrig funnits.”

    Jag håller med samtidigt som vissa idéer onekligen spritt sig till gemene man också. Min mamma berättade ganska nyligen för mig om hur hon när jag var liten förgäves försökte få mig att exempelvis leka med dockor. När sedan min lillasyster föddes och min mamma igen försökte sig på det genuspedagogiska tricket – den här gången att syrran skulle leka med typiska pojkleksaker – så gick hon bet igen och lade tillslut det hela på hyllan.

    Baron-Cohens forskning som du nämnde är riktigt skoj ur det hänseendet. Inte mycket socialisering som hänt vid någons dags ålder. Det lustiga är bara att när jag i en diskussion använde det som ett argument för medfödda skillnader så kom en genusvetare med motargumentet ”ja men du kan ju inte ta sådana små skillnader hos bebisar och generalisera till att män och kvinnor väljer olika yrken”. Samtidigt så när man pekar på (tvärkulturella) skillnader i intressen och yrkesval mellan män och kvinnor så erkänns inte den statistiken heller för då är den färgad av den patriarkala kulturen.

    Drar man då fram argumentet att vuxna hanapor hellre leker med leksaksbilar och honapor hellre med dockor, något dessa omöjligen kan ha socialiserats till eftersom de inte växt upp med leksaker, så får man istället höra att vi inte är några apor. Ideologier (och berättelser man tror eller vill tro på i allmänhet) har en väldig förmåga att fördumma oss.

    Kommentar av Jonas P — oktober 13, 2010 @ 11:56 f m

  15. Jonas P:

    ”Jag håller med samtidigt som vissa idéer onekligen spritt sig till gemene man också. Min mamma berättade ganska nyligen för mig om hur hon när jag var liten förgäves försökte få mig att exempelvis leka med dockor. När sedan min lillasyster föddes och min mamma igen försökte sig på det genuspedagogiska tricket – den här gången att syrran skulle leka med typiska pojkleksaker – så gick hon bet igen och lade tillslut det hela på hyllan.”

    I förhållande till barn så är vuxna den elit jag pratar om. När alltså barnen inte lyder de vuxna så är det bara snobberi från de vuxna som får dem att fortsätta tro på tramset. De vuxna överskattar grovt sin förmåga att påverka sina barns personlighet och egenskaper via fostran. Däremot påverkade de dessa saker med sina val av sexpartner men det vill ju de vuxna själva inbilla sig inte är viktigt.

    ”Baron-Cohens forskning som du nämnde är riktigt skoj ur det hänseendet. Inte mycket socialisering som hänt vid någons dags ålder.”

    Ingen alls faktiskt🙂, de 24 timmarna var minimitiden från barnläkare som barnen skulle få vila efter födelse innan Team Cohen fick göra experimentet. Barnen sover i stort sett hela tiden. Det är hårt jobb för Cohen att hålla vakt och göra studien nån av de korta perioder barnen är i vaket tillstånd.

    ”Det lustiga är bara att när jag i en diskussion använde det som ett argument för medfödda skillnader så kom en genusvetare med motargumentet ”ja men du kan ju inte ta sådana små skillnader hos bebisar och generalisera till att män och kvinnor väljer olika yrken”

    Klart du kan det! Du kan däremot inte hävda det är väntat män och kvinnor skall vara intresserade av samma saker vid lika behandling om inte ens nyfödda barn är det. Det bevisar tvärtom att barnen behandlas olika om de är intresserade av samma saker.

    Det är inte konstigare än att en mycket starkare enäggstvilling skulle bevisa att den tvillingen fått mer styrketräning.

    ”Samtidigt så när man pekar på (tvärkulturella) skillnader i intressen och yrkesval mellan män och kvinnor så erkänns inte den statistiken heller för då är den färgad av den patriarkala kulturen.”

    Ja just ja, då kommer flumteorierna ”kultur” och flumtermerna ”färgad/genomsyrad etc” fram. I själva verket finns inget sådant som ”en kultur” det är massor av kulturer och subkulturer. Förutsättningen för att få hävda något är kulturellt är att man kan påvisa en annan kultur där man ser ett annat resultat.

    Men enligt genusmuppar är hela världen ett patriarkat eller hur? Någon annan kultur finns inte. Så de baserar vad de säger på total ignorans av empiri – precis som marxismen förkastar de alla existerande mänskliga resultat som opponerande ideologi.

    Det är bara det att det finns inget att opponera sig mot. Kommunismen/jämställdheten i den form de förespråkas finns inte. Därav anledningen Foucault och andra superflummare är så populära på de ämnena.

    ”Drar man då fram argumentet att vuxna hanapor hellre leker med leksaksbilar och honapor hellre med dockor, något dessa omöjligen kan ha socialiserats till eftersom de inte växt upp med leksaker, så får man istället höra att vi inte är några apor. Ideologier (och berättelser man tror eller vill tro på i allmänhet) har en väldig förmåga att fördumma oss.”

    Faktum är att vi är apor. Människan är en moddad apa med en fernissa av sofistikering över sig. Vi har cirka 20.000-100.000 års utveckling av vår biologi. Det mänskliga samhället är den övre kanten av skummet på ett glas öl. Skummande öl är trevligt men utan öl vore skummet i sig inte mycket att ha.

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 1:26 e m

  16. Hehe, klokt tänkt! Samtidigt står det ju inte i min blogg vad jag är, så det blir ju en chansning😀

    Kommentar av gealach — oktober 13, 2010 @ 2:28 e m

  17. Förresten…

    ”Då jag avskyr deras ersättningsord på detta tema dyrt och heligt så har jag varje gång två val: Det generellt sanna och den marginaliserade ”other” ”

    Antar att vi talar om samma ersättningsord, som jag inte skriver ned eftersom det kommer att ge mig en allergisk reaktion🙂

    Kommentar av gealach — oktober 13, 2010 @ 2:29 e m

  18. Gealach:

    ”Antar att vi talar om samma ersättningsord, som jag inte skriver ned eftersom det kommer att ge mig en allergisk reaktion”

    *Rullar hysteriskt skrattande från stolen ner på golvet bankandes i golvet med nävarna* (ROFL på svenska)

    Jag har en bekännelse. En dag för länge sedan när jag uppenbarligen måste ha lidit av nån slags masochistiska tendenser skrev jag detta inlägg på ämnet.

    Kommentar av Erik — oktober 13, 2010 @ 3:13 e m

  19. Mycket bra post Erik. Jag vet inte mycket om skolans utveckling men jag som gjrode grundskolan under 80 talet och början av 90 talet upplevde starkt hur man gick ifrån ren katederudervisning där eleven jobbade enskilt till att gå till grupparbeten. I stora drag. På högstadiet fullkomligen exploderade grupparbetena och jag saknade den enskilda studietekniken som katederundervisningen innebar. Jag undrar om dessa viljan att ha så förbannat mycket grupparbeten (sociala förmågor) var ett sätt att stimulera tjejerna till att få bättre betyg? Isåfall är vi killar grundlurade till max sedan barnsben.

    Kommentar av Torstensson — oktober 15, 2010 @ 5:21 f m

  20. Torstensson:

    Tackar, jo jag har märkt att man har gått från katederundervisning till grupparbeten. Grupparbeten grupparbeten de handlar mer om grupparbetet i sig än om själva ämnet.

    Frågar du mig är det dock en ideologisk fråga inte en könsfråga. De som hade vad en lärarhögskolestudent kallade ”socialistisk världssyn” förespråkade grupparbeten och att man skapade fakta tillsammans än att lärarna sade hur det var (och kanske förtrycker nån som anser det är på ett annat sätt)

    Att kvinnorna fick en fördel pga detta var nog mer en biverkning eller ett misstag i arbetet än det var en avsiktlig planering. Sedan när killarna visade sig få sämre resultat så innebar det ju att killar ifrågasatte ideologin – då svarade man förståss att det var killarna det var fel på.

    Kommentar av Erik — oktober 16, 2010 @ 5:04 e m

  21. Detta verkar lite urspårat i kommentarerna, du kan se i tex http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/94/34/1994d30d.pdf att betygen inte var jämställda innan denna förändring till grupparbeten heller (om de inte trixat då givetvis, men så mycket orkar jag inte kolla.)

    Kommentar av SN — oktober 18, 2010 @ 4:55 e m

  22. Några andra reflektioner. Jag tycker det är lite olyckligt att du ägnar dig åt samma sorts reotrik som de du kritiserar iom att du försöker sälja någon bild om att män är diskriminerade i betygen etc. (Jag vet inte, det kanske är menat att du visar att deras metod är sunkig och man kan visa motsägelsefulla saker med den eller något, men det framgår inte helt tydligt ifall det är fallet.) Personligen tycker jag det absolut viktigaste är att man har transparenta system där varje individ kan kolla att de får rätt betyg/whatever, inte att man sen tar och splitar allt i två grupper och om resultatet inte är jämnt börjar fixa med saker hit och fixa med saker dit.

    Sen förstår jag inte varför du ogillar hen som koncept, varför behöver vi ha information om kön inkodat i ett pronomen?

    Kommentar av SN — oktober 18, 2010 @ 6:04 e m

  23. SN:

    ”Jag tycker det är lite olyckligt att du ägnar dig åt samma sorts reotrik som de du kritiserar iom att du försöker sälja någon bild om att män är diskriminerade i betygen etc.”

    Jag försöker inte sälja någon ”bild” Redan för fyra år sedan konstaterade som sagt Maria Nycander att killarnas betyg sänks relativt i förhållande till tjejernas och Göteborgs pedagogiska institution har sedan en tid tillbaka undersökt saken med samma resultat som Nycander.

    Man kan bara undra varför detta inte är mer uppmärksammat men att killarnas betyg sänks relativt tjejernas är fakta och ingen ”bild”. Det är också fakta att på en viss skola gick det bättre för killarna än för tjejerna, då begärde rektorn pengar för att undersöka och åtgärda saken. Så djupt i vårt kulturella medvetande är iden om den överlägsna flickan.

    ”(Jag vet inte, det kanske är menat att du visar att deras metod är sunkig och man kan visa motsägelsefulla saker med den eller något, men det framgår inte helt tydligt ifall det är fallet.)”

    Vilken metod pratar du om? Om du menar lärarnas så råder det ingen tvekan om att metoden är sunkig när man inte baserar betygen på kunskaper. Nycander räknade upp flera tänkbara teorier om orsaken, en av de mer intressanta är att det är lärarnas sätt att uppväga den orättvisa samhällsstrukturen tjejer påstås utsättas för.

    ”Personligen tycker jag det absolut viktigaste är att man har transparenta system där varje individ kan kolla att de får rätt betyg/whatever, inte att man sen tar och splitar allt i två grupper och om resultatet inte är jämnt börjar fixa med saker hit och fixa med saker dit.”

    Problemet med betygen har under en längre tid varit de extremt flummiga beskrivningarna på vad man skall uppnå för att få ett visst betyg. Ord som ”medvetenhet” verkar ha varit en favorit hos författarna. Detta innebär såklart att betygen blir mer godtyckliga än om de baseras på testresultat med en tydlig sifferskala.

    ”Sen förstår jag inte varför du ogillar hen som koncept, varför behöver vi ha information om kön inkodat i ett pronomen?”

    För det är så vi normalt pratar (det är för övrigt inte den beprövade konventionen som behöver ursäktas i en vetenskaplig debatt utan den konkurrerande teorin som måste erbjuda ett bättre alternativ) Det är fascinerande att du menar vi skulle behöva ursäkta vår NORMALA språkanvändning och utan vidare acceptera idiotiska förändringar som dessutom motiveras med rena lögner om hur språk fungerar.

    Om du vill ha ett argument mot detta så skulle jag säga att man inte skall kasta pärlor till svinen.

    Här är ett helt inlägg på ämnet falskt motiverade språkändringar. För att spara utrymme så citerar jag endast den sanna anledningen de vill införa idiotändringar som ”hen”

    To reform a natural language like that, we would have to set up some political authority to decide what changes to make and then spend many decades coercing people into following the preferred forms

    So why bother with all the grief and recriminations of trying to impose a feminist New Speak? But perhaps that is the point. All the grief gives ideologues something else with which to browbeat people and a completely phony issue through which to claim political authority over how people speak

    Kommentar av Erik — oktober 18, 2010 @ 8:25 e m

  24. […] Aktivarum har skrivit om könsmaktsordningsteorins historia här, här och här. Like this:LikeBe the first to like this post. This entry was posted in Uncategorized. Bookmark […]

    Pingback av Kortare om könsmaktsordningsteorin | Rutrutan — december 5, 2011 @ 5:59 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: