Aktivarum

Lena Andersson: Demografisk härdsmälta – Del 2 | september 18, 2010

Fortsättning på föregående inlägg. Här citeras och besvaras text från DN-artikeln Liv eller småbarnsliv.

”Även Sverige är en del av klimatkatastrofen. Att tala om glödlampor och plastlock men aldrig om antalet människor är absurt.”

Här får vi textens andra exempel på upprepade påståenden. Nu har hon två gånger hävdat att Sverige är världen. Vilket om vi pratar om antalet människor är helt fel. Däremot kan Sverige hjälpa världen – men inte om vi avskaffar oss själva.

”Naturresurserna räcker inte, vilket leder till krig.”

Och så fick vi ytterligare ett av 70-talets försök att göra revolution mot 50-talet. Apropå krig så har Svante Folin ett om annat att säga om ämnet:

Antropologer visste visserligen, att bråk om kvinnor var en av de främsta anledningarna till trubbel bland primitiva folk, men de vägrade istadigt att studera den yttersta konsekvensen av dessa motsättningar – krig.
”Trots det befrämjas barnafödande av hela samhällsandan. Egna barn förmodas mekaniskt vara den största lyckan, som inte ska missunnas någon.”

Vad är budskapet egentligen? Skall vi avskaffa homosexuellas rätt till konstbefruktning eller? Det är nämligen om man skall vara konsekvent en av de saker hon attackerar.

”Den orubbliga barnnormen får alla att tro att man måste göra barn för att förstå varför man lever och har levt. Det är en idé som leder till stark likriktning och gör många olyckliga.”

Det ena påståendet efter det andra utan den minsta lilla belägg. I den postmoderna fantasivärlden har en okunnig journalist rätt att hävda sig veta orsaken till komplexa fenomen som krig och det utan några som helst angivna källor.

Och nej man måste inte föda barn för att förstå varför man lever och levt (detta oavsett vad som skrivs  i närmaste skvallerspalt) däremot måste en viss andel av kvinnorna föda barn som förutsättning för samhällets forsatta överlevnad.

”Man får hoppas att samhällets massiva stöd till skapandet av nya männi­skor inte kommer ur idén att människans mening är att ge avkomma och se den växa upp.”

Det kan å andra sidan ha att göra med samhällets brist på behov att begå självmord. Tycker Lena att det normala är ett samhälle som eftersträvar sin egen undergång? Skall det betraktas som ett friskhetstecken att sakna självbevarelsedrift?

”Liv äger då bara mening som givare av liv. Biologiskt är det sant, men inte existentiellt och psykologiskt.”

Vilket är helt irrelevant eftersom det förstnämnda är en förutsättning för de två sistnämnda men inte omvänt. Lena Anderssons prioriteringar är helt uppåt väggarna. Existentiella motiv blir föga mer än en fin omskrivning för flum.

”Den nya människans liv har med den synen ingen mening för sig självt om inte det också ger liv, och så vidare i all meningslös oändlighet.”

Att hålla människan vid liv så länge det går är alltså meningslöst? Gäller detta henne själv också? Knappast! Det är ju bara i säkerhet på den strukturella nivån de här flummiga åsikterna brukar dyka upp. Inte ens den värsta postmodernist kritiserar sin egen självbevarelsedrift.

”Åtskilliga föräldrar vittnar om en längtan efter egen tid, stillhet och mind­re ekonomisk oro.”

Här fick vi lite omväxling. Istället för grundlösa påståenden från henne så får vi någon annans ”det är så för jag tycker så” påståenden. Det finns egentlgen inget att debattera för det finns inga belägg som kan bedömas. Vad blir då kvar? Jo dessa alternativ:

* Du är dum – Du är dummare – debatter

* Våld – Där den som vinner har rätt

”Bebisar och barn ligger inte under träd, de vill inte att vuxna ska prata, skratta eller älska.”

Ursäkta??? Pratade hon just om bebisar som om de vore vuxna personer? Stolligare kan det knappast bli isåfall. Men ok låt oss för diskursens skull låtsas barn kan bedömas på det viset. Vilka argument har hon då för detta påstående?

”Att lek med barnen hindras av vardagssysslorna tror jag inte på. Jag har nästan aldrig sett en förälder leka med sina barn, även om de har tid.”

Jag tycker, jag tror, jag vet. Sådant här som belägg och fakta är oviktigt. Det viktiga är vad jag sett och jag tror och jag bestämmer! Jag jag jag jag jag jag jag….

”Jag brukar leka med närståendes telningar, särskilt om de är så små att de har oemotståndligt runda kinder och mjukkorviga armar, ben och tår. Men att komma en kort stund och sen gå hem till sitt vuxenliv kräver ju ingenting.”

Jag brukar, jag gör, jag jag jag jag…

Att komma en kort stund med barn och sedan gå hem till vuxenliv kräver ju ingenting? Är det vissa katolska prästers förehavanden som hon beskriver?

”Det verkar som om föräldrar inte riktigt vill leka eller vara med sina barn alltför många timmar i sträck.”

Som psykiatikern David Eberhard påpekar i boken ”Trygghetsnarkomanernas land” så överlevde de ungar som förr i tiden inte hade föräldrarna i sin närhet varenda minut alldeles utmärkt. Varifrån kommer iden om hur viktiga föräldrarna och deras lek är för barnen?

Vem är egentligen ansvarig för det påståendet. Beteenedgenetik presenterad av bland annat Steven Pinker säger nämligen att föräldrarna inte alls är särskilt viktiga. Det är barnens upptäcksfärder på egen hand som är viktigast.

”Anledningen till att männen inte tar ut halva föräldrapenningen är nog inte ekonomisk. De har lagt märke till att det är mer berikande att vara ute i omvärlden och på arbetet.”

Männens förmåga att skaffa såväl familj som kärlek är i direkt relation till deras socioekonomiska status (se Henry Laasanen), så särskilt mycket val har de inte. Män som vill lata sig kan göra det men kvinnor föredrar då generellt att skaffa barn med mer produktiva män.

Smarta kvinnor ratar lata män – som Metro formulerade det

Norsk forskning på barnlöshet har dessutom visat att kvinnor ville skaffa barn med de män som redan hade barn. De ville alltså ”dela” på attraktiva män som pappor. Detta trots att männen då har mindre tid för varje barn.

”Kvinnorna har sannolikt lagt märke till samma sak, men sitter fast i könsrollen och moderskapskulten.”

Kvinnornas förmåga att få kärlek och bilda familj är inte i relation till deras socioekonomiska status så det är omöjligt att kvinnor upptäcker samma sak som män på den fronten.

Hillary Clinton blev exempelvis inte sexigare hos män för att hon var presidentkandidat men miljontals kvinnor började fantisera om att vara Mrs Obama enbart för att han nominerades.

”När tidigare radikala tänkare föder barn blir de plötsligt intensivt upptagna av könens olikheter eller av att hela samhället borde sätta föräldra-barn-relationen i centrum, till förfång för vuxna som inte vill leva för barn, utan för arbete, njutning och förkovran.”

Eller på enkel svenska: Att deras idoler upplever verkligheten är ständigt ett hot mot den romantiserade idealbilden som anhängare av flum har. Sålunda är det viktigt med avståndstagare från avhoppare.

”En ansvarsfull politik för den fria individen, för barnen, miljön, integrationen, glädjen och jämställdheten vore att med ekonomiska styrmedel uppmuntra oss att göra färre människor.”

Genom att det föds fler människor så får ett land mer pengar. Lena tycker att länder skall sträva efter att få mindre pengar i kassan. Ok och hennes motivation för detta är?

”Så att de barn som sätts till världen kan mötas av”…

Tja, en av de sakerna de bevisligen skulle komma att mötas av är ju åsikten att det vore bättre att de inte hade satts till världen. Kanske inte den roligaste insikten för barnen.

…”trygghet, lugn, barnomsorg och en månghövdad kärlek och stimulans;”

Det vore ju bra om det där vore sant. Men givetvis har hon precis som tidigare inte för avsikt att ge belägg för dessa påståenden. Bara rada upp dem och upprepa tills folk håller med.

”både från föräldrarna som med färre barn hinner med sig själva och vardagssysslorna, och från barnfria vänner och släktingar som tycker om kontakten med vissa barn men inte önskar ett själv.”

Det är alltså av omtanke om barnen vi skall se till de dels har färre jämnåriga att leka med, dels tvings umgås med ännu fler konstiga vuxna som själva inte har några barn och alltså bara utgår från teoretiska ideer på ämnet. Nej omtanke om barnen handlar det knappast om.

Snarare handlar det om att av ideologiska orsaker försöka ”förverkliga sig själv” där barnen bara ses som redskap. Vuxna leker sålunda inte med sina barn bara för att barnen annars är otillfredställda utan för att vuxna annars känner sig mindre betydelsefulla.

Vad blir då effekten logiskt på dem som inte har barn?

Jo de måste dels förringa behovet av att skaffa egna barn och dels glamorifiera sina behov andras barn.

Existentialismen (eller snarare egot då vi inte fått några källor) föreskriver ju det förstnämnda är oviktigt medan det sistnämnda är superviktigt. Att det skulle vara tvärtom skulle innebära att deras gud hade fel.


Publicerat i Okategoriserade

6 kommentarer »

  1. Du skriver: ”Existentialismen (eller snarare egot då vi inte fått några källor) föreskriver ju det förstnämnda är oviktigt medan det sistnämnda är superviktigt. Att det skulle vara tvärtom skulle innebära att deras gud hade fel.”

    Förstnämnda? sistnämnda? vilka deras? vilken gud? Hur går kopplingen till DN-artikelförfattarens underliggande agenda, vilken ideologi-filosofi, på ett övergripande plan?

    Over and out =)

    Kommentar av Liberal — september 19, 2010 @ 7:52 f m

  2. Ja, nu krånglade jag ju själv till det istället för att bara säga: Skriv gärna i något högre grad ut det underförstådda i löpande text, så blir det lättare att hänga med i din tankegång och ditt resonemang.

    Vad som är lagomt är situationsberoende, ämnesberoende, och till syvende og sidst en fråga om tycke och smak =)

    Kommentar av Liberal — september 19, 2010 @ 8:25 f m

  3. Liberal:

    Tackar! Det har du rätt i. Det är inte alltid lätt att göra förförståelsebedömningar. Tur jag har goda vänner som hjälper mig med det🙂 Vidare så funderade jag på att skriva ett tredje inlägg om ämnet, denna gång med fokus på responsen Lena Andersson fick.

    PS: I detta fall funkade ditt första inlägg utmärkt för mig.

    Kommentar av Erik — september 19, 2010 @ 10:23 f m

  4. Lite handlar de nog om att de som skaffat barn får en annan insikt via instinkt.

    Kommentar av Tuss i lagårn — september 19, 2010 @ 5:37 e m

  5. Har aldrig gillat Lena Andersson så tack för den här genomgången. Har du sett den här boken som feministerna (bl.a Sveland) höjer till skyarna?
    http://www.expressen.se/kultur/1.2137428/kajsa-ekis-ekman-varat-och-varan

    Kommentar av Maria — september 20, 2010 @ 12:11 e m

  6. Maria:

    Mitt nöje. Och jo jag läste den rescensionen nyligen. Den rescensionen av Aase Berg är på många sätt märklig. Har du exempelvis sett det här stycket?

    ”Klirr i kassan förväxlas som vanligt med frihet, men ingen diskuterar det verkliga priset: alienationen.”

    Vilka är det brukar hävda klirr i kassan är samma sak som jämställdhet (kvinnlig frigörelse?) Jo våra statsfeminister. Så när det passar teorin så är det pengar som räknas, men när det inte passar teorin är klirr i kassan plötsligt inte alls frihet.

    De kan inte vara konsekventa uppenbarligen.

    Kommentar av Erik — september 20, 2010 @ 12:27 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: