Aktivarum

Evolutionspsykologi och Littorinaffären | juli 13, 2010

Låt oss summera Sven Otto Littorinaffären i så enkla ordalag som möjligt med en Evolutionspsykologisk tvist.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin separerar från sin fru Ann Littorin 2006. De kommer överens om delad vårdnad om de tre barnen. Rykten har gått att Ministern varit otrogen mot sin fru med en ung tjej som är medlem i MUF. Några månader senare blir det känt Littorin har en ny käresta. Den nya flickvännen Evin Khaffaf är den klassiska stereotypen, 17 år yngre än Littorin och pressekreterare till hans kollega Schlingmann.

Någon sorts vårdnadstvist mellan Littorin och exfrun är sålunda närmast garanterad. När Littorin och Khaffaf förlovar sig 2009 kollapsar uppgörelsen med exfrun. Littorin berättar att pga sitt ministerjobb (och får man förmoda, nya flickvännen) kan han inte ha ungarna växelvis boende hos sig. Hans exfru å sin sida vänder sig till tingsrätten med krav på 1,8 miljoner kronor i underhåll. Situationen kompliceras av att exhustruns nya pojkvän är en bedragare åtalad för ekonomiska brott i mångmiljonklassen.

Det är alltså mot denna bakgrund som Littorin 2010 avgår när han just meddelats om Aftonbladets anklagelser angående sexköp.

Ett vacuum skapas sedan i svenska massmedia. Littorin har redan avgått så de kan inte ropa på avgång, brottet är inte polisanmält så ex-ministern blir inte föremål för polisutredning heller. Vidare har inga belägg getts för att Littorin verkligen har köpt sex. Folk i massmedia vädrar blod men vem skall de skicka hundarna på? Vissa vill såklart att Littorins påstådda brott inte skall handla om Littorin som person utan ha honom att symbolisera det odefinierade ”maktmän”

Andra alternativ blir att kritisera pressen för att leka polis, domare och jury, dvs att diskutera om det var rätt av massmedia att se till Littorin tvingades avgå på en ogrundad anklagelse. Åter andra alternativ är att diskutera sexköplagens rimlighet i sig, huruvida kvinnan som sålde sex kan anses vara ett offer eller beviskraven på anklagelsen i sig. Det som bestämmer vad som diskuteras verkar mestadels bestämmas av politisk tillhörighet. Dvs huruvida de ville ha bort Littorin eller inte.

Vad som dock knappt diskuterats alls  Littoringate är rimligheten beträffande reaktionerna hos de medverkande.

Först the hard facts. Det finns ingen högre politisk instans i Sverige än regeringen. Vad än som Littorin nu råkar ut för har han länge haft möjlighet att försöka åtgärda situationen. Han är inte den första av manligt kön som får karriären krossad på blotta anklagelsen av sexköp och Littorins ministerkollega Beatrice Ask sade för inte så länge sedan hon ansåg blotta misstanken för sexköp skall räcka för att man skall få gredelina kuvert i brevlådan.

Så här i efterhand kan man undra vilken fantasivärld som regeringen levde i som trodde de själva inte kunde råka ut för sådana kuvert. Begriper inte regeringen skillnaden mellan misstanke och bevis eller har de bara extremt dålig förmåga att kommunicera med varandra? Vi kan jämföra med debatten om avlyssning. Argumentet från regeringen är att det är bara jobbigt om man har något att dölja.  Men Littorin påstås ju vara oskyldig, då kan det inte vara jobbigt eller?

Vi ser alltså sanningen om en mängd dåliga och/eller felaktiga antaganden visa sig i och med Littorinaffären.

Bevakning är jobbigt även om man har rent mjöl i påsen. Att bestraffa blotta misstankar innebär ingen går säker och att förvänta sig mäns sexlust följer politiska direktiv är idioti. Det är inte särskilt genuskorrekt jämställda maktförhållanden i relationen mellan Littorin och Khaffaf heller. Var det kanske därför som Littorin själv gick ut i media mot partilinjen och pratade om hur kvinnor skall kvoteras in i företagsstyrelser? Stödjer han genuslinjen är det ingen som kräver han lever som han lär.

Det har vi redan sett med socialdemokratiske broilern polischef Kapten Klänning som näranog gjorde precis raka motsatsen till vad han förespråkade alla andra skall göra. Image-management verkar viktigare än substans för de personer som är ansvariga för de regler de själva tycks ha lika svårt att lyda som alla andra. Littorin är inte den första person som hamnar i galenskaperna. Han är bara den första av dem som faktiskt kunde ha gjort något åt dem innan det inträffade men struntade i det när det var andra som drabbades.

Den enkla sanningen är att pga främst genusgalenskapens teorier så går ingen säker för effekten som anklagelser av denna typ har.

Littorin har straffats för brottet innan han ens bevisats ha begått det. Och nu kommer inte bara Littorin att drabbas, nu drabbar det hans flickvän, hans kollegor, hans barn, och innerst inne tänker de nog alla samma sak. Vad sysslar vi med? Varför gjorde vi inget åt förutsättningarna för denna spanska inkvisition innan detta hände? Nu tvingas de alla såklart stödja galenskapen för nu handlar det inte om att agera vettigt och hederligt, nu handlar det bara om att minimera smittorisken.

Men de verkar inte ha särskilt smarta rådgivare så låt mig ge ett alternativ till förslag på hur vi kan minimera smittorisken. Låt Anna och hennes tidigare kollegor säga att de sålt sex inte bara till Littorin utan till alla män i regeringen. Låt de även hävda att de sålt sex till samtliga manliga medlemmar i den tidigare socialdemokratiska regeringen också, De får även gärna påstå de sålt sex till chefsredaktörerna för Aftonbladet, Expressen, Svd, DN samt till alla nyhetschefer på tidningarnas redaktioner.

Slutligen kan alla de journalisternas forna pojkvänner och flickvänner starta en webbsida där de berättar om hur usla deras ex är i sängen.

Tänk vilket nyhetsvärde att få höra killen/tjejen som rapporterar i tidningen om Littorin själv vill göra konstiga saker i sängen. Gudrun Schymans pengabränning skulle inte komma långt jämfört med en webbsida som avslöjar alla journalisters snuskiga sexhemligheter. Intervjua deras föredettingar och betrakta allt som sägs som absolut sanning. Glöm inte att göra en likadan sida där anonyma människor får berätta om sex de hade med kända politiker. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta av anklagelser, fråga ministrarna Ask och Littorin.

Vad säger ni? Skall vi göra något åt denna moderna motsvarighet till häxbränning eller skall vi bara glatt köpa lösnummer, strunta i människorna som skadas (kanske låtsas de är seriefigurer, oskyldigt nöje) och hoppas det inte blir vi själva nästa gång? Vad har då evolutionspsykologi med allt detta att göra? Är inte det uppenbar? Utöver att träffa rätt på samtliga viktiga punkter så är ju skadeglädjen och villigheten att sprida eländet en klockren metafor på det faktum att i tävlingar så är det bra om oppositionen ryker oavsett hur fel det går till.


14 kommentarer »

  1. Det vore någonting att utsätta dåliga och omoraliska journalister för sin egen medicin. Jag skrattade gott när jag läste detta och är faktiskt sugen på att koda någonting i den här vägen. Smutskastning gillar jag inte, men vi skulle behöva en databas för att kunna sammanställa vad som publiceras i tidningar, framförs i radio m.m. idag – vilka som sagt vad och i vilket sammanhang det framförts. Vilka lögner de sprider. Vad tror du om det?

    Kommentar av Matte Matik — juli 13, 2010 @ 8:39 e m

  2. Intressant är detta som någon påpekade på Flashback nyligt: Sven-Otto Littorin rusade ut ur kammaren under pågående debatt januari 2009. Han blev rasande över personangrepp från en annan debattör.

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/rasande-littorin-rusade-ur-kammaren_2334115.svd

    Kanske Littorin helt enkelt var så labil att han inte orkade ta striden mot anklagelserna från Aftonbladet. Verkar inte otroligt med tanke på tidigare reaktioner.

    Kommentar av QED — juli 13, 2010 @ 9:04 e m

  3. Eller så kan man skjuta budbäraren, det brukar hålla ned debattlusten.

    Kommentar av Ola Bandola — juli 13, 2010 @ 10:28 e m

  4. Ola:

    Annars brukar talesättet vara att det är just skjuta budbäraren man inte skall göra.

    Kommentar av Erik — juli 13, 2010 @ 11:43 e m

  5. Vad är det för jury du nämner? Idoljuryn?

    Kommentar av Berra — juli 14, 2010 @ 2:30 e m

  6. Berra:

    Jag nämner juryn som svenska massmedia inbillar sig de motsvarar. Dvs en opartisk konsensusmaskin som ser till att vi i vissa brott inte ens behöver en rättegång med tränade specialister eftersom människor i allmänhet är så lättpåverkade av misstanken i sig att skulden tas för given om juryn påstår det.

    Kommentar av Erik — juli 14, 2010 @ 2:59 e m

  7. Var är rättegångarna som bevisar att sjuka är bedragare?

    Kommentar av HumanLabRat — juli 14, 2010 @ 6:02 e m

  8. Jag undrar fortfarande vilken jury du svamlar om.

    Kommentar av Berra — juli 14, 2010 @ 8:11 e m

  9. Berra:

    Jag har inte påstått att det finns någon någon jury, jag har påpekat svenska massmedia verkar leka de är en.

    Kommentar av Erik — juli 14, 2010 @ 8:22 e m

  10. HumanLabRat:

    Bevisen för problemen med sjukskrivningar är ju huvudsakligen empiriska och generella men du verkar blanda samman en massa saker och kommentera dem som en enda och det funkar helt enkelt inte. Exempelvis så förväxlar du sak och person. Det är som sagt förteelsen i sig som kommenteras. Inte vem som råkade ut denna gång utan att vem som helst kan göra det.

    Kommentar av Erik — juli 14, 2010 @ 8:23 e m

  11. Jag anser att det extremt vettigt är att reda ut saker och tings verkliga varanden och icke varanden. Där är Erik onekligen ohyggligt outstanding, oftast. TBH.

    Men sanningen är att jag och väldigt, väldigt många med mig anser. Anser att det är som ett rinnande vatten, självklart, att det är, i realiteten, en sannerligen ytterlig _skitsak_ om kvinna 1 utnyttjade, eller utnyttjade inte, man 2. För att som kvinna, tjäna pengar/status. Med hjälp av sin sexuella makt.

    Ty. Det är vardagen. Det händer ju, onekligen, bevisligen, dagligen. Och det benämnes: Äktenskap.

    Kommentar av Liberal — juli 14, 2010 @ 9:08 e m

  12. Liberal:

    Tackar, jag har ju påpekat en av diskussionerna som föranletts efter det inträffade är just om sexköpslagens rimlighet. Jag har gjort detta blogginlägg en sorts special där jag försöker länka till alla varianter och alternativ.

    Det som jag anser är allra viktigast är dock i detta fall effekten det har på den liberala demokratin att ingen går säker från denna situation. Vad vi har i grunden är ju en kombination av uppslitande vårdnadstvist och förödande anklagelser om ”being sexual deviant”

    Det speciella är att personen som råkade ut för det trots att denne är i en position hundra gånger starkare ekonomiskt än de flesta män trots detta inte klarade av det. Om han inte klarade av det hur skall en vanlig kille kunna göra det?

    I detta fall spelar ju sexköplagen ingen roll eftersom du pga paniken för ”sexual deviancy” i viktiga jobb (chefer, politiker, kändisar etc) blir straffad utan att du ens behövde köpa sex. Det räcker med att nån tror du gjorde det. Du behöver inte ha gjort det.

    Därmed hamnar du i moment 22 där du ges ansvaret för en annan persons känslor. Vilket är precis vad David Eberhard varnat för i sina kommentarer om de lättkränkta trygghetsnarkonanermas land Sverige.

    Och jag tror det enda sättet att lösa problemet är att de allihop som sitter vid makten och skapar den här situationen får samma anklagelse mot sig. Den är helt enkelt för mäktig, om inte ens ministrar klarar sig då är något ruttet i Danmark.

    Kommentar av Erik — juli 14, 2010 @ 9:35 e m

  13. Instämmer helt med Liberal!

    Det enda sättet är att själv bli drabbad. Men det finns också en annan möjlighet som utomstående medborgare av opinionen och det är att bli berörd av den som blivit utsatt. Då krävs det empati och intelligens humanism för att förstå vidden av vilket klimat vi befinner oss i och säga ifrån.

    Fundamentalistisk mentalitet i from av radikal feminism genomsyrar Samhället, speciellt Rättsväsendet och vårdnadstvister. Det är en produkt av våra föräldrars generation på 60/70-talet som vi måste göra upp med. Vi måste själva gör upp med feministerna /68 rörelsen som de gjorde med sina föräldrar och sin samtid.
    Titta bara varför Sociala medier tillhör den yngre generation och det faktum att 68 feminister sitter på Soc,Roks, Aftonbladet och övriga gammel media,Svt,i Rättsväsendet nu senast med Hilda etc.

    Dock får man inspiration. När en kvinna ur etablisemanget vågar kritisera vad hon ser i sin vardag. Förhoppningsvis har hon förstått att det är pga feministernas ideologi som förstör moral, Rättsväsendet i Sverige och för att inte tala om synen på barnens rätt till båda sina föräldrar.

    http://finest.se/userBlog/?uid=28711&beid=1175872

    Vi har två vägval 1. Homoism,feminism finns så därför måste det fyllas på med Maskulism
    http://www.pappamanualen.se/24/index.html

    2.Vi kritiserar feminismen till den grad att man börjar om från noll och talar om Jämställdhet utifrån båda könen och Rättsväsende utifrån humanism och båda könen.

    Kommentar av Edvard — juli 26, 2010 @ 3:38 e m

  14. […] Beatrice Ask har redan lyckas hamna i denna situation en gång tidigare när hon föreslog lila kuvert till misstänkta sexköpare (inte så bra ide när Littorin blev […]

    Pingback av Knappnytts briljanta försvar av yttrandefriheten « Aktivarum — augusti 15, 2010 @ 4:57 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: