Aktivarum

Vilken fotbollsanalys? | juli 4, 2010

Skall man attackera det folkkära gäller det uppenbarligen att associera till rätt saker.

Det började med ett kort meddelande på messenger ”Vad tycker du om Lena Anderssons fotbollsanalys?” frågade en kompis med bifogad DN-länk. Jag klickade för att ta reda på och döm om min förvåning när jag möts av rubriken Krigsidrott och kön.

Min första tanke är. Vad sjutton har detta med fotboll att göra? Jag fortsätter dock att läsa ut artikeln varvid min andra tanke är. Vilken fotbollsanalys? Eller rättare sagt vilken analys överhuvudtaget? Var är analysen någonstans? Jag ser utopiska politiska åsikter och rena klagomål däremot.

Lena Andersson verkar bygga argumentationen på att läsarna kan lika lite om fotboll som hon verkar kunna själv. Hon börjar med att göra en klassanalys på fotboll, fast utan några som helst data som grund för analysen. Läsaren förväntas helt enkelt vara naiv nog att förutsätta hon talar sanning, alternativt känna igen sig så att argument inte ens behövs.

En entusiastisk bloggare deklarerar ”LENA ANDERSSON JAG ÄR KÄR I DIG!!!!!!!” och bevisar därmed att för vissa är fakta oviktigt, popularitet det enda av betydelse. Är du populär kan du skriva vad skräp som helst och det är då ”sant” precis som Orwell berättade i romanen 1984 att sanningen är vad de med makt säger den är.

Det intressanta är då Lena Anderssons maktanalys. Enligt den är ju hon själv en av de där utsugarna. Skulle vad hon skriver vara korrekt, vad är hennes artikel då om inte ett försök att slå mynt på sämre lottades vedermödor? De där stackars fotbollsspelarna. Ur klassperspektiv är alltså fotbollspelarna ”de goda”men med samma logik är hon själv den onda.

Men nu är ju fotboll populär och då negativismen är närmast religion hos tidningsjournalister har hon alltså fått jobbet att såga fotbollen, det som är framgångsrikt skall sågas av ingen annan anledning än framgången. Detta är inget nytt, bara en kopia på artikeln som sågade OS.

Då gäller det så klart att associera det som skall sågas till rätt saker också. Sålunda är det inte ett dugg förvånande att Lena Andersson kommer fram till att Fotbollen är dålig för den är en lagidrott och dessa lagidrotter anser hon är dåliga rentav hemska eftersom de har krigets förutsättningar (ett vi och dem) samt inte är feministiska.

Budskapet är alltså att fotbollen är dålig för den uppmuntrar till vi och dem samt för att den inte tillhör rätt ”lag” i kriget utanför planen om vilken åsikt som är bäst (för sådant stämmer såklart inte på krigets förutsättningar ”vi-dem”, krig har att göra med sport men inte med politik – iaf om Lena ”doublethink” Andersson får bestämma.

Orwell berättar i 1984 hur det i Oceania var viktigt att ha två åsikter som var i strid med varandra och tro på bägge så kallad Doublethink.

”De kollektiva krigsidrotterna befordrar inte bara underkastelse, utan ännu mer ett extremt särartstänkande i synen på kön. De är kort sagt antifeministiska.”

Dvs de vägrar att underkasta sig den kollektiva feminismen. Lena Anderssons slår alla dumhetsrekord i argumentationell inkompetens. Hon radar upp två argument där det andra argumentet stödjer vad hennes första argument attackerar. Hon skulle nog kunna leva utan problem i Oceania också.

Som om inte detta vore nog får vi världens härligaste ad-hoc argument från henne i nästa stycke.

”Könsseparatism och patriarkal manlighetskultur hänger ihop och när varandra och genomsyrar dessa stora lagidrotter (liksom cykel som är en auktoritär lag­idrott i individuell förklädnad).”

Såg ni hur hon liksom bara slängde in Cykel av bara farten? En annan höjdare är ju nonsensbegrepp som ”patriarkal manlighetskultur” Testa att skriva patriarkal invandrarkultur och se hur rasistiska ni känner er på en skala från 1-10. Man behöver inte ens transgenus för att se åt vilket håll det leder.

Nämligen till låtsasanalyser som är föga mer än fördomsfulla politiskt motiverade attacker.

”Machismon­ iscensätts och omhuldas konsekvent i kommentarer, attityder, supporterinställning, de kvinnliga utövarnas status i grenen och i partnerval. Krigaren måste efter striden få vila hos en väntande kvinna som målat dit och klätt på sig kvinnlighetens alla attribut. Inte minst för att ingen ska tro att han blivit bög där i sin enkönade miljö med mycket kroppskontakt.”

När negativister kommer igång finns ingen gräns på vilka idiotier de desperat kan påstå för att dölja hålen i sina resonemang. Här försöker hon föra över sina egna fördomar om enkönade miljöer och kroppskontakt till motivering för kvinnligt sällskap. I Lena Anderssons fantasivärld finns bara en sak och allt annat ser hon som försök att dölja detta.

Under över alla under får vi faktiskt sedan en enda källa som inte är hon själv.

”Med tanke på deras inflytande över sinnena och samhället är de stora lagidrotternas kvinnosyn inte oskyldig. Ju mer man betonar särart och skillnader mellan grupper, desto lättare är det att rättfärdiga och vidmakthålla hierarkier mellan dem, framhåller sociologen Per Dannefjord vid Linnéuniversitetet.”

Och då var vi åter tillbaka vid det enkla faktum att påståendena som görs om särart och skillnader visat sig vara rena lögner och att man skyddat dessa lögner genom att hota dem som frångår den åsikten med anklagelser om rasism, sexism och värre.

Nåväl det är inte bara här på Aktivarum som försöket att svartmåla fotboll genom att associera till manlighet och betoning av skillnader mellan könen uppmärksammats.

Som om dessa skillnader behövde betonas alls och inte var helt uppenbara. På ledarbloggen skriver Daniel Braw om den förskräckliga fotbollen. Medan vänsterfolk som Lena Andersson klagar på fotbollen som ”metafor för krig” så klagar högerfolk i USA på att den är ”socialistisk”

En annan som skriver om detta är Godhetskampen. ”Att förnimmelsen av särart skulle främja möjligheten att upprätthålla hierarkier torde vara självklart. Om vi inte ser skillnader kan vi inte ha diskriminering. Självklart. Men, måste uppfattningen att skillnader existerar mellan män och kvinnor leda till diskriminering? Nej, det finns givetvis ingen sådan logisk följd.”

Men detta handlar såklart heller inte om logik utan om journalisters och socialvetares ständiga ängslan över den onda människan.

En som kommenterat är Staffans blogg ”Tänk om man alltid skulle behöva vara så politiskt korrekt som Lena Andersson. Alltid se klasskamper, könskrig, manliga hierarkier och allt annat oacceptabelt i allt som man betraktar.”

Vi hittar även en analys av Anders B Westin ”Vilka primala drifter vill mansflocken få ut av fotbollskriget?  Funderar Lena! Avskilja sig från kvinnan svarar jag. Men Lena verkar inte förstå den evolutionära funktionen. Hon som annars brukar vara en av få kvinnliga logiklasers.”

Här tror jag Westin har fel. Det handlar inte om att Lena inte förstår. Det handlar om att hon inte gillar vad hon ser.

Hennes ”fråga” är egentligen ingen fråga. Bara ett taktiskt sätt att formulera kritiken. Lena eftersträvar inte förståelse. Hon eftersträvar lydnad och kontroll. Hennes metod är skam och skuldbeläggning helt enkelt för att det visat sig funka på ängsliga janterädda Svenssons.

About these ads

5 kommentarer »

  1. Lena missar det centrala. Industrialismen och därmed välfärdens fundamen bygger på exakt samma kollektiva manliga tävling / inordning / underordning / överordning som fotbollens magi.

    När min mellanson spelade fotboll i 12 årsåldern fick jag en snabbkurs i evolutionära kraftfält.

    Mammorna till motståndarlagens gulliga söner stod bredvid mig och skrek:

    Tackla ner dom!, Mosa Mosa, Dommarjävel! Djävla stadsbor mmmmmm

    Sen slutade jag att skjutsa min son till fotboll och istället drunknade jag i Darwin.

    Kommentar av Anders B Westin — juli 4, 2010 @ 7:34 e m

  2. Men först efter Richard Dawkins ” Den själviska genen” så förstod jag vad morsorna sysslade med.

    Jaha, Ja just det säger klick!

    Annars är väl Lena Andersson med i Humanisterna så borde väl också ha läst ”Den själviska genen”.

    Menar du att hon smyger med detta för ett för henne ett högre syfte.

    Vad kan det vara för syfte!

    Kommentar av Anders B Westin — juli 4, 2010 @ 7:40 e m

  3. Anders B Westin:

    ”Lena missar det centrala. Industrialismen och därmed välfärdens fundamen bygger på exakt samma kollektiva manliga tävling / inordning / underordning / överordning som fotbollens magi.”

    För det första betyder underordning / överordning inte ett smack. Det är marxistiska nonsenstermer som svämmat över på högskolor eftersom folk per definition inte vet någonting och därmed bara skriver vad de blir tillsagda. Låt oss säga att vi har en kund och ett företag. Vem är i överordning? Vem är i underordning?

    Det är ett samspel.

    Företagen verkar alltid så mäktiga (nyckelordet är verkar) men vad är ett företag utan kunder? Jag lyssnade just på en entrepenör som berättade jobbet som han gör för att se till att företaget funkar. En stor del av det är i att lyssna på potentiella kunder. Dvs företaget är ingen ”drake” det är kunderna själva som bestämde från början till slut. Det är de själva som är marknaden.

    ”När min mellanson spelade fotboll i 12 årsåldern fick jag en snabbkurs i evolutionära kraftfält. Mammorna till motståndarlagens gulliga söner stod bredvid mig och skrek: Tackla ner dom!, Mosa Mosa, Dommarjävel! Djävla stadsbor mmmmmm”

    Saken är den att vår historia är full av sådant. Det som växlar är baserat på vilka egenskaper urvalet görs. Dvs om man krigar mellan städer, landskap, länder, mellan kyrkor eller mellan politiska partier. Dagens intellektuella (eller rättare sagt 60-talets) är handikappade av ideologiskt trams. Allt arbete av vikt dog med det klasslösa Sovjetsamhället och sedan dess har allt handlat om att förhindra, stoppa, skydda, kritisera och tjata om perspektiv. De kan helt enkelt inte släppa fram något annat. Postmodernism, Postsstrukturalism, Identitetsanalys (som saknar objektiva värden och därför är ofarlig) osv

    De inbillar sig gärna de är rebeller men den enkla sanningen är att de varken är eller kan vara rebeller eftersom det är de själva som är makten.

    ”Sen slutade jag att skjutsa min son till fotboll och istället drunknade jag i Darwin. Men först efter Richard Dawkins ” Den själviska genen” så förstod jag vad morsorna sysslade med. Jaha, Ja just det säger klick!”

    Morsorna sysslade med något som intellektuella idag är inlärt livrädda över som kallas den mänskliga naturen. Dvs normalt beteende. Saken är att intellektuella idag kan inte se människobeteende som vad det är. För dem MÅSTE det absolut absolut tyda på någonting om kan tolkas och förstås och sedan botas som om det vore en sjukdom.

    ”Annars är väl Lena Andersson med i Humanisterna så borde väl också ha läst ”Den själviska genen”. Menar du att hon smyger med detta för ett för henne ett högre syfte. Vad kan det vara för syfte!”

    Tidigare var marxismens jämlikhetssamhälle det högre syftet som de alla skolades för, det var ju hela tanken. När sedan denna krashade blev det högre syftet KRITIKEN i sig och en djup tro att denna kritik är superviktig för att skydda oss från att bli Nazityskland. Det är ju vad de alla är rädda för och detta är ju anledningen de skriver så ruggigt korkade saker och ljuger ihop orsaker att ha åsikter som det saknas belägg för.

    Kommentar av Erik — juli 4, 2010 @ 9:51 e m

  4. Det som är slående är att så fort det talas om hierarkier så är det manligt beteende. Jag har en del erfarenhet om hur det är på kvinnligt dominerade arbetsplatser och där är det oerhört tydligt med sociala hierarkier med sin egen inneboende ”dynamik”. De som motsätter sig sig hierkiska ordningen är utsätts oftast för ganska grymma utfrysningar eller ren mobbing. Den enda skillnad som jag ser (fast jag saknar stöd för denna iakttagelse) mellan manligt och kvinnligt är att kvinnor förväntas i högre grad än män inordna sig i dessa hierarkier, men att denna förväntan styrs av andra kvinnor alt kvinnorna själva. Det leder till en alternativ förklaring att det alltså är kvinnor som förväntar sig att män vill att de ska inordna sig i hierarkierna, precis som de förväntas inordna sig i de kvinnliga hierarkierna.

    Vet du om det finns någon forskning om kvinnliga hierkier – forskning bortom rosa glasögon? Jag gjorde ett par amatörmässiga sökningar på nätet men hittade i stort sett ingenting.

    Kommentar av Komplex — juli 6, 2010 @ 9:15 f m

  5. Komplex:

    Jag vet inte om jag skulle kalla det forskning och jag vet inte om sådan ens behövs annat än för legitimering av uppenbara fakta. Men kvinnliga hierarkier har samma grund som manliga hierarkier. Detta med skillnaden det inte är kvinnan själv som bedöms utan hennes relationer. Dvs vilken status hennes pojkvän har, vilken status hennes vänner har osv.

    Kommentar av Erik — juli 7, 2010 @ 9:59 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 426 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 426 andra följare

%d bloggers like this: