Den frågan måste jag bara ställa efter att ha sett följande video som kommenterar kvinnor och dataspel.
Men först några ord om dessa killar som blir kritiker av det maskulina.
Det finns en strid ström av killar som i skolan verkar ha lärt sig det enda sättet de kan få en positiv roll är genom att vara sk ”social critics” och då främst kritisera andra killar. En av dessa killar är Daniel Floyd. I en serie filmer på youtube så kommenterar Floyd dataspel och en av dessa handlar om varför så få tjejer spelar dataspel.
Vad har då denna film att göra med den inledande frågan? Vi kan börja med att diskutera sexualisering. Det är nämligen en stor del av argumenteringen här. ”Science-fiction, stora explosioner och stora bröst” där hittar vi enligt experter som Floyd anledningen det är få kvinnor som spelar dataspel.
Och det kan stämma.
Men då måste vi även ställe en annan fråga. Är män mindre känsliga för sexualisering?
I så fall varför?
Ta exempelvis de inledande ”neutrala” exemplen som Floyd tar upp på populära spel (2.40) bilder från tre olika spel. Alla med lika hypersexualiserade bilder av män. Vi kallar dem såklart inte det men likväl är det omöjligt att säga de är ett dugg mer normala än kvinnobilderna.
Könet skall ju vara en social konstruktion. Sålunda skulle kvinnor och män vara lika känsliga för sådant här från början och sålunda skulle antingen tjejer lära sig vara känsliga för sexualisering av sitt kön eller så är det pojkar som lär sig att inte vara det för sitt eget kön. Vem är det då som lär tjejer vara känsliga för sexualisering och killar att inte vara det?
I detta fall är svaret uppenbart. I så fall är det personer som Floyd som lär dem det. Det är ju hans budskap att denna känslighet är rätt.
Konstigare blir det, sedan (5.15) argumenterar Floyd nämligen att om det är sant att kvinnor använder högre sidan av hjärnan mer än män så kan fler kvinnor leda till mer ”universal appeal” Här har plötsligt det kvinnliga gått från minoriteten till unversiell representation. Och det utan att sälja fler dataspel. Hur gick det till???
Floyd tror sedan att vi kan se fram emot mer variation. Vilket i praktiken är samma sak som att beskylla män för att vara oförmögna till variation. Män kan helt enkelt inte på egen hand, det måste dit kvinnor. Denna infantilisering av det manliga könet är inte ovanlig men i detta sammanhang desto mer beklämmande.
Dessutom sätter det enorm press på kvinnor. Det duger inte att lära sig hur spel görs och göra dem nej de finns där för att revolutionera allt.
Vad händer då om kvinnorna ”bara” gör lika bra ifrån sig som männen? Svaret är uppenbart eller hur? Din framgång bedöms inte från noll utan från folks uppfattning av den framgång du skulle ha. Kvinnorna kan alltså vara fullt lyckade men känna sig helt misslyckade pga förväntningarna personer som Floyd lagt på dem.
Och då pratar vi bara om anställda kvinnor. När det handlar om kvinnliga konsumenter blir det ännu värre. Först skall de enligt Floyd lirkas in i branschen. Antingen genom spel riktade mot mycket små barn så tjejer växer upp med det eller helt enkelt genom ”casual gaming” dvs branschen lägger mest pengar på den grupp som handlar minst. Logiskt eller hur?
Därefter handlar diskussionen mestadels om sexualiseringen i marknadsföring.
Här får prov på den kvinnosyn som genomsyrar argumentationen personer som Floyd har. Budskapet är i korthet att image är supersupersupersuperviktigt. Så viktigt att det enda som krävs för att förstöra allt för all framtid är en enda lättklädd bild. Floyds argument är att då kan ”vi” inte längre respektera den karaktären. Men vänta lite.
Vilka vi?
Och hur blev den känsligheten något att bekräfta och uppmuntra? Är det bra att vara så besatt av image att aldrig så många äventyr, goda gärningar och prestationer kan förstöras av EN BILD i en tidning som man kan välja att inte läsa överhuvudtaget? Floyd verkar tycka det eller hur? Det är iaf inte nåt han kritiserar utan nåt han säger vi måste rätta oss efter.
Men hur väl rimmar det med pratet om jämställdhet och det socialt konstruerade könet?
Om jag skall vara ärlig så beskriver Floyd kvinnor och män som två helt olika arter. Han verkar mena att vi skall se kvinnor som skrämda rådjur. Vad han däremot inte alls kommenterar är det faktum att allt han säger gäller killar i lika hög grad. Ta en titt på marknadsföringen av män i branschen? Är bilderna av män mindre sexualiserade?
Var Indiana Jones inte en sexsymbol? Var Han Solo inte en sexsymbol? För annars hur kommer det sig att män står ut med sexsymboler i marknadsföringen medan kvinnor enligt Floyd uppenbarligen inte kan göra det? Något är väldigt konstigt i diskussionen.
Man säger kvinnor är precis som män men vi behöver en bibel av regler för specialbehandling av kvinnor så de inte skräms bort
Just because we are not trying to exclude women doesnt mean they feel welcome
Jag skulle svara Floyd ”Just because men are there doesnt mean they feel welcome” Hur blir sexualiserade bilder av män (8.50) normala och sexualiserade bilder av kvinnor nåt negativt? Och hur kommer det sig de sexualiserade bilderna av män inte skrämmer bort män?
Kvinnor är inte bara känsligare än män i många avseenden, de har också mycket ofta en dubbelmoral. Det senare förklarar mycket av det du skriver.
Om vi tittar på populariteten av dataspel är det så att männen har utvecklats för att fylla en roll där tex förmågan att vara en god jägare eller krigare är viktig. Att män då lockas till dataspel som har sådana moment är bara naturligt.
Kvinnor har utvecklats så att andra förmågor är viktiga—och de gillar andra typer of dataspel, respektive andra typer av underhållning i allmänheten. Det finns tex vuxna kvinnor som tillbringar flera timmar varje dag med att inreda våningar i olika Sims-spel…
Kommentar av michaeleriksson — mars 18, 2010 @ 11:28 f m
Män förväntas vara de som tar initiativ till sex, och kvinnor som förväntas vara de som ska stå emot. Resultatet blir då naturligt att de blir känsligare just emot sexualisering. Nu är just sex och de roller vi spelar i det sammanhanget, den biologiska funktion där vi fungerar olika beroende på kön. Dessa biologiska skillnader kan vi ju av naturliga skäl inte bli av med – djupt rotade i våra gener som de är.
Det finns ju även en massa andra biologiska funktioner hos människan, t.ex. alla dessa s.k. sociala konstruktioner som också har en genetisk botten. Vi skapar dem eftersom våra hjärnor är konstruerade för det. Men könsdriften är det enda naturliga där män och kvinnor skiljs åt (+ en massa konsekvenser av det – sex är ju en viktig del av livet).
Problemen uppstår när man börjar moralisera över det. Feminismen gör det givetvis, eftersom de inte accepterar några biologiska förklaringar. Frågan är om det inte räcker med att konstatera deras moraliskt betingade, och därför oerhört begränsade förmåga att förstå konsekvensen av att vara människa och inte bara en godtyckligt formbar social konstruktion.
Kommentar av Komplex — mars 18, 2010 @ 4:34 e m
Väldigt bra analys Erik! Matte måste fixa så att transgenusmotorn kan byta män till kvinnor för att se vad som händer då, något Pär Ström ju gjorde i sin bok redan 2007.
Kommentar av Tanja Bergkvist — mars 19, 2010 @ 8:47 e m
Förtydligande: Pär Ström gjorde alltså detta manuellt – visade hur en mening lät om man bytte plats på man och kvinna. Tänkte bara förtydliga nu när transgenusmotorn är i hetluften, att den inte ens fanns då. Matte Matik kom in på genusfrågan pga min blogg, så egentligen är allt mitt fel. Jag kan ju lika gärna ta på mig all skit nu när jag ändå har den roill jag har;-)
Kommentar av Tanja Bergkvist — mars 19, 2010 @ 8:50 e m
Bilderna i 2.40 är väl inte hypersexualiserade. Den ena visar bara armar, de två andra robotdräkterna eller vad de nu är är ju för bövelen mer heltäckande än en burqa. Visst är alla figurer idealiserade, vilket Floyd påpekar senare (06:50) men det är inte samma sak. Påstår du att dessa två bilder är lika sexualiserade?

Vad gäller ”universal appeal” så menar han väl att (manligt+kvinnligt) > (manligt). Så skulle iaf jag tolka det.
Sen verkar du implicera att Floyd är likhetsfeminist. Är han det?
Kommentar av Jocke — mars 23, 2010 @ 7:41 e m
Jocke:
Tjejer sexualiseras genom naken hud, killar gör det däremot inte. Killar sexualiseras genom överdrivna muskler, de behöver inte vara nakna för tjejer sexualiserar uniformer i mycket högre grad än nakna kroppar. De tänder på att mannen framställs som att ”vara nån”
Tjejer sexualiseras genom att posera som modeller, killar sexualiseras genom att posera som låtsaskrigare. Ingen soldat har någonsin stått i den pose som den tredje mannen gör och ingen som går en militärutbildning lär sig stå i den posen. Den är precis lika orealistisk som kvinnors poser, vi pratar bara inte om sexualiseringen av killar.
Däremot hittar du samma beteende och poser hos kriminella gäng. De står också med särade ben och vapnen framme.
Idealiserade? Menar du att färgade kriminella gängs beteende och utseende i USA skall föreställa ett mansideal? Vems ideal skall det vara?
Nej, men de skulle vara det om den manliga bilden hade ansikte och tydligare muskelkonturer i kroppen eller om den kvinnliga saknade ansikte och täcktes av samma junk på benen som finns på överdelen. En maskin är inte sexig.
Uppenbarligen inte eftersom han inte bara vill ha mer diversity utan även förespråkar avskaffande av allt han tycker bär skulden för att inte fler tjejer spelar dataspel. Intressant att han mer eller mindre påstår att vita män gör alla spel och att spel gjorde av svarta skulle vara roligare för kvinnor. Särskilt intressant med tanke på alla spel som bevisligen gjorts av asiatiska män i japanska företag. Men i hans rasistiska fantasivärld är spelen ”dåliga” och därmed måste det vara vita män som ligger bakom dem, logiskt eller hur? I hans film när bra spel diskuteras är det såklart många fler färgade spelkonstruktörer.
För övrigt är hans sexualiseringsargument för brist på tjejer ren idioti. Tvärtom så har antalet kvinnor som började spela dataspel ökat den tidsålder där man pga att dataspelarna blev mer vuxna började använda mer sexig reklam.
Vilket stämmer bra med att tidningar som Cosmopolitan och Veckorevyn säljer bättre med sexiga tjejer på framsidan än med sexiga killar på framsidan. När tjejer är i en viss ålder VILL DE vara sexiga. Det är inte killar som vill tjejer skall vara sexiga det är tjejer själva som vill vara sexiga. Känna sig sexiga.
Men killar som Floyd är konsekvent tränade (indoktrinerade) att inbilla sig allt kvinnor gör är killars fel. Vilket de har gemensamt med många feministkvinnor som också skyller allt på killar.
Ibland när hans resonemang tjänar på det är han det, ibland när hans resonemang inte tjänar på det är han tvärtom biologist.
Kort sagt – han är ingenting med konsekvens, han ändrar sig efter vad resonemanget behöver.
Kommentar av Erik — mars 24, 2010 @ 10:23 f m
För att besvara frågan du ställer i slutet på artikeln.
Dataspel och TVspel utgör ett äventyr, ett av de sista äventyren som finns i vår värld, och att söka äventyret är livsviktigt för många män. När traditionella äventyr tas ifrån männen fungerar dataspel som ett surrogat. Dataspel fungerar också som en flykt bort från en värld som för männen (och kvinnorna också för den delen) är onaturlig. Män som för tusentals år sedan hade ingått i krigarkasten har har idag ingen naturlig roll i samhället. Det är nog ofta dessa vi ser konsumerar TVspel på gränsen till vad som räknas som osunt.
Kommentar av Hymer — april 3, 2010 @ 2:26 e m
Hymer:
Det där var ett jättebra påpekande av dig för nu har du ju levererat ett argument som isåfall går helt emot det politiska argumentet mot vita män. Äventyret utmärks ju av det okända, men PK-folk hänvisar just till rädsla för det okända när de vill avfärda vita män som politisk kraft.
Hur skall de ha det? Är de rädda för det okända eller inte?
Jag skulle även säga att kvinnliga motsvarigheten till äventyr är lekar som har med sex och romantik att göra. Män ser på James Bond, kvinnor ser på Sex & The City och där kollapsar ju teorin att kvinnor är progressiva.
Sex & The City är ju helt befriat från det okända såvida man inte med ”det okända” menar att diskutera hur den och den var i sängen. Den som utforskar det okända är James Bond, han besöker nya länder, träffar nya kulturer, han prövar fallskärmshoppning, olika bilar, båtar etc…
Kommentar av Erik — april 3, 2010 @ 5:21 e m
@hymer Jag håller till stor del med dig (och menar att även många sportaktiviter tjänar som ett surrogat för aktiviteter som inte längre står på dagordningen).
Just vid utsagan
”Män som för tusentals år sedan hade ingått i krigarkasten har har idag ingen naturlig roll i samhället.”
måste jag dock avvika något. Rena krigarkaster har varit sällsynta och troligen aldrig tillräckligt långlivade för att utmärka individer i dagsläget—och möjligheten till krigstjänst består ju fortfarande (märk att USA är en av datorspelens hemborgar).
@hymer Just Sex & The City är väldigt interessant: Det finns otaliga kvinnor som tittar på denna serie för att de beundrar de fyra, för att de vill leva som Carrie, eller här hittar en verklighetsflykt—trots att jag ser serien som nästan ett förlöjligande av kvinnor: Irrationella, osjälvständiga, ytliga, levande ett sorgligt liv, …
Liknande negativa utsagor tillträffar på ett antal andra typiska ”kvinno-idoler”, tex Holly Golightly och Scarlet O’Hara (baserande på filmversionerna av Breakfast at Tiffany’s och Gone with the Wind). Holly, tex, är en djupt olycklig quasi-prostituerad kvinna utan någon märkbar intellektuell utveckling—men många kvinnor verkar vara så blinda att de bara ser dem sköna kläderna och uppmärksamheten från män…
Kommentar av michaeleriksson — april 4, 2010 @ 1:48 f m
Det andra @hymer skulle vara @Erik.
Kommentar av michaeleriksson — april 4, 2010 @ 1:49 f m
@Erik och michael:
Sport är ju övning inför strid. Det påståendet kräver nog en del backning av resonemang och källor men några sådana kan jag ej bjuda mer än det rätt grundläggande faktumet att män drillas i samarbete inför en till synes meningslös uppgift att besegra det andra lagets män.
Jämför med så kallade mmorpg som World of Warcraft, där oftast unga män spelar i grupper av den militära storleksordningen grupp eller pluton för att tillsammans besegra en fiende genom samspel.
Jag vill nog ändå hävda att krig/strid har på ett eller annat sätt varit närvarande i mäns medvetande genom hela historien, bortsett möjligtvis från efterkrigstidens nord/västeuropa. När jag använder termen krigarkasten menar jag inte nödvändigtvis hinduismens modell.
Från greklands krigande aristokrati till aristokratin i Rom och senare dess legionärer, medeltidens knektar och särskilt dess riddare och riddarordnar och senare legoknektar. Europeisk aristokrati hade en central roll som befälhavare fram till WW2.
Det är sant att det är svårt att bedöma att enskilda individer idag skulle passa bra som krigare, förutom om dessa är yrkesmilitärer och gör ett bra jobb som det. Men ett är säkert; det finns många män som inte känner igen sig i samhället och som inte finner sig en naturlig roll i det.
Just angående krig och äventyr, de män som tar anställning som livvakter och legoknektar för säkerhetsbolag i mellanöstern är troligtvis av denna sorten. Norrmännen som tillfångatogs i Kongo för spionage var troligtvis av den sorten. De kan få ett gott och tryggt liv i sina hemländer men väljer ett av de sista riktiga äventyren som finns kvar.
Andra män väljer att riskera liven i extremsporter. Jag tycker nog tendensen är ganska tydlig.
Kommentar av Hymer — april 4, 2010 @ 4:23 f m
Om du, som det verkar, menar krigarkast i en mer symbolisk mening förstår jag dig betydligt bättre.
Dock tror jag att du överfokuserar på krig i olika former: Jakten spelar helt säkert också in; troligen också en del andra saker, tex utforskning av världen. Principen är den samma, men fenomenet är bredare.
Kommentar av michaeleriksson — april 5, 2010 @ 5:54 e m
Av utrymmes- och tidsskäl tog jag inte upp varje aspekt av mannens traditionella sfär som har inslag av risk, strapats och äventyr. Jag tog upp en av denna aspekter, den som står i störst kontrast till det moderna samhället.
Kommentar av Hymer — april 6, 2010 @ 8:43 f m
Det är svårt att svara på den frågan eftersom serien varit så enormt populär bland kvinnor att det nästan blir kvinnokritik att kritisera även de mest uppenbart dåliga aspekterna av den men för att citera vad en annan blogg skrev på ämnet långfilmen. Så här skrev en av de mest vänstervridna filmbloggarna på ämnet
“Sex and the City” är en modern och synnerligen sekulär motsvarighet till kungareportagen och utspelas på en annan planet som jag hoppas inte finns. I ett försök att se något positivt i denna film har en och annan recensent heroiskt försökt intala oss att historien om de fyra shoppande newyorkdamerna är en film om vänskap och om kvinnliga värderingar och t o m frigörelse, vilket skulle förklara dess attraktion bland yngre s k moderna kvinnor. Det är sant endast i så måtto intresset för sådana kulturprodukter tydligt visar att en frigörelse verkligen skulle behövas.”
http://isakssons.eu/Label.html
Den stora frågan blir sålunda om det är tillåtet att a) på basis av tittarsiffrorna hävda kvinnor gillar sånt och b) påpeka det kanske inte bara är män som gillar saker som är destruktiva och onyttiga?
Jag skulle dock definitivt hävda att SaTC inte är en ironisk film som gör narr av hur viktigt bröllopet är (så viktigt man struntar i brudgummens känslor helt)
Det är tvärtom snararre en film av/för personer som tycker brudgummens känslor är oviktiga då bröllopets syfte är att imponera på andra likasinnade och då är ju enda problemet att brudgubben inte tycker det är lika viktigt.
Frågan är då om det är funktionen eller effekten de tycker är det viktiga. Hur funkar det med kvinnor klädda i trasor som ändå får uppmärksamhet från män? Rachel Welch i björnskinn någon?
Kommentar av Erik — april 6, 2010 @ 10:33 e m