Aktivarum

Så var det dags för Eva Lundgren igen | februari 2, 2010

Teorin som förs fram sammanfattas i en artikel på newsmill där vi skall tro vad vi ser är normala saker.

Det här med representativt urval är knappast Eva Lundgrens starka sida. Hennes forskning utgick från våldet i små starkt religiösa grupper och sedan dess har hon betraktat stollarna i de grupperna som normala för samhället, läs mer om det på genusnytt. Detta utan något som helst empiriskt stöd för påståendet. Sedan har hon via radikalfeministisk samhällsförståelse tolkat det hela som en könsfråga och tror nu att Göran Lindberg är ett typiskt exempel på en lyckad och normal man.

Därmed så ser vi vad hennes forskning är värd. Ingenting under ytan. Lundgren beskriver i sin artikel Lindberg som en exceptionellt lyckad ”människa. I verkligheten var han betraktad som en usel chef, låtsaspolis och ingen riktig man. Det han var lyckad på var manipulation av politiker. Hennes kommentar visar att Eva Lundgren betraktar Kapten Klänning som den riktiga personen och Göran Lindberg som skådespelet.

Lundgren beskriver hur nyheterna strömmar in, om just detta ämne

Där har vi verkligen en åsikt på högsta vetenskapliga nivå. Vi skall alltså betrakta nyhetsredaktioners urval som representativa för omvärlden? Vi skall leva i en verklighet skapad av vilka nyheter som säljer bäst. I Michael Moores film Bowling for columbine berättades hur dödsskjutningarna i en region minskade. Hur reagerade folk på detta? Inte alls, de märkte det inte för massmedia ökade sin rapportering av dem med flera hundra procent. Lundgren beskriver hur:

”Under helgen fick jag ett sms från den person som är huvudfigur i mitt bokutkast: ”Alla dessa skandaler om sex-sadistiska grupper som kommer fram i ljuset. Nu blir det väl omöjligt att påstå att du ljuger.” Säg det!”

Vad Lundgren inte verkar begripa är att ingen anklagar henne för att ljuga om de saker hennes hermeutiska och kvalitativa forskning handlar om. Vad hon anklagas för är att dra slutsatser om större sammanhang på basis av mindre grupper vilket såklart innebär man får orepresentativa resultat. Exempelvis som här pratas om vad vi läst om i massmedia. Massmedia speglar inte verkligheten. Där görs ett kommersiellt urval, inte ett representativt.

Vad det betyder är inte att det som står i massmedia är en lögn. Det betyder vad som står där inte förekommer på riktigt i den omfattning det presenteras i tidningar, radio och tv. Här menar Eva Lundgren hennes forskningsarbete Slagen Dam visar 46% av kvinnorna har erfarenhet av våld. Men vad tidningarna skriver om är inte alla kvinnor som har någon som helst våldserfarenhet. De skriver nästan uteslutande av de få som har den värsta våldserfarenheten. Så Eva Lundgren kan väl svara på den här enkla frågan.

Då massmedia fokuserar på grovt och upprepat (systematiskt) fysiskt våld hur stor del av kvinnorna i hennes forskning hade den specifika erfarenheten?

Vi får veta att 46% av kvinnorna hade erfarenheter av någon sorts våld. Av dem är det dock siffran 25% som gäller för specifikt fysiskt våld. Inom fysiskt våld ingår dock både en enda örfil i livet och att regelbundet bli utsatt för upprepat grovt våld. Hur stor del av kvinnorna var det som det sistnämnda stämmer på? Det får vi inte veta och därmed är siffran värdelös.

Antalet personer som någon gång kört för fort och antalet personer som varje dag kör för fort kan givetvis inte jämställas. Pratar man om personer för vilka det skall betraktas som normalt att köra för fort så är det endast den sistnämnda siffran som räknas. Den hopslagna siffran alla fortkörningar blir helt värdelös och intetsägande. Sådan forskning är helt enkelt inte osann utan bara dålig. Lundgren kommenterar:

”Avvikelseförklaringar och bagatellisering. Ett välbekant, stereotypt mönster upprepas när mäns våld och kontrollerande beteende ska förklaras i Sverige”

Välbekant och representativ är givetvis inte samma sak. Anledningen vi får avvikelseförklaringar är helt enkelt för att händelserna i sig är avvikelser rent antalsmässigt.

Lundgren fortsätter: ”En annan stereotyp i den mediala förståelsen är att man inte ser några samband mellan så kallat ringa och mycket grovt våld.” Även här missar Lundgren poängen helt.

En person som inte utsatts för grovt våld har heller inte utsatts för grovt våld. Att andra har det innebär inte individen som inte har det också magiskt har det.

Vetenskapens syfte är att rapportera vilka som har det ena och vilka som har det andra. Eva Lundgren kunde lika gärna prata om hur man inte ser några samband medan att köra lite för fort och mycket för fort. Hela poängen är att sådana samband är helt irrelevanta. Det är endast de individer som väljer att köra mycket för fort som är intressanta för media och det är endast de som blir av med körkortet när de kör för fort. Andra får bara böter.

”Medan de kvinnor som utsätts erfar dessa samband; det lilla och det stora färgar varandra – det kunde har varit värre”

Att det kunde ha varit värre är ett helt ovetenskapligt uttalande. Antingen så var det värre i verkligheten eller inte. Eva Lundgrens bekrivning av forskningen hon gör visar den är lika dålig som kritiker påpekat. Problemet är inte att hon ljuger, problemet är att rent empiriskt är forskningen usel.

”Om media inte diktat upp det, så finns det upplysningar om grupper där barn, unga flickor och kvinnor används i våldsamma gangbangs”

För sista gången, kritiken bygger inte på att media talar osanning, kritiken bygger på att media inte har ett empiriskt representativt urval och sålunda får folk tro det värsta är vanligare än det är. Som berättas av matematiker, de är rädda för saker som är ungefär lika sannolika för dem personligen som att blixten slår ner när de är ute och går. Visst händer det och visst är det svårt att skydda sig när det händer men de flesta händer det aldrig för.

Läs mer om detta hos Basic Personligt.


8 kommentarer »

  1. Tackar för en strålande analys!

    Kommentar av MoaLinn — februari 2, 2010 @ 7:36 e m

  2. Samma gamla Eva Lundgren…. I hennes statistik av slagna kvinnor så ingick b la män som blev misshandlade av sina kvinnor och för att få dem (kvinnorna) att sluta så höll de (männen) i dem för att inte drabbas av slag. Detta kom med i statistiken som ”mäns våld mot kvinnor”
    Trovärdigt- nej
    Roligt- ja, om det inte vore för att samhället tog dessa skuggfigurer på allvar.

    Kommentar av Adam Weisshaupt — februari 2, 2010 @ 9:56 e m

  3. I en kommentar på Newsmill sammanfattar signaturen Semlan sitt stöd för Lundgren. Semlans motiveringar sammanfattar utmärkt grunden för min kritik av Lundgrens forskning därför återger jag delar av Semlans kommentar här:

    ”Tack Eva! Till skillnade från kommentatorerna till din artikel förstår ju du, och har kompetensen, att analysera kultur och symboliska inslag som kulturen är uppbyggd av. Kultur hör aldrig till en ensam individ, kultur sammanbinder individer och är relationellt.”

    Min kommentar: Bevisligen så finns ingen sådan kompetens eftersom kultur och symboler betyder olika saker för olika människor. Att just dessa saker betyder vissa saker för Eva Lundgren själv antyder ju kulturen skulle tillhöra just en person – henne själv.

    Kultur är för människor vad skog är för träd. Att försöka befria kultur från individer är sålunda en uppvisning i verklighetsbefriad dårskap. Utan träd finns ingen skog, utan människor finns ingen kultur. Utan individer finns inga relationer, det relationella är individer.

    Vad vi ser här är som en filmrecensent som tror att om denne inte gillar en viss film måste alla andra också ogilla den filmen och det är då ”sant” det var en dålig film. Semlan fortsätter:

    ”När då vissa vill påstå att det bara handlar om enstaka män, och inte om grupper av män som kan samarbeta och på så viss utöva makt mot kvinnor, måste dessa alltså medvetet helt strunta i alla kulturella inslag som de symboler är uttryck för som Eva så konkret ger exempel på finns inom en mängd sexuella övergrepp.”

    Anledningen man säger det handlar om enstaka män är att det antalsmässigt handlar om just enstaka män. Och även inom de fåtaliga grupper som finns är det bara enstaka kvinnor de kunnat utöva makt mot. Någon makt mot kvinnor i allmänhet rör det sig inte om.

    Detta är precis vad Lundgren förvärrar. Hon försöker tolka de männen (trots de är pinsamt få till antalet) som betydelsefulla. Hon formligen försöker göra dem betydelsefulla.

    Symboler är uttryck för olika saker för olika människor. Att hävda en symbol betyder en och samma sak för alla människor är inget annat än en ursäkt för diktatur. Att exempelvis påtvinga svarta människor vitas symbolförståelse är rasism.

    ”Bitbollar, fasthållande och fastbindande måste betyda nånting”

    Nej, det måste inte betyda någonting. Vanligen betyder det olika saker för olika människor. Semlans retorik här påminner mest om personer på 80-talet som ansåg hårdrock måste betyda satanism och ondska.

    ”och laddningen det får hör till en kultur, och som konstaterats måste denna höra samman med fler än enstaka män eftersom kulturen inte är individuell.”

    Den påstådda laddningen kommer i detta fall från ”forskaren” själv.

    ”Evas kritiker har alltså inget att komma med förutom att man nonchalerar att fasthållande, bitbollar etc faktiskt har en betydelse.”

    Nej, precis alla människor fattar att det har en betydelse för Eva och Semlan. Däremot har det inte samma betydelse för alla andra människor. Exempelvis mer äventyrliga människor som tänder på BDSM har det inte den betydelsen för oavsett hur mycket överklassmänniskor som Lundgren själv klagar.

    Vad Lundgren gör är tar sin egen kulturella tillhörighet och applicerar den på helt andra kulturer hon kan inget om (hon är inte antropolog utan teolog). I grund och botten representerar Lundgren rasistisk kultursyn där vita överklassen ”kvinnor” skall tvinga på svarta infödingar ”män” den enda rätta sanningen.

    ”Inte minst för de kvinnor som SJÄLVA berättar om vad det innebär.”

    De berättar olika saker beroende på vem man frågar. Vilket Petra Östergren gjort helt glasklart.

    ”Man nonchalerar och värderar alltså kvinnors vittnesmål som inget värt i jämförelse med förövarnas beskrivning.”

    Lundgren själv nonchalerar alla kvinnor som tycker det är kul med BDSM, gruppsex och liknande äventyrligheter.

    ”SJÄLVKLART har det med maktrelationer att göra.”

    Javisst, den makt Eva Lundgren själv försöker utöva. Att detta fält för Lundgren är personligt är helt uppenbart. Kompetensen som anges är ju bara personliga politiska åsikter. Och precis som Göran Lindberg så är Eva Lundgrens makt en produkt av hennes politiska åsikter – inte hennes kompetens. Hon är dålig forskare, han var dålig chef.

    Påståendet att världen skulle vara kulturell, relationell och symbolisk är helt enkelt inget annat än dåliga ursäkter att köra över andra människors åsikter. Annars hade analyserna baserats på empiriska verkligheten, inte tolkande intervju som ger forskaren stor makt att styra resultatet.

    Kommentar av Erik — februari 2, 2010 @ 10:15 e m

  4. Jättebra inlägg!

    /KB

    Kommentar av KimhZa Bremer — februari 3, 2010 @ 5:56 e m

  5. Bra!

    //Zac

    Kommentar av Zac — februari 3, 2010 @ 6:15 e m

  6. Jag fick svar på mitt mail till Rektorn idag… http://madman84.blogspot.com/2010/02/rektorns-svar-om-eva-lundgren.html

    Kommentar av MadMan — februari 8, 2010 @ 2:33 e m

  7. Jag har för mig att när man undersökte hur stor del av män som utsatts för våld enligt Eva Lundgrens kriterier, hamnade man på över 70%. Jag kan tyvärr inte hitta någon direkt länk som stärker detta påstående, men i skenet av de senaste undersökningarna som cirkulerat om kvinnors våld mot män inom relationer, så är det uppenbarligen inte bara rimlig utan även en trolig siffra. Slagen Dam borde för länge sedan varit lika marginell, som dess underliggande forskning visat sig vara: säkerligen stämmer resultatet någorlunda väl, men frågorna är så vaga att det inte går att dra några egentliga slutsatser av materialet – definitivt inte de som som dragits inom feminist-kretsar.

    Kommentar av Komplex — februari 11, 2010 @ 8:46 e m

  8. Jag begriper för min del inte hur en forskare kan få göra ett arbete på våld och fantisera ihop en egen definition av vad våld är för någonting som har ingenting att göra med hur ordet våld används i riktiga livet.

    Om regeringen beställde (för skattepengar kan man anta) en undersökning av våld så borde väl rimligen detta inkluderat att man faktiskt undersökte våld också? Att man skulle undersöka vad som helst och sedan kalla vad som helst för våld för att det passade ideologiskt är ju så skrämmande för forskningens framtid att man saknar ord.

    Man kan exempelvis läsa en studie om bilar, sedan står det i en liten faktaruta att definitionen av bilar även för just denna studies räkning inkluderar cyklar och trehjulingar.

    Eftersom man definierat våld som vad som helst så blir ju siffran som man uppnår helt irrelevant. Med en påhittad defintion varför inte ha en helt påhittad siffra också när man ändå håller på?

    Och teorin att symboliskt våld och riktigt våld är kopplade genom strukturer är ju helt grundlös. Istället för att dra slutsatser från de data som finns så gör Eva Lundgren allt hon kan för att inga som helst slutsatser skall kunna dras av någonting.

    Kommentar av Erik — februari 12, 2010 @ 4:40 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: