Aktivarum

Så var det P3 guldgalans genustur | januari 25, 2010

Timo Räisänen har ifrågasatt kompensatorisk genusretorik och därmed svurit i kyrkan.

Hur skall man annars tolka den debatt som blossat upp efter P3 Guldgalan? I göteborgsposten säger Räisänen att han inte tycker feministfrågan hör hemma i musiken överhuvudtaget. Det märks att Räisänen inte har erfarenhet att diskutera ämnet då de flesta av hans argument är ganska dåliga men hans avslutande kommentar talar sitt tydliga språk.

”Ska man föra den här debatten är man snart tillbaks i den gamla frågan om att det inte går att tävla i musik – och det kan man ju inte, men det är jävligt roligt. Det är det allt måste handla om.”

Ett förnuftigt argument, därför biter det såklart inte alls på genusivrare. Räisänen kritiseras på flera bloggar. It sucks being a girl menar exempelvis:

”Problemet med P3Guld-galan är ju inte själva galan, det började ju redan vid nomineringen, redan vid uttagandet av juryn i de olika kategorierna, redan vid bokandet av uppträdande på galan. Och i slutändan/början redan vid skivutgivningen.”

Nej knappast är det som hon hävdar att det börjar vid skivutgivningen. Snarare börjar det när tjejerna på festerna om och om igen vill lyssna på just Mando Diao, Kent och Lars Winnerbäck.

”Genom att t.ex. lyfta fram fler tjejer, om inte i vinsterna/nomineringarna så iaf i live-akterna.”

Här ser vi det utmärkande för genusorienterade människor.

De pratar inte om att själva köpa fler skivor av tjejer, de pratar inte om att gå på fler kvinnliga liveframträdanden och de säger inte de personligen har tjejer som absoluta favoriter. Nej de får själva tycka Mando Diao är bästa bandet i världen men det är samtidigt deras plikt att klaga på att de konkurrerar ut kvinnor – gång på gång.

En annan med åsikter på ämnet är Ondaego som kommenterar Räisänen så här:

”Om man har en feministisk samhällssyn så är det väl självklart att denna även inkluderar en såpass viktig del som kulturvärlden? Sett ur ett historiskt perspektiv så blir påståendet att män och kvinnor har samma möjligheter inom konsten befängd.”

Personligen begriper jag inte varför Räisänen eller Ondaego pratar om konst överhuvudtaget. Om du frågar mig så är popmusik underhållning och inte konst. Jag gissar att kulturvetare skulle dela upp det i finkultur och skräp (mass) kultur men där är ju poängen. P3 Guldgalan handlar om masskultur, vad konsumenter som Ondaego själv lyssnar mest på spelas också mest. Därmed är Ondaegos nästa kommentar talande för all genusdebatt:

”Imorgon ska jag åtminstone få fly verkligheten med hjälp av buffymaraton på säsong 2”

Vad är så talande med detta? Jo den totala bristen på samband mellan genusivrares ord och deras personliga smak. Galorna skall minsann ha fler kvinnor, själv sitter Ondaego hemma och konsumerar produkter skapade av män. I detta fall Buffy Vampyrdödaren, skapad av Joss Whedon.

Ytterligare en blogg kritisk till Räisänens avfärdande är Sjumilakliv vars argument som tycker Timo skall ”tillbaka till skolbänken” med argumentet:

”Konsten har i århundraden dikterats av män. Det är männens konst som hyllats och ansetts som fin. Det är män som leder förlag och skivbolag, män som recenserar, män som sätter standarden för vad som skall anses vara bra och fint och vad som inte är det.”

Någon som anar den röda tråden? Ytterligare en blogg som pratar om vad som ”anses bra och fint” som om det var vad som faktiskt styrde skivförsäljningen och inte sjumilakliv samt tusentals andra likadana personer som faktiskt vill lyssna mer på vissa artister än på andra. Tillbaka till skolbänken säger sjumilakliv medan denne själv med mycket stor sannolikhet lyssnar mest på en manlig artist/grupp. Och det av eget val.

”Jag tror bestämt att Timo Räisänen skulle behöva en lektion i jämställdhet, feminism och maktstrukturer i vårt samhälle. Då kanske han skulle uppskatta sina kvinnliga kollegor än mer för deras arbete.”

Åter missas poängen helt, Timo Räisänen är en ensam skivköpare, ni är tusentals. Det är inte hans åsikt om kvinnliga kollegor som har betydelse. Det är vilken låt tjejerna på festerna vill lyssna mest på som har betydelse. Och det är inte Timo som bestämmer vad de vill lyssna mest på.

Avslutningvis blir Räisänen även sågad av Nerd Life Deluxe vars argument lyder:

”På samma sätt gör det männens övertag i P3 Gulds nomineringar (inte i själva vinsterna för de bestämmer Winnerbäck-röstande miffon) till bara ett tecken på att just 2009 var fler män än kvinnor the hype i musiksverige.”

Mitt svar på det argumentet lyder helt enkelt: Vad tusan är ”the hype i musiksverige” för någonting? Denna debatt verkar ha en väldigt enkel uppdelning. De som anser det är skivbolagen som bestämmer populariten och känner deras egen smak är antingen ”påtvingad” eller irrelevant och de av oss som sedan Napster med tre driljoner skivor att välja mellan på internet anser artisters popularitet beror på alla människor som betalar för dem, pratar om dem, spelar dem på festerna och avgudar dem.

Mest uppenbart blir skillnaden när man citerar Expressens Gunilla Brodrej

”Missförstå mig inte. Det är inget fel med Lars Winnerbäck, Kent, Erik Hassle, Mando Diao, Stor, Deportees och Switch Opens. De är ungefär lika bra som Anna Järvinen, Amanda Jenssen, Laleh, Melissa Horn, Miss Li, Jenny Wilson eller Agnes.”

Men nu handlar det inte om vad hon tycker är ”ungefär” lika bra. Det handlar om vad hon gillar bäst. Kan ni som klagat på Winnerbäck-Teddybears-Kent-Mando Diao dominansen vänligen berätta vilka band som ni anser är bättre? Inte lika bra utan BÄST! Detta är enda gången någon skriver ”fel låt vann” som inte en enda av dem säger vad som hade varit rätt låt. Brodrej hävdar:

”Kvällens store förlorare blev Promoe, skrev TT efter P3 Guldgalan. Fel. Kvällens stora förlorare blev kvinnan.”

Vilken kvinna är det hon menar? Det säger hon såklart inte, men jag undrar vilka band som hon själv lyssnar mest på.


13 kommentarer »

  1. […] 25 januari 2010 ”Vad är så talande med detta? Jo den totala bristen på samband mellan genusivrares ord och … […]

    Pingback av P3 Guld, Timo Räisänen och ojämställdheten i musikvärlden nr.2 « Hot topic is the way that we rhyme — januari 25, 2010 @ 8:31 e m

  2. Men what? Det där citatet av mig handlar ju om att det är en tillfällighet och inte ojämställdhet som mest gjort att det var män som vann oftast detta år.

    Fler män än kvinnor var just i år populära bland de som har musikkoll och musikmakt relevant nog för priser såsom P3 Guld, och detta inte på grund av kön.

    Alltså inte nånstans en del av min kritik mot Räisänen, utan en del av min kritik mot de som varit onödigt mycket upprörda över de få kvinnliga pristagarna. Jag instämmer även som entusiastisk Melodifestival-junkie att han har helt rätt angående tävling om musik.

    Idiot kallar jag honom för att han får för sig att något område skulle vara undantaget jämställdhetsfrågor – det gäller oavsett om man vill inta feministisk syn eller det motsatta.

    Kommentar av grovt initiativ — januari 25, 2010 @ 10:11 e m

  3. Musiken är ju per definition undantagen jämställdhetsfrågor eftersom det är de kvinnliga fansen som i högst grad bestämmer vilka artister som spelas på uteställen och fester. Killarna vill spela vad tjejerna vill höra för om tjejerna dansar kommer killarna oavsett om de gillar musiken eller inte – vilket jag tror varenda DJ och bartender känner till.

    Personer med musikkoll och musikmakt räcker inte. Förutsättningen för deras legitimitet är ju att det är musik som folk gillar också. Det var det jag gillar med flipp/flopp programmen. Hur de sitter och pratar om hur mycket de personligen hatar den här låten men ändå tror på den för sånt brukar gå hem i stugorna.

    Kommentar av Erik — januari 25, 2010 @ 11:27 e m

  4. Priser som diskuteras på det här sättet är ju vanligen inte valt på popularitetsgrund utan av ”experter”. Även om just P3 Guld är både och, då vissa publikröstas efter att nomineringen är klar. Menar du att juryn ändå skulle bry sig alls om vilken musik som lockar killar till dansande tjejer på uteställen? Det är ju snarare den musiken som kritiker oftast skyr.

    Kommentar av grovt initiativ — januari 25, 2010 @ 11:46 e m

  5. ”Musiken är ju per definition undantagen jämställdhetsfrågor eftersom det är de kvinnliga fansen som i högst grad bestämmer vilka artister som spelas på uteställen och fester. Killarna vill spela vad tjejerna vill höra för om tjejerna dansar kommer killarna oavsett om de gillar musiken eller inte – vilket jag tror varenda DJ och bartender känner till.”
    Håller fullständigt med! Samma sak gäller ju inom alla områden.. tjejer är ju inte dumma, de bestämmer själva vad de gillar och konsumerar. Och när tjejer är glada – då är killar också glada!
    Nej hörrni, nu lägger vi ner den här himla jämställdhetsdebatten.

    Kommentar av E — januari 26, 2010 @ 9:11 f m

  6. Givetvis gäller inte samma argument för alla områden utan bara av de som är konsumtionsstyrda.

    För andra områden gäller andra argument, det finns inget argument som gäller alla områden, det är ett vanligt fel idag att försöka dra ihop precis allting och kalla det ”strukturer” vilket säger absolut ingenting om någonting.

    Istället för sociala faktorer pratar man snart om sociokulturellpsykobiofaktorer – som betyder man inte har en aning vad som är vad.

    Kommentar av Erik — januari 26, 2010 @ 5:03 e m

  7. Hahaha! Tänk vad mycket du kan läsa in om min musiksmak i några citat! Me like!😉

    Trots att du i sambandet tar upp rätt kassa band och artister. Finns betydligt bättre människor att lyfta fram, både med och utan snopp…

    Kommentar av Sarha — januari 26, 2010 @ 5:17 e m

  8. Jag diskuterar ju inte min eller nån annans personliga musiksmak Sarha. Jag diskuterar det enkla faktum att de flesta band folk gillar bäst är mansdominerade därmed vinner mansdominerade band galorna.

    Detta inklusive det band som enligt din lista är din favorit Yeah Yeah Yeahs (3 män, 1 kvinna, enda kvinnan som vanligt sångare) som inte är mer ett tjejband än Lambretta eller Nightwish är det.

    Däremot har jag svårt att hitta det omvända, spelande tjejer som anställer en manlig sångare att fronta bandet. Hur kommer det sig tror du?

    Kommentar av Erik — januari 26, 2010 @ 5:43 e m

  9. Musikexperter brukar precis som filmexeperter försöka gå en medelväg där de hyllar den musik folk gillar men bara i de stilar de själva gillar.

    Du kan se detta tydligt på Oscarsgalan, det är ofta storsäljande filmer som får priserna MEN det måste vara storsäljande filmer i rätt kategorier som får dem.

    Dvs de mest sedda dramafilmerna är mest sannolika att vinna ”Bästa film” medan de mest sedda komedierna och actionfilmerna mycket sällan har skuggan av en chans oavsett hur bra de är eller hur många som såg dem.

    Exempelvis Blake Edwards (skapade Rosa panthern filmerna) var ett geni på komedier, men hans filmer fick aldrig någon oscar. Till slut fick han en heders-oscar för lång och trogen tjänst)

    Exempel två är Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren. Det är inte det att experterna ogillar deras böcker det är att böckerna är i fel kategori.

    Hos musikexperter är det idag sedan länge busenkelt att se vilka stilar en låt skall skapas inom för att ha störst chans att vinna priser. Det skall vara moderna alternativpopband som spelar så det låter som gamla alternativpopband – och helst skall de namedroppa gamla storheter så det verligen syns de har rätt bakgrund också.

    Beatles är ju adel, dem måste du gilla.

    Kommentar av Erik — januari 26, 2010 @ 5:59 e m

  10. Om man tar denna diskussion och tänker på det som Elin Grelsson tog upp om att hamna som kvinna så förstår jag lite hennes poäng som jag tidigare missat.

    För på något sätt känns det som feministivrarna vill att en kvinna ska vinna, inte för att hon är bra, utan för att det ska vara rättvist…

    Tanken då om en kvinna lyckas – är det för att någon bättre man låtit henne vinna eller förtjänar kvinnan priset? Jag tycker inte att det är det, men på något sätt så blir debatten så.

    Lite flummigt uttryckt men🙂

    Kommentar av trollan — januari 27, 2010 @ 8:34 f m

  11. Trollan:

    Jupp precis så ser jag det också, de vill nån skall fixa så en kvinna skall vinna utan att själva behöva tycka nån av kvinnorna är bäst. Just i detta fall är det dessutom uppenbart eftersom artister som Lars Winnerbäck och Kent inte bara vinner över kvinnor utan även i regel är överlägsna andra män.

    Frida Mörtsell var väl med den logiken den som var närmast en korrekt beskrivning av problemet

    ”Med Winnerbäck-Kentproblematiken menar jag följande: när Lars Winnerbäck eller Kent är nominerade i någon kategori vinner de, i alla fall när allmänheten får avgöra.”

    http://mortsell.wordpress.com/2010/01/22/arets-lars-winnerback-kent/

    Den fråga jag vill ställa är följande: När blev det ett ”problem” att Kent och Winnerbäck är bättre än konkurrenter på att göra musik folk gillar?

    ”Alternativt: juryn tar tillbaka makten”

    Eliten tar tillbaka makten från folket? Javisst det låter verkligen ”rättvist”

    ”så att prestationen varje enskilt år kan belönas i stället för ”lång och trogen tjänst” vilken både Lasse, Kent och Thåström (som ju lyckades ro hem ”Årets album” på Grammisgalan) verkar kunna leva på i evighet.”

    Lång och trogen tjänst? Vad de fick pris för var ju sina nya skivor.

    ”Och så ser vi fram emot nästa år när artister som Anna Ternheim, Marit Bergman, Annika Norlin och Robyn förhoppningsvis kommer med skivor.”

    För det är inga manliga artister som släpper skivor då? Det är det här jag menar genusförespråkare verkar leva i nån sorts fantasivärld där det alltid alltid finns en magisk förklaring och om bara den förklaringen undanröjdes skulle kvinnors överlägsenhet synas och en kvinnlig vinnare vara garanterad.

    Problemet är likadant som vid roulette och tärningsspel. Varje val är helt unikt.

    Dvs tärningen har inget minne av det förra kastet. Det är lika stor chans varje gång. Det är inte större chans för en kvinna för att en man vann förra gången. Detta faktum är vad som ständigt förvånar genusförespråkare och får dem att försöka smyga in kvotering. De kan inte tro på att det är så.

    De tror att mönstret i sig är orsaken för mönstret.

    Vilket är lika dumt som det låter. Det är därför de säger mönstret beror på strukturer. Som betyder samma sak men LÅTER bättre.

    Kommentar av Erik — januari 27, 2010 @ 2:18 e m

  12. Du behöver inte vara orolig – 80% av min skivsamling består av kvinnliga artister och kvinnliga band. Det är deras skivor jag köper, deras konserter jag går på. Så jag gör det jag kan för att stötta och supporta kvinnliga konstnärer.

    Kommentar av Sjumilakliv — januari 27, 2010 @ 4:24 e m

  13. […] av dem jag gillar som på något sätt går ut på samma sak är dessa två inlägg. Det handlar lite om hur viktiga kvinnor är i beslutsprocessen när det handlar om att ordna […]

    Pingback av Kvinnor föredrar kvinnor – eller? « Trollan's Tankar om stort och smått — januari 28, 2010 @ 10:07 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 068 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: