Aktivarum

Dilsa Demirbag-Sten vs Malin Ullgren, Om mäns ansvar

juni 24, 2010
48 kommentarer

Så har vi då fått en mansdebatt mellan kvinnor om männens ansvar/mansföraktet i samhället.

Det är Dilsa Demirbag-Sten som med artikeln ”Skuld går inte i arv” nu bemött Malin Ullgrens försök att med artikeln ”Varför pratar vi inte om männen” skuldbelägga män kollektivt och Ullgren som skrivit ett kritiskt svar. med rubriken ”Bisarrt att jämföra mig med SD i mansdebatten” Vi återkommer till artiklarna men först lite bakgrund.

Kritiken mot Ullgrens metod inte är något nytt. Samma kritik har riktats här mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson när han resonerade likadant. Metoden har även belysts av Matte Matik som konstruerade en så kallad transgenusmotor för att visa likheten mellan vissa personers beskrivningar av män och rent rasistiska texter.

Så här lyder Demirbag Stens argumentation när hon beskriver felen som Ullgren gjort.

”Det gungar friskt under fötterna när hon i en handvändning ska göra rent hus med logiska principer (som att korrelation inte är detsamma som kausalitet – att män är överrepresenterade i våldsbrott innebär inte att manligt kön i sig orsakar våldsbrott) eller när hon skarelativisera moraliskt ansvar (är du en man så förlorar du rätten att bli bedömd som individ för vad du gör och i stället döms du på förhand som tillhörig ett maskulint kollektiv). Mekanismerna och retoriken är densamma som hos SD. En dualistisk föreställning om svensk och icke-svensk byts ut mot manligt och kvinnligt, med ett enda syfte: att ro hem en från början bestämd slutsats. Artikeln har ett pedagogiskt värde för alla som vill lära sig hur illa det kan gå när relativiserande kollektiviseringar får löpa amok, utan några som helst hämningar.”

Det pedagogiska värdet i att läsa vad Malin Ullgren skriver är instruktion i hur man inte skall göra.

Poängen här verkar vara att Demirbag-Sten begriper det som för varje normalt funtad människa borde vara uppenbart. Att män inte har maktövertag gentemot kvinnor för män och kvinnor befinner sig inte i kamp mot varandra annat än i Ullgrens egen hjärna.

Är det någon grupp som personifierar makt och det normala så är det snarare journalister som Ullgren själv där det normala är den politiskt korrekta negativism vi gärna ser dem börja agera kritiskt mot, precis som Demirbag Sten här gör med den äran.

Så här lyder Malin Ullgrens svar och motivering till innehållet i första artikeln.

”Är det då, som Dilsa Demirbag-Sten menar, lika illa att påstå att manligheten är problematisk som att säga samma sak om invandrare? Självklart inte. Gruppen män har ett generellt maktövertag gentemot gruppen kvinnor.”

Här finns inte bara ett utan två helt felaktiga påståenden. Män har inte ett generellt maktövertag gentemot kvinnor (hade män haft det så hade män använt det, Ullgren behärskar uppenbarligen inte logisk slutledning) men även om män hade haft det hade det i sig inte varit någon ursäkt för Ullgrens rasism ifråga. Det finns flera orsaker till detta.

Men först går vi igenom mer av Ullgrens försök att inbilla sig hon har rätten på sin sida.

I varje kontext där en viss grupp personifierar det normala genom ekonomisk, politisk och social övermakt har denna grupp ett kollektivt ansvar att ifrågasätta och bekämpa sitt förtryck av grupper med mindre makt.”

Rent spontant är det första man undrar när man läser var sjutton hon får sådan här smörja ifrån? Det är det värsta trams jag sett. Om en grupp har den absoluta makt hon pratar om behöver de så klart inte ta det ansvaret.

De enda som ett sådant uttalande överhuvudtaget kan gälla är de som inte har den makten.

Malin Ullgrens grodor tar dock inte slut där. Hennes nästa slutsats är ungefär lika intelligent som Carl Henric Swanbergs ”we care about the small people”. Hon menar att ”Det riktigt obehagliga är att feminister som ser mäns våld mot kvinnor som ett strukturellt problem jämställs med Sverigedemokrater.”

Godafton yxskaft! De som jämställer personer med strukturell syn på män med sverigedemokraters strukturella syn är ingen annan än dem själva! Deras sätt att uttrycka sig visar inte bara likheter med rasism, deras sätt att uttrycka sig är exakt likadant som extremt rasistiska personer.

Vi tar några exempel på hur de pratar innan vi går till den film som beskriver vilken betydelse det har att lära sig detta beteende.

(Obs transgenusifierad text)

”Den invandrarspecifika folkgruppsrollen är destruktiv. Så är det bara.” Simon Rosen

”Varje dag nås vi av same old shit där invandrare över hela världen låst in svenskar och svenska barn” Lisa Gålmark

”Vi måste faktiskt våga ställa krav på invandrarna. Jag har inget emot invandrare, jag har t.ex. flera invandrarspecifika vänner, men vi måste göra klart för dem vilka normer och värderingar som gäller i vårt samhälle.” Pim John Andersson

”Det kostar staten miljarder att försöka integrera invandrarna i samhället, men vad får vi i gengäld? De är otacksamma, försöker sprida sin konstiga kultur och allmänt förstöra.” Dorian Ertymexx

Människor förblindade av sina perspektiv kan inte se verkligheten objektivt längre. The Wave (1981) visar hur det går till.

Styrka genom uppförandekoder (disciplin) styrka genom kollektivisering (community) styrka genom gemensamt handlade (action) och stolthet att tillhöra gruppen (pride) När vi återkommer till Mr Ross och hans klass har förändringarna i mentalitet börjat märkas. Här ser vi samma resonemang som Malin Ullgrens i DN.

Att bete sig som en skitstövel anses ok bara man tycker sig handla i självförsvar mot förtryckare och folk i vägen.

Det är inte det att Malin Ullgren inte beter sig precis som de andra rasisterna och liknande kollektiviserande grupperingar – det gör hon – det erkänner hon. Det är istället det att hon inte kan se något fel i det när förtrycket riktas mot vad hon själv tycker och lärt sig är det onda i samhället.

”Jag tyckte att frågan var så självklar efter vårens alla uppmärksammade brott mot kvinnor, och också mot barn. Att det är den vi alla innerst inne undrar över.”

Den självklara frågan, skillnaden mellan vad som uppmärksammas och brottsstatistiken säger hon ingenting om.

I Ullgrens & Co:s värld är det så självklart att brott mot män, pappor, bröder, pojkvänner, söner etc inte uppmärksammas alls. Detta med ett uppenbart undantag. Hon verkar ha extremt svårt att förstå att hälften av barnen har samma kön som gruppen hon attackerar.

Vidare så kan man inte annat än undra hur hon skall resonera gällande de homosexuella männen. Är de inte riktiga manliga män i hennes värld kanske? Hur skall hon ta sig ur den retoriska rävsaxen? Enligt HMF lagen får man inte hetsa mot folk pga deras sexuella läggning. Gäller detta inte heterosexualitet?

Fundamentalism är en obehaglig förteelse men obestridligen så stoppar den upp sitt fula nylle i mansdebatten.

Jag tänker på det där arkadspelet på tivoli där man med en klubba skall bonka sorkar (eller vad de är) som sticker upp huvudet. Fundamentalismen är som ett sådant skadedjur och sålunda är det bara för självständigt tänkande människor som uppskattar liberal demokrati att bonka ”the bastard” så fort som möjligt med logikens klubba.

Läs även Tanja Bergkvists inlägg En studie i svensk Fundamentalism Pär ströms inlägg Nytt index visar kvinnodominans, Pelle Billings inlägg Helgläsning och Ingrid Carlqvists inlägg Ofarligt att falskanklaga sina medmänniskor. Anders B Westin har även skrivet ett intressant inlägg om hur det är Att vara ett manligt proffs.


Välkommen till en rundtur av Aktivarum

april 1, 2010
6 kommentarer

Detta inlägg är dels en chans för nya läsare att bekanta sig med de ämnen som tagits upp och dels för stammisar att få en snabb överblick.

Vi började med att skriva om definitioner. Då vi visste ord som normal, generell, normer och strukturer skulle förekomma ofta var det smidigare att skriva en separat förklaring istället för att upprepa oss i varje inlägg. Dessa första inlägg byggde sålunda grunden för hur resonemangen kunde formas. Vi fann två enkla regler för dessa texter.

Strukturer kan inte ge några förklaringar, bara beskrivningar. Effekt förklarar inte orsak. Därefter så kom det första ”riktiga” inlägget. En kommentar angående en nyhetsartikel som försökte utmåla samarbete och generaliseringar som något dåligt. Redan här grundlades vår syn på negativism.

faktum är att författaren inte ger några som helst alternativ till vad denne kritiserar

Om negativismen inom akademiska ämnen

Sedan kritiserade vi hur psykoanalysen används. Framför allt den moment-22 liknande vanan där vissa menar att hur mycket motstånd de får visar hur rätt de har. Nästa inlägg att uppfinna elden om och om igen handlade om en destruktiv trend i akademin.

Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att kritiker ofta utan att komma med några som helst egna alternativ till vad man uttalar sig negativt om fått så stark ställning och empiriska forskare sådan svag ställning.

Om yttrandefriheten och politisk korrekthet

Efter denna djupdykning angående negativismen i akademin och vetenskapen så hamnade vi på ett annat viktigt ämne. Nämligen yttrandefriheten. Det visade sig snabbt att man då också måste ta upp ämnen som politisk korrekthet och identitetspolitik.

Eftersom de har så rätt och motståndaren har så fel och de är så säkra på att folk kommer att inse detta om det blir debatt om saken så är det enklaste att folk slipper en sådan debatt helt. Enklare är att de säger vad folket skulle tycka utan att först tvingas fråga

Om jämställdheten och genus

Vi ställde frågan om det var jämställdhet eller propaganda som var det viktiga, där vi även påpekade man använde cirkelresonemang. När vi ändå var inne å jämställdhet passade vi på att kommentera hur genusfällan ger män hög lön (men sämre livskvalitet). Vid denna tidpunkt bytte bloggen även utseende till nuvarande tema.

Ännu ett inlägg skrevs om genus. Denna gång kommenterades om jämnare könsfördelning skall vara ett mål eller inte. Här ser vi också den första artikel som kan härledas till transgenus.

Om män inte får draghjälp kommer kvinnor att dominera som psykologer men av samma anledning kommer kvinnor utan draghjälp att vara minoriteter i styrelser

Om transgenus. Byts gruppen ut hade det inte varit ok

Anledningen detta kan härledas till transgenus är att du å ena sidan kan skriva det är ok att kvinnor är bättre psykologer än män och därmed dominerar där men om du skriver en artikel där män påstås vara bättre styrelseproffs än kvinnor blir den genast hetsande och kränkande. Mer relaterat till jämställdhet. Vi påpekade att soldater är mer utsatta än civila under krig.Vi påpekade även att begreppet manligt används felaktigt.

Manlig betyder det är vanligt för män, inte att män dominerar i den lilla minoritetsgrupp som sysslar med den specifika förteelsen ifråga. Säkerhetspolitisk analys är inte mer manlig än fotbollshuliganism

Därefter skrev vi vårt första riktiga inlägg om transgenus där vi påpekade likheterna mellan Sverigedemokrater och genusvetare.

Det är inget nytt att personer i offentlig debatt försöker använda den lilla grupp som begår våldsbrott som belägg för kritik mot den större grupp man ingår i.

Om mansforskning och misandri

Efter denna generella beskrivning valde vi ett specifikt fall. Manforskaren Jackson Katz. En studie av de tekniker han använde avslöjar falska förspeglingar och uppenbar misandri. Hans metod kallas av retoriken för halmgubbe och av statistiken för snett urval. Dvs de blir representativa enbart för att forskaren väljer att göra dem representativa.

Om fördelningen på wikipedia och bloggar

Inlägget om kvinnor på bloggar och män på wikipedia var typiskt transgenus. Först så glädjer man sig åt att kvinnor dominerar bloggar. Sedan gnäller man över hur män dominerar wikipedia och kallar det ett problem. Vad var problemet? Jo sannolikt att kvinnor inte är de som dominerar wikipedia. Detta oavsett vad kvinnor själva är intresserade av.

Sedan mer mansforskning eller rättare sagt ”jakten på sätt att associera normalt manligt beteende med onormalt manligt beteende.” Katz gör två tydliga fel, han jämställer dels styrka med våld, dels våld med brottslighet. Han ger inga belägg för kopplingen man försöker smita undan med att han tycker det känns rimligt att ta för givet det är så.

I ett inlägg om ännu mer mansforskning så visas den omvända förståelse av verklighet dessa låtsasforskare har. De bedömer inte kultur från verklighet. De försöker bedöma verklighet från kultur. Ett bra exempel på detta hittar man i kommentarerna på Sf-bloggen piruett

Om Tolkiens etiska mognad var så pass sofistikerad att hans alver kunde vara vargar i ariska kläder så kanske man kan rädda Sagan om Ringen genom att tolka den som en partsinlaga mot Sauron och Saruman, alltså att man inte ska tolka den bokstavligt utan som vad en nazist skulle beskrivit andra världskriget som…

Bortsett förstås att det inte var en nazist som skrev böckerna. Men det underlättar ju att låtsas det var det för att slippa ta hänsyn till den insnöade positivistiska verkligheten.

Nu kanske ni undrar varför vi kommenterar attacker på fiktion? Svaret handlar om kunskapskontroll.

När vetenskapliga fakta inte längre prioriteras får böcker och filmer i högre grad bidra människorna med kunskap om världen. Då vill kritikerna ha kontroll över deras  innehåll också.

Nästa inlägg handlade om liberaldemokrati. Det var en generell kommentar om den politiska diskurs som då pågick. En mer specifik politisk kommentar var försvaret av demokratin som vi gjorde i samband med den folkomröstning Schweiz genomförde angående minareter. En summering därifrån lyder

Om alternativen inte är lika bra och ingen av sidorna hindras eller diskrimineras. Isåfall kommer förlorarna antingen att ha förespråkat ett sämre alternativ eller så kommer de att ha haft dåliga argument för ett bättre.

Nästa inlägg vi skrev handlade om identitetspolitik och sålunda också om politisk korrekthet.
Fortsättning följer


Vad är rädsla egentligen Professor Sörlin?

mars 28, 2010
3 kommentarer

Professor Sverker Sörlin verkar ha en minst sagt intressant syn på vad begrepp som rädsla och kränkningar egentligen betyder.

I sitt nyaste blogginlägg berättar Tanja Bergkvist om ett inlägg på axessbloggen från Johan Lundberg som kommenterar en artikel av Professor Sverver Sörlin. Så här kommenteras denna av Lundberg.

För att återupprätta Brage och Bexell har deras professorskollega Sverker Sörlin skrivit en krönika i dagens DN (ej på nätet), där han på ett sätt som kan leda tankarna till Orwellskt nyspråk argumenterar för att statlig styrning av universitetens verksamhet är att betrakta som frihet, alltmedan de som menar att staten inte ska gå in och styra forskning och undervisning politiskt, företräder en, enligt Sörlin, högst problematisk form av frihet, nämligen friheten att kränka andra. Så här avslutas Sörlins artikel: ”Hotet mot universiteten består inte i ökad orättvisa och jämställdhet utan i de frihetens fundamentalister som förväxlat frihet med en självpåtagen rätt att intet vilja och intet välja och därför riskerar att allt kränka.”

Det är intressant argument professorn använder. Att vara fri är att problem för då riskerar ”allt” att kränkas.

För det första är omfattningen imponerande. Wow! Man riskerar att träffa allt? Inga dåliga Weapons Of Mass Destruction tydligen. Menar för övrigt Sörlin att inga kränkningar riskerar att uppstå med staten som bestämmer? Kan han möjligen ge nåt exempel på land/kultur där sådan kränkningsbrist existerar i verkligheten också? Jag känner inte till några stater som inte sysslar med kränkningar. Gör ni?

För det andra, finns det överhuvudtaget något sätt som en kunskapsinstitution kan verka utan att riskera kränka någon? Vetenskapen kränker vissa tolkningar av samtliga kyrkor bara genom att finnas men samtliga de kyrkorna kränker även varandra. Då att hålla med en av dem innebär en kränkning för de andra så kan man aldrig uppnå att inte kränka nån genom att hålla med alla.

För det tredje verkar definitionen av kränkning idag vara att anse sig kränkt, tillhöra nåt som på något sätt anses vara en minoritetsgrupp och vara upprörd. Med den definitionen existerar ingenting som inte skulle kunna vara en kränkning. Oavsett vilket val som en människa gör så kan det kränka nån. Det ena landet anser sig kränkt för att FN agerar. Det andra landet anser sig kränkt för att FN inte gör något. Sörlins taktik innebär globalt setting yourself up for failure regardless of action

Avslutningsvis måste man fråga om det är att folk blir kränkta som är det riktiga problemet i världen eller om det är de då valda effekterna av kränkningar som är ett större problem.

Här är ju det område där Sörlins resomang kollapsar som ett korthus. Å ena sidan förespråkar han every step of the way att vi är kulturella varelser… (en syn som kritiseras här av Anders B Westin.)

Har inte Sverker beaktat att sociotopen (kulturen) är biotopens förlängning och skapad som en konsekvens av den evolutionära utvecklingen av människans neocortex.

Men det är uppenbart det är effekterna av kränkningar som gör dem till problem. Å andra sidan blir då dessa negativa effekter determinerade dvs ett biologiskt tvång. Om vi blir kränkta så måste reaktionen bli att vi avreagerar vår ilska genom att skada och kanske döda andra människor. Vi bara måste skjuta och bomba folk om vi kränks. Vi måste!

Om detta kultificerades vore det nämligen bättre – och mer praktiskt – att avskaffa reaktionerna på kränkningar (lära sig acceptera och hantera upprördhet utan att hota och skada folk) istället för det sannolikt helt omöjliga projektet att försöka avskaffa kränkningarna i sig.

Därmed så är Sörlins resonemang också värdeskapande. De som känner sig kränkta som reagerar aktivt med våld är de goda som styrs av ilska.  De som känner sig kränkta och reagerar passivt med regler som skyddar egna kulturen är de onda som styrs av rädsla. Exempel på de onda/dåliga personerna ges i denna DN-artikel.

Så talar folk som Sörlin enbart när grupperna svenskar/invandrare diskuteras (Se TRANSGENUS) Om debatten istället rör män/kvinnor gäller det rakt motsatta argumentet, kvinnor är passiva och rädda dvs goda. Män är aktiva och arga, dvs onda. Nån konsekvens finns inte. Man säger man vad än man behöver säga för att rätt grupp skall bli de goda.

Danmark öppnar skolorna denna höst sina portar för den första generationen som skall ta del av den nya kanon, ”29 afgörende begivenheder”. För en icke-dansk ter sig urvalet exotiskt: Erteböllekulturen, Jellingestenen, Solvagnen. Samma ängsligt nationalistiska trend finns över hela Europa. Den ingår i rekylen efter murens fall, EU:s utvidgning och globaliseringen. I Sverige restes en förs­ta skyddsmur med begreppet ”kulturarv” i 1994 års läroplan.

Här ser vi åter samma retorik från Sörlin. Det kallas en nationalistisk trend som bygger på ängslan (rädsla) och i Sverige pratade dess förespråkare om kulturarv. En av dessa är enligt Sörlin skolministern vilken kommenteras så här

Han får inget stöd i opinionen och framför allt inte bland lärarna. De vet bättre. Inför hoten om att skolan skulle förvandlas till en identitetspolitisk uppfostringsanstalt verkar professionen komma samman.

Här ser vi ett klassiskt argumentationsfel av Sörlin. ”De vet bättre” – vädjan till popularitet argumentum ad populum – är förstås inget argument alls. Och då hela Danmark anses veta sämre så verkar Sörlin vara minst lika svenskt nationalistisk som alla andra. Bara med skillnaden att medan vissa anser Sverige är bäst för kultur och framgång inom teknik så anser Sörlin Sverige är bäst för att vi tycker bättre än danskarna.

Medan danskarna med sin patriotiska kanon fortsätter på den utstakade vägen mot växande etniska klyftor och socialt våld, tycks det i Sverige ändå finnas en insikt om att historieämnet måste fylla en annan funktion. Människor måste få redskap att orientera sig i en samtid där det nationella blir allt mer villkorligt och flytande och där alla tillhör många ”vi”.

Sist jag hörde någon argumentera så här uppenbart uselt var det George Bush som pratade om skolpolitiken och hur ”alla skulle med” Problemet med att alla skall med är att allting som gäller alla per definition gäller ingen. Om Oskarsgalan gav priset till alla nominerade (eller varför inte alla som görs alls?) filmer skulle priset vara värdelöst och ingen vara intresserad att kämpa för att uppnå det. Sörlin försöker trots detta argumentera för denna icke-syn.

Också i en sådan skola måste det finnas något som är viktigare än annat. Men att acceptera en kärna går nog an om man vet varför den finns och om det är de professionella som definierar den, under full insyn och i en öppen debatt, och att den alltid kan definieras om. Det förutsätter att lärarna själva tar ledningen.

Om jag minns rätt så finns det vetenskap på detta område redan utförd av tidningen Jyllansposten.

Det var det just de professionella tecknarna och publicisterna som i öppen debatt och under full insyn testade den där teorin med resultatet att ett antal kränkta muslimer i mellanöstern brände nordiska flaggor och ambassader. Att de under öppen debatt fick veta varför figurerna tecknades fick dem inte alls att acceptera kärnan. Sörlin applicerar inte vetenskapliga kriterier på någonting han säger. Lärarna lär knappast ha större möjlighet än massmedia att gå emot våldshoten som de kommer att få om de inte ger hänsyn till diktaturer och med västliga mått förlegad folktro.

Som Mirza, en 16 årig iransk pojke i Malmö, säger i en intervju: Nuet är en staty, historien är skulptörerna. ”Om varje typ tidsperiod fortsätter att typ skulptera på den här statyn, har den ändrats för varje gång.” Rätt, typ.

Bortsett från – så klart – att om samma resonemang appliceras på Tysklands förintelse av judar blir det inte bara fel utan även i flera länder straffbart med långa fängelsestraff som påföljd. Det är heller inte det enda exempel på vad som knappast skulpteras om i historien. Med tanke på Irans ställning i just den frågan är kanske inte barn från landet ifråga den allra bästa källan. Fel typ.

Avslutningvis måste jag undra över professorns rädslosyn. Vad är det han menar med rädsla egentligen?

Är rädsla ett vetenskapligt faktum som kan bevisas eller är att kalla en annan människa rädd bara en fiffig retorisk strategi för att inte få sina påståenden om den människan granskade under samma lupp som man just applicerat på den människan ifråga? I dagens offentliga debatt slungas anklagelser om rädsla och ängslan vilt men hur vet vi att personer som anklagas vara rädda är rädda? Finns rädslan överhuvudtaget eller är den bara en retorisk tävlan? Bäst på att få folk att tycka den andra är rädd vinner?

Och är inte Sörlin själv lika rädd? Han kallar det visserligen ”problematiskt” men är det inte bara en omskrivning för rädslan han som har av tänkbara konsekvenser (risker)? Och är inte hans påståenden om Danmark just rädsla? Är rädsla bra eller dåligt, hur skall Sörlin ha det?  Om rädsla inte betraktas som dåligt så är hans argument mot såväl nationalistiska trender i allmänhet och Danmark i synnerhet helt utan motivering.

Vad Sörlins resonemang leder till är enkelt att konstatera: Kränktast vinner och räddast vinner (fast bara när det är ”rätt” rädsla)


Är kvinnor känsligare än män?

mars 18, 2010
14 kommentarer

Den frågan måste jag bara ställa efter att ha sett följande video som kommenterar kvinnor och dataspel.

Videon hittar ni här

Men först några ord om dessa killar som blir kritiker av det maskulina.

Det finns en strid ström av killar som i skolan verkar ha lärt sig det enda sättet de kan få en positiv roll är genom att vara sk ”social critics” och då främst kritisera andra killar. En av dessa killar är Daniel Floyd. I en serie filmer på youtube så kommenterar Floyd dataspel och en av dessa handlar om varför så få tjejer spelar dataspel.

Vad har då denna film att göra med den inledande frågan? Vi kan börja med att diskutera sexualisering. Det är nämligen en stor del av argumenteringen här. ”Science-fiction, stora explosioner och stora bröst” där hittar vi enligt experter som Floyd anledningen det är få kvinnor som spelar dataspel.

Och det kan stämma.

Men då måste vi även ställe en annan fråga. Är män mindre känsliga för sexualisering?

I så fall varför?

Ta exempelvis de inledande ”neutrala” exemplen som Floyd tar upp på populära spel (2.40) bilder från tre olika spel. Alla med lika hypersexualiserade bilder av män. Vi kallar dem såklart inte det men likväl är det omöjligt att säga de är ett dugg mer normala än kvinnobilderna.

Könet skall ju vara en social konstruktion. Sålunda skulle kvinnor och män vara lika känsliga för sådant här från början och sålunda skulle antingen tjejer lära sig vara känsliga för sexualisering av sitt kön eller så är det pojkar som lär sig att inte vara det för sitt eget kön. Vem är det då som lär tjejer vara känsliga för sexualisering och killar att inte vara det?

I detta fall är svaret uppenbart. I så fall är det personer som Floyd som lär dem det. Det är ju hans budskap att denna känslighet är rätt.

Konstigare blir det, sedan (5.15) argumenterar Floyd nämligen att om det är sant att kvinnor använder högre sidan av hjärnan mer än män så kan fler kvinnor leda till mer ”universal appeal” Här har plötsligt det kvinnliga gått från minoriteten till unversiell representation. Och det utan att sälja fler dataspel. Hur gick det till???

Floyd tror sedan att vi kan se fram emot mer variation. Vilket i praktiken är samma sak som att beskylla män för att vara oförmögna till variation. Män kan helt enkelt inte på egen hand, det måste dit kvinnor. Denna infantilisering av det manliga könet är inte ovanlig men i detta sammanhang desto mer beklämmande.

Dessutom sätter det enorm press på kvinnor. Det duger inte att lära sig hur spel görs och göra dem nej de finns där för att revolutionera allt.

Vad händer då om kvinnorna ”bara” gör lika bra ifrån sig som männen? Svaret är uppenbart eller hur? Din framgång bedöms inte från noll utan från folks uppfattning av den framgång du skulle ha. Kvinnorna kan alltså vara fullt lyckade men känna sig helt misslyckade pga förväntningarna personer som Floyd lagt på dem.

Och då pratar vi bara om anställda kvinnor. När det handlar om kvinnliga konsumenter blir det ännu värre. Först skall de enligt Floyd lirkas in i branschen. Antingen genom spel riktade mot mycket små barn så tjejer växer upp med det eller helt enkelt genom ”casual gaming” dvs branschen lägger mest pengar på den grupp som handlar minst. Logiskt eller hur?

Därefter handlar diskussionen mestadels om sexualiseringen i marknadsföring.

Här får prov på den kvinnosyn som genomsyrar argumentationen personer som Floyd har. Budskapet är i korthet att image är supersupersupersuperviktigt. Så viktigt att det enda som krävs för att förstöra allt för all framtid är en enda lättklädd bild. Floyds argument är att då kan ”vi” inte längre respektera den karaktären. Men vänta lite.

Vilka vi?

Och hur blev den känsligheten något att bekräfta och uppmuntra? Är det bra att vara så besatt av image att aldrig så många äventyr, goda gärningar och prestationer kan förstöras av EN BILD i en tidning som man kan välja att inte läsa överhuvudtaget? Floyd verkar tycka det eller hur? Det är iaf inte nåt han kritiserar utan nåt han säger vi måste rätta oss efter.

Men hur väl rimmar det med pratet om jämställdhet och det socialt konstruerade könet?

Om jag skall vara ärlig så beskriver Floyd kvinnor och män som två helt olika arter. Han verkar mena att vi skall se kvinnor som skrämda rådjur. Vad han däremot inte alls kommenterar är det faktum att allt han säger gäller killar i lika hög grad. Ta en titt på marknadsföringen av män i branschen? Är bilderna av män mindre sexualiserade?

Var Indiana Jones inte en sexsymbol? Var Han Solo inte en sexsymbol? För annars hur kommer det sig att män står ut med sexsymboler i marknadsföringen medan kvinnor enligt Floyd uppenbarligen inte kan göra det? Något är väldigt konstigt i diskussionen.

Man säger kvinnor är precis som män men vi behöver en bibel av regler för specialbehandling av kvinnor så de inte skräms bort

Just because we are not trying to exclude women doesnt mean they feel welcome

Jag skulle svara Floyd ”Just because men are there doesnt mean they feel welcome” Hur blir sexualiserade bilder av män (8.50) normala och sexualiserade bilder av kvinnor nåt negativt? Och hur kommer det sig de sexualiserade bilderna av män inte skrämmer bort män?


Politisk Korrekthet for dummies del 1

mars 17, 2010
Lämna en kommentar

Nyligen hittade jag en mängd politiskt korrekta inlägg om begreppet Nördfeminism.

Då detta är en utmärkt lektion i hur fantastiskt bakvänt och maktfullkomligt politiskt korrekta ledare resonerar så passar jag på att kommentera dessa fantastiska exempel på total fientlighet mot logik. Detta blir ett lite speciellt inlägg.

En stor del blir citat och jag litar på att bloggens läsare förstår vad som är fel med dem utan att alltför mycket fuskhjälp behövs. Jag tar en risk med att publicera dessa förhållningsregler. Nämligen det faktum att det hela skulle kunna vara på skämt.

Vi börjar med del 1: Feminism. Så här kommenterar de själva feminism.

”Om du tror på, stödjer, uppskattar, hoppas på och/eller arbetar för jämställdhet mellan könen så är du feminist. Punkt.”

Det börjar ju bra, då är jag alltså feminist, punkt (utmärkande för dessa  artiklar är att du bestämmer ingenting själv, den snälla helt maktlösa pk-akademikern har redan bestämt allt åt dig, det var väl snällt av dem?) Observera att nu kommer självmotsägelsen.

”Det handlar om politisk, ekonomisk, och samhällelig jämlikhet mellan könen, och det handlar om att använda den definitionen som den är, i stället för att komma med en massa förtydliganden”

Av naturliga skäl kan de där sakerna tolkas hur som helst. Vilket i praktiken pga bristen på förtydliganden såklart betyder det är vad än de själva säger det är. Bättre känt som att köpa grisen i säcken. Att du kallar dig feminist definieras som vad än de säger det är och du måste såklart lyda. Varför du måste lyda? Det får du se nedan.

Vi går raskt till del 2: Nörd (Detta är förspel)

”Nördfeminism innebär att applicera feministiska teorier och praktiker på nördsammanhang. Det innebär att som kvinna kräva att få vara nörd på samma villkor som män.”

Sist jag kollade så innebär det för en man att vara nörd just att få dåliga villkor i det mesta fram till den dag denne börjar tjäna pengar. Det är sålunda intressant att man här framställer nörd som en högstatusposition. Nåt att vara avundsjuk över. Poängen är såklart att det inte nördens position i förhållande till exempelvis sportigare arketyper man är ute efter.

Sedan kommer del 3: Privilegium (vad det egentligen handlar om)

”Privilegium är den ”gräddfil” av fördelar som den grupp som utgör normen i ett sammanhang åtnjuter. Medlemmarna i gruppen är för det mesta omedvetna om fördelarna”

Här har vi såklart det centrala för debatten, du har det bättre än nån annan och något bevisbehov finns inte för den heliga teorin säger det alltid är så.

Därmed kommer vi till del 4: Mer privilegium

”So. Du har lärt dig vad privilegium innebär, du har accepterat att du är privilegierad och du har börjat jobba med att förstå ditt privilegium. Vad mer kan du göra?”

Du har lärt dig en åsikt att något är sant utan att personen som påstår det behöver bevisa det i någon form av stringens. Du har accepterat detta och nu blir det roligt för nu skall du jobba med att förändra nåt som inte finns annat än på hedersord för den som bestämmer vad du skall göra.

Anta ett språk som andas respekt och jämlikhet, that’s what. För det första: Tänk över det här med ”politisk korrekthet”

Kom ihåg att det är vad än de säger det är och du har bara att lyda för de är så maktlösa att om du inte lyder är du en elak förtryckare. Nu kanske du tycker att sådana beslut är upp till dig själv som individ.

”Om så är fallet är det läge att ta sig en funderare. Ditt privilegium ger dig makten att avfärda utsatta gruppers beslut, och sedan trycka ner dem ytterligare genom att använda ”politiskt korrekt” som ett skällsord.”

Så med andra ord, du måste lyda och genom att lyda så bekräftar du att det är personena du lyder som är maktlösa och du själv som bestämmer.

”Att anta ett språk som andas respekt och jämlikhet innebär att erkänna andras rätt att definiera sig själva”

Medan du såklart erkänner deras rätt att definiera dig. Det är alltså de som bestämmer som är svaga och maktlösa. Detta är ett budskap som inte kan upprepas nog många gånger.

Lägg ner det här med ”omvända -ismer” Tanken att vi alla bara är människor vilket innebär att -ismer är -ismer oavsett vem de riktas mot är sympatisk. Tänk om världen var så enkel! Så är dessvärre inte fallet.”

Helt enkelt att eftersom de (ehh jag menar du) bestämmer det är så och då är det så för du kan inte tvinga på icke-priviligerade den priviligerades förklaringsmodeller, eller hur din förtryckare!

Avsikt är inte en ursäkt” ”Det som i grunden händer är att talarens/handlarens känslor/åsikter privilegieras över den icke-privilegierade personen eller gruppen som de har förolämpat.”

Centralt för politiskt korrekthet är att du som bevis på din maktposition måste lyda den maktlösa gruppen blint. Eftersom du har makten så är det de som bestämmer vilket visar att du är den som bestämmer.

Gör en ansträngning att lära dig jargongen. Vanligt språk har inte orden för att beskriva de saker som icke-privilegierade grupper tvingas hantera. Och varför skulle det? Språket vi får lära oss är skapat för massorna.”

Det är såklart så eftersom de säger det är så. Logik är nämligen av allt att döma också skapad för massorna. Allting som massorna/majoriteten använder skapades såklart också för att specifikt gynna dem. Några bevis anges inte, heller ingen källa.

Använd inte förtryckande språk mot utsatta grupper. Det här är sjukt viktigt. När du börjar lära dig om identitetspolitik kommer du också att få en ny vokabulär som hjälper dig att definiera förtryck, diskriminering, fördomar etc.”

Eller rättare sagt, du kommer att få lära dig det är vad än den andra gruppen säger det är. Därmed slipper man det här problemet med att vad som påstås kan vara oriktigt eller osant. Det är sant för att icke-priviligerade (eller snarare deras representant i jordelivet Andrea Rubenstein) hävdar det.

Här kommer ett par inlägg där effekterna av att folk tycker politiskt korrekt framgår tydligare. Genusnytt, Pelle Billing, Tanja Bergkvist har alla uppmärksammat relevanta fall. Hos Heyiamroger kan ni läsa om kaninkokerskor.


Magnus Betner bra men når inte ända fram

mars 17, 2010
6 kommentarer

Jag skulle så gärna stämma in i hyllningskören av Magnus Betners bidrag i debatten om yttrandefriheten.

Här är Magnus Betners text Väck mig när ni verkligen försvarar yttrandefriheten. Den är bra, rentav riktigt bra och han har med rätta berömts för den. Betner har dock missat några viktiga punkter som jag tycker vi måsta ta upp. Först vill jag dock kommentera de bra delarna så vi får lite perspektiv

Dessa lagar bör plockas bort och yttrandefriheten ska försvaras med näbbar och klor i en sekulär demokrati, men med yttrandefrihet kommer också ansvar.

Det här är precis vad som behövs i Sverige. Kända personer som tydligt markerar att denna fråga inte är till salu. Givetvis kommer med yttrandefrihet också ansvar men två fel gör inte ett rätt. Särskilt inte när det andra felet är så enormt mycket värre än det första. Vad vi behöver i Sverige är samma lagstadgade princip om proportion som redan finns i nödvärnsrätten.

Det är fel av folk att smäda dig men om din respons på det är mordhot eller att bränna ner deras hus är det inte de som begår det stora felet.

Betners teckning missar dock målet helt, de olika grupperna prioriterar olika saker, judarna bryr sig inte om karikatyrer. Det är alltså endast en av krumelurerna på papperet som är av värde i debatten. För att ha motsvarande argument mot judar skulle han ha skrivit ifrågasättande av förintelsen på samma papper eller spekulerat om judisk mediakontroll.

”När vi får se Judisk Krönika med bidrag från David Irwing eller bilder som Piss Christ och Ecce Homo i tidningen Dagen. Väck mig då.”

Jag hade en intressant diskussion med en statsvetare om de teorier som evolutionsforskaren Macdonald för fram i sin bok Culture of Critique. När Betner förutom fula bilder som kallas mohammed diskuterar även sådana böckers innehåll (som är nåt judar faktiskt tar illa upp av) då kan han börja diskutera yttrandefrihet på allvar.

Sålunda är det så enkelt att den rättviseideologi som funkar på papperet inte alls här funkar på papperet.

Folkpartister är varken en etnisk eller religiös grupp så dem är det meningslöst att ha med men Jan Björklund är vit, heterosexuell man. Då det redan som Transgenus visar är vanligt och acceptabelt att trampa på den gruppen skulle en smädelse av dem vara mjukare och tamare jämfört med de texter från UNT om män som redan finns.

”Om män bestämde sig för att agera som kvinnor skulle vi vara på god väg att bemästra klimatproblemen.”

Därmed har Betner gjort samma miss som GW Persson. Han har inte bara missat att det inte går att kränka judar genom att rita karikatyrer en annan grupp upprörs av. Han har även missat att påpeka yttrandefriheten på samma sätt rör grupperna man/kvinna. Till skillnad från exempelvis komiker som Bill Maher och Chris Rock så hör man sällan Betner parodisera kvinnor. Där verkar vi ha hans akilleshäl.

Där ser vi också problemet med när man i dagens debatt diskuterar politisk korrekthet.

Många tror nämligen politisk korrekthet är något en viss person är eller anklagas vara. Sålunda skulle Betner vara mindre politiskt korrekt för han vågar här säga emot och visa att kejsaren är naken. Detta är dock en felaktig förståelse av PK. Den enkla sanningen är att alla (inklusive Betner) är PK. De är det bara inte angående samma saker.

Transgenus visar detta med skrämmande tydlighet. Man kan alltså ta deras artikel, byta ut grupperna de bryr sig om mot grupperna de inte bryr sig om och simsalabim, plötsligt anser de att det är en helt ny åsikt. Plötsligt är de PK dvs emot inte själva åsikten som förs fram utan mot dess framförande i sig.

Politisk korrekthet är när du inte attackerar en annan persons åsikt utan dennes rätt att diskutera frågan.

Där är också den största missen i Betners argumentation. Den lyder som följer.

”Vad exakt är det som är bedrövligt med det? Han är i sin fulla rätt att rita teckningar, men då är i rimlighetens namn alla andra i sin fulla rätt att inte vilja ha med honom att göra.”

Och därmed så blir Betners försvar av yttrandefriheten tyvärr ofullständigt för resultatet blir då samma brist på yttrandefrihet som de grupper Betner kritiserar försöker uppnå med lagar och regler. Vi kan jämföra det med att nån av hans sketcher inte bara resulterar i våldshot (som vi vet att Betner skrattar åt) utan istället har resultatet att arrangörerna slutar boka honom.

Detta med argumentet: Visst du är fri att säga vad du tycker, vi är fria att se till du inte kan föra ut budskapet.

Givetvis funkar inte ett sådant försvar av yttrandefriheten. Det enda försvar av yttrandefriheten som funkar är när vi försvarar folks rätt att säga saker vi inte gillar att höra även genom att faktiskt lyssna på dem och säga vad som är fel istället för att lösa allting genom att aldrig någonsin riskera att exponeras för budskap eller personer vi inte gillar.

Därmed så låter jag mig fortfarande roas av Betners komik även när han går in på de ämnen där jag är fri att inte lyssna alls då jag själv inte håller med. Och de som försvarar inte bara yttrandefriheten utan även de personer som reser sig upp och går så snart de hör nåt de inte gillar. Deras försvar av yttrandefriheten är inget riktigt försvar utan då är det sin image de försvarar.

Dvs de har en bild av att själv vara principiellt för yttrandefriheten eftersom de anser sig vara goda människor.

Genderrorist gör lite parodi på detta när han skall förklara hur det kommer sig han tar upp ämnet.

”Vill jag rättfärdiga mitt avsteg från ämnet kan jag kanske hävda att genusfrågor = jämlikhet = lika rättigheter = rättigheter = yttrandefrihet = Betnérs inlägg.”

Det påminner mig om resonemanget jag tillämpade nedan för att beskriva vad som krävdes för att få massmedia (gammelmedia) att ta notis om den urspårade genusdebatten. Svaret? Att massmedia kopplades ihop med rasism.

Jag såg nyligen Bill Mahers ”But Im not wrong” och där finns ett exempel på folk som inte försvarar yttrandefriheten. Innan han börjar skämta om religion påpekar han att han normalt inte introducerar ämnen men att – tro det eller ej – det fortfarande är folk som reser sig upp och går vid den punkten trots att den är  ”pretty much pre-advertised by now” Detta sker två minuter in i det länkade filmklippet.

Till de som håller med Betner på denna punkt har jag en enkel fråga.

Berätta för mig hur vi skall kunna ha yttrandefrihet om alla som använder den förlorar sin försörjning? På vilket sätt skiljer det sig från våldshot resultatmässigt?


Transgenus, Smurfalizer och Streisandeffekten

mars 15, 2010
5 kommentarer

Så har då åter massmedia tabbat sig och förstorat något genom att kritisera det.

Den här gånger är det bara att tacka och ta emot. Politiskt korrekta massmedia har uppenbarligen en svaghet de själva inte känner till i streisandeffekten. Efter många verkningslösa försök att få dem att uppmärksamma hur ridderlighetens ideal får dem att skriva sexistiska artiklar har reaktionen bara varit en tidsfråga.

Vem kunde anat det skulle bli ett litet oskyldigt program föga mer betydelsefullt än smurfalizer som fick massmedia att sänka sig själva i frågan? Men det är nu exakt vad som hänt och därmed kan det vara intressant att fråga hur sjutton det kommer sig att detta miniprogram Transgenus har en sådan stor effekt på en hittills så svår genusdebatt.

Nu har nämligen Transgenus fått en egen blogg.

Är ni redo? Här kommer kommer Aktivarums tolkning av den magiska formeln för offentlig debatt.

Så länge debatten handlade om genus så struntade massmedia i det. När sedan kopplingen gjordes mellas rasism och genus så struntade fortfarande massmedia i det. Vad Transgenus åstadkom var dock att koppla massmedia till rasism varvid de inte längre alls struntade i det. Skaparen Matte Matik (som också är musiker) polisanmäldes.

Därmed kopplade massmedia Genus till upphovsrätt. och det är i sin tur något som får bloggsvärmen att reagera. Kopplingen mellan upphovsrätt och yttrandefrihet fanns nämligen redan. Upphovsrätt och yttrandefrihet är i och med piratpartiets första riksdagsval högaktuella frågor.

Hos Fröjdpunkt.se görs påpekandet ”Rent logiskt måste det därför bli en överordnad uppgift för polisen att söka upp och beivra alla former av oseriös satir på nätet.”

Vidare så finns det flera liknande tjänster redan.

Smurfalizer (Vem älskar inte de små blå?) Dialectizer (Swedish chef hur kul som helst) Pornolizer (UNT är i topp, Streisandeffekten nån?) Transgenus (Transgenusizer, skapad av Matte Matik)


Matte Matik råkar ut för årets dummaste polisanmälan

mars 15, 2010
4 kommentarer

Matte Matik har blivit polisanmäld för att ha skapat en Transgenusmotor som påvisar den genusetniska paradoxen.

Vi har uppmärksammats om den absurda polisanmälan som riktas mot Matte Matik. Det hela gäller den så kallade transgenusmotorn vilken kan byta ord i vilken text som helst för att se hur textens budskap ändras om man byter ut den grupp som texten handlar om. Det är alltså en ”tänk om” tjänst. Eller helt enkelt ett verktyg för skapande av remixer.

Flera har uppmärksammat vissa massmediers minst sagt usla beteende i frågan.

Här finns länken till diskussionen hos knuff. Bland annat kan ni läsa om detta hos cybernormer under den för ämnet talande rubriken ”vad händer om man smurfar ett kön?”  Man kan läsa om det hos Perpettersson under rubriken ”Politisk kampanj polisanmäls”

Det finns även talande inlägg hos Ershags eskapader och här kan ni läsa vad Oscar Swartz anser om saken. Medborgarperspektiv uttrycker också missnöje över polisanmälan. Transgenus finns igen tack vare Skivad Lime vilken skriver om det inträffade här.

Matte orkar inte bråka, så han stängde tjänsten. Jag bråkar dock gärna för yttrandefrihetens och den öppna debattens skull (vilket inte borde vara någon nyhet). Bring it on, UNT.

Hos etablerade medier så gör man sitt bästa för att framställa budskapen som skapades som motorns fel.

Här ser vi hur medievärlden har uppmärksammat det inträffade. Där är rubriken ”Sajt som förvanskar mediesidor polisanmäld” Vidare så skrivs det om det på Journalisten.se där ges det helt falska påståendet att ”Tidningssajter förvanskas till rasistiska budskap” Det är allvarligt att dessa skriver så felaktigt. Sajten ifråga påverkades inte alls.

Här är en tänkvärd kommentar från futuriteter som påpekar vad transgenusdebatten egentligen handlar om.

Transgenus är, som en normalbegåvad människa kan förstå av namnet, ett inlägg i genusdebatten. Som de flesta vet är det nämligen numera ok att skriva vad skit som helst om män, men man får akta sig för att skriva det allra minsta som skulle kunna ställa en kvinna i tvivelaktig dager. Det programmet gör är att den tuggar igenom en sida och byter ut t.ex. orden Män och Kvinnor mot Invandrare och Svenskar.

Därmed så uppstår vad vi döpt till den genusetniska paradoxen.

Vad som inträffar är att alla snälla godhjärtade texter ur rätt värdegrund plötsligt blir onda och hemska förtryckar- och diskrimineringsdiskurser utan att  nån fattar vad som hände. Den genusetniska paradoxen påpekade vi senast i detta inlägg angående GW Perssons attack på sverigedemokratisk användning av statistik.

De påstådda rasistiska budskapen fanns där från början i originaltexten. Sexism är nämligen en sorts rasism. Ordet sexism kommer från en kombination av engelskans ord för kön (sex) och engelskans ord för rasism (racism) Anledningen folk missar detta är att ordet skapades i en kontext där bara ena gruppen (könet) ingick.

Så det enda Sundsvalls tidning och Uppsala Nya Tidning gör är att säga viss rasism inte bara är ok utan skall vara ok så Matte Matiks kritik mot den rasism de redan har i genusfrågor är enligt dem problemet. Inte att deras egna texter är sexistiska mot vissa grupper vilket framgår tydligt via transgenusmotorn.

Vad beträffar det rent juridiska så pågår redan nu diskussioner till försvar av transgenus och dess skapare.

Uffe Nordholm poängterade i en kommentar på Tanja Bergkvists blog att denna länk kunde vara av intresse och att det juridiska försvaret kommer att innehålla orden Parodi och Satir. Avslutningvis med tanke på att skivad lime redan har gjort transgenus tillgänglig igen och vem som helst med koden kan hosta den så lär tidningarnas krig mot programmet knappast lyckas.

Hos opassande kommenteras ämnet. Där finns också länken till en filmad föreläsning av Larry Lessig om upphovsrätten som är mycket intressant. Se den. Där poängteras bland annat hur man på youtube springer runt och tar bort ljudet från amatörvideos. Därmed blir det inte roligare än så här. Detta medan originalet ser ut så här: Muppet Hunter D

För alla som vill tangera lagbrott finns nu även en länk till Smurfalizer i blogrollen.

Tillägg: Nu har vi även fått en enkel definition av den genusetniska paradoxen här, nämligen att en politiskt korrekt artikel blir en politiskt inkorrekt artikel.


GW Persson om brottsstatistik

mars 14, 2010
5 kommentarer

I en krönika där Professor GW Persson kommenterar Sverigedemokraterna förklarar han hur brottsstatistik skall förstås.

GW Persson skriver texten ifråga bland annat eftersom han på sistone haft en allt starkare känsla att via sin medverkan i Efterlyst jobba extra på Sverigedemokraternas PR-avdelning. Han vill alltså försvara de utpekade grupperna.

Därmed måste vi ställa en viktig fråga. Varför försvarar inte GW Persson även gruppen män? Är det bara de politiskt korrekta grupperna sanningen gäller? Så här lyder hans argument angående den typ av brottslighet som programmet Efterlyst domineras av.

För det första att alla dessa brott begås av mindre än en procent av hela befolkningen och detta alldeles oavsett om vi talar ”svenskar” eller ”invandrare”. För det andra att yngre män med invandrar- eller flyktingbakgrund är mycket kraftigt överrepresenterade bland de gärningsmän som begår sådana brott. Beroende på vilket brott vi talar om är de mellan två och fem gånger så vanliga som de skulle vara utifrån sin andel av befolkningen.

I vanliga fall när brott begås av mindre än en procent av befolkningen så anses det  viktigt att sätta fokus på kollektiv skuld.

Så fort det är någonting relaterat till integrationspolitik så hävdar ledande företrädare för polis och myndigheter denna fördelning skall ses som oviktig. När det har relaterats till jämställdhet och feminism däremot har vi fått skrivet i pannan denna fördelning är av enorm betydelse.

Jag har i detta inlägg redan påpekat likheten mellan feministiska genusforskare och Sverigedemokratiska politiker på denna punkt. Jag tar denna chans att påpeka likheten mellan försvarare av vissa i våldsamheter överrepresenterade grupper – och försvarare av vissa andra i våldsamheter överrepresenterade grupper

Och allt sammantaget handlar det om det politiska tjuvknepet att göra ytterst sällsynta undantag till allmänna exempel.

Om GW Persson har rätt gällande det ena har han rimligen lika rätt gällande det andra.

Frågan som måste ställas är då: Är GW Persson antifeminist eller är det helt enkelt inte alls feminism att prata i strukturella perspektiv om den knappa procent män som begår våldsamma brott? Om det inte är feminism vad är det då för någonting? Handlar det bara om att göra kvinnor rädda och missnöjda?

Oavsett motivet så innebär detta en genusetnisk paradox.

Tar man en text skriven om invandrare och omvandlar den att handla om män/kvinnor blir den plötsligt enligt massmedia och offentlighet ok. Gör man det omvända vilket programmet Transgenus demonstrerar så får de spel och hotar med polisanmälan.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 622 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 622 andra följare

%d bloggare gillar detta: