Aktivarum

Efter Pär Ström och Pelle Billing – Fritt fram för Erik Helmersons dubbelmoral?

november 14, 2012
31 kommentarer

Jag har sagt det flera gånger tidigare men aldrig har problemet med att förväxla sak och person varit så tydligt.

Inom några få dagar har de två mest profilerade jämställdistiska debattörerna i Sverige dragit sig tillbaka. Först tröttnade Pär Ström på tonläget i debatten. Nu trappar även Pelle Billing ner sitt deltagande.

Många undrar vad som skall hända nu och för dem som vill bli en del av svaret skapade jag diskussionsbloggen Genusdebatten. Där presenterade jag idén jag haft en längre tid om en gemensam portal för mansfrågor.

Istället för att som nu skriva splittrat och osammanhängande så förespråkar jag vi organiserar bloggarna.

Om de mest engagerade bloggarna och debattörerna skriver på en och samma portal så blir det en regelbundenhet som annars saknas. Dessutom blir det svårare att ”vinna” debatter med personangrepp.

Under rubriken ”debattörerna är borta – leve debatten” summerar trollan förutsättningarna. Det finns många bra skribenter. Både nya och gamla som skriver om dessa frågor men som har svårt att nåt ut.

Varför har de svårt att nå ut? Mediafolk jag pratat med säger det beror på att den andra sidan är ”organiserad”

Även om man bara är 20 personer på ett kontor vars mest framträdande kompetens är att skriva ansökningar om statliga bidrag för verksamheten så har man alltså i medias ögon en högre grad av legitimitet ”oavsett vad man säger”.

En privatperson som säger vettiga saker är inte ett dugg intressant. Det enda media verkar vilja ha privatpersoner til lär att framställa dem som ensamma galningar och politiska extremister att vara rädd för.

Ett utmärkt exempel på detta är DN-ledarskribenten Erik Helmersons dialog med Ninni.

Att Erik Helmerson är vit, medelålders man spelar här ingen roll. Det är minsann han, den upplysta journalisten som vet vad som är kvinnofientligt och han drar sig inte för att att rätta kvinnor på ämnet.

”Det är klart att era åsikter är kontroversiella, alltså i den mening att de väcker stark debatt. Många anser att de är reaktionära och direkt kvinnofientliga, men det vet du redan bättre än jag.”

Först och främst vilka är de där ”många” och vem representerar de? Statistiskt tycks media vara mer intresserade av att representera miljöpartiet än de är av källkritik och att journalistiskt granska makten.

Och Helmerson vilka åsikter representerar han (mer specifikt än att han inte stödjer Pär Ström)?

Här är ett exempel på sammanhang där Erik Helmersson har yttrat sig. Göra så småpojkar mår dåligt över sitt kön som någon slags proxy-straff för världens kvinnor. Inga problem enligt ”barnspykolog” Helmerson.

”I skrivande stund har ett antal föräldrar, en rektor, två miljöpartister, ett regionråd och minst en jämställdhetschef uttalat sig med den största självsäkerhet om det förkastliga i att låta flickorna på det gotländska fritidshemmet just denna eftermiddag få en orättvis fördel. ”

Observera att när vi pratar om Pär Ström så är han ivrig att prata om hur ”kontroversiella” de åsikterna är. Men hur ser han på sina egna åsikter när det är de som bli ifrågasatta (kontroversiella) och väcker debatt?

”Man behöver inte vara radikalfeminist med tre examina i genusvetenskap för att finna den senare reaktionen något överdriven.”

Till skillnad från manliga genusfeminister som på fullaste allvar försöker rätta kvinnors åsikter?

Erik Helmerson är i gott sällskap med andra män som definieras av att deras åsikter om sitt eget kön har stora likheter med hur kulturrasister ser på mörkhyade  – Men även av hur de ser ner på ej upplysta kvinnor.

”Michael Kimmel’s ”Guyland” has some interesting case histories and a few worthwhile things to say about how racial and cultural differences influence the behavior of young men, but it wasn’t too long before the way he acts as though he’s entitled to define women made me want to put his book through a paper shredder and tell the library it was lost.”

På samma sätt som Erik Helmerson säger till Ninni (en kvinna) att ”många tycker ni är reaktionära och kvinnofientliaga” Exakt samma strategi hittar vi hos världens mest uppenbara hatare av det manliga könet.

”What gives him the idea that he can define people’s thoughts and beliefs in a way that they themselves would not define them? Does he realize the irony of a man telling women which of them are real feminists?”

Uppenbarligen går vi ännu ett steg med ironin i Helmerson som säger till kvinnor de är kvinnofientliga.

”The only women Kimmel seems to understand are the Gloria Steinems of the world – deviate from that mindset, and you’re an anti-feminist.”

I skrivande stund är det nästan lika många kvinnor som män som anmält intresse till Genusdebattens projekt på ämnet mansfrågor. Hur många män är det som anmäler sig till Genusvetenskapens kurser nu igen?

Genusvetare skall föreställa experter på jämställdhet. Samtidigt är genusvetenskapen sämst på könsbalans av alla fält i den redan kvinnodominerade universitetsvärlden. Över 90% är kvinnor.


Kommentar på Hanna Fridéns krönika – Del 2 Vilka seriösa Mansdebatttörer?

november 12, 2012
54 kommentarer

Vi fortsätter från påståendet att folk blir sura när Pär Ström låter kommentarer stå kvar

Del 1 tog upp Pär Ströms påstådda åsikter här fortsätter min kommentar av Hanna Fridéns krönika med argumentationen om seriösa debattörer i mansfrågor.

”Jag har kallats för oknullad, desperat, patetisk, psykisk sjuk, folk har gjort långa utlägg om mitt “handikapp” i och med Aspergers.”

Här hamnar vi på sidospåret ”Genusnytts kommentarsfält”. Dock får vi aldrig höra från Hanna Fridén hur stor andel av alla kommentarer som är av ovanstående fula sort.

”Vid ett flertal tillfällen har jag frågat Ström varför han låter dem stå kvar. Både i hans blogg, via mail och i en krönika. Hans ständiga svar är att det inte är hans ansvar, och att det är orättvist att döma honom efter vad som står i hans kommentarsfällt

Tja, vad skulle alternativet vara? Betala Interaktiv säkerhet AB ur egen ficka?

När inte ens Newsmill och stora tidningar klarar av att hålla efter i kommmentarsfälten varför skulle lilla Genusnytt ha tid och resurser att kunna göra det?

”Ingen seriös debattör inom mansfrågor som jag känner till beter sig så. Men de är inte lika kända som Pär.”

Då har jag ett par frågor. 1) De här ”seriösa” debattörerna i mansfrågor vilka är de egentligen? 2) Om de finns och inte är lika kända som Pär Ström vems fel är det?

Hanna Fridén har mer eller mindre redan besvarat den andra frågan i sin krönika.

”En hel del personer inom media ställer tyvärr likhetstecken mellan mansfrågor och Pär Ström något som är extremt frustrerande för alla jag diskuterar med i dessa frågor som tyvärr dras med när folk tycker att det Pär skriver är galet.”

Mediafolk själva bestämmer vilka debattörer som är mer kända och här har media alltså inte kontaktat de debattörer i mansfrågor som Hanna Fridén menar är mer seriösa.

”Jag har följt Ström länge. Sedan långt innan skapade Genusnytt. Han brukade skriva väldigt bra om frågor som rör bland annat FRA. Stegvis började hans märkliga inlägg om kvinnor dyka upp, och senare startades Genusnytt och teorin om Amazonia tog form på riktigt. Innan dess fanns det andra debattörer inom mansfrågor som var betydligt mer kända”

Det enda exemplet jag fått från mediafolk på sådan ”mer seriös” mansdebattör är Pelle Billing. Jo visst, det måste vara därför inte skriver en rad om hans bok ”Jämställdhetsbluffen”?

Och hur är det med”kvinnodebattörer”? Klarar de av samma nolltolerans för oseriositet?

Hanna säger ”folk” tycker det Pär skriver är galet. Media själva är de bättre? Låt mig påminna henne (och övriga media) hur genusdebatten såg ut i Sverige före Genusnytt.

”Nazismen har förintelsen och andra världskriget på sitt samvete. Den dominerande manligheten har haft ett finger, nej två hela händer, med i varje vansinnesdåd från våldtäkter till terrorbomber, till folkmord” 

Ovanstående text från är exempel på vilken kvalitet media hade i mansfrågor före Pär Ström. Den hittas i en reportagebok från 2004, skriven av en journalist och hyllad av mediekåren.

Jag tänker inte ens nämna namnet på den kända journalist som skrev skiten.

Jag tänker heller inte nämna titeln på boken. Ni som var med på den tiden vet redan vilken det är. Om media inte var mer seriösa än så, varför skulle Pär Ström behöva vara det?

”Jag tycker att det är märkligt när man vill stötta mansfrågor genom att begära att media ska bemöta det här seriöst bara för att Ström skrivit debattartiklar om de taskiga kommentarerna han får och hur orättvist han tycker det är.”

Det är uppenbart att media tillämpat dubbla måttstockar. Det finns knappast nolltolerans på kvinnodebattörer men på mansdebattörer är kraven stenhårda.

Var det inte media som sade de var emot könsroller? Det här liknar nämligen just könsroller.

Vi har ”kvinnorollen” där man säger vad f-n som helst i stora tidningar (Maria Sveland i DN) och vi har ”mansrollen” där man hackar på minsta lilla feltramp (Vita Kränkta Män)

”Det vore betydligt bättre att lyfta upp och diskutera med de som är seriösa. De som inte tycker…”

Här begår hon ett av generalfelen i svensk mediedebatt. Hon beskriver inte alls vad de seriösa mansdebattörerna tycker. Enbart en lång lista på vad de inte tycker.

”avståndstagandet viktigare än ställningstagandet”

Fortsättning följer… Del 3

Genusnytt: Pär Ström slutar, inlägget som påbörjade debatten.

Pelle Billing: Angående Pär Ströms belslut att lämna genusdebatten.

Genusdebatten: Initiativet jag tog som respons på den svarta torsdagen.


Kommentar på Hanna Fridéns krönika – Del 1 Pär Ströms påstådda åsikter

november 10, 2012
38 kommentarer

Igår skrev Hanna Fridén en krönika om Pär Ströms beslut att lämna genusdebatten.

Under rubriken ”Jag debatterar gärna mansfrågor men inte med Pär Ström” kommenterar Hanna Pär Ströms beslut men har missat flera avgörande poänger..

”Jag undrar, när kommer debattkrönikan om att Katrin Zytomierska är mobbad? För att hon har obekväma åsikter i idealfrågan?”

Varken Madon & Krohnman eller någon annan har sagt att samma sorts beteende från kända journalister och författare mot andra människor vore ett mindre problem.

”Det finns en stor mängd med hatgrupper mot henne på Facebook. Många av mina mediakollegor skriver extremt hårda krönikor om henne”

Vilket även det är problematiskt även om det är värre när det handlar om politiska åsikter.

Det är alltså ett värre demokratiproblem när journalister försöker stänga politiska frågor än när de har bestämda åsikter om hur man skall se ut eller vilken musik som är ok.

”Men Katrin gråter inte ut i krönikor och skriver om de vidriga hånkampanjerna mot henne”

Det här är nog det märkligaste argumentet i hela Hannas krönika. Är mer mer ok att mobba och trakassera människor för att de är starka och inte gnäller lika lätt?

”Tycker ni att detta är extremt exempel? Det tycker inte jag.”

Nej, det är snarare ett dåligt exempel eftersom ingen sagt det är mer ok att mobba Katrin.

Det är inte ett relevant exempel för två fel blir inte ett rätt. Exemplet motbevisar inte att journalister mobbar. Tvärtom så bekräftar det den påstådda mobb-mentaliteten hos massmedia.

”När Pär Ström skriver att jag bara har ett jobb för att det är populärt att kvotera in sura unga tjejer, förstår ni att folk tycker att han är fjantig?”

Nu var det inte riktigt det han skrev. Vidare så var det inte personen Hanna Fridéén han klagade på utan ”strukturen” där alla krönikor skall skrivas av arga feminister.

Det är märkligt att en yrkesgrupp som klagar på kvinnors represention i styrelser missar det.

Det är ju i praktiken feministernas eget representations-argument som Pär Ström får kritik för. Alltså där man bedömer jämställdhet utifrån hur lika män och kvinnor är till antalet.

”När han skriver att det var en jämställdhetspeak året Estonia sjönk för att tillräckligt många kvinnor dog, förstår ni att folk tycker att det är en sjuk argumentation?”

Åter, vad skrev han egentligen? Det blir onekligen en märklig debatt när Pär Ström skall försvara vinklade karikatyrer av vad han skrivit istället för riktiga citat.

Sedan har vi snacket om Amazonia-teorier, som om det var Pär Ströms uppfinning.

Men den som beskrev den teorin är ju genusforskaren Ingemar Gens. I en artiikel med rubriken ”Om tjugo år har kvinnorna makten” frågar han varför stanna vid 50&

”Varför skulle kvinnor nöja sig med halva makten och lika mycket lön? ”Om 20 år har vi en kvinnlig dominans inom näringslivet, politiken och i privatsfären”

De system som arbetar för att höja kvinnors representation i områden där de är svaga förväntas alltså inte sluta göra ”jämställdhetsarbete” vid 50% kvinnlig representation.

Vad Pär Ström kallar Amazonia är åsikten att det mest jämställda vore 100% kvinnor.

”Hur exakt ska vi bemöta det här seriöst? Berätta det för mig.”

Först och främst kan det vara bra att bemöta vad Ström sagt och inte påhittade versioner. Sedan måste varje påstående besvaras för sig i sitt eget sammanhang.

”Personligen föredrar jag att bemöta frågor som rör barnbidrag, vårdnadstvister, misshandel och våld, hur män inte tas seriöst när de anmäler sexuella övergrepp eller blir misshandlade av kvinnor.”

Alla de sakerna är dock symptom på vad Pär Ström tar upp i boken Mansförbjudet. Nämligen hur myndigheter kallar det jämställdhetsarbete att könsdiskiriminera män.

”Såna här saker är viktiga att diskutera och jag gör det ofta. Med seriösa debattörer. Inte människor som tycker att kvinnor i kavaj kan vara en dold konspiration.”

Här kommer vi till ett annat problem som jag tagit upp tidigare ”The Nirvana Fallacy”

Dvs kritik utifrån ett påhittat ideal. Vad jämför hon egentligen med? VAD gör teorier om Juholts maktmustach mer seriösa än Pär Ströms mer spekulativa inlägg?

”Förstår ni att folk blir sura när kommentarer om dem av det slag som han tillåter i sin blogg får stå kvar i varje inlägg där han nämner en kvinna?”

Nej det förstår jag inte. OM Pär Ström höll med och delade dem – som många kända journalister uppenbarligen gör med Vita Kränkta Män  – då hade det varit en annan sak.

Men när tidningarna knappt klarar av kommentarsfälten är det löjligt att mena han skall göra det.

Smålandsposten: Elitmobbarna firar en skalp

Huruvida kommentarsfälten är modererade är en tids och resursfråga. Mer om det i Del 2

Genusnytt: Pär Ström slutar opinionsbilda för jämställdhet

Pelle Billing: Pär Ström lämnar genusdebatten

Genusdebatten: De som firar idag sätter kaffet i halsen imorgon


Recension: Mansförbjudet av Pär Ström – Könsdiskriminering av män och pojkar

oktober 11, 2012
34 kommentarer

Pär Ströms nyaste bok tar upp ämnet formell könsdiskriminering av män och pojkar.

Varför just formell diskriminering? Helt enkelt för att den allvarligaste formen av diskriminerng är den som är enligt reglerna. Den där man skulle begå tjänstefel genom att inte diskriminera folk.

”Formell diskriminerng av det kvinnliga könet är synnerligen ovanlig i Sverige, eftersom sådan väcker så starka reaktioner. Det finns en väldig rädsla i Sverige för att bli anklagad för kvinnodiskriminering”

Betyder det att kvinnor inte kan diskrimineras i Sverige? Nej, men det betyder att när kvinnor diskrimineras är det mot reglerna. Endast män kan bli diskriminerade i enlighet med reglerna.

Pär Ström har sammanställt över 100 sidor exempel på mansdiskriminering från följande områden:

Lagstiftning, Politik och myndighetsutövning, Offentliga sektorn, Ungdomsverksamhet, Utbildningsväsendet, Karriär och rekrytering, Stöd till företagare, Kultur och Privata sektorn.

”Det finns en särskild förordning om att kvinnor kan få statsbidrag för att organisera sig. Det kan däremot inte män.” 

Sverige sägs vara ett av världens mest jämställda länder. Men i det tysta har två grupper krigat om ordet jämställdhet: De som menar lika rättigheter mellan könen och de som menar lika utfall.

”Mansförbjudet” visar hur den sistnämnda gruppen dominerar i det svenska politiska etablissemanget.

När man i officiella sammanhang pratar om jämställdhet har det ingenting med lika rättigheter mellan könen att göra. Vår jämställdhetspolitik står för att kvinnor har betydligt mer rättigheter än män.

Genusåsikten: ”Kvinnor har minsann blivit diskriminerade i tusentals år, så det är faktiskt bara rättvist om kvinnor blir lite extra gynnade nu”

Pär Ström menar detta är en tankevurpa: En kvinna som diskriminerades på 1500-talet får inte upprättelse av att en man diskrimineras 2012. Människor är inte ingredienser i ett könskollektiv.

Med det  här med diskrimineringslagen och DO , arbetar inte de med att åtgärda sånt här?

Svaret är nej. Diskrimineringslagen ger nämligen rätt till undantag gällande åtgärder som anses främja jämställdhet och då jämställdhet kan betyda vad som helst så blir godtycklighet dagens regel.

Undantag 1: Förbudet mot diskriminering hindrar inte åtgärder som är ett led i strävanden att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. 

Undantag 2: Förbudet mot diskriminering hindrar inte att kvinnor och män behandlas olika om det har ett berättigat syfte.

Sedan hittar vi till och med i Regeringsformen att föreskrift inte får missgynna någon pga kön om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor.

Pär Ström förespråkar Jämställdism: Lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter mellan könen.

Men innan han kan göra det måste han visa att Jämställdhet idag förutsätter en åsikt där människor inte alls är lika mycket värda. Vissa människor har för makthavare blivit mycket mer värda än andra.

Genusåsikten: ”Det finns en könsmaktsordning som gör att män favoriseras medan kvinnor diskrimineras” … ”För att kompensera för detta och åstadkomma rättvisa måste kvinnor erbjudas vissa förmåner framför män. Så att det blir jämställt” 

Varifrån kommer då denna åsikt? Ström tar upp exempel som ridderliga värderingar, kvinnliga förväntningar att hjälpas åt och den politiska åsikten där 50-50 fördelning blir ett självändamål.

Själv menar han att det är en felaktig definition av jämställdhetsbegreppet som används.

Jämställdhet betyder inte ”lika många av vardera könet” – Jämställdhet betyder ”lika värde, rättigheter och skyldigheter mellan könen.”

Här finns två mycket viktiga frågor som Ström tar upp. Varför anses det från politiskt håll vara så viktigt med lika utfall mellan könen och hur påverkas egentligen människor av kvinnocurlingen.

Det sistnämnda tas upp från tre olika perspektiv: Hur påverkas män och pojkar? Hur påverkas kvinnor och flickor? Slutligen vilken syn på meriter och kompetens är det som sprids?

Pär Ström ger några förslag men målet är att få läsarna själva till eftertanke och diskussion.

Där lyckas han definitivt. Efter 100 sidor fakta är det betydligt lättare att känna sig delaktig i dessa viktiga frågor. Välkommen in i debatten, glöm inte att den finns för att Pär Ström startade den.

Boken rekommenderas varmt till alla av manligt kön, alla mammor med söner och alla som med jämställdhet menar något annat än att kvotera fram kvinnor.

Adlibris

Bokus

Smålandsposten: Män diskrimineras i jämställdhetens namn

Genusnytt: Om Internationella flickdagen

Pelle Billing: Att ta ansvar handlar om både försörjning och hemarbete


Därför har Kawa Zolfagary och Vita Kränkta Män-rörelsen fel!

september 19, 2012
22 kommentarer

Efter att ha sett alla missförstånd sedan debatten i TV4 så har jag beslutat att skriva ett tydligt svar.

Först tänkte jag kommentera frågorna i den ordning de dök upp men efter att ha sett allt tjat om vissa enstaka punkter ändrade jag både rubriken och inläggets utformning. Till saken:

”Zolfagary: Om man erbjuder de som har läs och skrivsvårigheter extra läxhjälp…”

Så är det en helt annan sak än om man erbjuder enbart kvinnor med läs och skrivsvårigheter extra läxhjälp för att man vill uppväga att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp….

Om de som har svårigheter får hjälp på individuell basis har Jämställdismen inget mot det. 

Vad Pär Ström har något emot är att när män har läs och skrivsvårigheter och kvinnor har läs och skrivsvårigheter så säger feminister: Hjälp bara kvinnor, mäns problem jämnar ut maktbalansen!

Ett annat alternativ är ”dyslexus-forskare” som studerar läs och skrivsvårigheter. De skulle då anse det är fler flickor än pojkar som har dyslexi och därför skall pojkar med dyslexi inte få hjälp alls.

Det är precis så genusfeminister resonerat gällande exempelvis kvinnor som mördat sin man.

De kvinnliga mördarna var färre än de manliga. Därför går forskarna till 100% och pratar om män som mördar kvinnor pga makt. De ”forskarna” inbillar sig feminister kan användas som objektiv källa?

Den trio av forskare (Richard Gelles, Suzanne Steinmetz & Murray Strauss) som inte höll med om den feministiska synen på relationsvåld blev samtliga utsatta för mord och bombhot.

Men låt oss återgå till TV-debatten, en av de intresssanta delarna var inledningen:

”Vi frågar då: Är män diskriminerade”

Ström: Absolut, exempel från lagtexter, politik, myndighetsutövning osv, kvinnor i samboförhållanden kan om de vill neka mannen vårdnaden.

Zolfagary: Det finns reell diskriminering av män också. Vårdnad är en fråga som feminister lyft upp. Här gör du män en otjänst genom att säga kvinnor har större behov att vara med sina barn. Jag anser män har lika stort behov att vara med sina barn, jag gör inte den skillnaden.

”Reell diskriminering” = Vad feminister kallar gruppskillnader i makt oavsett deras orsak.

Zolfagary har fel här. Av sammanhanget framgår att Pär Ström kommenterade kvinnornas motivation. Zolfagary säger inte män upplever detta som lika viktigt som kvinnor eller hur?

Nej han tycker det borde betraktas som lika viktigt för män och kvinnor och anklagar Pär Ström för att inte ha den åsikten. Ett fullkomligt irrelevant svar och ett helt falskt påstående.

Beskrivningen som gavs av facebookgruppen vita kränkta män var också missvisande.

”Samlar ihop texter där män med makt klagar på banala saker”

Som påtalades hos Aschberg är det inte alls bara personer med makt som Vita Kränkta Män driver med. (Såvida inte man bedömer makt utifrån muslimska kvinnors inflytande i Sveriga alltså)

”Det här är en lista över erbjudanden och insatser som riktar sig mot kvinnor, det är inte vad jag skulle kalla förtryck”

Fel, det är inte insatser som riktar sig mot kvinnor. Även om marknadsföring riktar sig mot kvinnor så kan en man köpa varan om han vill. Det här är dock erbjudanden som bara gäller kvinnor.

I övrigt så är diskriminering och förtryck inte samma sak så han besvarar inte ens frågan.

Diskriminering är en (i många sammanhang brottslig) handling. När Kawa Zolfagary debatterar är det dock i enlighet med kommunismens idéer att diskriminering bedöms efter motivationen.

Enligt feministisk samhällssyn är alltså patriarkat inte ett system utan förtrycket i sig. Diskriminering bedöms i sin tur inte efter handling utan efter hur bra ursäkter man hade.

Denna livsåskådning är bättre känd under etiketten ”Ändamålen helgar medlen”

Marika Formgren har skrivit en bra ledare i Smålandsposten. Här är ett utdrag:

”En 109 sidor lång uppräkning av formell pojk- och mansdiskriminering, det är stommen i Pär Ströms bok ”Mansförbjudet”.

Pelle Billing: Om att vara konsekvent i jämställdhetsarbete

Genusnytt: Pär Ström i Radiointervju om boken Mansförbjudet

Pater Semper Est: Debatt vs Polemik (bra källor)

Maniac Media: Flest anhängare vinner

Rockis Månadsbrev: Om antirasistiska hipsterfeminister

Flashback diskuterar Mansförbjudet, 17 sidor i tråden än så länge.


Tankar efter pubkvällen i Stockholm – Allt Åt Alla??? Uppenbarligen inte Vetenskap Åt Alla!

mars 6, 2012
32 kommentarer

Det skulle egentligen behövas tio blogginlägg för att bemöta alla påståenden jag hörde igår

Först en bokreferens. Många känner redan till den men jag vill ändå påpeka grunderna till den här debatten finns i Roy Baumeisters bok ”Is There Anything Good About Men?” Med detta sagt vidare tiil nästa ämne.

Låt oss ta diskussionen kring fattigdom och rikedom och hur världen påverkas av den vita mannen. Professor Steven Pinker har empiriskt summerat hur ”hemskt” världen har påverkats.

Varsågod! Föreläsningen är 50 minuter lång, resterande tid är frågestund.

Jag skall inte ”spoila” genom att berätta hur det går men jag kan avslöja att vänsterfolkets narrativ om vita män inte är riktigt riktigt hela sanningen. Sålunda erbjuder jag här ett komplement till gårdagens världsbild.

Det är möjligt att jag skriver ett mer utförligt inlägg om forskningen ifråga i ett senare inlägg men här måste jag av utrymmesskäl begränsa mängden information angående ett och samma ämne.

Vi går vidare till ideerna om mäns och kvinnors likhet som dök upp rätt ofta igår.

Låt mig för debattens skull använda kvinnliga källor. Vänsterfolket brukar mena att kvinnors röster inte kommer fram så låt oss kvinnodagen 8 Mars till ära  se vad högt meriterade kvinnor säger om saken.

Professor Patricia Hausman:

“Wherever you go, you will find females less likely than males to see what is so fascinating about ohms, carburetors, or quarks.” She said that she finds people endlessly fascinating, just like other women do. But as for things, well, “things bore me!”

Professor Jackie Eccles:

”Motivation is the key. This isn’t just an opinion (expert or otherwise). Rather, this is the result of years of research and huge amounts of data, including studies that tracked students’ careers over many years and looked at both abilities and motivations as well as outcomes such as what they chose to study and how well they performed.”

Professor Agneta Fischer:

”There’s no glass ceiling, she said, other than women’s own widespread unwillingness to put in the long hours of planning and working to make it to the top. Women who are willing to pay that price succeed too, just like the men.”

Jag tittar här på mina manliga källor och lustigt nog ser det exakt likadant ut där. Kön går uppenbarligen inte före kompetens inom de delar av vetenskapen där man samlar in och sammanställer stora mängder data.

Då återkommer vi till objektiviteten i vetenskapen. Här blir det favorit i repris. Alan Sokal

Jag tar gärna emot forskning som ger en bättre bild av situationen men kom ihåg att denna forskning skall bedöms efter vetenskapliga riktlinjer. Hur de ser ut förklarar Sokal i ovan video

Redigerade texten om pubkvällen igår. Det var jättekul att träffa Pär, Pelle, Tanja och de andra men inte särskilt utvecklande att komma till pubkvällen och bemötas av personer som skrivit de skall ägna sig åt k_kmätning!

Inte heller särskilt givande att puben var alldeles för full av människor.

Och sist men inte minst har vi den här oerhört givande lappen som ger två lika dåliga alternativ. Den här lappen gjorde mig totalt ointresserad av diskussion. I detta fall är alltså skulden inte feminismens utan AåA:s

Kort sagt var de alldeles för många och de flesta hade ingen vettig funktion Av hemsidan framgår att de räknade det som en fördel att vara många fler. Oklart varför eftersom det knappast hjälper en diskussion.

Det finns såklart möjligheten att syftet inte var att diskutera jämställdhet….

Man kan snarare ana att baktanken var att hindra jämställdister från att samlas. Vilket lyckades galant. Flera personer vände vid dörren pga den allt annat än välkommnande stämningen som mötte dem.

Sålunda blir slutsatsen att det inte spelar någon roll om det var syftet eller inte. Effekten blev givetvis att mötet som helhet stördes. Men sedan stördes de AåA personer som ville diskutera av dem som ville ”sabba”

(som en AåA-sympatisör själv uttryckte sig när hån tillfrågades varför vad de gjorde där)

Pär Ström om Pubkvällen

Pelle Billing om Pubkvällen

Elin om Allt Åt Alla är Douchebags

Hannah Lemoine om varför ilska riktas mot Pär Ström


UR och Svenska skolan del 1 – Genuspropaganda istället för utbildning

februari 4, 2011
4 kommentarer

Det är svårt att hinna kommentera all genuspropaganda som sprids i media men när man är några stycken så går det enklare.

Pelle Billing (som här kommenterar skolverkets film) och Pär Ström (som här avslöjar gynocentrismen i Egyptenjournalistiken) är oerhört duktiga på att samla ihop data på ämnet. Själv är jag… (mer…)


Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 1

oktober 12, 2010
7 kommentarer

Detta inlägg kommer huvudsakligen att handla om de falska förutsättningarna för debatten om könsmaktsordningen.

I samband med släppet av filmen ”Tusen gånger starkare” så har Sverige fått se en låtsasdebatt utan dess like. Jag kallar det låtsasdebatt eftersom man debatterar en analysmetod som om det vore en förklaringsmodell – Vilket inte alls är samma sak.

Trots detta så gick pennorna varmaPär Ströms Genusnytt.

Först lite bakgrund. Den analysmetod som kallas perspektivism uppfanns av filosofen Friedrich Nietszche. Han förespråkade avskaffandet av sanningsbegreppet eftersom vetenskapen (som han stöttade i början) i hans ögon hade blivit för dogmatisk.

I dagens Sverige har dock de forna filosofernas kritik mot specifika system bara använts som ursäkt för nya mer politiskt korrekta dogman.

Enligt perspektivismen vore det värdefullt att ha feministers analys av världen utifrån perspektivet ”kvinnor som grupp har mindre makt än män som grupp” som ett i mängden av alla sätt att se på saken för att nå ökad förståelse om omvärlden.

Men när det är det enda sättet man ser på saken och dessutom hävdar att folk som inte håller med skall hålla käften så har man blivit just den sorts dogmatiska självförhärligande religion som vetenskapen kritiserade redan på 1700-talet.

Enligt filosoferna skulle en sådan ensidighet leda till sämre kunskap, sämre sanningar och sämre lösningar.

Tecknen på denna form av intellektuell latmask kan vi med lätthet se. Hur kritiserar man exempelvis, utan att behöva anstränga sig, en man som just vunnit nobelpriset i litteratur . Jo man utgår från könsmaktsordningen som gudagiven sanning.

”Män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och därför blir männens fantasier en smula osympatiska.” Manne Forssberg om nobelprisvinnaren Vargas Llosa

Om Manne tycker mäns fantasier är sympatiska så får han väl tycka det men då får han stå för att det är hans personliga åsikt också.

Den enkla sanningen är att ingen, förutom kultureliten som Manne tillhör – utbildade i något så idiotiskt som vilka åsikter man skall ha – har något emot att läsa segrarens samlagssagor. Det finns massor av storsäljande böcker och filmer med det innehållet.

Manne baserade sitt resonemang på könsmaktsordningen – verkligheten motbevisade honom på två röda och ger filosoferna rätt. Det är inte så att folk kritiserade Llosa. Det är så att kultureliten kritiserade folk och deras val av läsning och olydnad.

En till lättlurad Manne-klon som dessutom själv har maktposition men låtsas kritisera makten hittar vi i Evelina Svensson.

Hon (chefsredaktör på studenttidningen Mahskara) vill så gärna vara upprorisk rebell. Problemet är att i enlighet med Professor Katherine Youngs analys av misandry är både debatten och högskolan redan dominerad av kvinnor och så kallade hederskvinnor (minoritetsmän).

Vilka människor är det som Evelina vill bekämpa? (Sådana som Oh The Irony! kanske? Det största hotet kommer logiskt från de som håller upp en spegel.)

Givetvis framgår svaret inte alls – istället flummar hon om ”normer” och strukturer.

Men hon kanske som Expressen, som Katerine Kielos och som Tusen gånger starkare-gänget skall uppfinna några fiktionella män som får tolkningsföreträde att visa hur onda män är? Detta vore inget nytt utan är välkänt i forskningen på misandry.

Precis som påpekas av Professor Young är det kvinnor och ”hederskvinnor” som Guidos som tillskrivs såväl godhet som tolkningsrätten. Man skall inte vara kunnig eller ha genomtänkta resonemang för att ha rätt, man skall vara född politiskt ”rätt”.

Vår forskning visade ett mönster där män framställdes antingen som onda, odugliga eller som hederskvinnor – Professor Katherine Young.

Är man inte född rätt är det bara att utbilda sig i vilka åsikter som inte är minerad mark och spendera resten av livet med att be om ursäkt för att man finns. Och för att andra personer man inte känner gjort något man helt saknar koppling till.

Genusteoretiker förespråkar könsmaktsordningen, genom att styrka den på teoretisk nivå med fiktionella idiotkillar de själva har uppfunnit.

Det riktiga killarna är uppenbarligen sällan maktfullkomliga nog att duga till någon som helst utmaning. Nej flumnormer, flumroller (mansrollen – Oh The Irony!), flumstrukturer och flumskådisar som patriarkats-Simon i Expressen det är ”vetenskapliga grunden”

Eller, nej det finns ju de enstaka tillräckligt våldsamma kriminella männen också. Eliten vill kalla detta att utmana mansrollen, vi kallar det att utmana tre idioter som normalt funtade människor – av bägge kön – inte gav någon som helst betydelse från början.

Man kan fråga om kritiken av dessa våldsbrottslingar inte i själva verket är ett upphöjande av deras idiothandlingar till norm.

Pjäsförfattarna behöver nämligen dessa våldsbrottslingar precis som Kielos behöver våldtäktsmän och offer. Ju fler av dem desto bättre för pjäsförfattarnas teoretiska inbillning att det är någon slags norm som behöver göras uppror mot.

Normer är nämligen – till skillnad från det normala – något som kontrolleras av just eliten. När samma elit utifrån sina höga positioner på skolor och tidningar skall vara rebelliska måste de uppfinna en skurk de inte de själva kan ges skulden för.

”Vi är alla med och skapar ett samhällsklimat där yttersta måttet på manlighet handlar om hur man med hot om våld skaffar sig makt, säger hon.”

Problemet är att mediaeliten är medskyldiga till precis alla riktiga skurkar, så de måste fantisera fram flumskurkar som de kan kontrollera.

Sedan använder de sin egen maktposition (den de lögnaktigt hävdar sig sakna) till att fylla den publika debatten med just sådana påhittade exempel – samt skriva kopiösa mängder texter om den lilla kriminella minoritet som ens är i närheten av att motsvara ”strukturteorins bild”

Det handlar framför allt för mediaeliten om att framställa sig själv som de tystade när de bevisligen inte alls är det. Det handlar – som i fallet med Anna Laestadius Larsson – om att ha rätt trendig image av förtryck samtidigt som man kontrollerar vad som får sägas.

Genom att framställa sig själva som förtryckta får de legitimitet och kan trots sin makt begära arenor där de i ännu högre grad är envåldshärskare.

På genusvetarprogram går 9 kvinnor per man. Matte Matik featuring Tanja Bergkvist

Jättetack till alla som länkat till Aktivarum eller stöttat mig på ännu viktigare sätt. Till skillnad från de eliter som yttrar sig i denna fråga så är vi ständiga offer för riktig marginalisering. Dvs inte där vi på en statusfylld arena med intränad teknik framställer oss som tystade

Utan där vi inte kan eller får deltaga på sådana arenor alls. En betydligt mer genuin form av marginalisering.

Del 2 om könsmaktsordningen hittar ni här. Vi utvecklar resonemanget om hur man positionerar sig som svag och marginaliserad och gör åter ett besök i franska flumfilosofers flumteorier på jakt efter svaret


SVT debatt om Tusen gånger starkare amerikaniserad film

oktober 6, 2010
16 kommentarer

Så var det dags använda popkultur för politiska budskap igen. Filmen ”Tusen gånger starkare” är rena parodin på amerikansk komedi.

Om bara folk bakom denna film visade en gnutta ödmjukhet och distans men nej det tar sig själva på blodigt allvar och tror de gör någonting jätteviktigt. Tydligen skall det i deras värld vara en nyhet med den fula ankungen som dominerar skolan.

Det är bara det att man stulit det mesta från betydligt bättre amerikanska filmer. Med skillnaden att amerikaner gör komedier menade att roa medan svenskarna gör vad Regissören Peter Schildt kallar ett drama om könsmaktsordningen avsett att väcka debatt.

I grunden ett finare sätt att beskriva en politisk propagandafilm. Varför gör man då inte en dokumentär istället? Svaret är rätt enkelt, vill man lura i ungdomar de skall köpa något skall man förpacka det som underhållning.

Problemet tanken är att debatter ofta inkluderar vuxna personer och de är inte lika lättlurade av billiga propagandatrick som filmens målgrupp.

Liberala politikern Camilla Lindberg som arbetat som lärare i 12 år tycker filmen känns 70-tal. En annan lärare, Helena Mechlaoui, tycker heller inte att filmen ger en korrekt bild av klassrummen.

Uppdelningen i kön beskrivs som överdriven och filmen saknar den uppdelning som sker mellan klasser, individer och personligheter. Genusskeptikern Pär Ström kallar det en feministisk propagandafilm.

En person presenteras som forskare, Pamela Von Sabljar nyanserar dock genom att säga hon är genusvetare.

I brist på konkreta argument så går det ju alldeles utmärkt med luddiga uttalanden mer baserade på ideologi än fakta. Här kommer en summering av budskapet. Jag skrev ner dem så fort jag hörde dem för att synliggöra strukturen i språket..

Det handlar om att förstå vi inte är medvetna… Vi måste lyfta… Det handlar om en struktur… Vi måste begränsa strukturen… Vi måste erkänna att det finns en struktur… Vi måste vara medveten om en struktur.

Läs vad Tanja Bergkvist skriver om denna sorts genus-struktur-snack och förespråkan av skapandet av den socialkonstruktivistiska elitmänniskan.

Detta var kontentan av Von Sabljars budskap pennan hann med. Jag har hört sociologer säga samma saker om kultur.

Den enkla sanningen är att det knppast finns något konkret budskap. Bara en känsla med politiska baktankar som man antingen håller med om eller inte. En som verkligen håller med om känslan är forna Big Brother deltagaren Kitty Jutbring.

Människan skulle nog kunna motivera kritik mot Einstein och relativitetsteorin med att det känns fel. Det känns som om tjejer måste… Alltså som tjej måste man. Det känns som om det… Det känns känns känns känns.

Och skulle nån säga emot är det bara att försöka ge intryck av att de har fel genom att flina. Detta sker upprepade gånger när nån annan talar.

Några argument med ordentliga belägg behöver man uppenbarligen inte ha i Jutbrings värld, popularitet är allt.

Tjejer känner de måste stå framför spegeln hela tiden för de känner det är en del av deras uppgift. Och varifrån kommer denna revolutionerande kunskap? Jo den känner de också, och om inte annat så framkommer den när de snackar med kompisar.

Den  totala bristen på riktiga argument var också vad som utmärkte genuspositiva sidan. Igår var det kunskapsmässigt upp-och-ner vända världen. De som är positiva till Tusen Gånger Starkares bild tror, tycker och känner men motiverar ingenting på en högre nivå.

Därmed var det rejäl uppförsbacke för genusskeptiske Pär Ström som gjorde raka motsatsen och berättade hur det bevisats se ut.

Bland annat så anser vissa skolor att om det går lika bra för killar som för tjejer är detta något som skall åtgärdas så tjejerna blir överlägsna igen. Detta berättade Pär Ström och några reaktioner blev det inte trots att det bevisligen är sant.

Det är Arabyskolan som det rör sig om. Smålandsposten berättar de fått 80.000 kronor för att utreda varför flickorna inte dominerar resultaten där också. Men som sagt ingen reagerar på detta. Killarna är för dem stökiga oavsett om de är det eller inte.

För dem har bilden av killen blivit det viktiga att diskutera. Iden om mansrollen. Inte riktiga killar.

Pelle Billing ger en bra beskrivning av problemen med att debattera skolfrågan. Bland annat så pratar man om ”killar” inte om hur det är några enstaka killar som tjejerna själva mestadels pratar om.

Det fascinerande är att man kallar det forskning att fråga ungdomar vad de tror och tycker. Ungdomar i sin tur tror och tycker vad de ser i populärkulturen eftersom skolans nuvarande ideologi är fientlig till iden faktabaserad utbildning.

Detta är inget nytt. I ett program om Area 51 så kommenterar komikerna Penn & Teller hur UFO-rörelsens uppfattning av UFO:n ser ut. Det visar sig att om en film visas där aliens är gröna så vips börjar abductees berätta de har träffat gröna aliens.

Det är just pga detta fenomen som tanke är att vi skall bedöma saker vetenskapligt, empiriskt och kvantifierat. Inte fråga efter ”upplevelser”

Folk upplever precis vad som helst de ser på TV och hör andra människor uppleva. När flera människor är i ett rum och rök börjar strömma in är det vanligt att folk väntar på att någon annan skall reagera. Om ingen reagerar så kan de bortförklara röken helt.

Sålunda är de psykologiska mekanismer som får människor att reagera så här på framför allt vad de ser i underhållningsfilmer betydligt mer vetenskapliga än den könsmaktsordning man lurar folk att tro på genom att visa den sortens populärkultur.

En av dem som verkligen inte begriper skillnaden mellan fakta och populärkulturella åsikter är komikern Nour El-Refai.

Hon sammanfattar sitt budkap på Newsmill. Ni som inte tror på könsmaktsordningen håll käften. Det kunde lika gärna vara ni som inte tror på tredje skytten mot JFK håll käften eller ni som inte tror på alien abductions håll käften. Motivationen är samma.

Precis som Eva Lundgren så hävdar El-Refai att vi absolut måste tro på flickorna när de berättar vad de upplever. El-Refai menar att det är elakt att förutsätta de ljuger. Vad hon helt fullt och hållet missat är att det inte är någon som säger de ljuger.

Ungdomarna tror säkerligen på vad de säger. Däremot saknas helt förmågan att se till vad de tror på också är objektivt vetenskapligt sant.

Istället har man försökt basera debatten på det helt felaktiga antagandet att populariteten hos en upplevelse motsvarar sanningsgraden hos den upplevelsen. Eva Lundgren och Nour El-Refai har i grunden samma budskap.

De vill vända upp och ner på kunskapsbegreppet. Kunskap är inte en professor som undervisar ungdomar. Kunskap enligt dem är ungdomar som undervisar en professor. Inget nytt med detta. Hollywood är fullt av filmer med smarta ungdomar och dumma vuxna.

Inte för att Hollywood själva anställer 15-åringar på höga poster utan för att Hollywood vill tjäna pengar.

Ungdomarnas tendens att ta till sig vad de ser i filmerna innebär att de gärna tror på bilden som ges i filmerna trots att ett kort besök i Hollywood avslöjar filmbolagen inte alls har en överrepresentation av ungdomar i sina styrelser.

Men Nour El-Refai tror på Hollywoodbilden. Hon vill sparka lärarna när de inte låter sig undervisas av ungdomarna.

”Helena Meclaom, du borde bli av med din lärarlicens bums. ”Jag har inte sett filmen, men jag fattar poängen” börjar hon. Nej, du fattar fan ingenting. Lyssna på eleverna”

Det är tur vi vet du är komiker Nour El-Refai, annars kunde vi tro du menar allvar med din åsikt att vända upp och ner på kunskapsförmedling så de som kan lite och tittar massor på populärkultur undervisar de som kan mycket och läser facklitteratur.

Men trots att människor med Nours åsikter dominerar massmedia så finns det allt fler som inser skillnaden mellan popularitet och sanning

Bloggen Kunskap Bildning Tradition påpekar vad Nour säger är fullt av retoriska felaktigheter och namnger flera av dem. argumenta ad misericordiam, argumenta ad populum, och argumenta ad verecundiam.

Nour: ”Det handlar om individer, tycker motståndargruppen, inte om kön, som om de stod utanför våra patriarkala strukturer”

Vi har redan besvarat detta argument tidigare men då uppenbarligen många har missat det enormt felaktiga i antagandet genuspositiva människor som Nour gör så tar vi det igen:

”De flesta strukturförklaringar, vare sig de avser det patriarkala förtrycket eller andra slags förtryck, bygger inte på en sådan metodologisk individualism utan istället på en funktionalistisk ide som bortser från de reellt agerande aktörernas motiv och intressen och de saknar därmed ett fundament på aktörsnivån som gör det möjligt att förstå och förklara varför aktörerna reproducerar de strukturella förhållandena de ingår i”

Eller på enkel svenska så vi inte diskriminerar personer med invandrarbakgrund: Beskrivningen av ett visst antal människor som agerar på ett visst sätt är inte i sig någon giltig förklaring på varför de agerar på det sättet.

Vem är förresten Nour El-Refai? Vad utöver vanligt yttrandefrihet är hennes kvalifikation för debatten? Info har summerat det åt oss:

Vem är denna drygt tjugo år gamla dam från Libanon, som vill undervisa hela Sverige om att ”genusvetenskap” är en vetenskap? Tja, låt oss ta en titt på denna auktoritets meritlista.

• Hon är själv varken vetenskapsgenus eller ens högskolestuderande utan ”komiker”.

• En av hennes tyngst vägande insatser för ”jämställdheten” är att ha visat tuttarna offentligt i centrala Stockholm i ett TV-program.

• En annan insats har varit att göra en film tillsammans med Gudrun Schyman.

• Sitt förakt för män och för Sverige lär hon ha visat – också i TV – genom att ”ta på högvaktens kön”.

• En av hennes många beundrarinnor uttrycker sig så här sofistikerat: ”Nour El-Refais sommarprat i P1 är helt jävla magiskt. Så grymt bra att man får gåshud.” – (Hur gammal tror ni att den bloggerska är, som yttrade detta? Tretton år? Fel. Hon är drygt trettio…)

I kontinuitetens intresse är här länkar till senare inlägg

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Vad genusfolk missar


Kriget mot stereotyper i klassrummet!

juni 6, 2010
21 kommentarer

I många klassrum får elever idag lära sig att vi styrs av fördomar och stereotyper som är falska och måste bekämpas.

Alla resurser man lägger på detta motiveras på två sätt: Politiskt och vetenskapligt. Dels menar man vi är rasister och att det skall föreställa en form av antirasism. Dels att vi har felaktig information av omvärlden som påstås vara för komplex för vår normala metod. Det implicita budskapet är alltså att eleverna är okunniga rasister som måste bli upplysta och botade. Här är ett exempel på förekomst och metod.

Kortfattat så har enligt ”antirasism-tränarna” ifråga alla personer i hela USA samma två källor på kunskap om asiatiska män och kvinnor. Otroligt nog så var, enligt föredragshållaren, länge alltihop Marko Polos fel. Men på sistone så ligger även ansvar hos Edmund Blackhouses memoarer från 1943… och, så, liksom hamnade allting i popkulturen och effekterna ser vi oturligtvis än idag – eller gör vi?

I vanliga fall skulle jag påpeka den usla vetenskapliga kvaliteten här. Det ges inga som helst belägg för att källorna ifråga är orsaken till effekterna hon pratar om. Hur många var ens läskunniga på Marko Polos tid? Av hennes tal kan man luras att tro dessa böcker sålt bättre än Da Vinci koden. Men det finns otroligt nog ett ännu större fel med hennes ”utbildning” nämligen huruvida hon talar sanning om effekterna öht.

Hennes argument är att vi har falsk information vilket förklarar ett visst beteende. Botemedlet påstås vara att vi upplyses om ”error of our ways” Men tänk om hennes information om det beteendet i sig är mindre riktig och en följd av hennes fördomar. Kan en sådan tavla ens vara möjlig i ett modernt klassrum att en person som hävdar sig bekämpa stereotypa fördomar bygger sitt arbete på fördomar om personerna hon har framför sig?

Det skrämmande svaret är ja!

Redan 1995 så intresserade sig tre forskare för ämnet stereotyper. De heter Lee J. Jussim, Clark R. McCauley, och Yueh-Ting Lee. Tillsammans skrev de avhandlingen: Stereotype Accuracy: Toward appreciating group differences. Jag gissar att de flesta av er inte känner till den för om många kände till denna skulle debatten om vetenskaplig frihet vara högljudd. Hör själv vad författarna säger:

”First, research on any type of accuracy in social perception was all but unthinkable until the 1980s. Theoretically, social psychology has been and continues to be dominated by a focus on social cognition that emphasizes error and bias; research finding evidence of accuracy runs against the theoretical zeitgeist.”

”As Thomas Kuhn might have predicted, this is probably one of the major sources of resistance to accuracy research. Second, the idea that stereotypes may sometimes have some degree of accuracy is apparently anathema to many social scientists and laypeople. Those who document accuracy run the risk of being seen as racists, sexists, or worse.”

Här vill jag påpeka att politisk korrekthet har en svaghet. En politiskt korrekt person tillhör vanligen själv den starka gruppen och blir sålunda en förtryckare om denne säger emot någonting som en medlem av den svaga gruppen säger. Det är sålunda inte förvånande att 2/3 av forskarna här själva tillhör ”svaga grupper” det var nog snarare ett krav. Forskarna bemötte eventuella tveksamheter redan i bokens introduktion

”Is this book necessary? The chapters contained each address issues of  stereotype accuracy and inaccuracy. But don’t we already know that stereotypes are inaccurate, exaggerated, resistant to change, ethnocentric, and harmful? Aren’t only racists and sexists interested in stereotype accuracy?”

”Our answers are yes (a book on accuracy and inaccuracy is sorely needed), no (we do not know that stereotypes are generally inaccurate), and no (racism and sexism have no place in the study of stereotype accuracy)”

”However, these questions highlight an important limitation and bias within the social sciences: The preponderance of scholarly theory and research on stereotypes assumes that they are bad and inaccurate.”

Pelle Billing påpekar i kommentaren angående Nick Clegg att det är oerhört sällan någon toppolitiker tar upp mansfrågor. Sett i ljuset att man inom de akademiska fälten anser sådana frågor skulle baseras på fördomar är det förståeligt dessa frågor saknas. Kvinnofrågor skulle det såklart vara lika illa med men vi har ju inga kvinnofrågor. Bara jämställdhetspolitik och genusfrågor.

En artikel i Associated Content påpekar den absurda dubbelmoral som forskningsfältet har uppvisat. Timothy Sexton påpekar att antagandet att stereotyper är dåliga är ett stereotypt antagande. Den dominerande åsikten är alltså inte att stereotyper är dåliga, bara att andras stereotyper är det.

”The conventional wisdom suggests that there is nothing advantageous or positive to be gained from stereotyping, but recent social theory has inched further away from that, well, stereotypical view.”

Ser man på det sättet är det faktiskt antirasisterna som är fördomsfulla. De tar för givet folk reagerar på ett sätt som inte stöds av vetenskapen. Ibland menar de till och med att deras egna fördomar skall ses som norm för bedömning av alla andra. Så här resonerade företrädare för Centrum mot Rasism i aftonbladet.

”Stig Wallin är ordförande för Centrum mot Rasism. Han reagerade direkt då han såg kampanjaffischerna på tisdagseftermiddagen. – Jag läste dem som ”Nigger + lakrits = sant”. Det var omöjligt att inte se det som en anspelning på rasism, säger han till aftonbladet.se.” ”GB lägger ihop det svarta med namnet Nogger, som associerar till nigger och neger, säger Amina Ek på Centrum mot rasism till Svenska Dagbladet.”

Amina Ek associerar så, Stig Wallin associerar så men det är ju varken Wallin eller Ek som argumentet handlar om. Utan om folk i allmänhet. Mottagarna av budskapet. Ur det perspektivet menar centrum mot rasism fördomsfullt att svarta är oförmögna att se detta på ett annat sätt än Centrum mot rasism själva.

”folkpartisten och riksdagsledamoten Nyamko Sabuni känner sig kränkt som afrosvensk – av Centrum mot rasism.

Kom ihåg inlägget om symboliskt språk, vad som skrevs i avsnitet om kommunikationsteori. Ömsesidigt meningsbyggande. Ansvaret ligger på både sändare och mottagare inte bara på sändaren. Läs även på Tanja Bergkvists blog citatet från Etnologiprofessorn Jonas Frykman, även medförfattare till boken Försvenskningen av Sverige.

”Frykman säger: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper.”

Det absurda i sammanhanget är ju att detta inte alls är vad antirasisterna gör. Det av detta som stämmer bäst på deras undervisning är att de struntar i kunskaper. Beträffande de stereotyper de hävdar sig bekämpa struntar de i vetenskapen. Eleverna får lära sig de skall vara fördomsfulla rasister från början och skämmas.

Det rakt motsatta vad man hävdar sig försöka åstadkomma.

Observera att det inte bara är antirasismens krig mot stereotyper detta gäller. Det är lika sant för genuspedagogiken som också bekämpar stereotyper efter socialpsykologin mångåriga bestämmelse/antagande det är dåligt, punkt slut! Där kan man tala om att vara en skam för sin disciplin såväl som för vetenskapen som helhet.

Det skrämmande är att till skillnad från den falska effekten att folk är fulla av felaktiga stereotyper så är den riktiga effekten något som kan påvisas. Hos genusnytt berättas att massmedia kommit fram till att unga kvinnor är den grupp som mår sämst i Stockholm. Så här såg den vetenskapliga metodiken ut.

”I samband med FHE 2006 fick deltagarna skatta sitt eget hälsotillstånd genom att besvara frågan ?Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?? Fem svarsalternativ fanns att välja mellan”

Först så får eleverna undervisning i hur de skall känna och sedan baseras vetenskapen på att be eleverna återberätta vad de undervisats i. En undervisning som enligt en professor i Etnologi fokuserar mer på egenskaper än på kunskaper. Kanske inte så konstigt då den paradox som inlägget om okunnigare människor påvisar? Läs gärna citatet från Amelia Anderdotter hur nyskapande skapar immaterialrätter.

”The scientific evidence is that the primary function of stereotypes is what researchers very prettily call ”the reality function”. That is, stereotypes are useful tools for dealing with the world. Confronted with a snake or a faun, our immediate behavior is determined by generalized beliefs—stereotypes—about snakes and fauns.”

”Stereotypes are, in fact, merely one aspect of the mind’s ability to make generalizations, without which science and mathematics, not to mention much of everyday life, would be impossible. Researcher Clark R. McCauley:”

Jag vill avsluta med en uppmaning till alla som har någonting att göra med dessa undervisningsformer, politiker, journalister, etc. Maila oss på aktivarum@gmail.com om ni vill åtgärda fördomar istället för skapa dem. Till skillnad från dem ni idag anställer så undersöker vi saker istället för att anta saker.


Nästa sida »

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 521 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 521 andra följare

%d bloggers like this: