Aktivarum

Gräv 2013 – Mediefeminister goes bananas när hot mot män diskuteras

mars 12, 2013
27 kommentarer

Jag börjar inse varför vi allt tydligare ser ett allvarligt fel på debattklimatet i massmedia.

Robert Aschberg i RADIO ETT kommenterar ”Årets mediahändelse” som

”En storm i ett vattenglas”

Han berättar även att det på festen efteråt blev en hel del bråk om detta mellan olika falanger

”I journalisteliten alltså!”

Han sågar även beskrivningen av den arabiska våren som en ”Twitterrevolution”

Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter har skrivit en egen version av vad som hände på Gräv i fredags. Låt mig nu med några enkla påpekanden visa exakt hur lite de här människorna bryr sig om att objektivt rapportera fakta.

”Wennerblom inleder med att nämna vilken dag det är, och vänder sig till Maria Sveland. Hennes bok nämns, hoten mot henne som bland annat togs upp i Uppdrag Granskning nämns, och därefter går ordet till Täppas Fogelberg som berättar att han minsann också får sexistiska hot.

Han säger också att han är avundsjuk på Sveland eftersom hennes hot får löpsedlar, vilket inte hoten mot honom brukar få. Hans egen förklaring till detta är ett lite bittert konstaterande att han är ”ett gubbslem” medan Sveland är ”rätt”

Hängde ni med? Sveland-gängets tes är att hon får hot riktade mot sig för att hon är kvinna. Det var också temat när Uppdrag granskning handlade om Näthat mot kvinnor. Men här har alltså Täppas fått motta hot men det ger inga rubriker.

Anledningen det inte ger rubriker är att journalistkåren anser han är ”gubbslem” dvs fel sort.

Låt mig visa var skon klämmer. Feminister hävdar ideligen om de mest skiftande ämnen att kvinnor är mer utsatta än män. Att kvinnor påstås mer nätutsatta är inget nytt påhitt Kajsa Haidl vill ha genusanalys på näthat (2011-08-09)

”På middagsbjudningen diskuterar vi samma sak. Och jag säger till mannen mitt emot att jag är trött på att näthatet aldrig analyseras utifrån ett genusperspektiv, trots att det främst är kvinnor som drabbas.”

Här kunde man man tro ”genusperspektiv” innebär att både män och kvinnor skall analyseras eller hur? Låt oss då spola bandet framåt och se hur genusperspektivet som Sveland tillhör ställer sig till att jämföra män och kvinnor.

När det inte bara var mediekvinnors, utan även mediemäns berättelser om hot och hat hajade Mymlan till.

Och här får ni en lektion i hur låtsasvetenskapligt de mediefeministerna motiverar sina resonemang. Först kommer ett ”A leder till B påstående” helt utan belägg. Sedan kommer en luddig hänvisning till ”strukturer”

Sedan lutar man sig tillbaka och låtsas man styrkt påståendet. Mymlan följder modellen till punkt och pricka.

”Därefter får även Josefsson och Aschberg berätta att de utsätts för hot, och jag reagerade mot det eftersom jag är trött på att det nästan alltid när en jämställdhetsfråga tas upp, som i det här fallet kvinnohatet som Uppdrag Granskning handlade om, så reser sig en man och säger ”MEN JAG DÅ”. ”MÄN ÄR OCKSÅ UTSATTA”. Det tar fokus från problemet, som är gamla strukturer, patriarkatet, som så tydligt illustrerades på den här scenen i fredags.”

Ser ni vad som händer? Man hävdar näthatet är kvinnohat och att därför kvinnor är mer utsatta än män. När sedan det visar sig inte bara är kvinnor blivit utsatta så gör man det till ett problem att inte BARA prata om kvinnors  hat och hot.

Feminister vill förbjuda män från att yttra sig när man själv hävdar ett problem specifikt drabbar kvinnor.

Varför? Helt enkelt för att vad vi ser handlar inte om kvinnor utan om en attack mot friheten på internet. Massmedia tappar annonsörer och orsaken är internet. Då får Natalia Kazmierska skriva hur internet skrämmer mer än mörka parker (2010-12-07)

Förr var jag skräckslagen för att gå ensam genom mörka parker på kvällarna. Nu är jag mer rädd för att vara ute på internet. – Natalia Kazmierska

Janne Josefsson menar att Svelands åsikter är diametralt motsatta honom gällande journalistik och demokratisk debatt. Katarina Wennstam å sin sida menar internets snabbhet innebär ett gigantiskt demokratiskt problem (2011-07-01)

”Med risk för att låta just som någon censurivrande diktator, så är möjligheten att alltid kunna säga vad som helst, när som helst om vem som helst – utan någon som helst eftertanke – ett gigantiskt, demokratiskt problem.” Katarina Wennstam

Jag håller dock med Wennstam i en sak, hon låter definitivt som en censurivrande diktator.

Och Svelands åsikter är definitivt antidemokratiska. Men det finns såklart en grupp som inte bryr sig om detta det minsta – Journalistkåren – När Janne Josefsson har högt förtroende och journalister lågt skriver Mattias Irving:

”I det narrativ där Josefsson är den ensamme hjälten passar det honom utmärkt att ställa de frågor som inga andra har valt att ställa. Han tror sig kanske simma mot strömmen som en sant kritiskt tänkande individualist. Aldrig föresvävar det honom att fråga sig varför resten av journalistkåren inte diskuterar SCUM-manifestet som vore det ett allvarligt hot mot civilisationen.”

Låt mig nu besvara den frågan på en gång Mattias Irving. Här är den trovärdighet som ”resten av journalistkåren” presterat på sistone enligt förtroendebarometern.

”Journalisterna hamnade allra längst ner på botten när respondenterna i 2012 års förtroendebarometer fick klassa sitt förtroende för olika yrkesgrupper.”

Och här är den trovärdighet som Janne Josefsson tagit emot lön för att prestera enligt förtroendebarometerns mätning.

Förtroendebarometern har också frågat om det finns några personer verksamma inom press, radio och tv som de tillfrågade uppskattar. Klar etta respektive tvåa är Janne Josefsson och Leif GW Persson, båda kända från tv. Trea blev Lotta Bromé som bland annat leder radioprogrammet P 4 Extra.

Det här är vad som händer när mediefeminister goes bananas. Låt mig sammanfatta Irvings argument.

Mattias Irving tycker den som gör ett bra arbete (Janne Josefsson) skall ta efter den som gör ett dåligt arbete (resten av jorurnalistkåren). Detta samtidigt som Journalistens chefsredaktor Helena Gierrta säger:

”Hur kan en yrkesgrupp som är så betydelsefull, som arbetar så hårt och har så kraftfulla etiska regler ha ett så lågt förtroende bland allmänheten?”

Samma Helena Gierrta som gör grabbig-anklagelsen mot Janne Josefsson. Själv ser hon inga som helst problem med hur journalister sköter sina uppgifter idag. Hon har en egen förklaring på att svenska folket inte tror på journalister.

Kanske kan siffrorna förklaras av mätfel i undersökningarna.

Jag har en annan förklaring. Kanske att man låter feminister ljuga hejdlöst är en bättre förklaring.

Det senaste påhittet hittar vi i Dagens Arena med Nanna Johanssons lögnaktiga Janne-Josefsson serie. (Och nej den barnsliga stilen ursäktar inte Nanna Johanssons faktafel) Hon ger en falsk beskrivning av Josefssons reaktion

”– Jag blev kallad gubbslem och det får man tydligen bli helt utan problem. Vissa kanske skulle känna sig kränkta av något sådant, men det gör inte jag. Jag reagerar på att Maria Sveland bara verkar vilja debattera med dem som tycker som hon. Vad blir det då för debatt?”

Observera hur de här feministiska tjejerna har hittat på en sagoberättelse och hela tiden måste man dra tillbaka dem till det ämne som diskuteras och de saker som faktiskt har sagts. Inte det som är populärt skvaller mellan dem – på Twitter.

Skribent på Genusdebatten.se

Snabb Uppdatering:

Hann precis se att Mymlan nu skrivit ett svar till Janne Josefsson på SVT: Mediamännen måste lära sig lyssna innan de gormar Svaret behöver en längre kommentar som får komma i separat inlägg.


Gräv 2013 – Janne Josefsson ger sin version, Barock debatt i media

mars 11, 2013
37 kommentarer

Janne Josefsson har nu både skrivit en egen artikel och gett radiointervju om Gräv 2013

Under rubriken ”Svelands ståndpunkter är oförenliga med kritisk journalistik” bekräftas punkt för punkt exakt de saker som påpekats här i tidigare inlägg. Vi börjar med teaterpjäsen där Sveland ger Janne Josefsson rollen som Pär Ström.

”Efter Grävande Journalisters seminarium i helgen är det många debattörer som vill sprida en bild av två ideologiska motpoler: feministen Maria Sveland och antifeministen Janne Josefsson. Men vad alla som nu retweetar denna populära berättelse inte verkar vilja förstå är att debatten handlade om journalistik och det demokratiska debattklimatet – inte om jämställdhet eller feminism.”

Eller rättare sagt. Vad Janne Josefsson inte förstår är att för dem handlar allt om genusjox, feminism och kvinnor så nu begår han ännu en synd enligt deras sätt att se på saken som sätter ”manliga” värderingar först eller nåt.

”Det jag var mest intresserad av var att få svar på några specifika frågor av Maria Sveland, eftersom ingen journalist besvärat sig med att ställa en enda kritisk fråga i någon av alla intervjuer kring lanseringen av hennes bok Hatet.”

Och då kommer vi in på innehållet av hennes bok ”Hatet – En bok om antifeminism”.

”I forum efter forum har Maria Sveland propagerat för två ståndpunkter som jag tycker är helt oförsvarliga för en journalist. Den ena är att vi måste ”våga vägra ta debatten” i vissa frågor. Den andra är att Sveland ser Evin Rubars dokumentär Könskriget som en vattendelare inom svensk samtid som förvärrat situationen för kvinnor i Sverige.”

Här följer en längre motivering av Janne Josefsson ser på dessa två påståenden och varför. Och med detta sagt över till slutsatserna.

”Men att jag utifrån det skulle vara antifeminist, att hela feminismen är fascistisk eller att jag skulle bedriva sexistisk mobbning handlar mer om det som Ann Charlotte Alstadt skriver om i en av få kritiska recensioner av boken Hatet – att Maria Sveland betraktar alla som inte håller enad front för feminismen som kättare.”

I RADIOintervjun på SR (Även Transkriberad) verkar Janne Josefsson tröttna rejält på intervjuaren Maja Jerosimic märkliga frågeformuleringar. Först pressar hon honom på att Maria Sveland trodde det skulle bli ett ”samtal”

- Är detta en intervju eller vad håller du på med? Jag vet väl inte vad de sagt till henne! Jag var inbjuden för att vara debattör.

När hon sedan får mothugg tycker Jerosimic det känns som hon hamnat i en debatt med Josefsson och det var ju inte meningen. Han börjar då rutinerat förhöra henne om källor till de påståenden som finns i frågorna han ges.

- Vet du någonting om detta? Vet du vad de sagt till Maria Sveland?

Slutligen avslöjas att Jerosimic baserar sina intevjufrågor på vad hon läst i Maria Svelands blogg.

Det har även blivit lite riktig debatt i media. Johan Hakelius i Aftonbladet går på Janne Josefssons linje och menar journalisters bemötande av Svelands bok är barockt. Han kallar det hela ett yrkesmässigt haveri.

 ”Förra veckan var nedslående. Nästan ­alla större tidningar vek sida efter sida åt ­Maria Svelands bok ”Hatet – en bok om antifeminism”. Det nedslående var att nästan ingen journalist besvärade sig med att ställa en ­enda kritisk fråga. Det rörde sig om en kampanj, inte bara från förlagets sida, utan ­också från de inblandade journalisternas.

Martin Jönsson på SvD:s kulturchefblogg menar Hakelius resonemang är barockt. Fast det är si och så med att styrka resonemanget. Dels så verkar han inte göra skillnad på storleken på massmedier och dels så ger han delvis Hakelius rätt.

”Den korrekta bilden är att Maria Svelands bok mestadels mottagits positivt – framför allt som bränsle till en debatt – men att den också fått ganska hård kritik. Även de som hyllat den har ofta lyft fram brister i boken, men betonat att det är en bok som lyfter fram en oerhört viktig samhällsfråga om hat mot kvinnor.”

Observera att man lika gärna kan vända på Martin Jönssons argument.

Det går då att säga att även de som lyft fram brister i boken känt sig manade att hylla den bara för att den lyfter fram en sådan ”viktig samhällsfråga” som ingen får säga emot. Näthatet – Dvs att kvinnor inte kontrollerar internet.

Frågan om näthat mot kvinnor – visserligen ingen som undersökt grunden för det påståendet men det säger Martin Jönsson inget om. Precis som Uppdrag granskning inte berättade om den socialdemokratiske svarta ”hataren”.

”Själv har jag, till skillnad från t ex Janne Josefsson i den famösa debatten på Gräv, läst boken. Jag är delad i min syn på den: den är värd att läsa för dess skildring av hur antifeminister driver kampanjer och hur det kan slå över i vidrigt hat. Men den är också bitvis slarvigt skriven och hänger upp sig för mycket vid ett tv-program från 2005, istället för att sätta det hat Sveland talar om i ett bredare samhällssammanhang i dag.”

Och det här inbillar sig Martin Jönsson är ”ris och ros” Han ville se ännu mer av samma fak, fast med strukturer i stora sammanhang. Skall det här föreställa ganska hård kritik? Skall detta vara vad ”ris och ros” betyder?

Till råga på allt har vi de absurda pro-feministiska inläggen på bloggen -Bakjour (Bakis-jour?)

I det första inlägget på temat babblade man om Snopptrojka den här gången drar man till med Gubbslemsgate. Syftet med bloggen -bakjour verkar vara att låtsas vara humoristisk för att kunna förvanska OCH bete sig svinaktigt.

Skyldigheten att delta i Debatt i SVT är så central inom gammelmedia att inte ens fläcktyfus är godkänt skäl att lämna återbud

Som framgår ovan är detta nonsens. Vad det handlar om är att Sveland aktivt förespråkat man skall ”Våga vägra debatten”

”Det var dock Dokument inifrån som gjorde Könskriget, och inte UG. Creddsnylteri är en mycket allvarlig överträdelse”

Det var SVT som gjorde bägge programmen. Uppdrag granskning är namnet på programmet, inte namnet på tillverkaren. I radiointervjun säger han Evin Rubars dokumentär.

”Det finns inget som solkar och rentav kontaminerar ett TV-programs trovärdighet som en fällning i Granskningsnämnden. När Janne Josefsson ändå gör det begår han ännu en kardinalsynd.”

Urdålig koll på fakta är en värre synd. Det var Könskriget Del 1 som fälldes av en jävig granskningsnämnd. Janne Josefsson pratar om Könskriget Del 2 som Evin Rubar fick Guldspaden för på Grävgalan 2005.

Ingen dålig tabbe för nån som klagar på andras småfel.

Jag är även skribent på Genusdebatten.se


Gräv 2013 – Gubbslem? Grabbig? Aggressiv? – Bestäm er om Janne Josefsson!

mars 10, 2013
37 kommentarer

Sveriges mediefeminister tycks aningen okoordinerade gällande att beskriva Janne Josefsson.

När Mymlan skulle ”argumentera” använde hon gubbslem. Journalistens chefsredaktör Helena Gierrta (GT) däremot tycker Janne Josefsson står för en grabbighet, kvinnor vill inte bli grävande journalister och på något märkligt sätt skall det vara Josefssons fel.

”Det har varit svårt för kvinnor att komma fram för att det har funnits en grabbighet som då bland annat Janne Josefsson har stått för, säger hon.”

Maria Sveland å sin sida framställer Josefsson som aggressiv. Det sker med ganska precis samma metod som tidigare. Hon börjar med sina berättelser. Ni vet alla de där ”opartiska” källorna som hon är så noga med.

”Påfallande (oroväckande) många är också de som delat med sig av snarlika möten med Janne Josefsson. Både före detta kollegor och nuvarande som uttryckt att de mött samma aggression som den jag beskrev från Janne. Det får mig att undra över tystnaden och vad det är som gör att denne man får fortsätta härja ostört? Varför har inte någon sagt ifrån? Varken chef eller anställd?”

Jag gör mitt bästa för att förstå vad anklagelsen består av? Att Janne kan vara arg och rentav tala med HÖG RÖST?

Sveland fortsätter enligt tidigare mönster och då kan ni själva räkna ut vad som kommer härnäst. Maria Sveland gör ännu en parallell – till Maria Svelands eget inre och denna gång är det ännu mer obegripliga associationer hon får.

”Det får mig också att tänka på en känd nyhetsankare som utsatte en kvinnlig kollega för sexuella trakasserier där cheferna unisont försökte tysta ner detta eftersom han var en sån välkänd och populär tv-profil. Är det samma mekanismer som ligger bakom tystnaden och flatheten kring Janne Josefsson?”

Bortsett att han inte begått några sexuella trakasserier och det är inget brott att vara arg och PRATA HÖGT? Här är det dock inte bara Janne Josefsson som Sveland skall känga till utan även hans sk ”tysta medlöpare”

Medlöpare i vad? ”Medhjälp till ilska?” eller hon kanske menar  ”Debattmässiga övergrepp?” 

Ärligt talat har jag tappat tråden helt. Det finns folk som håller med Sveland men jag har ingen aning om vad de håller med om och det verkar de heller inte ha koll på. Iaf är det få brandtal till förmån för Svelands ”Våga vägra debatten!”

”Att ”våga vägra debatten” är ett uttryck som från början kommer från Ali Esbati och syftar på att uppmaningen om att ”vi måste våga ta debatten med rasister” ofta innebär ökat utrymme för just rasism.”

Är det ett vettigt resonemang? NEEEJ Det är antidemokratisk smörja. Vidare är rasism inte likvärdig med antifeminism. Rasism baseras på något man föds med. Feminism baseras på en politisk ideologi man väljer.

Helena Giertta i GT verkar för övrigt bara ha bytt ut sedvanligt machohat mot grabbhat.

”Det har funnits en kritik mot att bilden av en grävare alltid är en man. Att det är grabbigt och hårt har gjort att kvinnor tidigare har hållit sig borta från den här delen av branschen, säger hon.”

Jag antar hon inte räknar in Evin Rubar där? Det är ju lite märkligt Giertta inte säger något om hur Svelands bok ger Evin Rubar skulden för typ allt ont som händer i Sverige. Var Tokfeminism och Islamism fel ämnen att gräva i tro?

”Att Terje gång på gång i telefon och via mail intygat mig att det absolut inte skulle bli en debatt utan ”ett trevligt, avslappnat samtal” och att samma Terje inte heller lyfte ett finger för att avbryta eller avstyra när han såg vartåt det barkade (vilket blev uppenbart så fort Janne öppnade munnen) avslöjar tyvärr den manliga homosocialiteten, medlöperiet och ryggradslösheten han står för.”

Snarare var det en journalist som sade vad som behövdes för att en författare som skrivit högst tvivelaktiga saker i sin bok annars skulle vägra att ställa upp i andra soffor än dem där bara kompisar satt och höll med.

Genusdebatten: Ninni om manlig homosocialitet

Jag kan förstå att hon känner sig besviken över att ha lurats in i en situation utan kontroll.

Samtidigt är det intressant en av hennes invändningar skall ha varit att Britt-Marie Mattsson kommenterade hennes örhängen. När Sveland föreläste på Uppsala Universitet var bland det första hon tog upp sina örhängen.

”Det är på tiden att vi börjar prata och synliggöra maktens strukturer –hur de verkar och vilka konsekvenser det får. Ju fler som berättar desto tydligare blir strukturen.”

Och där kom hänvisningar till ospecificerad struktur in i leken också. Vem är förvånad? Sveland verkar bara vara Champangefeminist när det passar och professionellt offer för ospecificerade strukturer resten av tiden..

Sedan har jag fortfarande inte hittat någon som klarar av att svara på min fråga om macho

OM ”macho” är en biologisk egenskap – vad gör vi då?

Avslutningsvis i allt tjat om strukturer, grabbighet och gubbvälde i media så är det ingen som sagt något om Anders Westgårds hatande i Aftonbladet. Vilket styrker min tes att journalistkåren bara vill diskutera ”rätt sorts” hatare.

Täppas Toppenblogg ”Gubbslem, Surkärringar och helig vrede”

Se även mina andra inlägg på Genusdebatten.se


Gräv 2013 – VIDEO Mymlan får mothugg av Britt Marie Mattsson

mars 10, 2013
29 kommentarer

Där dök den sanna versionen upp till slut.

Expressen har video av debattens slut. 

Kommentar kommer men jag vet ni vill se det här så fort det går.

”Jag vill inte bli förminskad av dig”

Britt Marie Mattsson till Mymlan

”Jag är också kvinna… mig veterligen”

Sara Wennerblom-Arén om den märkliga scen som utspelar sig

Täppas Toppenblogg kommenterar händelserna på Gräv

”Janne, som någon sagt är konflikträdd, är Skitarg på Maria Sveland. Han menar att hon bara tar de debatter hon vill och därmed är ett hot mot demokratin. Dessutom är hon inte speciellt marginaliserad vare sig som Kvinna eller Människa då tidningar radio/TV varit fulla av henne senaste veckan. Janne är så förbannad att det står rökpuffar ur hans öron.”

Janne Josefsson kommenterar i DN:

”– Jag blev kallad gubbslem och det får man tydligen bli helt utan problem. Vissa kanske skulle känna sig kränkta av något sådant, men det gör inte jag. Jag reagerar på att Maria Sveland bara verkar vilja debattera med dem som tycker som hon. Vad blir det då för debatt?”

Till och med tidningen Flamman har invändningar mot Maria Svelands bok ”hatet – en bok om antifeminism” det måste vara någon form av rekord.

”Maria Svelands redan mycket omtalade bok Hatet är djupt problematisk, menar Ann Charlott Altstadt. Genom sin enögdhet hotar boken att tysta många feminister.”

Uppdateringar

Sakine Madon hade för ett tag sedan egna invändningar mot Maria Svelands champagefeminism.

”Jag vet inte exakt vad Maria Sveland menar med ”champagnenivå”, men det jag hör är en feminism som blir en angelägenhet för väldigt få.”


Gräv 2013 – Så var sagoberättaren Maria Sveland igång igen…

mars 9, 2013
82 kommentarer

Som en av de medverkande vid jämställdisternas pubkväll känner jag väl till Svelands stil.

Maria Sveland bloggar (NY LÄNK) om ”gubbväldet på gräv”. Som vanligt försöker hon få bort gränserna mellan skönlitteratur och facklitteratur så att åsikters sanningsenlighet styrs av hur god sagoberättare man är och ingen hakar upp sig källor.

”Det finns många historier om Gräv – den årliga sammankomsten för undersökande journalister. Historier som sammantaget ger en bild av en svajig firmafest på en Finlandsfärja där sexismen och ett illa dolt kvinnoförakt flyter upp till ytan allteftersom alkoholen fylls på.”

Utan redovisad källkritik ger historier ingen bild alls. Det är därför det är skillnad på skönlitteratur och facklitteratur. Det historier tjänar på att vara underhållande förlorar de samtidigt i pålitlighet.

Historier tenderar även att sakna proportioner. Betoningen prioriterar berättelsen före beskrivningen.

”Det tog ungefär två minuter innan debatten fullständigt spårade ur. Att döma av ansiktsfärg, kroppsspråk och röstvolym hade Janne Josefsson redan värmt upp och syftet med hans medverkan var i alla fall tydlig: att få utlopp för sina aggressioner gentemot mig. Janne var arg på det där välkända sättet som bara Janne Josefsson kan vara: frustande, skakande och högröd.”

Dra den om rödvluvan också (pic.) Janne var nog precis som han brukar vara i jobbet, kritisk och barsk. Den där hotfulla hemska Janne-fantasin Sveland bygger upp styrker inte direkt bilderna som togs (pic.) Men visst lät det trovärdigt och äkta?

Ännu en bild från paneldebatten, visst ser alla män jätteotäcka ut? Observera att det absurda argumentet från den som lägger upp bilden. Vilka försvann? Vilken plats anses normalt bäst, mitten eller sidorna?

Expressens VIDEO talande Britt-Marie Mattsson säger ifrån på skarpen till Mymlan.

Att ”våga vägra debatten” är ett uttryck som från början kommer från Ali Esbati och syftar på att uppmaningen om att ”vi måste våga ta debatten med rasister” ofta innebär ökat utrymme för just rasism.

Vilket är ett argument mot demokrati för demokrati innebär just att rasister får utrymme.

”Genom att samtalets utgångspunkt i hög grad utgår från de rasistiska föreställningar som förväntas bemötas riskerar t.ex. samtalet med rubriken ”Hur mycket invandring tål Sverige?” att snarare ge ökat utrymme för Sverigedemokraterna och ökat genomslag för deras idéer än tvärtom.”

Vilket är lika irrelevant som felaktigt. SD växte inte när de fick ökat utrymme. De fick ökat utrymme när de växte. De växte specifikt för att massmedia så uppenbart särbehandlade SD att de fick det finaste man kan få. Folk- OCH Offerstämpel.

Istället för att granska makthavare började massmedia försöka utbilda folk i vad de skall tycka.

Hur bra har det gått tycker ni? Journalister vill utbilda folket, inte granska makten.

”Jag har funnit detta intressant i relation till min bok, och antifeministernas alltmer högljudda rop på debatt. Genom en rad absurda påstående (det är minst lika många kvinnor som misshandlar män i nära relationer som det omvända et c)”

Sveland vet inget om ämnet, hon är inte våldsforskare och forskarnas data säger Sveland-feministerna har fel i frågan. Sveland kan bara försöka få folk tycka det låter så osannolikt de inte ens bryr sig om att kolla källor, hon kan inte ämnet.

”…tvingas en feminist som deltar i ett sådant samtal att i värsta fall se sig ha legitimerat och gett utrymme för kvinnoföraktande åsikter.”

Att rätta sig efter våldsforskarnas fakta är alltså inte bara absurt utan legitimerar kvinnoförakt enligt Sveland? Ehh ok? Och hur går det ihop menar hon? Själv är jag jämställdist och anser det inte är någon tävling i lidande överhuvudtaget.

Även om kvinnor är mindre våldsutsatta än män är det ett problem att kvinnor är våldsutsatta.

Det är ingen j-a tävling. Vad statistiken säger kan alltså inte legitimera någonting annat än att vi hjälper män OCH kvinnor. Personer som har problem med det manliga könet vill dock enbart och bara bry sig om kvinnor. Det är hela saken.

”Hade man läst min bok kunde man t. ex följa hur jag deltar i en pubträff med s.k. jämställdister och försöker uppnå ett samtal. Det finns fler rum att ”ta debatter” än i det mediala.”

Hade man varit på pubträffen (som jag var) hade man vetat att det inte var någon pubträff med jämställdister längre utan organisationen Allt Åt Alla som kom dit i mängder för ”operation kukmätning”. Många jämställdister vände i dörren.

Åter till Maria Svelands sagoberättande och minst sagt flexibla syn på fakta och sanning.

Det absurda var att här satt det två upprörda män som både skällde på mig för att jag synts och hörts så mycket (alldeles för mycket) i media senaste tiden, samtidigt som de anklagade mig för att vara antidemokrat eftersom jag ”vägrade ta debatten”

Det absurda är att Maria Sveland inte fattar skillnaden mellan att mysa med kompisar som har samma åsikt och att bli granskad av folk som inte håller med, eller iaf är neutrala och undersöker om man har på fötterna.

”Jannes röstvolym, ansiktsfärg och kroppsspråk visade dock att det var lönlöst att försöka förklara inkonsekvensen i deras argumentering. Minnesbilder av fruktansvärda gräl med pojkvänner dök upp, tillfällen då jag tystnat eftersom mannen framför mig skrikit så högt och aggressivt att jag blivit rädd och insett det meningslösa i att försöka föra ett samtal.”

Yes! Maria Sveland refererar till Maria Svelands eget inre som källa, jag trodde det bara var i Fifty Shades of Grey som folk använde sittt inre som källa på sina egna åsikter (som om det inte vore en och samma sak)

Och så lite demonisering av det manliga könet på köpet, styrkt av anekdotisk bevisning.

Det är intressant det här med de kvinnor som använder sina egna pojkvänner som exempel på negativa saker hos det manliga könet. Pojkvänner är ju valda och i länder utan arrangerade äktenskap vem har valt just den sortens kille nu igen?

”Jag hörde ekon från skolgården och mindes killar som slogs, drog en i håret och bråkade. Och så frökens uppmaning till oss tjejer att inte ta det personligt. ”Ni vet ju hur killar i den åldern kan vara. De menar inget illa.”

Ännu en intressant sak är de kvinnor som lägger så mycket tid och vikt på de killar som gör dessa saker men så lite vikt på att kommentera de killar gör något bra för dem. En kvinna kan få femtio komplimanger och en förolämpning. Då är kvällen förstörd.

”Efteråt kom det fram kvinnor som grät och uttryckte sin vrede och upprördhet över det de just bevittnat. Grävande journalister som organisation består som bekant inte bara av machomän utan också av yrkesverksamma kvinnor som i sin yrkesroll själva utsatts för det hat och hot som jag beskriver i min bok.”

Och där kom ännu ett exempel på tendensen att skylla allt ont i världen på macho. 

”Efteråt kom det fram kvinnor som grät och uttryckte sin vrede och upprördhet över det de just bevittnat.”

Inte en attack på en rik författare som sprider den politiska åsikten att ”vägra ta debatten” Nej här snackar vi om en metafysisk upplevelse där hela kvinnosläktet blivit påhoppat. Vi pratar om en rentav spirituell händelse.

”För vad var det de egentligen bevittnat? En närmast perfekt iscensättning av det jag skriver om i min bok Hatet.”

Så nu är det Janne Josefsson som skall iträdas rollen som Pär Ström (måltavla)? Really? Är det  någon i hela Sverige som är dum nog att gå på det här tramset? Svelands fanclub (Medievärlden) håller med oberoende av vad hon säger så de räknas inte.

PS: När Eva Lundgren ifrågasattes var det 14 Genusforskare. Den här gången är det hela 15 Genusjournalister som rycker ut till Svelands försvar och deras text är ännu mer innehållslös.

Janne Josefsson svarar på kritiken i Expressen.

– Jag tänker inte be om ursäkt. Jag sa vad jag tyckte i en debatt och står för det, säger Janne Josefsson.

Han menar Sveland har en taktik som går ut på att häva ur sig påståenden och sedan aldrig ta debatten. Han ger även kritik till vissa delar av feminismen och uttalar sitt stöd för Evin Rubars dokumentär Könskriget.

”– Det finns en falang feminister som är fascister med antidemokratiska åsikter som att män är djur med mera. Jag tänker på SCUM-manifestet och Roks. Dokumentären Könskriget avslöjar detta på ett bra sätt tycker jag. Men Maria Sveland håller inte alls med om det, säger Janne Josefsson.”

Det jag skrev om Sveland då efter pubkvällen lika aktuellt idag.

Jag är även skribent på Genusdebatten.se


Gräv 2013 – Kvinnor skriker ”gubbslem gubbslem” åt Janne Josefsson

mars 9, 2013
31 kommentarer

Så har feministerna slagit till igen, denna gång på Grävande Journalisters seminarie 2013.

När jag först läste det här på Joakim Lamottes blogg trodde jag att det var ett för tidigt aprilskämt. Sedan upptäckte jag att även Exponerat skriver om samma händelser.

De kommenteras även på Journalisten.se och i Expressen – det är alltså på riktigt! Feministeliten har tappat både masken och förståndet (om de någonsin hade ett)

”Det börjar med att Maria Sveland säger till Janne Josefsson att SVT Debatt är Sveriges sämsta tv-program och att Robert Aschberg tycker att genusjoxet är allmänt överdrivet. Janne Josefsson konfronterar Sveland med frågan om man kan tro på demokrati och samtidigt ha parollen ”våga vägra ta debatten”.

Helt plötsligt står kvinnor i publiken upp och skriker på Janne Josefsson. Även han har ställt sig upp och håller tal på Braveheart-manér om vikten av att våga ta debatten.”

Det är beundransvärt av Janne Josefsson att försöka men han tycks inte fatta att de flesta mediefeminister är politiska extremister som skiter i demokrati precis som de för övrigt också skiter i journalism. Fast nu vet han nog bättre.

”Jag märker hur blodådrorna i pannorna på några kvinnor bredvid mig håller på att sprängas. De studsar upp och ner. En av dem springer fram och får tag på en mikrofon. Hon skanderar: Tycker ni att det är värdigt en kvinnodag 8 Mars 2013 att Maria Sveland sitter i en debatt och blir nertryckt av tre gubbslem?

Kvinnorna bredvid mig börjar unisont skrika: gubbslem, gubbslem, gubbslem.”

Det är Sofia Mirjamsdotter aka Mymlan, som lämnat publiken, huggit en mikrofon och nu håller tal till publiken.

Det här är såklart det logiska resultatet när man skapar en statligt understödd offerklass och ursäktar allt de gör – jag menar feminister – inte kvinnor. Och som vanligt beter de sig som om andra kvinnor inte finns.

”Britt-Marie Mattsson reser sig mot kvinnan: Du ska inte förminska mig. Det ska du ge fan i! 

Kvinnan vänder sig mot publiken som nu är i extas och skriker: Tycker ni att det här kvinnohatet är underhållning? Jag står där med ögon stora som tefat och kan inte riktigt sätta ord på vad det är jag upplever. Det spretar åt alla håll, men visst fan är det underhållande.”

Mirjamdotter låter sig inte hejdas. Hon har vunnit stora journalistpriset för #prataomdet och det är internationella kvinnodagen så hennes feminist-ego kunde inte vara mer uppblåst. Äntligen kommer den sanna femnismen upp i ljuset – som väntat!

Det är internationella kvinnodagen och Josefsson, Täppas Fogelberg och Aschberg får sitta och förminska Sveland i en hel timme. Då tog jag micken och frågade om det verkligen var okej att låta Sveland förminskas av tre gubbslem, säger Sofia Mirjamsdotter.”

Uppenbarligen räckte ”gubbe” inte till längre så nu slog manshatarna på stort med gubbslem.

Det är bara att tacka och ta emot. Vi visste att feminismen var hatisk mot män men vanligen är de inte dumma nog att släppa loss hatet för beskådan. Av allt att döma var det dock exakt vad de gjorde på Gräv 2013. Janne Josefsson var inte road.

”Janne Josefsson var dock inte sen att ge svar på tal. Han ställde sig upp inför de samlade journalisterna och slog ett slag för den fria debatten.- Jag har blivit inbjuden hit och jag säger vad jag tycker. Debatten hålls när den förekommer, att tveka att ha den för att det är kvinnodagen, det förstår jag inte, säger han.”

Givetvis förstår inte Janne Josefsson vad som pågår. Han argumenterar för demokrati, inte mot kvinnor. Maria Sveland argumenterar mot demokrati och behandlas som om allt hon säger på något sätt är till gagn för kvinnor.

”Women dont really wanna hear mens opinion, they just wanna hear their own said in a deeper voice”

Det här är givetvis en fördom, poängen är dock att det här var sant om de samlade mediefeministerna på Gräv 2013. De ville inte höra någon säga emot Sveland oavsett vad hon sade och ingen som stöttar Sveland pratar om hennes antidemokrati.

”Susan Ritzén, journalist på SVT: ”Men kan man inte säga att ni är antidemokrater?”

Eftersom demokrati inte är en åsikt utan ett system så är huruvida någon är antidemokrat inte en åsiktsfråga utan en fråga om vilket system de förespråkar. Deras åsikt i den frågan är alltså helt irrelevant.

Det är fascinerande hur feminister får den ena yrkesgruppen efter den andra att skämma ut sig.

Sofia Mirjamsdotters respons på twitter borde någon sätta i glas och ram för sämre genomtänkt svar får man leta efter. Dels så var det inget citat, dels så används ordet i två olika sammanhang och slutligen har vi ”the N-word” argumentet.

@lassevacklen det var Täppas som kallade sig själv för gubbslem, jag citerade honom.”

Nu sitter journalister som dessa och twittrar men inte en enda av dem tycks bry sig om att redogöra vilken åsikt som de själva står för i den sakfråga som diskuterades. Det glömdes bort så snart systerskapet var i fara på kvinnodagen.

”Mönstren från 1970-talets sektliv går igen bland dagens svenska feminister. Inre och yttre fiender – verkliga eller inbillade bekämpas skoningslöst. Bakom varje kritisk röst anas ännu en konspiration mot kvinnosläktet”

Vem slår Eva? – Forskande feminister i Genusland.

Nu har alltså turen kommit till journalistkåren att införa ”kvinnosolideritetes regler”

Jag hinner inte kommentera alla vettlösa saker folk säger på twitter så jag retweetar de mest talande på Aktivarum TWITTER. Jag rekommenderar alla som vill se hur galet det är att skaffa twitter och lägga till Aktivarum.

Det är som att vara på ett kommunistiskt stormöte från 70-talet. U gotta see it to believe it. Avslutningsvis:

Snabb uppdatering om det senaste på Gräv2013

Massmedias hyckleri slår nu alla rekord, seminariehållare på Gräv 2013 är Researchgruppens Martin Fredriksson. Samma journalister som fick spel av att SD-politiker höll järnrör händerna får nu lektioner av en man dömd för misshandel med JÄRNRÖR

För övrigt samma Researchgruppen som gjorde Feministiskt Perspektivs helt värdelösa kartläggning av antifeminister och kallade mig ”Kommentarsfältsherre.

Och samma Martin Fredriksson som sprang runt med kamera på vår pubkväll och störde.

Missa inte senaste inläggen på Genusdebatten.se (detta är min blogg, Genusdebatten är en gemensam blogg där några av de bästa skribenterna på ämnet granskar och kommenterar genusdebatten.

Dolf om anklagelsen att vara en misogyn kvinnohatare

Ninni om skillnaden mellan Feminister och Antifeminister. (kompletterar bra de fyra inlägg på temat som redan finns på Aktivarum)


Noll trovärdighet hos ”hotade” feminister som My Vingren och Karin Pettersson

september 10, 2012
22 kommentarer

Så var det dags för feminister att än en gång använda sin totala mediedominans för offermålning.

Pelle Billing ställer idag frågan på sin blogg hur jämställdhetsdebattörer skall förhålla sig till hatiska angrepp. Detta med anledningen av artikeln från My Vingren och den uppföljande supporten från Karin Pettersson.

”Med jämna mellanrum skrivs det artiklar i media om ”hatet mot feminister”. Det handlar om att man som mediefeminist kan få mottaga hatiska och hotfulla mejl när man skrivit en feministisk artikel.”

Det stämmer att det skrivs artiklar i media men är det sant att det är som feminist man får mottaga  hotfulla mejl eller är det helt enkelt en lögn baserad på frånvaron av alternativa artiklar?

Det här är inget nytt ämne utan en uppföljare på trenden som påbörjades av Maria Sveland & Co.

Lite bakgrund: Initiativet till denna inbillningssjuka kommer från tidningen Feministiskt Perspektiv och deras ”Kartläggning” (20/1), Sedan var det SSU:s Ellinor Eriksson. (7/2)

”Mansslakt – Kvinnomakt” Så stod det på en banderoll som SSU hade på en tjejkurs tidigare i år.

Maria Sveland drog igång debatten om högerextremism (9/2), Anna Klara Bratt (Chefsredaktör för Feministiskt Perspejtiv) hakade på 22/2. Därefter kom Eberhards svar på Newsmill (25/2)

”Alla som uttalat sig offentligt får hatmail. Det är obehagligt och otrevligt. Människor som företräder långt mindre extremistiska uppfattningar än Bratt. Sveland och Gardell får dem. Billing och Ström får sannolikt inte färre än sina meningsmotståndare.”

Här med David Eberhards kommentar kunde man önska att fjant-debatten tog slut.

Men tvärtom blev det värre. Jämställdisternas Pubkväll (5/3) krashades. Sedan hoppade Ann Heberlein (20/3) på Svelands fanclub. Därefter blev det dags för Svelands återkomst (1/4)

Senast i raden att måla antifeminism med högextremism var Jenny Nordlander (som passade på att lägga till manlighet). Den här gången är det alltså My Vingren och Karin Pettersson.

Feministkritiker är Kvinnohatare, Rasister, Högerextremister bla bla bla….

När feminister använder det argumentet förverkar de alla sympatipoäng för de övergrepp de eventuellt har utsatts för. Noll trovärdighet! De begår samma gärning de anklagar andra för.

”Jag tror sällan att dödshoten jag tar emot är grundade i faktiska ambitioner att döda mig. Däremot är jag övertygad om att det är metoder att försöka tysta ner mig.”

Och vad är då Karin Petterssons försök att måla kvinnohat, islamofobi och en listan av annan ”högerextremism” på personer som kritiserar feminismen om inte ett försök att tysta ner dem?

Samtidgt som man klagar på motståndarsidans försök att tysta säger man inget om egna försöken.

Exempelvis Jonas Colting som gjorde narr av feminismen och därför blev sparkad från Borås tidning. Tomas Eriksson twittrade också han gärna sparkat Colting från tidningen Runners World.

Eller journalisten Ingrid Carlqvist som fick sparken från jobbet som chefsredaktör för Villaliv. Var var det feministiska engagemanget för yttrandefrihet vid den händelsen?

”Hatet mot feminismen är ett demokratiproblem, ett hot mot yttrandefriheten” Karin Pettersson, Aftonbladet.

Noll trovärdighet. Mediefeminister har inget emot att folk tystas. Bara det sker med mer ”kvinnliga” metoder som falska anklagelser (om högerextremism) och utfrysning av oliktänkande.

Det är utan tvekan ett problem att människor tystas i den offentliga debatten men…

Mediefeminister som målar högerextremism på antifeminister är knappast rätt personer att ta den debatten då det är lika mycket ett sätt att tysta folk som de hatiska kommentarerna ifråga

Bokomslaget ”Free speech for me but not for thee” talar för sig själv. Det är inte en förövare-grupp som försöker tysta och en offer-grupp som blir tystad. Så enkelt är det inte!

Genusnytt: ”Får mesiga och ridderliga män skylla sig själva?”

Kvinnnaochantifeminist: Det talas om (nät)hat

No size fits all: Vem kränker vem?


11 Shades of People Against Feminism – Karin Pettersson gör en ”Sveland”

september 8, 2012
9 kommentarer

Har ni märkt att när vissa saker debatteras i Sverige verkar det ok att säga hur dumma saker som helst?

Här fortsätter debatten som började i inlägget om Kultur-huliganismen. Den här gången har Karin Pettersson getts mediaplats för budskapet att ”Hat mot feminister hotar demokratin”

”Alla kvinnor som tar plats i samhällsdebatten och definierar sig som feminister känner igen sig. Hatet, aggressiviteten och hoten om våld.”

Ja, så hemskt och obehagligt. Som alla vet är enbart ”manliga” trakasserier onda medan ”kvinnliga” trakasserier består av goda snälla saker som ufrysning, ryktesspridning och falska anklagelser.

Jag hade haft mer sympatier för ”offret” om inte hennes inlägg var fullt av ovanstående saker.

”Hatet mot feminismen är en utlöpare av det kvinnohat som är en av de starka underströmmarna i vår civilisation. 201 kvinnor i Sverige har på 2000-talet mördats av män i nära relationer, visar Aftonbladets granskning.”

Här ser vi en av orsakerna allt fler blir förbannade på feminister. Argumenten does not make sense! För det första mördades kvinnorna av SIN man. Inte av ”män” i allmänhet.

Om det har att göra med kvinnohat varför är det bara när männen är i relation som ”hatet” yttrar sig? Andra grupper kända för hat beger sig i hög grad på personer de inte känner på gatan.

För det andra är det absurt att framställa 201 mördade kvinnor på 10 år som det största problemet.

Enbart året 2010 i åldrarna 15-44 begick 134 kvinnor och 378 män självmord. Vad bägge dessa förteelser har gemensamt (som omslaget ovan hintar) är en tydlig korrelation till psykisk ohälsa.

”Det dödliga våldet mot kvinnor slår inte blint. Studier av gärningsmännen visar att det rör sig om socialt eller psykiskt marginaliserade män. Hela 80 procent är att beteckna som psykiskt störda eller sjuka.”

Kort sagt att försöka göra kopplingen ”kvinnohat = mördade kvinnor i relationer” är sanslöst korkat. Kopplingen ”mördade kvinnor i relationer = psykfall som mansideal” är desto rimligare.

Och som om inte det argumentet var lätt nog att smula sönder är ideologiska kopplingen ännu värre.

Även när vi bortser från skillnaden mellan det biologiska könet kvinna och den politiska åsikten att kvinnor borde styra världen - även då blir kopplingen idiotisk.

”Hatet mot feminismen är detta kvinnohat med en ideologisk överbyggnad. Det är den felande länken mellan alla de som tycker att jämlikhet, öppenhet och tolerans gått för långt. Muslimhatarna som räds Eurabia säger att de vill värna västerländsk demokrati och jämställdhet.”

Logiken här är alltså att visa tolerans för ökat kulturellt och politiskt inflytande från länder där man slår kvinnor med käppar och föraktar fattiga/svaga är ett uttryck för jämlikhet?

Alltså ”slå kvinnor med käppar = jämlikhet” Säg elaka saker till feminister = hot mot demokratin.

Man börjar ana mediefeminister är helt oförmögna att se någon som helst skillnad mellan vad de själva – när de säger korkade saker – råkar ut för. Och vad kvinnor i allmänhet utsätts för.

”Hur mycket behövs det för att vi ska börja titta lika allvarligt på hat mot feminister som vi ser på rasistiska rörelser som härjar loss på internet?” frågar My Vingren i sin debattartikel. Det är en befogad fråga.”

Kopplingen är alltså att mediefeminister när de skriver korkade, inte sällan misandriska saker får elaka svar av okända män. Statistiken visar att några kvinnor mördas av män i relationer!

Å ena sidan okända män som säger elaka saker – Å andra sidan män i relation som mördar sin partner?

Då är det ju ehh.. logiskt att anta okända män som säger elaka saker är det stora hotet eller hur? Om det begås brott i en grupp och inte i en annan när skall polisen sätta fokus där brotten ej sker?

”När det gäller hat mot feminister verk­ar ingen speciellt oroad. Polisen bryr sig inte. Ska vi behöva vänta tills någon av näthatarna går från ord till handling innan något händer?”

Ja faktiskt, eftersom feminister kallar precis all kritik de bemöts av ”hat” hur skall polisen ha tid och resurser att lägga på tramset? Det är den förutsägbara följden av att sakna gradskillnader.

Det är feminister själva som skapar den situationen genom att se allting som ”strukturer”

Det går utmärkt att ha nolltolerans mot grova övergrepp men när man vill framställa alla övergrepp som lika grova varianter av ett ”strukturellt förtryck” får man räkna med att arbetet blir ineffektivt.

”Hatet mot feminismen hänger ihop med motståndet mot öppenhet och jämlikhet, det som föraktfullt brukar kallas ”det politiskt korrekta”

Men vänta lite! Liknar inte det här något vi sett tidigare? Visserligen är inte Pettersson lika specifik som Sveland i vilka som skall klumpas ihop men Eberhards svar förtjänar att läsas igen.

”Ett hat som enligt Bratt bevisligen förekommer eftersom hon och andra feminister fått hatmail som andra då inte är tillräckligt indignerande över.”

Summering: De som inte ställer upp på feminismen… (oavsett vad den säger)

1. hatar kvinnor… 2. bidrar till kvinnomord… 3. hatar jämlikhet… 4. hatar öppenhet… 5. hatar tolerens… 6. hatar muslimer… 7. hatar invandrare… 8. älskar våldtäkt på kvinnor… 9. hatar mångkultur… 10. hatar demokratin… och slutligen 11. hatar yttrandefriheten!!!

Och säger ni emot denna ”guilt by association” så visar det ni är alla ovanstående saker, så det så! Nänä-Nänänä!

Det är talande för debatten att senaste ämnet hos Genusnytt var hur Socialstyrelsen gav avslag till Andrologi (manlig motsvarighet till Gynekologi) Sånt anses mindre viktigt, elaka mail däremot…

Nyligen bloggade Pelle Billing om Normer. Gissa hur stort fokus som fanns i efterföljande diskussion om normen att kvinnors hälsa = samhällets ansvar, mäns hälsa = mäns ansvar?

Pinglan ”Ingen reagerar mot manshatet” Artikeln har redan blivit en följetong med 17 sidor på Flashback

Fortsättning följer


Lena Anderssons DN-ledare kritiserar PK-hyckleriet gällande kritiken mot Reggaeartisten Sizzla

april 7, 2012
14 kommentarer

I dagens DN-ledare tas ämnet offergrupper upp av Lena Andersson som jämför reaktionerna på Sizzla och Solanas.

Hennes DN-ledare ”Alla vill hänga på korset” lyckas med konststycket att kritisera politiskt korrekt identitetspolitik utan att använda endera av de två begreppen. Istället kopplar hon resonemanget till kristendomens hyllande av lidande som hon menar är en formel för varje förtryckt grupp.

”Vi söker alla förtrycket. Att ha haft förtrycket är att ha det alltid. I en tid inställd på kollektiv botgöring kan man ha frihetens och förtryckets fördelar samtidigt. Med underläget följer förmåner av utpressningskaraktär, därför söker även styrkan svagheten.”

Min kommentar är att det inte är ”tiden” som är inställd på kollektiv botgöring utan västländers eliter i politik och media som är det. Inte minst framgår detta tydligt i dokumentären ”China vs the US, The War for Oil” där Kina vinner oljekontrakt i U-länder genom att garantera ”political non-intervention”

Kort sagt, västländer sätter krav på demokrati och mänskliga rättigheter, Kina garanterar länder får sköta sig själva.

Det är sålunda inte ”Tidens anda” som den ”Kollektiva botgörningen” kommer från även om våra eliter i media och politik gärna vill vi tror det. Tidens anda låter nämligen som något ingen har bestämt och därmed kan dessa personer agera som makthavare helt utan ansvar för sin maktutövning.

”Det har blivit inne att vara ute. Ju mer auktoritet debattörerna önskar, desto mer måste de framstå som tystade. ”

Med dessa rader inleds Kajsa Ekis Ekmans DN-artikel ”Vänsterns arena drar mot höger”skriven 2009 på samma tema som Lena Anderssons men betydligt mer tydlig gällande var ansvaret låg någonstans. När Ekis Ekman skriver det har blivit ”inne” är det något som beslutats. Inget som bara ”hände i tiden”

Kajsa Ekis Ekman konstaterar det absurda i att sveriges ledande forum för samhällsdebatt ropar ”Var är debatten?”

”Arena för således en metadebatt som handlar om debatten – men tror sig samtidigt vara utanför den. En negativistisk position, skulle danskarna Frederik Stjernfeldt och Søren Ulrik Thomsen säga: utanför, därför inuti.”

Denna negativistiska position beskrivs och ifrågasätts i deras bok ”Kritik av den negativa uppbyggeligheten” Ekis Ekman nöjer sig dock inte med att kommentera fenomenet hon pekar även ut vilka människor som använder tekniken och därmed bestämt det är så vi skall ha det.

Detta sätt att debattera är kanske mest framträdande i Arena och den feministiska tidskriften Bang, men det syns i hela kulturdebatten. Det handlar om att bygga auktoritet på utanförskap.

Kort sagt det handlar om en vänster som behöver auktoritet för att trycka till andra människor. Det handlar alltså om Sveland-debattens auktoritära vänster. Intressant nog menar Kajsa Ekis Ekman att denna vänster i själva verket drar mot högerpositioner.  Jämför med Aktivarums:

Den stora frågan är nämligen inte om en rörelse är höger eller vänster utan vilket förhållande den har till individens inflytande (frihetlig) kontra gruppens inflytande (auktoritär).

Den enda skillnaden är egentligen att jag kallar det ”Auktoritär vänster” medan hon kallar det ”Vänster som går åt höger”

Hur gick då denna glidning till? Kortfattat menar Ekman med referens till Bordieu att 68-revolten bröt ner auktoriteter och gav ordet åt folket. Nu har helt enkelt intellektuella (vänstern) återställt situationen där endast de priviligerade som kan koderna hur man legitimerar sig själv – har ordet.

Därmed återkommer vi till Lena Andersson som påpekar hyckleriet i denna legitimeringskamp och den ”förtrycktas hierarki” som följer. Den här gången är måltavlan Reggaemusikern Sizzla.

”Förra veckan förmådde hbt-aktivister stoppa reggaeartisten Sizzla från att få uppträda i Stockholm då hans texter uppmanar till mord på homosexuella. Trots att Sizzla är svart, vilket nog räknas som ett större underläge än homosexuell i hierarkin, ansågs inte hbt-aktivisterna göra något löjligt eller förneka en slavättlings rätt att betrakta världen enligt sin övertygelse. Det fördes inte på tal att hbt-aktivisterna saknade humor, var för bokstavliga eller uppvisade en kolonial brist på förståelse för hur en heterosexuell familjekultur på Jamaica riskerar att slås sönder av homosexuella influenser. Nej. ”

Kort sagt problemet med Sizzla var att han attackerade en priviligerad grupp vars privilegium vilar på image av förtryck

Eliter måste helt enkelt ha uppfattningen homosexuella är och/eller varit förtryckta för att gruppen idag skall få den eftertraktade priviligerade positionen ”korset”. Ironin är att ingen förtryckt grupp kan ha privilegier som rätten att bestämma vilka artister och konstnärer vars framföranden skall få framföras.

”När Valerie Solanas taliban­inställning till halva jordens befolkning i Society for cutting up men-manifestet väcker vrede, hat och protester saknar däremot vreden humor och förmåga att läsa symboliskt. Det beror helt enkelt på vilken sort man vill ha ihjäl i sin text om den ska rankas som politiskt medveten eller reaktionär. ”Bör ett samhälle hålla sig med så olika syn på kategorier av egenskaper? Jag tror inte det. Och jag tror att det är vettigt att dra upp sin mentala gräns för vad man hyllar vid våldsförhärligande och uppvigling till mord.””

Som om detta inte vore absurt nog måste jag påpeka Valerie Solanas förespråkade att alla bögar skall dödas. Fast den auktoritära vänsterns representanter tillhör knappast intelligensreserven. De kanske är inte begrep att alla bögar är män och Solanas SCUM innebär alla män skall dödas.

Den logiska kopplingen kanske var för svår att göra för maktvänstern och deras allierade låtsasforskare?

Ännu svårare tycks insikten vara att personer inte kan vara priviligerade om de ägnar sig åt maktutövning och heller inte tystade om de skriver i våra största dagstidningar. Har man pga image av förtryck makthavares öra är man snarare så långt från förtryckt och tystad som man kan komma.

”Herbert Tingsten lär i debatter med kristna ibland ha utropat: Inte ner i katakomberna nu! Det vill säga, börja inte tycka synd om er och hänvisa till förtrycket under romarna när argumenten tryter.”

Som Lena Andersson påpekar är det dåligt med kristna i katakomberna idag.  Däremot har många andra grupper upptäckt fördelarna med katakomblivet och idag tycks katakomberna överbefolkade. Den här gången var det homosexuella som sparkade ut jamaicanska musiker.

Vem blir nästa utsparkade grupp tro?

Pelle Billing bloggar om Therese Larssons Svd-artikel på ämnet ”kvinnors feghet” Kommenteras av Aktivarum här.


Maria Sveland igång igen – Del 2 – Om ”Rättvisekampen” som Sveland tror feminismen handlar om

april 2, 2012
45 kommentarer

Vi går vidare i vår analys av Maria Svelands monsterlånga avslutning på den DN-kultur-serie hon själv startade.

I förra inlägget ”Om hatare och pubkvällen” konstaterade vi att Svelands DN-artikel använde olika former av ordet hat och hatare 21 gånger. Vi kan även konstatera olika former av ordet rättvisa förekommer nio gånger. Sveland menar feminister bara vill ha ett rättvist samhälle.

”Som feminist är man van vid att ständigt mötas av just förnekelse över de orättvisor man försöker att definiera och bekämpa. Det är ett av de absolut vanligaste motargumenten…”

Problemet med Svelands argumentation är att ordet ”rättvisa” saknar konkret betydelse. Är det rättvist att två personer med samma jobb har samma lön? Självklart skulle Sveland-feminister säga. Betyder det att hon anser alla författare skall ha samma lön som hon själv? Knappast! Hon säljer ju fler böcker.

Att kändisar förespråkar ”rättvist samhälle” är alltså gratis för dem samtidigt som det skapar en säljande image.

Fenomenet är så vanligt hos vänsterkändisar det finns en hel bok om det ”Do as I say (Not as I do) Profiles in Liberal hypocrisy” När de pratar om sig själva är det alltid som grupprepresentanter, aldrig som individer med egna liv, dyra bostäder och lyxiga semesterresor.

”…Vi överdriver. Vi är onödigt högljudda. Det finns inget hat. Det finns inga orättvisor mellan män och kvinnor. När det kommer till den del av debatten som handlat om det allvarliga politiska läget där en alltmer högerradikal rörelse just nu kyler Europa har förnekelsen varit både total och absurd.”

Först och främst vill jag påpeka feministers egen respons när de bemöter konkreta fakta som exempelvis att partnermisshandel är lika vanligt förekommande hos kvinnor som hos män är att hävda jänställdister överdriver. Partnermisshandel beskrivs som fakta gällande kvinnor men bara åsikter gällande män.

Denna skillnad i hur man beskriver ett brott bevisar bortom allt tvivel att det finns orättvisor mellan män och kvinnor.

Faktum är dock att feminister inte gjort ett dugg för att ta bort den här orättvisan – de är tvärtom medskyldiga till den. Sålunda är det bara löjligt att påstå feminsmen handlar om att bekämpa orättvisor mellan män och kvinnor. En bättre beskrivning ger Pär Ström när han kallar feminismen en fackförening för kvinnor.

Även denna beskrivning är dock missvisande. Feminismen är definitivt snällare i sin retorik riktad mot kvinnor men faktum kvarstår att feminismens budskap till svenska kvinnor lyder ”Vad håller ni på med era fegisar, oduglingar och latmaskar!?” Låter detta som ett kvinnovänligt budskap?

Feminismen är varken en rättviseförening eller en kvinnoförening. Det är en aktiviströrelse för social kontroll!

Feminismen sparkar på män för den har lärt sig att så kontrollerar man män. Den ljuger för kvinnor för den har lärt sig att så kontrollerar man kvinnor. Män är rädda för att utmålas som odugliga, kvinnor är rädda för att inte passa in i gruppen. Ingenting i feminismens praktik tyder på att den står för könsneutralitet..

Detta betyder dock inte att alla feminister står för det budskapet. De flesta feminister är för feminismen mer vad småungar är för J.K. Rowlings: En bekväm inkomstkälla. Feminismen är en elit där övrigas syfte är att konsumera och göra gratisreklam i tron att de bekämpar kapitalism genom att konsumera feminism.

Beträffande Svelands påståenden om en högerradikal rörelse som drar fram i Europa så är det någon slags rekord i Off Topic.

Den stora frågan är nämligen inte om en rörelse är höger eller vänster utan vilket förhållande den har till individens inflytande (frihetlig) kontra gruppens inflytande (auktoritär). Frihetliga personer kommer helt enkelt att stödja vänstern när den är frihetlig och högern när den är frihetlig.

”I stället för att tydligt ta avstånd från de högerradikala och rasistiska partier som nu samarbetar med flera regeringar i Europa har ett antal debattörer lagt skuldbördan på vänstern.”

Den moderna feminismen är redan en auktoritär rörelse för kontrollfixerade människor som är överens om att ”samhället behöver putta på såväl småbarn som vuxna i önskad riktning” Att i den situationen gnälla över en högerradikal rörelse är skrattretande eftersom de förespråkar precis samma saker.

Sveland-gänget jublar först över auktoritära ideer men förskräcks sedan när auktoritära högern (som vanligt) ökar.

Som vanligt utmärks dessa människor av oförmåga att förstå en auktoritär politisk miljö inte bara kommer att gynna dem personligen utan även alla andra personer med auktoritära ideer. Påfallande ofta i historien har den auktoritära högern varit mer populär än den auktoritära vänstern i demokratiska val.

Lösningen på problemet med den auktoritära högern är sålunda inte en mer auktoritär vänster som förbjuder högerns existens. Lösningen på problemet med den auktoritära högern är en frihetlig vänster och en frihetlig höger som förkastar de auktoritära ideerna oavsett vilken sida som förespråkar dem.

Svelands ”guilt by association”-idé att anklaga antifeminister för att stödja rasism kunde inte vara löjligare.

När hon beskriver jämställdister kallar hon oss för ”antifeminister” Detta enligt den absurda logiken att är man inte auktoritär vänster måste man vara auktoritär höger. Jämställdismen har dock både vänsterfolk och högerfolk men utmärkande för alla jämställdistiska debattörer är den frihetliga ideologin.

Fortsättning följer.

Correns Marika Formgren om hur feminister osynliggör kvinnor kritiska till feminism. Ett fenomen jag påtalade redan vid Kartläggningen av ”antifeminister”

Pelle Billing bloggar om hur Tanja Bergkvist (som bloggar igen) fått skriva en debattartikel åt SVT vars primära budskap är att kvinnorna inte behöver feministiska pekpinnar.

”Utifrån den politiska visionen om en 50/50-fördelning på varje arbetsplats och inom varje yrkeskategori, en vision som aldrig kan uppnås och därmed kan hålla flera generationer av feminister sysselsatta i all evighet, inser man att även den fria viljan är en genusfråga.”


Maria Sveland igång igen – Del 1 – Om ”Hatare” och Jämställdisternas pubkväll

april 1, 2012
22 kommentarer

Det är svårt att hitta en människa som i högre grad än Maria Sveland argumenterar utan några argument.

Sveland som påbörjade sin argumentation i DN-kultur med Magnus Lintons idé att alla som kritiserar feminism visar släktskap med högerextremister och Breivik avslutade sin argumentation i DN med samma absurda påstående. Alla som säger emot Svelands gäng tycks i hennes värld vara ”hatare”

”Sista tiden har jag varit upptagen med att tänka på hatet. Varför det är så påtagligt och starkt just nu och vilka männen som hatar feminister egentligen är.”

Jag får intrycket att mediefeminister som Maria Sveland blivit så ego de inbillat sig de har rätten att slippa negativa recensioner av sitt arbete. Å ena sidan skall de ha alla positiva effekterna av att vara kända i media (pengar, status). Å andra sidan kräver de numera att slippa kändisskapets baksida.

Jämför själva med Magnus Betners beskrivning av sina upplevelser i samband med negativa omdömen.

På vilket sätt är Maria Sveland mer utsatt än Magnus Betner för någonting överhuvudtaget? Skulle någon journalist kunna besvara den frågan? Behöver Sveland poliseskort? Blir Svelands böcker vandaliserade på biblioteken? Vad består detta påstådda ”hatande” av egentligen?

”Ordet ”hat” eller ”hatare” i dess olika former förekommer 21 gånger i Svelands artikel. Är man inte feminist, och dessutom fräck nog att säga det öppet, så ”hatar” man alltså. ”

Den främsta anledningen att Sveland kan lägga fram ett så idiotiskt resonemang tycks vara att ingen i journalistkåren bryr sig om att ställa följdfrågor. Hur menar Sveland att hon var hatad på pubkvällen? Betraktad som en person med korkade åsikter? Javisst men hatad?

Maria Sveland är först och främst varken forskare eller politiker, hon är författare – Av skönlitteratur!

Och därmed vill jag påpeka hur märkligt det är när mediapersonligheter som Katarina Wennstam och Maria Sveland skriver påhittade böcker om påhittade personer i påhittade situationer med en helt uppenbar agenda och sedan skrivs kommentarer som denna:

”-Det borde vara lag på att alla blivande föräldrar läste den här boken”

Här måste jag påpeka att det gör sak samma om blivande föräldrar läser ”Bitterfittan” eller ”Sagan om Ringen” Bägge är skrivna utifrån påhittade premisser. Skillnaden är att Bitterfittan är skriven under ”Gömda-epoken” där författare som Lisa Marklund börjat ljuga ihop ”verkliga händelser.

Journalisten Carl Epstein om boken Heartburn: Why do you feel you need to turn everything to a story

Författarinnan Nora Ephron: Because if I tell the story I control the version

Observera det absurda i att basera någon som samhällsdebatt på dessa påhittade låtsasdokumenteringar.

Genren kallas enligt wikipedia för Roman à clef (Franska för Novel with a key) och bland de många orsaker som anges för att använda detta format är den kanske mest talande:

 The opportunity to turn the tale the way the author would like it to have gone

Detta är nämligen precis vad som händer när Sveland skall beskriva jämställdisternas pubkväll i Stockholm feat. Nätverket Allt Åt Alla.

”När jag till slut hamnade bredvid Pär Ström tog jag tillfället i akt och frågade varför han hatar feminister. 

På sin blogg återger Ström vårt samtal med egna ord:

”Jag svarade att det var en lång process, till stor del baserad på stigande irritation över de många kollektiva anklagelser som under många år haglat över gruppen män”

Både Pär Ström och Pelle Billing har påpekat detta är en beskrivning av ett samtal som aldrig ägt rum. I verkligheten så var detta svaret på Pär Ströms engagemang för könsfrågor. Här har Maria Sveland alltså lyckats inbilla sig jämställdister delar hennes och Lintons fantasi om ”hatare”

Dessutom var detta sista DN-inlägget på temat ”hatare” så jämställdisterna fick inte replikera där.

Däremot erbjöds de replikera på Newsmill. Som ni kan se är Pelle Billings rubrik en fullträff ”Sveland är rädd för att förlora tolkningsföreträdet” (och därmed kontrollen). Kom ihåg Nora Ephrons svar ovan ”If I tell the story I control the version” Huvudsyftet är helt enkelt att utöva kontroll.

”Skillnaden mellan mig och Sveland är att jag vill låta människor välja, även om de väljer “fel”.” Pelle Billing

Jag hade formulerat mig annorlunda: Skillnaden mellan mig och Sveland är att hon anser folk alls kan välja fel. I en demokrati finns inget felaktigt val. Folk väljer efter den information de objektivt har tillgänglig. Nyckelordet här är objektivt! Sveland-gänget vill begränsa informationen folk har tillgänglig.

Och journalisterna? De som inte själva tillhör Sveland-gänget verkar ju vara livrädda för Sveland-feminister.

Vår journalistkår verkar helt oförmögna att producera följdfrågor som kontrollerar om vad en feminist påstår om någonting stämmer! Skall dagstidningar föreställa reportage eller skönlitteratur modell Dan Browns DaVinci Koden? Pubkvällen Sveland skriver om har överhuvudtaget aldrig inträffat.

Det är mer som att läsa om en pubkväll som skedde i en parallell dimension Sveland besökt. Det är inte bara gällande pubkvällen som Sveland förväxlar egna fantasier med objektiva fakta. DN-kultur publicerar även följande kvacksalverier:

Hur kan man förväxla problematiserandet av en destruktiv mansroll som ibland leder till våld med det befängda påståendet att alla män därmed är våldsutövare?

Det kausala påståendet att mansrollen skulle vara orsaken till våld är dock påhittat nonsens av värsta sort.

Sanningen är att våldsamheter är en del av människans ursprung och mansrollen varken leder eller KAN leda till våld eftersom våldsamheter predaterar mansrollen. Dvs vi hade våld långt innan vi hade en kultur och ett av syftena med vår kultur (och ett empiriskt faktum) är att MINSKA våldet som redan fanns.

Sveland-feminister har för övrigt inga problem att fatta detta. Det är bara det att de fullkomligt skiter i det. Det vet jag med säkerhet för a) jag var på pubkvällen och b) jag berättade det för flera av dem så jag vet mycket väl hur de reagerar när de konfronteras med det mycket enkla faktumet att:

Kulturen skapade inte människan – Människan skapade kulturen – Mänskligheten fanns långt innan det fanns samhällen!

Då syftet med Sveland-feminism inte är sanning utan att utöva kontroll blir det obegripligt varför den betraktas som ett seriöst debattämne. När Vingresor beskriver hur fantastiskt det är att uppleva deras resor vet alla personer som varit på en riktig sådan att företagets skönbild inte är en korrekt återgivning.

Men när Maria Svelands eget företag via bla hennes böcker ger de omvärldsbeskrivningar som hon personligen tjänar mest på då är den kritiska granskningen plötsligt puts väck. De skönbilder och nidbilder som hon producerar slussas på fullaste allvar in i dagstidningarna.

Vissa ”intellektuella” kallar det här utsuddandet av gränser mellan påhittade berättelser och korrekt återgivna fakta för postmodernism.

Personligen skulle jag kalla det en dålig ursäkt för bedrägeri. Även Pär Ström har replikerat Sveland på Newsmill. Där är rubriken ”Sanningen om Maria Svelands pubkväll” 

”Det är bara det att Maria Sveland aldrig frågade mig varför jag hatar feminister (vilket jag alltså inte gör). Hon frågade vad som har fått mig att ge mig in i genusdebatten.”

Här ser vi åter ”Novel with a key”fenomenet där vad Sveland skriver inte är vad som inträffade utan mer hur hon helst hade önskat händelserna hade fortlöpt. Beträffande hennes överanvändning av ordet ”hatare” i olika former så tyder det mest på ett trendbrott i media, tidigare var näthatet ordet man använde.

Fortsättning följer


Ann Heberlein har drabbats av Maria Svelands politiska depression? Söker tröst hos alfahannen Steinar Bragi

mars 20, 2012
87 kommentarer

Så var det dags för ytterligare ett kapitel i sagan som Maria Svelands ”Breivikism” startade på DN-kultur.

Den här gången är det Ann Heberleins tur att kritisera ”antifeminismen” och liksom Sveland & Co före henne så har hon gjort det centrala argumentet en sammanblandning av begrepp har absolut ingenting med varandra att göra, alltså förutsatt att bevisning ens är en del av diskursen och här kan man undra…

Låt oss därför återvända till Svelands text och hennes hävdande av ett samband mellan främlingsfientlighet och antifeminism. Hennes främs­ta källor för detta, i sig intressanta, påstående är två: för det första Magnus Lintons bok ”De hatade” och för det andra hennes egna kroppsliga reaktioner.

Redan här blandar Heberlein ihop begreppen. Det var när Maria Sveland läste Lintons bok som den kroppslinga reaktionen kom. Sålunda lever hela resonemanget på Lintons tolkning av Breiviks manifest och här borde Heberlein alltså analysera den tolkningen – märkligt nog är det inte alls vad hon gör.

Istället hoppar Ann Heberlein vidare och betraktar tolkningen som ett ”fait accompli” – fullbordat faktum.

”Sveland läser alltså en bok vars resonemang hon sväljer med hull och hår, får ont i magen när hon tänker på Anders Behring Breivik och hans rasistiska och feministhatande manifest. Detta – magkänslan – blir bryggan till det jag tror att hon egentligen vill diskutera, nämligen hatet mot feminister och mot kvinnor i allmänhet.”

Här börjar Heberlein tappa fotfästet fullkomligt. Låt mig summera de olika begreppen. Först har vi Breivik som är en ensam psyksjuk galning som begått ett hemskt vansinnesdåd. Sedan har vi Breiviks manifest som till större delen består av en mängd inklippta citat helt utan koppling till Breivik.

Vidare har vi Magnus Lintons bok ”de hatade” som av allt att döma förväxlar Breiviks vansinnesdåd med de texter han klippte in till sitt Manifest. Detta är givetvis allvarligt då författarna som Breivik klipp-o-klistrade till skillnad från Breivik själv inte är ensamma galningar som mördar folk.

Det handlar alltså om en otäck variant av ”Guilt By Association” där man försöker klistra ett massmord på andra än förövaren.

Inte nog med det Heberlein går sedan vidare och pratar om rasism och kvinnohat. Till synes omedveten om att detta är allvarliga anklagelser man skall ha ordentliga bevis för. Men om det är något som idag utmärker personer i media  är det att de anser sig stå över bevisbörda.

”Pär Ström, Pelle Billing, Marcus Birro och Karl­ Ove Knausgård får i vanlig ordning företräda kvinnohatarna. Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård?”

Jaså? Och varför skulle Pär Ström och Pelle Billing företräda ”kvinnohat”? För att de skrivit kritiskt om vissa former av feminism? Det är ett obestridligt faktum att feminist och kvinna är två olika saker där det förstnämnda är en politisk åsikt och det andra ett biologiskt kön.

”Varje text som protesterar mot ett destruktivt samhällsklimat, som vill varna för att gränserna för vad som är tillåtet att hävda förflyttas är viktig.”

Vem skall bestämma vad som är ett ”destruktivt samhällsklimat” då, kan det möjligen vara dem själva?

Det är knappast konstigt att de medlemmar som förespråkar det viktiga i censur och offentlig åsiktskontroll ofta är just de personer som anser det är de själva som skall sitta på toppen och bestämma vilka åsikter som är viktiga och ok att yttra. Sedan klagar de över att känna sig ”hatade”

”Kvinnor vill också bli respekterade av män, beundrade och smickrade: inte för sin sex appeal utan för sin intellektuella förmåga. Det vet männen. Det är därför de hatmejl jag får från män alltid handlar om mitt utseende (”ditt blonda luder”, ”din spacklade hora”) och mitt kön (jävla fitta) och aldrig om mina argument.”

Här blandar Heberlein ihop begreppen igen. Plötsligt blir attackerna hon får ta emot pga sitt beteende i media attacker mot ”kvinnor”. Att kritisera en specifik kvinna blir i Heberleins värld ett tecken på ett kvinnohat. Vad vissa mediakvinnor som hon själv vill blir i hennes värld vad ”gruppen kvinnor” vill.

Har Heberlein missat hur mycket tid som många kvinnor lägger ner på att uppmärksammas pga sex appeal?

Den intellektuella invändningen mot hennes argument lyder så här: Om dessa kvinnor vill beundras för sin intellektuella förmåga varför lägger de så mycket tid på helt andra saker som hon hävdar de inte vill bli uppmärksammade för? Det är i grunden playerargumentet

- Om kvinnor inte gillade players så kunde inte players vara players heller.

Här finns nämligen den möjliga relationen mellan rasism och kvinnohat, maklösheten: ”För varje kvinna som tar plats i ett parlament, på en direktörsstol, eller ’hånar’ män på något annat sätt med sin makt, produceras det tusen porrfilmer där kvinnor ’sätts på plats’ igen, är maktlösa, underdåniga och för det mesta förnedrade”, säger den egocentriske konstnären Joseph Novak i Steinar Bragis hyllade ”Kvinnor”. 

Vilket är ungefär lika relevant som vad Sauron säger i Sagan om Ringen. Steinar Bragi skriver poesi och skönlitteratur, han är ingen forskare, Novaks åsikter på ämnen som porr och kvinnor är bara viktiga i medias egocentriska klubb för inbördes beundran där bevisbörda tycks vara ett fult ord.

Beträffande de åsikter om pornografi som Steinar Bragi sprider så är skönlitteratur inte facklitteratur.

Forskartrion Alan McKee, Kath Albury and Catharine Lumby däremot har fakta i mängder på ämnet.  I tre år arbetade de med projektet ”Understanding Pornography in Australia” Det är talande för tidens anda att wikipedia beskriver det kontroversiellt de baserade sina påståenden på bevisning. 

”This research proved controversial for taking an evidence-led approach to understanding sexually explicit media. For example, rather than beginning from the assumption that the primary effects of exposure to pornography must be negative, the project surveyed…”

Hur vet då journalister och författare som Bragi och Heberlein någonting alls om effekterna av pornografi? Enkelt, de går till feministorganisationer och låter dem agera ”experter” Feminister får fritt fram att göra argumentationsfel typ ”everyone knows” som ex. uttalandet från ”the Women’s Electoral Lobby”

”Everyone knows a lot of women participate in the production of porn through coercive means or to feed a drug habit, and to me that’s what makes pornography obscene,”

Medias inställning: Att basera sina påståenden på bevis är kontroversiellt, att låta feminister hitta på saker är det inte.

Sedan har vi det här hyckleriet där media först säger det är fel att bunta ihop alla invandrare. När mediafolk däremot pratar om det manliga könet är åsikten man inte skall bunta ihop människor puts väck och de släpper förbi i stort sett vad som helst: Ann Heberlein citerar glatt misandri från Bragi.

Alla män måste erkänna att de föraktar kvinnor”, sade den isländske författaren Steinar Bragi i ett samtal på Mariehamns litteraturdagar i våras och menade att detta, erkännandet, är den enda vägen mot förändring, ett jämställt och mindre misogynt samhälle.

Vad hade hänt om Steinar Bragi istället hade sagt alla invandrarmän måste erkänna de föraktar kvinnor? Vilken sida hade det uttalandet hamnat på i Heberleins värld? Att lyssna på mediafolk som först skall attackera rasism och sedan i nästa andetag attackera män är enbart löjligt.

Steinar Bragi beter sig som Kapten Klänning och mitt svar är: Föraktar han kvinnor är det hans sak, hans problem.

För övrigt är faktum att hade vi levt i ett misogynt samhälle så hade inte Bragi blivit hyllad för den sortens uttalanden och de hade inte spridits i media. Att dessa åsikter sprids i media visar att vi lever i ett fullkomligt gynocentriskt samhälle där kvinnan som ide har blivit en besatthet.

Observera att jag säger kvinnan som IDÉ. Jag pratar inte om riktiga kvinnor för faktum är att riktiga kvinnor klarar inte av att empiriskt motsvara varken Heberleins eller Bragis idéer. Därav anledningen det blir kontroversiellt att basera påståenden på vetenskaplig bevisning. Den stödjer inte fantasierna.

Ann Heberlein vill beundras för intellektuell förmåga säger hon,  jaså? Varför latar hon sig då med citat från Bragi?

Vilken intellektuell förmåga krävs för att lyssna på ett helt obevisat, ovetenskapligt påstående från en ickeforskare och sedan reproducera det i Sveriges största dagstidning? Tror Heberlein på allvar att hon förtjänar beundran för att hon behadlar Bragi som om hon vore en nyförälskad 13-åring?

”Det skulle vara en lättnad att någon gång bli kallad idiot i stället för fitta/hora/luder. Att slippa reduceras till en kropp, ett kön. Att faktiskt, någon gång, bli bemött som en tänkande varelse.”

Låt mig summera Heberleins logik. Först så ignorerar hon på alla sätt hur män vill bli behandlade. Sedan tycker hon att män skall ge respons på det sätt som hon vill de skall behandla ”kvinnor”. Alltså först är hon själv ett respektlöst svin, sedan har hon synpunkter på hur respektfullt hon bemöts.

Idioti är bara förnamnet!

Musik och Signaler: Om män är på detta vis Blir männen på något sätt bättre av att läsa Ann Heberleins och Maria Svelands texter?

Medborgarperspektiv skriver om Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

”Manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det destruktiva samhällsklimatet.”


Maria Sveland kallar mansfrågor högerextremism – Pelle Billing undrar vilken del av hans arbete hon menar

februari 15, 2012
119 kommentarer

Så är det dags för ytterligare diskussion om Maria Svelands politiska depression.

Här hittar ni först och främst de tidigare inläggen om Svelands DN-artikel från förra veckan. Höger-extremister bakom varje buske (Del 1, Sveland) och Sveland delar det politiska landskapet (Del 2, Pär Ström). Idag får vi Del 3 då Pelle Billings svar finns på DN-kultur.

”Exakt vad som stör henne med mina tankar om jämställdhet framkommer inte, så låt oss undersöka det närmare.”

Själv har jag en väldigt bra bild av vad som stör Maria Sveland och hennes PD-fanclub men det är ju inte alla som har det, dessutom är det nyttigt att kontrollera hur bra den bild jag har stämmer med verkligheten. Sålunda skriver jag detta inlägg även åt mig själv. Pelle Billing bloggar här om ämnet.

”En av grundbultarna i mitt jämställdhetsarbete är att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och skyldigheter i alla lägen. Vi ska vara lika inför lagen helt enkelt.”

Javisst! Och ifall det är en nyhet för någon så är detta något som Maria Sveland & Co (de politiskt deprimerade) inte vill. Det är inte en åsikt, det är fakta som jag kan redovisa om det behövs.

”En annan viktig princip är att diskriminering aldrig ska accepteras. Oberoende av kön, sexualitet, etnicitet, religion, etcetera så ska vi inte missgynnas på arbetsmarknaden eller i samhället som helhet.”

Om vi är lika inför lagen så kan givetvis diskriminering aldrig accepteras. Detta gäller alla individer.

Som jag dock påpekat vill Maria Sveland & Co inte alls att vi skall vara lika för lagen.

”Kan det vara någon av dessa principer som Sveland ogillar?Troligtvis inte, då de åtnjuter ett brett stöd i dagens Sverige.”

Här behagar Pelle Billing vara optimist. Det finns ett massivt motstånd mot principen likhet inför lagen hos stora delar av Sveriges s.k. talande eliter. Poängen är att det hos dessa elitmänniskor anses onödigt att informera övriga befolkningen om denna sak. De anses nämligen inte veta sitt eget bästa.

Lösningen eliterna ser är att lobba för en omskrivning av Sveriges grundlagar så att definitioner istället kan läggas utanför Sverige framför allt på FN som redan betraktar jämställdhet enligt den definition som bara eliterna kommit överrens om men som befolkningen hade noll talan över.

”Inte heller tror jag att Sveland störs av att jag låtit flera kloka feminister gästblogga hos mig, för att möjliggöra ett brett samtal om jämställdhet.”

Gissningsvis så anses inte heller gästbloggarna veta sitt eget bästa. Strukturer…

”Den första av mina idéer som kan vara kontroversiell i Svelands värld är att jag står upp för varje individs rätt att få leva som han eller hon vill, inom lagens råmärken.”

Som jag förklarade tidigare är PK-avsikten att skriva om grundlagarna så Pelle Billings ideer om att leva som han/hon vill inom lagens råmärken är knappast en av de för Sveland mer problematiska åsikterna. Det är snarare Pelle Billings ideer om hur lagen skall tolkas hon har problem med.

”I dagens politiska feminism är det däremot kontroversiellt att något annat än 50/50-fördelning av könen ska accepteras vare sig i hemmet eller på arbetsplatsen. Således skam- och skuldbeläggs vanliga människor för hur de väljer att inordna sin vardag.”

Faktum är att i dagens samhällsklimat är påståendet att vanliga människor väljer att inordna sin vardag, i sig ett kontroversiellt påstående. Att däremot helt utan bevis hävda saker väljs av samhället, av kulturen, av strukturer, av patriarkatet, av reklambranschen sådana påståenden är helt okontroversiella.

Hävda att det inte är folks eget fel och de står på kö för att hylla dig som progressiv tänkare. 

I tidigare inlägg om Jean Kilbournes föreläsning påpekade jag att dessa obevisade påståenden kommer från den så kallade ”Standardiserade Socialvetenskapen” (SSSM) och förklarade vilka grupper som har intresse i att folk fortsätter att upprepa dess obevisade bluffpåståenden samt varför.

”Den andra av mina idéer som möjligen kan störa Sveland är att jag vill se en breddning av svensk jämställdhetspolitik.”

Även detta är i förlängningen bara en effekt av att Sveland och hennes fanclub inte vill ha likhet inför lagen. Givetvis vill de inte bredda svensk jämställdhetspolitik att omfatta män då all deras makt i frågan bygger på att männen är fienden och jämställdhetspolitik är att skydda kvinnorna från männen.

Kort sagt så bygger hela deras ide om vad jämställdhet är för någonting på onda män och goda fina staten som stoppar dem.

I detta sammanhang är det högintressant med Trollans bägge inlägg: Vad är det för samhälle vi har? (om hur polisen dvs staten agerat i samband med Hockeymatcher) och Tankar kring polisens arbete som beskriver polisens sätt att bedöma om ett mål skall läggas ner eller inte.

”Jag funderar för mig själv vad som är bäst, att tro på patriarkiska strukturer i samhället – eller att tro att polisen är lata och inkompetenta?” Trollan svarar Ester Pharasyn

Åter till Pelle Billings DN-artikel.

”Jag stödjer till fullo att vi i dag arbetar med viktiga kvinnofrågor, vare sig det handlar om våld i nära relationer, snedvridna utseendeideal eller kvinnors hälsa.”

Frågan är inte om vi arbetar med kvinnofrågor, eller om vi arbetar med mansfrågor, eller om vi arbetar med våld i nära relationer, eller utseendeideal, eller kvinnors hälsa. Frågan är vilka resultat som sätts upp för arbetet och vilka metoder som används för att uppnå de resultaten.

Stora delar av vad som idag exempelvis används när man ”arbetar” med våld i nära relationer är ärligt rena tramset!

Det är samma gamla socialvetenskapliga standardmodell där man vill åka och informera och ändra folks attityder. Dvs man vill bara använda våldsdåd som ursäkt för att banna folks värdegrund. Någonting som aldrig bevisats ha ett enda dugg med saken att göra!

Sålunda när Pelle Billing vill lyfta på locket även för mansfrågor….

”Samtidigt ser jag att vi glömt bort mansfrågorna, och där kan behöva lyfta på locket och undersöka vad som finns.”

…så är problemet inte att det är män han vill hjälpa. Faktum är att många av de personer som idag arbetar feministiskt med kvinnofrågor inte gör ett dugg för kvinnor! Inte ett dugg! Deras jobb är snarare att utnyttja kvinnor som ursäkt för att sprida den socialvetenskapliga standardteorin.

Som jag påpekat i tidigare inlägg om Male Studies. Det finns ett fält för Gender studies.

Men det finns inga female studies! Detta mer än något annat ser jag som orsaken till motståndet mot skapandet av male studies. Det handlar inte om att man skall fokusera på män. Det handlar om att man inte kommer att vara bundna av de ideologiska (politiska) SSSM-tramsteorierna.

Om det skapas ett framgångsrikt ”Male Studies” och de sedan bygger en vetenskapligt studerar det manliga könet utifrån objektiva kriterier. Hur lång tid dröjer det innan även kvinnor vill ha ett fält som studerar kvinnors villkor vetenskapligt istället för att följa bluffteorier från SSSM?

”Själv känner jag mig trygg i att dessa idéer, som jag kallar Jämställdhet 2.0, är jämställdhetens framtid. Människor vill ha stöd från samhället, men inte dekret om hur de ska inordna sin vardag.”

Visst är det som Pelle Billing säger. Problemet är ju bristen på mångfald.

Människor som bara får ett och samma stöd från samtliga politiska partier, från nästan alla massmedier och från praktiskt taget alla akademiker hur skall de kunna välja vilket stöd som funkar bäst för dem när bara en sorts stöd erbjuds.

Vi är en mer och mer individualiserad kultur med en politikerklass som har lösningar anpassade för ett kollektivt landskap som helt enkelt inte existerar annat än i deras egna fantasier. Ljuset i tunneln är internet, ingen som besöker internet kan undgå att inse hur individuella vi skulle vara om vi fick vara det!

Detta är inte slutet på serien, vi har inte kommenterat Svelands ideologiska guru Magnus Linton ännu.

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker att skriva om.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum-artiklar.


Maria Svelands anklagelser om högerextremism delar Sveriges politiska landskap – PK har tydligen en gräns

februari 10, 2012
14 kommentarer

Oj vilken febril aktivitet Maria Svelands artikel om högerextremismen skapade.

Somliga dagar verkar det som om hela Sverige läser och diskuterar samma sak. Igår var en sådan dag. Inlägget om hur Sveland hittar högerextremism bakom varje buske skapade över 100% ökning av besökarantalet.

Svelands DN-artikel om politisk depression har länkats av 78 bloggar varav de flesta varit kritiska till hennes reductio ad breivikum argumentation, vilken hävdade kopplingar mellan väldigt olika parter.

En av de parter som kritiserades var Pär Ström, hans replik  publicerades idag.

Han har dock inte lyxen att sitta och fantisera ihop strukturer som sammanbinder allt från Arbetarrörelsen till AFA-stenkastare. Istället handlar hans replik på DN-kultur om Sveland som representant för feminismen.

”De är rädda nu – feministerna har inte kunnat hantera sin egen framgång”

Fast ärligt talat så är det många, även bland de som kallar sig feminister, som tagit avstånd från Maria Svelands metod att ta alla som inte tycker lika, bunta ihop dem och koppla dem än till Breivik och än till nazismen.

Igår gick författaren Maria Sveland till angrepp mot mig i en helsidesartikel här i DN:s kulturbilaga. Hon kallar mig och bloggaren Pelle Billing för ”extremister”.

Det är diskutabelt om ”hatare” (termen Magnus Lintons bok använder) hade varit bättre.

Pär Ström bemöter sedan Svelands raljerande kring teorin att vi har en statsfeminism. Här gör han inga som helst ursäkter utan verifierar påståendet och svarar med en faktagrundad motfråga som debatteras på Genusnytt.

Maria Sveland gör sig också rolig över att jag konstaterar att vi har en statsfeminism i Sverige. Det har vi ju. Hur kommer det sig annars att lagstiftningen på ett tiotal punkter diskriminerar män? 

Här kommer vi till den paradox som påpekats av både Warren Farrell och Katherine Young. Det gör ingen skillnad i praktiken om man skyller det på gamla tiders könsroll (chivalry) eller modern feminism. Bägge har samma ändhållplats – Misandry

Man skall dock inte glömma att den okritiska hyllningskören av allt PK denna gång uteblivit.

Det finns fortfarande många tokiga personer som tror vartenda ord Sveland säger men rent allmänt så är det denna gång som om vi äntligen fick svaret på om det finns en gräns för när den politiska korrektheten går för långt.

Den visade sig visserligen vara vid sammankoppling av nazister, liberaler OCH Breivik i en och samma stolliga konspirationsteori signerad Magnus Linton, men låt oss ändå glädjas över att det överhuvudtaget fanns en gräns.

En av de mest positiva sakerna med Svelands artikel är att den slog sönder tillhörighetskortet.

Den var helt enkelt så extrem att det blev omöjligt för delar av medievänstern att okritiskt hålla med om den bara för att den var skriven av ett husnamn. Sålunda blev Bengt Olssons DN-artikel om kulturvänstern högaktuell.

”Jag såg den kreddiga listan på namn som stod bakom Kultur-slussen, och jag kände suget från namnen, det var som att doppa benet i en stor och strid flod, det var en snudd på oemotståndlig frestelse att bara kliva ner och flyta med”

När det dock gäller Maria Svelands ihopbuntning av precis alla hon inte gillar som ”högerextremister” har det visat sig vara färre som bara flyter med. Även flera som ville hålla med hittade i regel ett namn för mycket på Svelands lista.

Jag menar ett inlägg som kombinerar Pär Ström, Breivik, Timbro, Pelle Billing och Birro? Nu får det väl ändå vara nog med galenskaperna? Sveland får ju till och med kartläggningen i Feministiskt Perspektiv att verka välgjord.

Kritik av politisk korrekthet

Pinglan kommenterar bitterheten och svaret. Här ställs viktiga frågor om vem som egentligen är mest sannolik att vara antisemit eller emot kvinnor.

Musiksignaler konstaterar ”Nyss vart jag visst fascist” och spekulerar över Maria Svelands könskrig som evolutionär konsekvens högst upp på Maslows trappa när allt annat redan är kirrat.

Försvar av politisk korrekthet

Maria Sveland bloggar om boten mot PD: Enligt henne att prenumerera på Feministiskt Perspektiv och köpa Magnus Lintons bok. Linton är som sagt rena gurun för Sveland på området.

Hit och tillbaka igen tycker Svelands skriver fantastiskt intressant om hur gränserna för vad man får göra i samhället förskjuts och ”hat” plötsligt börjar tillåtas. Sedvanligt babbel om att ifrågsätta strukturer och krav på hårdare moderering utlovas.

Personer som inte väljer någon av sidorna

One-way communication tycker bättre om vissa personer Sveland kritiserar än om andra men anser det framför allt odemokratiskt att idiotförklara väljarna.

Radhusrationalist betackar sig för både Pär Ströms och Maria Svelands sidor.

Uppdatering följer (planerar att länka till och citera fler bloggar under dagen)

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker att skriva om.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum-artiklar.


Maria Sveland ser högerextremister bakom varje buske – En man krävdes för att visa henne hur allt hänger ihop

februari 9, 2012
26 kommentarer

Dagens inlägg handlar om den ofrivilligt komiska historia som Maria Svelands senaste alster blivit.

Maria Sveland skriver på DN-kultur den mest förvirrade samling nonsens vi sett sedan Breiviks stolliga manifest. Maria Sveland är det ultimata exemplet på att strukturella resonemang bör bannlysas från intellektuella diskussioner eftersom människor med den retoriken verkar förr eller senare tro allting hänger ihop.

”Hur märker man att kartan håller på att ritas om? Man läser något här, ser något där, små tecken som vart och ett för sig inte behöver betyda något väsentligt men som tillsammans bildar ett större sammanhang.”

Men om man är en vänsterradikal feministisk kvinna letar man uppenbarligen en ännu mer vänsterradikal feministisk man att underställa sig. Maria Sveland hittar sin läromästare och köper därefter glatt och okritiskt den sistnämnda teorier -inte det minsta konservativa könsroller där inte.

”Min punkt, där den där skavande magkänslan plötsligt blir formulerad, är när jag läser Lintons bok. Där och då om kvällarna faller bitarna på plats och helheten gör mig sömnlös och sömnlös och sömnlös.”

Feminister brukar klaga på andra kvinnor som har denna sorts relationer men själv letar hon alltså en man att se upp till.

Denne man visar sig vara Magnus Linton med tillhörande stollig Utoyateori. Maria Sveland bygger vidare på Lintons trams och lyckas inbilla sig Breivik skulle döda Gro Harlem Brundtland – inte för hennes höga politiska position – utan pga hans åsikter om kvinnor. Det är bara början på vansinnigheterna..

”Det är först när jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på UtØya som jag förstår hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Axess, bloggar och nätdebattörer.”

Axessbloggen kommenterar hur liberaler blev högerextremister. Ett epitet som för övrigt – på Svelands politiska karta – verkar gälla alla som står till höger om Lenin. Och om inte det vore roligt nog så försöker hon även  koppla ihop Breivik med jämställdistiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing.

Det finns ingen hejd på Sveland när hon går igång. Det enda konsekventa är hennes beundran av Magnus Linton.

”Linton skriver om faran med att betrakta Breiviks tankar om förrädarna som en enslings verk. Många delar Breiviks föreställning om att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten.”

Och om Linton skriver det måste det ju vara sant? Nevermind norska polisen inte funnits minsta spår av organisation bakom Breivik. Hennes påpekan är dessutom urdum! Att många delar bilden i Breiviks texter är en självklarhet då han kopierade texterna från just väldigt många författtare. Bland annat Mark Steyn:

”It quotes me, as well as several friends of NR — Theodore Dalrymple, Daniel Pipes, Roger Scruton, Melanie Phillips, Daniel Hannan (plus various pieces from NR by Rod Dreher and others) — and many other people, including Churchill, Gandhi, Orwell, Jefferson, John Locke, Edmund Burke, Bernard Shaw, Mark Twain, not to mention the U.S. Declaration of Independence.*”

Breivik var knäpp nog att tro han blev auktoritet på området PK genom att först kopiera många andras texter och sedan begå massmord. Är Sveland så vrickad hon tror Breivik hade rätt? Beträffande mängden författare och tänkare som Breivik snodde texter från så avslutar Mark Steyn sin argumentation så här:

”Those new “hate speech” codes the Left is already clamoring for might find it easier just to list the authors Europeans will still be allowed to read.”

Det är dock inte bara texterna Breivik snodde som är högerextremism i Svelands värld, alla som skrivit om PK går samma väg.

Breivik var dock galen nog att tro han styrde en stor högerkonspiration. Det är den galna iden som Magnus Linton och Maria Sveland sprider vidare.

”Det Breivik kallar ’kulturmarxism’ heter i den mer etablerade världen ’politisk korrekthet’, men grundtanken är densamma; vissa sanningar får inte sägas och det sprängstoff som aldrig kommer till ytan handlar alltid – för både extremister och högeretablissemang – om feminism och mångfald, den politiska korrekthetens två kärnor.”

Det är dock inte Breivik som kallar det kulturmarxism. Han är ingen auktoritet på politisk korrekthet utan kopierade bara texter från andra personer som är det.  Det är nog också orsaken Maria Sveland tror den politiska korrektheten handlar om två kärnor.

Som beskrivs i inlägget om 60 tals-mytologin består den politiska korrektheten snarare av sju kärnor som alla bygger på teorin att centrismen är en folksjukdom som politikerklassen skall bota med kollektiv psykoterapi.

”1.) Eurocentrism (race)

2.) Judeo-Christian centrism (religion)

3.) Phallocentrism (gender)

4.) Heterosexual-centrism (sexual orientation)

5.) High class centrism (class)

6.) High culture centrism (civilization)

7.) Anthropocentrism (environmentalism)

Det här är vad Maria Sveland menar när hon säger gränserna förskjutits. De har flyttats bort från vänster och närmare mitten.

Enligt 60-talets vänsterradikala världsbild är alla som inte bygger livet kring kampen mot ”centristiskt förtryck” att betrakta som extremister och på gränsen till nazister.

”eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är”

Alla ”goda” skall tycka lika punkt! Att kalla denna totalitära konsenskultur (Del 1) verklighetsfrämmande vore en  grov underdrift. Det är inte det minsta förvånande Maria Sveland attackerar Bengt Olssons kritik av konsensustänket inom kulturvänstern.

Den röda tråden med hela Maria Svelands text är att det fanns en tid då alla tyckte precis likadant eller iaf hade vett att hålla tyst om de hade (enligt kultureliten i media) impopulära åsikter.

”Det fanns en tid när de flesta var överens om att det inte var okej att använda ordet ”neger” eftersom det är ett ord som både har en rutten historisk kontext och är ett ord som många känner sig kränkta av. ”

Correns Chefsredaktör Marika Formgren konstaterar samma sak, åsiktspluralism är Svelands riktiga problem.

Marika Formgren räknar upp alla de saker som utgör kärnan av Maria Svelands politiska depression och kommenterar:

”Kort sagt är Maria Sveland upprörd över att människor med andra åsikter än hennes, får möjlighet att framföra dessa åsikter i offentligheten.”

Här vill jag påpeka att det lite är missvisande att säga Sveland är upprörd över att människor med andra åsikter än hennes får framföra sina tankar. Sveland får ofta själv sina åsikter från andra personer.

Maria Sveland är inte en människa med egna tankar. Hon är mer den sorts vänstermänniska som Bengt Olssons DN-artikel kommenterade.

”Jag vet ingenting om de olika Slussenförslagen, men jag litar mer på Lars Norén än på någon fet moderat.”

Det här är något jag på senare tid börjat se allt mer av från radikala vänstern – kanske särskilt hos dess kvinnor. På toppen är det väldigt ofta karismatiska personligheter. Vad än dessa tycker kommer man okritiskt att hålla med om. Det handlar inte om att använda sin egen hjärna, det handlar om att känna ”fint folk”.

Vi ser allt tydligare en återgång till gamla tiders uppdelning där fina familjer inte umgås med och helst inte ens pratar med pöbeln.

När SCUM skulle debatteras kunde man se Twittertexter där feminister uppmanade varandra att inte se på TV eftersom Pär Ström skulle debattera.  Vi känner igen det beteendet också. Från tiden när rasister hade svårt att ta svarta i hand av rädsla för att det skulle ”smitta”

Sveland går dock snäppet längre. För henne är problemet inte risken att stöta ihop med pöbeln och smittas av högersjuka. För henne är problemet att de överhuvudtaget tillåts yttra sig. Sålunda är det bara en tidsfråga innan hon följer sina nu fyra ”medsystrar” och ger internet skulden för sina problem.

Svelands inlägg har kommenterats föredömligt (och kritiserats) såväl av Certatio som av Hannah Lemoine.

”Givetvis ser jag ett problem i det faktum att främlingsfientliga partier får folkets stöd i våra grannländer och i våra egna. Men jag vägrar tro att det är för att folk generellt är dumma i huvudet.”

Detta är inte första gången Aktivarum har texter om Maria Sveland. Ett tidigare inlägg Hanne Kjöller vs Maria Sveland handlade om den sistnämndas dubbelmoral. Sveland försvarades då av Katarina Wennstam 

Newsmill Statsvetaren Ivar Arpi kritiserar Maria Sveland och försvarar åsiktspluralismen

Pater Semper Est om Maria Svelands manshat och ogenerade angrepp på yttrandefriheten.

Vinden viskar mitt namn näthat är allt som inte är radikalfeminism´

Medborgarperspektiv anser det är feministiskt hat som gör män politiskt deprimerade. fortsättning följer

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum.


Hanne Kjöller vs Katarina Wennstam – Offerfeministers personangrepp

januari 19, 2011
8 kommentarer

När Hanne Kjöller kritiserade Maria Sveland i DN så var det från Katarina Wennstam repliken kom.

I den första delen kommenterade jag Hanne Kjöllers kritik av Maria Svelands dubbelmoral. Här skall jag diskutera responsen som Kjöller fick av Katarina Wennstam som (more…)


Hanne Kjöller vs Maria Sveland – Om feministers rätt till dubbelmoral

januari 18, 2011
20 kommentarer

För dem som följt denna blogg är det ingen nyhet att feminismen i Sverige ofta står för att äta kakan och ha den kvar.

Däremot är det en nyhet för oss att mediefeministiska kvinnor själva är oense om det riktiga i detta hycklarbeteende. Maria Sveland är ett typiskt exempel på feminister som (more…)


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 426 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 426 andra följare

%d bloggers like this: