Aktivarum

Aktivarum och andra jämställdister kartläggs av ”Feministiskt Perspektiv feat Researchgruppen” – De nämner dock inga kvinnor!

januari 20, 2012
22 kommentarer

Detta är min respons på presstödsuppbärande tidningen Feministiskt Perspektivs ”kartläggning”

Genusnytt rapporterar idag Tidningen Feministiskt Perspektiv och Researchgruppen kartlagt vad de kallar  de ”antifeministiska dreven”Som ni ser på bilden ger de Aktivarum en ganska central plats.

Det finns dock två mycket märkliga saker i denna kartläggning. Först och främst så kallar man Dr Kejs, Aktivarum, Matte Matik, Daddyoch Medborgare X för ”Kommentarfältherrar”? Annars brukar man kalla det”Bloggare”

Vidare så inkluderas inte en enda av de jämställdistiska kvinnorna i kartläggningen.

De nämner inte genuskritiska Tanja Bergkvist. Heller inte Ingrid Carlqvist, inte ett ord om Ninni (Trots att hennes blogg heter Kvinna och Antifeminist) och de har helt missat Trollan – bara för att nämna några bloggande tjejer.

Av allt att döma begriper inte personerna i ”Feministiskt Perspektiv feat Researchgruppen” skillnaden mellan att kartlägga män och att kartlägga personer av bägge kön som talar för män och kvinnor (dvs jämställdister)

Antingen det eller så ger de en förljugen bild för feministerna skall bara nämna ”rätt sorts” kvinnor.

Då passar ju inte kvinnor som girlwriteswhat (ovan vide0 171.674 visningar) in i bilden de vill ge av oss. Däremot nämner de Warren Farrell som enligt Feministiskt Perspektiv är ”amerikanska antifeminismens största ideolog”

Här kan det vara värt att nämna den Internationella Akademiska Tidskriften New Male Studies då Warren Farrell sitter på dess editorial board som även inkluderar Pelle Billing. Publikationen utges av Australian Institute of Male Health & Studies.

Sålunda är deras bild av jämställdister som en liten krets som bara är mer välkoordinerade helt felaktig. 

Det är visserligen trevligare än förra gången då Paula Melkersson kallade oss för galningar och stollejockar. De har lärt sig att iaf låtsas vara en seriös tidning och inte basera hela artiklar på illvilja och personangrepp.

Istället är det nu nonsensbegrepp som gäller på redaktionen. Ord som ”kommentarfältherre”, ”ideolog” ”demagog och ”mansbloggare” avlöser varandra. Och så givetvis mera av tjatet om ”näthatet”.

Kartläggningen visar även klara tecken på att de missat skillnaden mellan att vara man och tala för män.

Det är knappast förvånande. Feministiskt Perspektiv har mycket gemensamt med Feministiskt Initiativ. Nämda Fi förespråkar ofta vänsterextrema åsikter där allt betraktas som ett nollsummespel.

Vidare domineras Fi av Radikalfeminismen. Där brukar man knappast ha en positiv syn på relationerna mellan könen. Hur nära tidningen Feministiskt Perspektiv står partiet Feministiskt Initiativ är en annan femma.

Det är dock helt irrelevant då tidningens egna texter visar vilken sorts feminism de förespråkar.

Beträffande deras tjat om antifeminism så har jag här gett feministen och serietecknaren Hannah Lemoine svar om skillnaden mellan Antifeminism och Jämställdism. Sålunda finns ingen orsak för okunskap i den frågan.

Sedan verkar de ha riktigt svårt att hålla isär begreppen. De blandar glatt ihop papparörelsen med mansjourer och kallar alltihop antifeminism. Hur kan en mansjour vara antifeministisk? Är att inte hjälpa män feminism?

De verkar även inbillat sig alla dessa är någon sorts höger-organisationer som har en agenda.

Kartläggningen är mest att betrakta som ett stort skämt. Då skall man komma ihåg att Feministiskt Perspektiv fick 1 679 250 kronor i presstöd för 2011. Inte nog med att skattepengar går till en kartläggning av mig – den är dessutom usel.

Avslutningvis passar jag på att tipsa om två artiklar i Norrländska Socialdemokraten: Johan Håkanssons krönika om Manlig vanmakt i vårdnadstvister och Anders Ingvarssons Journalistik som gör skillnad. 

Mvh Erik, Aktivarum – The Culture Commentary.


Göran Lindberg tillhörde kvinnorörelsen, inte mansrörelsen!

augusti 16, 2010
12 kommentarer

I sina försök att sprida allting som går att missförstå har en feministbloggare länkat till Lars Lindströms dummaste text.

Det var i november 2005 som Expressens krönikör Lars Lindström slängde ur sig den felaktiga artikel som Noboytoy nu refererat till.  Noboytoy försöker inbilla oss att detta är en man som uttalar sig om mansrörelsen och dess ”frenetiska försök att strypa kvinnorörelsen”. Som vi påpekat så är kvinnorörelsen politisk. Detta innebär att opposition är demokratiskt hälsosamt.

Men demokrati verkar vissa i kvinnorörelsen, inte minst noboytoy ha problem med. Att döma av vad som skrivs så betraktas en annan åsikt än deras i något ämne som någonting hotfullt. Det som hotas är dock inte ”kvinnor” utan feministers egen maktposition. Paradoxen är nämligen att ju mer som offer de beskriver sig som maktlösa ju mer statlig makt får de.

Att statlig makt faktiskt också är makt i lika hög grad som annan makt är en tanke som inte verkar ha fallit dem in någonsin.

Nåväl Lars Lindström skrev alltså en kritisk artikel om vad han kallade mansrörelsen för fem år sedan som noboytoy nu länkat till. Då vi har skrivit om den aktuella mansrörelsen ser vi oss nödgade att kommentera dessa dumheter. Bland annat hävdade Lindström:

”Jag har svårt att begripa varför så många till synes intelligenta kvinnor och män lägger ned så mycket kraft på att misshandla genusforskningen och strypa kvinnorörelsen. Mansrörelsen är miljoner gånger farligare. Den som begår grova sexövergrepp på sovande treåringar, säljer och köper tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.”

Det där låter ju hemskt, men hur får han det att gå ihop med att genusvetarnas och kvinnorörelsens eget toppnamn Göran Lindberg begått just sådana handlingar?

Den där genusforskningen som han tyckte det var så fel att kritisera. Det är alltså en av dess stora stjärnor Kapten Klänning som till och med betalat sexövergrepp med genusföreläsningar. ”Alla dessa föreläsningsarvoden såg till att han kunde fortsätta förnedra redan nedkörda unga kvinnor. Ironin är total.”

Snarare är begreppsförvirringen total. Hur får Lindström ihop påståendena att mansrörelsen som begår våldtäkter när bevisligen personer som Göran Lindberg (som tillhör kvinnorörelsen) lika gärna kan begå sådana handlingar? Uppenbarligen fattade inte Lindström när han skrev artikeln för fem år sedan att dessa saker inte har ett dugg med mansrörelsen att göra.

Det som skiljer mansrörelsen och kvinnorörelsen åt är inte om de tycker våldsbrott är ett stort problem. Det som skiljer dem åt är hur de anser man bäst minskar dem.

Kvinnorörelsen tror nämligen man minskar våldsbrott och liknande genom att träna folk, lära ut det rätta sättet att prata kommunicera genusmedvetet. De är mycket måna om att skapa medvetenhet. Men för att citera Andrew Anthonys artikel i The Guardian på detta ämne.

”Whatever the reason Chief Lindberg may have been driving along with whips and handcuffs on his way to meet a teenage girl, the one certainty is that it was not because he lacked the appropriate training.”

Om träningen inte ens gav önskat resultat på gubben som utförde den -detta  trots att han fått mer träning än de flesta – hur kan man inbilla sig den funkar?

Och om den inte funkar. Varför motarbetar man mansrörelsen som försöker skapa mer effektiva alternativ där kvinnorörelsen misslyckats pga ideologisk tro? Lars Lindströms avslutande kommentar tar priset i idioti. Föga förvånande är det den som noboytoy länkar till.

”Män är inte djur, men hade vargar orsakat så här mycket skada och död skulle en viss avskjutning utan tvekan bli aktuell.”

Om bara ca 5% av alla vargar orsakade någon skada hur tusan skulle generell avskjutning av vargar avhjälpa problemet?

Man skulle skjuta väldigt många vargar som aldrig orsakar skada och sannolikt skulle man inte lyckas skjuta många av de vargar som faktiskt orsakar skador (som göms i mängden). Kort sagt man skulle hamna i samma problem som diskussionen om invandrares brottslighet.

Vidare om vi skall citera krönikören Lars Lindström så säger denna text lika mycket om kvinnorörelsen som skräpet noboytoy citerade säger om mansrörelsen.

”Om den 17-åriga flickanhade läst Dagens Industri kunde hon en vecka efter den polisanmälda våldtäkten ha hittat en annons med den misstänkta gärningsmannen i en ”kompetensbilaga”. En leende Göran Lindberg på bild och rubriken ”Välkommen till Helmjukt”, ett föredrag om de mjuka frågorna och om kampen för jämställdhet mellan kvinna och man.”

”I dag vet alla att han borde ha talat under rubriken ”Helsjukt”, att han drev med oss hela tiden, att han lurade polisen, myndigheter, företag, regeringen och Förenta Nationerna.”

Ja han lurade dem allihop. Vilket säger en hel del om kvalitetskontrollen hos kvinnorörelsen.

Hur konstigt är det egentligen att kvaliteten är bristfällig när ingen får säga emot utan alla blint måste tro på samma sak? Som mansrörelsens Warren Farrell sagt: ”Strict ideology is for women what macho is for men”


Mansfrågerörelsens personligheter: Warren Farrell

augusti 14, 2010
9 kommentarer

Som vi förklarat tidigare så är mansfrågor inte något någon håller på att starta, utan något som funnits länge. En av de första att inse detta var Warren Farrell.

Phd Political Science Warren Farrell är mest känd för sin bok The Myth of Male Power (1994). I denna så kritiserar han påståendet att män har makt. Han påtalar att det bara är några individer som har makt medan de flesta inte har det.

Han påpekar även att riktig makt handlar om möjlighet att kunna göra det man vill göra medan många som beskrivs som mäktiga bara är fast i ekorrhjulet på en högre nivå och är allt annat än fria att göra vad de vill.

The Myth of Male Power är dock långtifrån hans första bok. Warren Farrell började sin bana i den feministiska kvinnorörelsen. Han är mycket stolt över sin bakgrund där och betraktar sitt engagemang i mansfrågor som en logisk fortsättning av det jämställdhetsarbete han gjorde i kvinnorörelsen. Som feminist skrev han boken The Liberated Man (1974) och satt i styrelsen för New York avdelningen av N.O.W.

Från feminist i kvinnorörelsen till den första riktiga förespråkaren av en mansfrågerörelse.

Mellan 70-talet och 80-talet skedde en mängd negativa saker inom den feministiska rörelsen vilket ledde till att Warren Farrell lämnade kvinnorörelsen och skrev boken Why Men Are the Way they Are (1988) där han lade fram teorin män blir som de blir till stor del för att det är sådana män som kvinnors handlingar och levnadsval favoriserar. Han berättade att feminister skuldbelägger män till stor del för att de är duktiga på exakt vad kvinnor attraheras till.

Att säga denna bok gjorde honom impopulär inom kvinnorörelsen vore en grov underdrift. Samma sekund som Warren Farrell började förespråka att man lyssnade på kvinnor och män, inte bara på kvinnor så slutade erbjudanden att komma in. Därmed blev sanningen i teorin helt uppenbar. Så fort mannen utövar riktig makt (följer sin vilja) så straffas han ekonomiskt. Att hans nästa bok hette The Myth of Male Power är nog ingen tillfällighet för han hade själv tappat avsevärd mängd makt vid det laget.

Men han hade samtidigt gjort vad vi som samhälle brukar beskriva som det allra viktigaste. Han hade som feminist lärt kvinnor följa sitt hjärta. Nu hade han som man levt som han lärde.

Skillnaden är att när kvinnor gör karriär inom feminismen och följer sitt hjärta så belönas de. De får pengar, de får TV-erbjudande och blir kändisar. Farrell däremot var som feminist belönad. Han fick TV-erbjudanden och pengar. När han dock följde sitt hjärta och förespråkade man inte bara lyssnade på kvinnor utan även på män så blev han bestraffad, mindre pengar, mindre TV-erbjudanden och tappade stjärnstatus.

En svagare man hade i den situationen gjort en pudel, avbön, slutat skriva om män och återvänt till det som funkade karriärsmässigt. Enbart det faktum att Warren Farrell inte gjorde detta säger någonting om hans enorma integritet och karaktär. På sitt sätt är Farrells ideologiska vändning en triumf för den vetenskapliga metodens och ett gigantiskt argument mot paradigmtänkandet inom akademin.

Att göra Warren Farrell rättvisa i ett enda blogginlägg är en omöjlighet. Syftet med detta inlägg är att göra personer som inte är insatta nyfikna på vem han är.

Ett annat syfte är att ge bakgrunden till skapandet av Mansfrågerörelsen i Sverige som vi berättat om i tidigare inlägg här på Aktivarum. Denna form av kunskap valde jag att kalla manlighetslära numera ändrat till Mansfrågor (fritt översatt från male studies). Intressant och aktuellt i sammanhanget är att Pelle Billing nyligen träffade Warren Farrell i USA. Om detta berättar Billing:

”Jag fick flera bra tips hur jag kan utveckla mitt eget arbete och även lite förhandsinfo om vad han jobbar på för olika projekt i nuläget. Vi kom överens om att målsättningen är att Warren och jag en dag ska kunna göra en gemensam turné runt Sverige och föreläsa”

Här är ett filmklipp där Warren Farrell intervjuas angående skapandet av en mansförening på ett College-campus.

Observera att den manliga ABCNews journalisten anmärker på sin egen dubbelmoral. Lägg även märke till hur de tillfrågade kvinnornas reaktioner är rent ideologiska. Warren Farrell har sagt att (feministisk) ideologi är för kvinnor var macho är för män. Warren Farrell påpekar att män aldrig fått fråga sig själva vad de vill bli.

Som svar på kritiken att män har makten och pengarna har Warren Farrell sagt att det finns mer resurser till ”save the whales” än det finns till ”save the males”. Vilket man kan ha åtanke när man läser inlägg som den hotade mannen. Ett jätteproblem, men var är massmedias stora rubriker? Svaret är enkelt, massmedia är där pengarna finns. Män berövas sina barn och massmedia bryr sig inte. Att resurser läggs på män är en fantasi.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 622 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 622 andra följare

%d bloggare gillar detta: