Aktivarum

Yttrandefrihetshumor – Ned vs FCC

juni 18, 2010
3 kommentarer

Igår såg jag konstnärer diskutera effekten händelserna med Lars Vilks haft på yttrandefriheten i Sverige.

Det var två grupper av konstnärer som uttalade sig. Den ena gruppen ansåg att de hade tonat ner sin konst pga attackerna mot Lars Vilks. Att de blivit oroade och att yttrandefriheten alltså redan tagit skada. Den andra gruppen ansåg att yttrandefriheten inte får går före respekt för andra grupper. Vi hade alltså en grupp som förespråkade censur pga rädsla och en grupp som förespråkade censur pga hänsyn och tolerans. Var någonstans fanns konstnärerna som var emot censur helt och hållet? Hittade Tv-folket inga som vågade ha den åsikten?

Svaret på den frågan har jag inte men jag vet att när det gäller yttrandefriheten är det främst två grupper i samhället som har försvarat den tidigare. Den ena av dem är konstnärer, men på sistone har dessa alltså många komiker självcensurerat pga en av ovanstående två orskaker. Då återstår hoppet till den andra gruppen nämligen komiker. Som bland annat Magnus Betner har påpekat så är han ständigt under angrepp från olika personer som tycker han i synnerhet och komiker i allmänhet skall ta hänsyn till just deras specialintressen. Av den anledningen så kör vi här på Aktivarum lite yttrandefrihetshumor.

Jag kallar det yttrandefrihetshumor eftersom det är avsiktliga överdrifter av yttrandefriheten.

Sålunda innehåller busringningarna i dessa videor allting som censurförespråkare är rädda för. Rasism, fördomar, sexism, fula ord, trakasserier, intolerans och givetvis massor av oartighet. Att jag postar dessa videor betyder inte jag förespråkar detta beteende till vardags. Däremot så vill jag visa att världen inte går under av det. Faktum är att även på statliga myndigheter (de som har i uppgift att reglera dessa saker) drar man ibland själv på smilbanden för absurditeten i uppgiften att censurera det offentliga samtalet. Särskilt om kritikerna av sådan censur som Ned vägrar att ge upp utan likt Rocky återkommer gång på gång.

Efter att ha följt den offentliga debatten ett tag så kan jag konstatera att fakta och vetenskap har i detta fall tyvärr inte funkat. Vi får hoppas att humor och uthållighet funkar bättre. I alla fall är det uppenbart att anställda på myndigheter har mycket svårare att låta arga och allvarliga när de samtidigt fnissar i luren åt ett resonemang som är snarlikt deras egen uppgift, fast drivet till sin yttersta konsekvens. Det måste vara bra skumt att arbeta på en myndighet med att bestämma vad som är tillåtet att säga, inte minst med tanke på framgångarna South Park hade.

Mer yttrandefrihetshumor. Ned ringer ”American Fisherie Society” och kritiserar beslutet att byta namn på fiskarten jewfish.

När de inte låter sig övertygas av hans argument så ändrar han taktik. Han säger sig nu förstå deras synsätt och tipsar dem om flera kränkande fisknamn som enligt samma synsätt kan uppröra minoriteter. Det är en intressant retorisk stategi vi kan se när Ned låtsas göra en 180 graders vändning i frågan och börja förespråka deras syn på saken vilket dock bara förstärker han inledande åsikt. Ju hårdare han förespråkar avskaffande av allt som kan vara kränkande. Ju dummare blir det. Blowfish – vilken minoritet kan det namnet vara kränkande för och vad skall de heta istället? Så många frågor.

Ned på nya busringaräventyr. Denna gång är det polisen som får en omgång inkorrekta kommentarer.

Efter att ha fått höra polisens skjutövningar bytt färg på silhuetterna från svarta tavlor till blå eftersom flera afroamerikanska samhällen kände sig utpekade så ringer Ned polisen för att fråga varför de slösar hans skattenbetalarpengar på sådana dumheter. Neds argumention börjar denna gång med att fråga vad de anser om drinken ”white russian” för att sedan gå vidare till slutsatsen att om svarta tavlor är tecken på omedveten rasism så finns det redskap i flera andra sporter som också måste byta färg omgående. Han frågar även om de svarta tavlorna var bara svarta eller hade drag som utmärkte afroamerikaner specifikt.



Lars Vilks och våldets makt

maj 13, 2010
2 kommentarer

I frånvaro av fakta och upplysningstidens ideal så blir det våld som bestämmer vad som är sant. Alla försök att ”relativisera” vetenskapen ökar sannolikheten debatter enbart handlar om våldets makt.

Det finns två debatter i dagens Sverige som i stort sett enbart handlar om vem som har våldets makt. Den ena är debatten om modern feminism (sorterar under genusteori) och den andra är debatten om politisk islam (sorterar under mångkulturalism). Det här är alltså en logisk och högst väntad form av relationssamhället som vi skrev om tidigare.

Det är alltså konstnären Lars Vilks som blivit överfallen under en föreläsning på Uppsala Universitet. Det räcker nämligen inte med hot om våld. För att hot om våld skall vara effektiva måste det finns faktiskt våld också. Annars vet ju folk inte vad de skall vara rädda för. Nu vet däremot alla som håller tyst precis varför de håller tyst. De vet vad de skall vara rädda för.

De skall vara rädda för fysiskt våld samt såklart för aggressiva skrikande människor som trakasserar dem.

Det är nämligen de som bestämmer om de själva får välja. Oh The Irony har på ett utmärkt sätt summerat de tre huvudargumenten mot våldsverkarna i inlägget med titeln ”med vilken rätt yttrar sig lars vilks?”.

1) Även om Vilks gör fel är det i domstol det skall avgöras. Yttrandefriheten begränsas alltså inte av kränkningar

2) Även om Vilks syfte är att provocera så är han i sin fulla rätt enligt svensk lag att göra det

3) Religionsfrihet är frihet att utöva religion, inte ett skydd mot hädelse. Vi har ingen hädelselag.

Så det enda debatten egentligen handlar om är om Sverige skall styras av svensk lag eller om Sverige skall antingen a) vara nån annans lydstat eller b) om lagar skall sakna betydelse i Sverige och allt avgöras av vem som har våldets makt. Det vore tacksamt om de som försvarade angreppen på Lars Vilks förtydligade var de stod i den frågan.


Magnus Betner bra men når inte ända fram

mars 17, 2010
6 kommentarer

Jag skulle så gärna stämma in i hyllningskören av Magnus Betners bidrag i debatten om yttrandefriheten.

Här är Magnus Betners text Väck mig när ni verkligen försvarar yttrandefriheten. Den är bra, rentav riktigt bra och han har med rätta berömts för den. Betner har dock missat några viktiga punkter som jag tycker vi måsta ta upp. Först vill jag dock kommentera de bra delarna så vi får lite perspektiv

Dessa lagar bör plockas bort och yttrandefriheten ska försvaras med näbbar och klor i en sekulär demokrati, men med yttrandefrihet kommer också ansvar.

Det här är precis vad som behövs i Sverige. Kända personer som tydligt markerar att denna fråga inte är till salu. Givetvis kommer med yttrandefrihet också ansvar men två fel gör inte ett rätt. Särskilt inte när det andra felet är så enormt mycket värre än det första. Vad vi behöver i Sverige är samma lagstadgade princip om proportion som redan finns i nödvärnsrätten.

Det är fel av folk att smäda dig men om din respons på det är mordhot eller att bränna ner deras hus är det inte de som begår det stora felet.

Betners teckning missar dock målet helt, de olika grupperna prioriterar olika saker, judarna bryr sig inte om karikatyrer. Det är alltså endast en av krumelurerna på papperet som är av värde i debatten. För att ha motsvarande argument mot judar skulle han ha skrivit ifrågasättande av förintelsen på samma papper eller spekulerat om judisk mediakontroll.

”När vi får se Judisk Krönika med bidrag från David Irwing eller bilder som Piss Christ och Ecce Homo i tidningen Dagen. Väck mig då.”

Jag hade en intressant diskussion med en statsvetare om de teorier som evolutionsforskaren Macdonald för fram i sin bok Culture of Critique. När Betner förutom fula bilder som kallas mohammed diskuterar även sådana böckers innehåll (som är nåt judar faktiskt tar illa upp av) då kan han börja diskutera yttrandefrihet på allvar.

Sålunda är det så enkelt att den rättviseideologi som funkar på papperet inte alls här funkar på papperet.

Folkpartister är varken en etnisk eller religiös grupp så dem är det meningslöst att ha med men Jan Björklund är vit, heterosexuell man. Då det redan som Transgenus visar är vanligt och acceptabelt att trampa på den gruppen skulle en smädelse av dem vara mjukare och tamare jämfört med de texter från UNT om män som redan finns.

”Om män bestämde sig för att agera som kvinnor skulle vi vara på god väg att bemästra klimatproblemen.”

Därmed har Betner gjort samma miss som GW Persson. Han har inte bara missat att det inte går att kränka judar genom att rita karikatyrer en annan grupp upprörs av. Han har även missat att påpeka yttrandefriheten på samma sätt rör grupperna man/kvinna. Till skillnad från exempelvis komiker som Bill Maher och Chris Rock så hör man sällan Betner parodisera kvinnor. Där verkar vi ha hans akilleshäl.

Där ser vi också problemet med när man i dagens debatt diskuterar politisk korrekthet.

Många tror nämligen politisk korrekthet är något en viss person är eller anklagas vara. Sålunda skulle Betner vara mindre politiskt korrekt för han vågar här säga emot och visa att kejsaren är naken. Detta är dock en felaktig förståelse av PK. Den enkla sanningen är att alla (inklusive Betner) är PK. De är det bara inte angående samma saker.

Transgenus visar detta med skrämmande tydlighet. Man kan alltså ta deras artikel, byta ut grupperna de bryr sig om mot grupperna de inte bryr sig om och simsalabim, plötsligt anser de att det är en helt ny åsikt. Plötsligt är de PK dvs emot inte själva åsikten som förs fram utan mot dess framförande i sig.

Politisk korrekthet är när du inte attackerar en annan persons åsikt utan dennes rätt att diskutera frågan.

Där är också den största missen i Betners argumentation. Den lyder som följer.

”Vad exakt är det som är bedrövligt med det? Han är i sin fulla rätt att rita teckningar, men då är i rimlighetens namn alla andra i sin fulla rätt att inte vilja ha med honom att göra.”

Och därmed så blir Betners försvar av yttrandefriheten tyvärr ofullständigt för resultatet blir då samma brist på yttrandefrihet som de grupper Betner kritiserar försöker uppnå med lagar och regler. Vi kan jämföra det med att nån av hans sketcher inte bara resulterar i våldshot (som vi vet att Betner skrattar åt) utan istället har resultatet att arrangörerna slutar boka honom.

Detta med argumentet: Visst du är fri att säga vad du tycker, vi är fria att se till du inte kan föra ut budskapet.

Givetvis funkar inte ett sådant försvar av yttrandefriheten. Det enda försvar av yttrandefriheten som funkar är när vi försvarar folks rätt att säga saker vi inte gillar att höra även genom att faktiskt lyssna på dem och säga vad som är fel istället för att lösa allting genom att aldrig någonsin riskera att exponeras för budskap eller personer vi inte gillar.

Därmed så låter jag mig fortfarande roas av Betners komik även när han går in på de ämnen där jag är fri att inte lyssna alls då jag själv inte håller med. Och de som försvarar inte bara yttrandefriheten utan även de personer som reser sig upp och går så snart de hör nåt de inte gillar. Deras försvar av yttrandefriheten är inget riktigt försvar utan då är det sin image de försvarar.

Dvs de har en bild av att själv vara principiellt för yttrandefriheten eftersom de anser sig vara goda människor.

Genderrorist gör lite parodi på detta när han skall förklara hur det kommer sig han tar upp ämnet.

”Vill jag rättfärdiga mitt avsteg från ämnet kan jag kanske hävda att genusfrågor = jämlikhet = lika rättigheter = rättigheter = yttrandefrihet = Betnérs inlägg.”

Det påminner mig om resonemanget jag tillämpade nedan för att beskriva vad som krävdes för att få massmedia (gammelmedia) att ta notis om den urspårade genusdebatten. Svaret? Att massmedia kopplades ihop med rasism.

Jag såg nyligen Bill Mahers ”But Im not wrong” och där finns ett exempel på folk som inte försvarar yttrandefriheten. Innan han börjar skämta om religion påpekar han att han normalt inte introducerar ämnen men att – tro det eller ej – det fortfarande är folk som reser sig upp och går vid den punkten trots att den är  ”pretty much pre-advertised by now” Detta sker två minuter in i det länkade filmklippet.

Till de som håller med Betner på denna punkt har jag en enkel fråga.

Berätta för mig hur vi skall kunna ha yttrandefrihet om alla som använder den förlorar sin försörjning? På vilket sätt skiljer det sig från våldshot resultatmässigt?


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 426 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 426 andra följare

%d bloggers like this: