Aktivarum

Min kritik av Genusteori – Hur kan allt vara någons fel? – Hur kan allt öht anses fel?

april 10, 2012
55 kommentarer

I det här inlägget lägger jag fram min nya teori beträffande hur könens relationer fungerat och fungerar.

Först lite bakgrund. Det stora problemet jag ser med genusdebatten är bristen på konkret information som kommer från företrädare för genusvetenskapen om ämnet. Det spelar ingen roll om det är fyra nationalekonomer eller Staffan Bergvik från Centrum för genusvtenskap i Uppsala

Uppdaterat inlägg 12/4: se längre ner

Ekonomerna hade ett utopiskt utgångsläge där man inte ens brydde sig om att göra någon analys medan genusforskaren Bergvik gav flummigast tänkbara icke-svar på den mycket enkla frågan: Vad är genusvetenskap? Så här svarade Staffan Bergvik i Radio:

”Det är ju en fråga som är jätte-jättesvår att svara på. Det är ett forskningsfält som är jättestort i dagsläget som är väldigt svårt att överblicka så att

Och så där fortsätter han ett bra tag… (se länk för hela citatet)

Kort sagt genuskritiker har sällan bra information om vad de kritiserar men det är knappast deras eget fel.

Här tänkte jag vi skulle göra lite annorlunda. Istället för att kritisera ämnet ”genusvetenskap” så skall jag granska och kommentera vad en person genusvetare har skrivit. Sålunda får Charlotte som sysslar med genushistorik och bloggar på Hit och dit och tillbaka igen stå för materialet.

Charlotte har redan hunnit kommentera Jämställdhetsparadoxen och delta i debatten om GenuslegoDet var dock via hennes inlägg om hmm… vi kan kalla det städgenus..  som jag hittade ett inlägg hon skrivit om det historiska resonemang som Lionel Tiger (Male Studies) kallar ”The male original sin”

Charlotte har skrivit texten i ett förklarande sammanhang och avslutat med sin personliga åsikt.

”vad är det vi diskuterar här egentligen? Jag skulle vilja föreslå lika rättigheter för män, kvinnor och alla däremellan från och med nu.”

Inlägget i fråga har rubriken ”Vems fel är allt egentligen?” (Därav min rubrik)

”1: Under de senaste 1000 åren är det bara under de senaste kanske 100 som man kan tala om endast två genus. Om vi går tillbaka i tiden 400 år är det helt tydligt att två genus (män och kvinnor) inte räcker till för att beskriva hur människor hade det. En del väljer att tolka vad de ser som att det bara fanns ett enda kön, det manliga, och att de olika varianterna av genus var glidande på en skala “manlig man” till “kvinnlig kvinna” (men av manligt kön).”

Problemet med detta resonemang är att begreppet ”Genus” är kopplat till kön. Rent praktiskt så behövs det tre ”genus” för att beskriva hur folk hade det förr i tiden. Manliga preferenser, kvinnliga preferenser och vad man måste göra för att överleva. Det innebär att vi ofta i praktiken inte diskuterar genus utan kultur.

”2: Män har i allmänhet varit överordnade och kvinnor i allmänhet underordnade. Det betyder inte att det inte fanns vissa kvinnor som bestämde över män (det fanns till exempel kvinnliga slottsherrar på medeltiden) och många män som hade det svårt, men strukturerna fungerade till männens fördel. Juridiskt, ekonomiskt och politiskt var männen gynnade. ”

Det ger en missvisande bild att säga män varit överordnade kvinnor. Som Roy Baumeister påtalar i sin bok ”Is there anything good about men?” är det mer korrekt att säga män var överordnade och underordnade kvinnor. Män dominerar extrema positioner i bägge riktningar.

Män har i allmänhet verkat överordnade då män i högre grad än kvinnor haft ansvaret för den praktiska överlevnaden.

Misstaget som verkar finnas i genusvetenskapen är att man tagit för givet män gör saker av egen lust och vilja medan kvinnor tvingas göra saker och hamnar i kvinnofällor. Om vi antingen går tillbaka i tiden eller färdas till en mindre ”modern” kultur idag är ”överlevnadsgenus” mycket mer dominant än ”manligt genus”

Det är likadant när vi diskuterar dagens politik. Vi har inte att välja mellan män och kvinnor. Vi har att välja mellan män, kvinnor och vad vi kan kalla ”Det ekonomiskt nödvändiga”. Vissa har sedan valt att låtsas det nödvändiga och det manliga är en och samma sak i total ignorans av fenomenet Apexuals.

Detta är anledningen man idag kan ha åtta kvinnoförbund, noll! mansförbund och ändå prata om ”jämställdhet”

Den så kallade ”Jämställdhetsparadoxen” som överraskat många personer blir med detta perspektiv enkel att förstå sig på. I länder med högre grad av ”överlevnadsmässigt genus” är en mängd beteenden mer ”jämställda” eftersom både män och kvinnor väljer av nödvändighet istället för av personliga önskemål.

I rika länder med högre frihet blir som ”Hjernevask” visade i Norge ”jämställda” val ovanligare pga skillnader i preferenser. Denna trippel-genus-teori ger alltså svar på frågan varför fattiga länder och diktaturer i högre grad har den situation som enligt regeringens jämställdhetsdokument vore att föredra.

Svaret är inte att liberala demokratier är ofriare och i högre grad nedtyngda av förtryckande strukturer.

Snarare tyder mängder av vetenskapliga data på att män och kvinnor naturligt är olika pga tusentals års exponering för olika förutsättningar för evolutionär överlevnad. När sedan det moderna samhället uppkom krävdes att både män och kvinnor offrade sina personliga önskemål för den höga sakens skull.

Bedöm själva innehållet i Boston Globe-artikeln  ”The freedom to say ‘no’ ” Där nämns flera studier som alla visar en och samma sak. Att det finns många kvinnor som kan bli ingenjörer men de kvinnorna kan även bli en massa andra saker som intresserar dem mer.

”Why aren’t there more women in science and engineering? Controversial new research suggests: They just aren’t interested.”

Uppdateringen följer här:

Tidigare i citatet från punkt 2 hävdas att strukturerna fungerade till männens fördel juridiskt, politiskt och ekonomiskt. Jag skulle vilja kommentera det antagandet och eftersom jag slutade mitt i punkten så fortsätter jag i det här inlägget.

Min kritik här handlar om det område som kallas Apex Fallacy. Frågan är sålunda inte om ”alla män” tillsammans hade mer än ”alla kvinnor” Frågan är hur stor del av männen som hade del av kakan? Att en man var rik och fick bestämma en massa saker betyder inte att en helt annan man också fick det.

Det torde snarare vara vänner och familj som gynnas av att han bestämmer saker. Inte ”random män”

”De kvinnliga företagarna som man nu talar om (och som absolut fanns men som utgjorde en bråkdel av det totala företagandet) var utsatta och beroende av att männen runt omkring dem tillät verksamheten. Män och kvinnor av samma sociala status var inte jämbördiga. Varför och hur stor ojämlikheten var har varierat över tiden.”

Jovisst, men hur stor del av alla män hade egentligen makten att ”tillåta” eller ”förbjuda” företagande alls? Frågan jag skulle ställa här är hur många män som ingår i definitionen ”männen runt omkring”? Pratar vi om fördelar gruppen män hade eller pratar vi bara om några individer som råkar vara män?

Gruppen män har knappast tävlat med gruppen kvinnor. Gruppen män har snarare tävlat OM gruppen kvinnor. De resurser som män har tillgång till används framför allt för att bräcka andra män och kan sålunda knappast sägas vara till ”mäns fördel” vilket kan påvisas relativt enkelt:

För vem skulle säga att de våldsamma gängmorden som sker då och då i USA är till de svartas fördel?

Visst har de svarta i USA en hel del vapen men hur bra är det för ”alla svarta” att dessa vapen om och om igen används mot andra svarta? Är detta verkligen strukturer som har gynnat svarta som grupp i USA? Det finns stora likheter i hur västvärlden idag beskriver män och hur USA brukade beskriva svarta.

Det brukade vara de svarta som ansågs farliga. Nu är det män som anses farliga (aggressiva). Det brukade vara svarta som ansågs obildade, ociviliserade och i behov av en ”master” som kontrollerar dem. Nu är det män som anses obildade (Anti-plugg kultur) ociviliserade (Har fel intressen) och i behov av en ”mistress” som kontrollerar dem.

SPECIAL: Pelle Billing bloggade nyligen Glad Påsk. Själva inlägget i sig är inte så avancerat men sedan kommer man ner till Louise Astons kommentar om misandry dvs misandri, manshat och den är så bra att den förtjänade en egen länk så läs den om ni inte missat den.


Vetenskap: Könsskillnader – Män presterar sämre när de vet de observeras av en kvinna

mars 23, 2012
65 kommentarer

Nuförtiden måste även självklara saker argumenteras när de stödjer jämställdisters argument.

Det går att läsa i en DN om en studie som visade tydliga skillnader mellan könen. Mäns prestationer försämrades av att de visste de observerades av en kvinna men kvinnors prestationer påverkades inte av att de observerades av en man. Vad kan vi lära oss av detta?

”Den nya studien, gjord av forskare vid Radbound-universitetet Nijmegen i Holland, visar att kognitiv försvagning uppstår redan när mannen får veta att han ska interagera med en kvinna han inte vet vem det är.”

Ni som har följt mina resonemang vet att detta inte är en nyhet. Det är alltså fullt möjligt att förklara mäns beteenden med att de anpassar sig efter kvinnors behov utan att det automatiskt innebär kvinnors beteenden kan ursäktas med att de anpassar sig efter männen (som vissa tror)

På enkel svenska: Män bryr sig om genomsnittskvinnan betydligt mer än kvinnor bryr sig om genomsnittsmannen.

Forskaren Sanne Nauts med kollegors bägge studier styrker det påståendet.

”Testerna visade att de kvinnliga studenterna inte påverkades av om observatören var man eller kvinna. De manliga deltagarna presterade däremot sämre när de fick veta att observatören var kvinna.”

Detta resoenemang korrelerar även med diskussionen om Apex Fallacy och Apexuals” där män i högre grad försöker utmärka sig och kvinnor i mindre grad känner en press att utmärka sig från kvinnogemenskapen. Detta betyder dock inte på något sätt att kvinnor är utan press.

”Även om resultatet av studien på universitetsstudenterna inte har någon konkret förklaring, tror forskarteamet att den kan ses som en indikation på att män i större utsträckning än kvinnor anpassar sig efter potentiella möjligheter till parbildning.”

Vad det skulle betyda är att den press kvinnor känner inte kommer från män i allmänhet utan från en minoritet av högstatusmän eller som Typhonblue kallar dem ”Apexuals” vars position kommer av att distanisera sig från andra män som de alltså inte delar könsidentitet med.

Här ser vi problemet med ”könsteorier” på universiteten: De utgår från kvinnors verklighet med delad könsidentitet.

När de appliceras på det manliga könet så stämmer helt enkelt inte den bilden alls.

Samma problem uppstår när man diskuterar ”mångfaldsideologi.” Teoretiska akademiker älskar idag att ta för givet mångfald kommer att ha positiva effekter man forskningen visar tvärtom att mäns prestationer är sämre i mixed-group än de är när det är bara män i gruppen.

”Two studies, in which participants interacted either with a same-sex or opposite-sex other, demonstrated that men’s (but not women’s) cognitive performance declined following a mixed-sex encounter.”

Syftet var alltså inte att öka prestationen i gruppen och resultatet blev att kvinnor fick konkurrensfördelar på män medan gruppen som helhet (män och kvinnor sammanslaget) presterade sämre. Som förklarats tidigare kommer framgångsrika så kallade ”apexuals” knappast att se detta som ett problem.

”A more recent study suggests that this cognitive impairment takes hold even w hen men simply anticipate interacting with a woman who they know very little about.”

Apexuals främsta syfte är inte att gruppen skall nå högsta värde. De försöker trycka ner individer som de ser som konkurrenter om positionen i statushierarkin. Hur dessa apexuals i Sverige ser till att behålla sin position beskrivs i inläggen om Mobbning på arbetsplatsen del 1 och del 2 samt del 3

Det ligger inte den minsta sanning i att dessa individer agerar i ”allmänhetens” eller ens ”verksamhetens” bästa.

Tvärtom finns mängder av exempel på hur mobbning används för att skrämma folk till tystnad gällande inkompetens och rena olagligheter som medarbetare och chefer gjort sig skyldiga till. Och som påpekades av juristhusets advokat Fischbein: 90% av de skyldiga jobbar offentligt på skolor, myndigheter etc.

Problemet handlar inte om konkurrensen i sig utan om vilka beteenden som belönas. Feminismer och mångfaldsideologer belönar ideligen just de beteenden som gör att en verksamhet eller en uppgift sköts sämre än tidigare. Dessa ideologier bryr sig föga vad som är effektivt, de drivs av egoism..

Konkurrens i sig har dock genererat enorma värden för samhällen vilket är precis vad Roy Baumeisters bok handlar om.

Det är inte en slump Baumeisters bok har undertiteln ”How cultures flourish by exploiting men” Det råder ingen tvekan om att denna tävlan varit oerhört profitabel. Vad händer när vi slutar uppmuntra denna tävlan? Bloggen Musik och Signaler skriver om Varför män helst tävlar mot män och inte kvinnor

Vad händer då när samhällets apexuals  slutar uppmutra detta och föredrar mindre effektiva grupperingar?

Svaret på den frågan har vi egentligen redan i stapeln högst upp. Om vi skulle mäta prestationer med produktion så kommer uppenbarligen det att behövas flera individer för att producera samma mängd resultat. Eller som jag brukar beskriva Sovjetisk rättviseideologi: Alla har det lika jävligt.

Tanja Bergkvist skriver mycket intressant om hur Bruce Charlston, professor i medicin förklarar varför personer med hög IQ drivs att förespråka lösningar som går emot sunda förnuftet.

”Charlton menar att det är mer sannolikt att en icke-expert ur det breda folklagret drar en korrekt slutsats gällande ett socialt fenomen än en akademiker som i sin iver att producera något nytt finner något icke-intuitivt som strider mot den evolutionärt utvecklade psykologin manifesterad som ”sunt förnuft”

Beträffande diskussionen om Apexuals så hittar vi även ett relevant inlägg hos Pelle Billing.

Det är en krönika av Johan Fransson som analyserar texten Regeringens proposition 2005/06:155 – Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken.

Så här summerar Fransson hur den politiska makteliten i Sverige år 2005 såg på ”jämställdhetens” uppgift.

”Kvinnor ger inte tillräckligt med skatteintäkter. Män ägnar sig åt våld, och är generellt ett problem. Familjen förekommer inte som begrepp. Generella frågor som energi, miljö, etc. måste särbehandlas efter kön. Och den enda som kan rädda oss är staten.”

Staten skall alltså rädda oss från oss själva och vårt sunda förnuft. Detta med lösningar vars vetenskapliga grund ingen brytt sig om att redovisa ens.

”Jag tar detta igen eftersom det är anmärkningsvärt: ordet “våld” är alltså 170 gånger vanligare än ordet “frihet” i propositionen. Och detta ska då spegla jämställdhetspolitiken. Var hamnar vi då?”


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 538 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 538 andra följare

%d bloggers like this: