På sistone har jag följt kommentarerna på Amazon gällande flera böcker. Bland annat: The Flipside of Feminism: What Conservative Women Know – and Men Can’t Say av Suzanne Venker och Phyllis Schafly (2011). Jag tänkte dela med mig några av dessa texter så vi får ett internationellt perspektiv på debatten. Tojagi skriver:

I’ve decided there are seven aspects to the culture wars that emerged out of the late 60s and early 70s:

1.) Eurocentrism (race)
2.) Judeo-Christian centrism (religion)
3.) Phallocentrism (gender)
4.) Heterosexual-centrism (sexual orientation)
5.) High class centrism (class)
6.) High culture centrism (civilization)
7.) Anthropocentrism (environmentalism)

These are my seven pillars of 60s mythology. It’s a reactionary movement against these `centrisms’. And like Christianity, it’s a `last shall be first’ mythology. We were all a bunch of young Robin Hoods fighting for the rights of oppressed groups such as gays, Buddhists, Native Americans, and endangered species. It was a good time to be an oppressed group.

Det här är alltså hur alltihop började i USA en gång i tiden. Teorier om centristiska perspektiv. Observera den totala bristen på källor som Tojagi ger. Det är inget ovanligt. Sedan jag började debattera dessa saker har jag märkt det utmärkande för påståenden om ”centrism” är total brist på både källor och bevisning.

Hur kommer det sig då att dessa saker har sådant stort inflytande om man inte kan bevisa dem? 

En ledtåd som kan ge svaret hittar vi i Tojagis text:

”it really confuses the issue when people start screaming `bigot‘, `racist‘, `homophobe‘, and `sexist‘ – because we tend to treat the culture wars as a single package. 

Now when we hear the words `culture wars’ in the news it could be a debate about same-sex marriage (number four on my list: gay rights), or it might be a debate about teaching cultural studies in public schools (number one on my list: race). There was talk of the culture wars concerning the film `Avatar’ (number six on my list: culture), and the film `The Golden Compass’ (number two on my list: religion). The `culture wars’ refers to much more than just feminism.

Still, I believe the authors are correct when they say that feminism dominates the wars. There are just so many women with so much power and influence, and it affects so many lives, so profoundly. But there is only one catch, as the authors of this book make clear: women were never oppressed. 

Det här är nog stöttestenen för de flesta. Många som har ögonen öppna kan idag acceptera att det knappast kan kallas jämställdhet att satsa 100% på flickor och 0% på pojkar. Men det är en helt annan sak att överge det närmast religiösa dogmat att man absolut måste tycka att kvinnor tidigare brukade vara förtryckta.

Poängen är att det är just åsikten kvinnor brukade vara förtryckta som är orsaken man kan strunta i män idag.

Detta är också anledningen jämställdismen går så oerhört långsamt trots alla som påstår de tycker jämställdhet är viktig. Oavsett vilka orättvisor som begås mot män idag så anser viktiga personer och politiska organisationer de bleknar jämfört med hur hemskt som kvinnor enligt den feministiska legenden (punkt 3 på Tojagis lista) skall ha behandlats förr i tiden.

Det funkar helt enkelt inte att acceptera legenden men ifrågasätta konsekvenserna. Vill man bli av med konsekvenserna måste man ifrågasätta legenden som orsakar dem också.

”Take a majority of the population, that has had the right to vote since 1920, that come from all classes of society (unlike certain ethnic minorities), that have the ability to access a man’s pay check, that have the freedom to say `I don’t’ rather than `I do’, and that are the mothers, sisters, daughters, and wives of male law makers. It doesn’t make sense.”

Jag vill dock påtala jag inte håller med om Tojagi i att det skulle vara den sexuella revolutionen som är orsaken myten om den förtryckta kvinnan lever kvar.

”As George Gilder explained in his 1973 book, the new rules of the sexual revolution gave men what we’ve always wanted: freedom from responsibility and access to women.” 

Det är utan tvekan den sexuella revolutionen som har en stor del i att ungdomarna började lyssna på feministerna men som Warren Farrell berättar i ”Why Men Are The Way They Are” efter bara några år vände feminismen 180 grader i sexfrågan. I enkla ordalag så började de dominanta feministerna som harmlösa flummare, sedan blev de militanta lesbianer för att sluta med dagens misandriska radikalfeminism med bla:

”sexual harassment accusations, gray rape accusations”

Men efter att militanta lesbianer och senare manshatande radikalfeminister tagit över rodret hur kom det sig att ideerna fortsatte ha inflytande? Tojagi har inget svar men personligen skulle jag säga det är ett klassiskt fall av ”follow the money” Warren Farrell berättar i samma bok hur feminister som Erika Jong förespråkade ”free love” först för att senare skriva böcker vars budskap var en väntande inställning till sex.

Kort sagt: När det var populärt att skriva om ”free love” så gjorde hon det. När det var populärt att skriva om hur förtryckta kvinnor skall använda sexmakt för att få män att betala så skrev hon lika glatt om det.

Warren Farrell å sin sida fick mindre och mindre pengar och uppdrag ju mer han gick emot den dominerande radikalfeministiska mansnegativa feministfalangen. Därför tror jag den ekonomiska vinsten är  mer realistisk än Tojagis förklaring.  Men detta är en mindre detalj. Det mesta som Tojagi säger stämmer väldigt bra med de saker jag sedan länge har skrivit om. Inte minst pengar för att kompensera brister.

”The destruction of the nuclear family isn’t quite as traumatic among men and women with six figure incomes as it is for the average worker. And it isn’t as traumatic to the average worker in America as it will be for he average worker in poorer countries.”

Tojagi påtalar att bägge författarna politiskt är konservativa men författarna å sin sida påpekar de flesta kvinnor i landet lever och konsumerar konservativa ideal. När Tojagi citerar en klockren text från boken visar det tydligt problemet med etiketter som exempelvis ”liberal feminist”

”It doesn’t matter whether people identify as 1970s (i.e., liberal or leftist) feminists, conservative feminists, or even non-feminists –most Americans think like a feminist even as they vociferously deny being one.” (p169) 

Därmed så blir alla etiketter värdelösa. Det enda viktiga är om du tror kvinnor varit förtryckta och anser detta skall ”kompenseras” idag.

De flesta människor som tror kvinnor varit den förtryckta underklass som 60-tals mytologin föreskriver saknar helt försvar mot politiskt radikala personers ideer detta skall ”kompenseras”. Detta är inte unikt för feminism det gäller alla grupper som ansetts förtryckta. Sålunda kan det rasa heta debatter om huruvida folk skall kompenseras för rasism vars effekter de aldrig varit i närheten av att känna.

I dessa debatter brukar förr eller senare uttrycket ”strukturell diskriminering” förekomma. Det är föga mer än ett finare sätt att säga man inte ens kan bevisa diskriminering förekommer men av rent ideologiska orsaker (60-tals mytologin igen) tar för givet den gör det för slutresultatet blev inte vad man hade önskat.

För att visa hur åsikterna historiskt sett ut  både dem som stödjer SWF och de som kritiserat SWF så har Tojagi gjort boklistor. 

Som jag påpekat så anser jag en stor del av manshatet idag förklaras av ekonomiska orsaker. Det är farligt rentav åtalbart att smutskasta invandrare men det är fritt fram att prata om hur dåliga gubbarna är.  Det har gått så långt att det blivit akademisk sanning mansrollen är dålig.

Som ni kommer att se är det många för oss bekanta namn på de listorna. Av utrymmeskäl döljer jag boklistorna bortom denna punkt. Klicka för att se dem.

Detta är både forskning och journalistik på frilans så sponsra gärna bloggen om detta inlägg var av värde.

I’ve looked at both sides of feminism. Here is my short list of pro-SWF books:

1. The Feminine Mystique, Betty Freidan, 1963
2. Against Our Will, Susan Brownmiller, 1975
3. Outrageous Acts and Everyday Rebellions, Gloria Steinem 1983
4. Feminist Theories: from margin to center, Gloria Watkins (Bell Hooks), 1984
5. Backlash: The Undeclared War Against American Women, Susan Faluda, 1991
6. The Beauty Myth, Naomi Wolfe, 1994
7. Feminism is for Everybody, Bell Hooks, 2000
8. No Turning Back, Estelle S. Freedman, 2002
9. The F Word, Kristin Rowe-Finkbeiner, 2004
10. The Feminine Mistake, Leslie Bennets, 2008

And here is my short list of anti-SWF books:

1. Sexual Suicide, George Gilder, 1973 (revised as Men and Marriage, 1984)
2. Why Men Are the Way They Are, Warren Farrell, 1986
3. The Myth of Male Power, Warren Farrell, 1993
4. Who Stole Feminism, Christina Hoff Sommers, 1994
5. Domestic Tranquility: A brief Against Feminism, F. Carolyn Graglia, 1998
6. The Return to Modesty, Wendy Shalit, 1999
7. Professing Feminism, Patai & Koertge, 2003
8. Feminist Fantasies, Phyllis Schlafly, 2003
9. Women Who Make the World Worse, Kate O’Beirne, 2006
10. The Flipside of Feminism, Venker and Schlafly, 2011

Den talande texten ovan är vad kustbevakningen sade till Kapten Schettino när han lämnat Costa Concordia.

Här finns Aktivarums förra inlägg om olyckan med Costa Concordia. Där visas att debatten om olyckan är upp-och-ner-vänd. Konservativa förespråkar män skall låta kvinnor gå först, Progressiva måste med samma logik vara personer som Pär Ström som inte tycker kvinnor skall ha förtur eller kvotering.

Den som hyste tvekan över om detta stämde kan nu läsa hur Gudrun Schyman håller med Pär Ström på Newsmill. Aktivarum applåderar detta initiativ. Ett bättre exempel på att det är ämnena som skall diskuteras i politiken och inte personerna kunde man aldrig ha våga hoppats på.

Gudrun Schyman skriver hon anser koden ”kvinnor och barn först” diskriminerar männen som föräldrar!

Det är lustigt att det krävdes en lyxkryssare med 4000 personer skulle gå på grund för att Gudrun skulle begripa detta.What took her so long? Annars har ju flera personer bla jag sågat teorier att män bara är ”goda föräldrar” om de först uppfyller sociala myndigheters ideer om exempelvis fördelning av föräldraskapsledighet.

”Jag har hört ett ögonvittne berätta om ett hysteriskt barn i livbåten som skrek efter sin pappa. Så ska det självklart inte vara.”

Gissningsvis menar Gudrun Schyman inte att folk skall stå och försäkra sig att enbart pappor som har tagit ut en viss mängd föräldraledighet skall få följa med sina barn under evakueringen? Nej uppenbarligen skulle även män vars fru stannade hemma längre tid betraktas som lika viktiga eller har jag fel?

När en lyxkryssare med tusentals människor ombord är på väg att sjunka finns helt enkelt inte tid för en massa utredningar.

”Grunden ska naturligtvis vara att alla ska ha tillgång till platser i livbåtar och att det vid ett tumult, när prioriteringar ska göras, så ska  barn med föräldrar prioriteras.”

Här uppstår en problematik jag tror Shyman inte tänkt på. Vem räknas som ”förälder”? Är det möjligen så att det plötlsigt är a) biologiskt släktskap och b) familjeliv som måste avgöra vem som räknas som godkänd förälder till barn när man inte har tid att sitta på universitet och babbla teorier?

”Att barnen ska komma först är vi nog överens om. Att det knappast finns några ensamåkande barn på en lyxkryssare kan vi nog också vara överens om. Alltså har de föräldrar med sig.”

Gudrun Schyman säger att barn med föräldrar skall gå först, men hon säger inte det uppenbart självklara att det då är kärnfamiljer som går först. Dvs barn och en eller två föräldrar (av olika eller samma kön och där vanligen en av dem har biologiskt släktskap med barnen)

Vi kan sitta och slösa skattepengar på teorier som fråntar män föräldraskapet i vårdnadstvister men det finns inte tid till teorier under katastrofer.

Och då återkommer vi en annan stor fråga. Om en man kan vara riktig pappa trots att mamma är med barnet mesta tiden när de är ett par hur sjutton kunde då magiskt pappan bli oviktig för barnet så fort mamman och pappan slutade att ha en relation tillsammans? Varför är han pappa när de är ett par men inte annars?

”En man kan befrukta många kvinnor, men varje kvinna är gravid i nio månader och kan inte föda hur många barn som helst. De är evolutionens svaga länk. Därför har män alltid offrats först. ”

Vi återgår till huvudämnet. Elise Claeson anser Pär Ström har fel. Hennes argument är att moraliska levnadsregler skyddar de svaga och vår civilisations överlevnad. Detta har dock redan besvarats på Pelle Billings engelska blogg med att det var sant på den tid då överlevnad och trygghet handlade om befolkningsökning.

”However, we no longer live in historical times, we live in the present…”

Vidare så är effektiviteten hos regeln ”Kvinnor och barn först” grovt överskattad. På Titanic dog inte männen för att kvinnor gick först.

Män dog på Titanic för att man inte lät männen gå senare heller. På den ena sidan av Titanics livbåtar  missuppfattades ordern och man skickade iväg båtar med enbart kvinnor och barn, halvtomma! Vidare när kvinnor och barn återvände till tryggheten så hade man sett till mängder av barn saknade försörjande pappor.

Kort sagt, barnen kan aldrig påstås gå först när man säger åt dem att gå utan ena eller bägge föräldrarna. Det är bara nys. Pga brist på tid vid olyckstillfället är det bara larv att ha en teoretisk bedömning av vilka som är äkta pappor (mammors föräldraskap bedöms ju inte) och vilka som bara är ”spermadonatorer”

För övrigt, när har småbarn bäst chans att klara sig i vattnet? När de är med ensamma mammor eller när bägge föräldrarna är med dem?

De flesta som diskuterar Costa Concordia är redan överrens om att barnen skall gå först. Nästa logiska steg är dock att familjer skall gå först. Att skicka iväg barn ensamma minskar deras chanser så det skulle ingen förespråka men vem skulle hävda att barns chanser inte ökar av att ha både mamma och pappa där?

När Elise Claeson säger civiliserade samhällen låter svaga gå först så har hon helt rätt. Hennes slutsats det placerar svaga först att frånta dem närheten till starka är dock absurd. Christina Hoff Sommers logik för misandri (eng. misandry) gäller även här. Attacker mot män är automatiskt attacker mot de kvinnor som valt de männen.

Med samma logik är attacker mot pappor även attacker mot de barn som de papporna försöker skydda och ta hand om.

Det är hedervärt av Gudrun Schyman att ta de logiska konsekvenserna av egna ideologin och erkänna det är konservativt att mammor går först och progressivt att betrakta även pappor som berättigade att få följa med sina barn under evakueringar – detta utan att det bara gäller pappor som tog ut en viss mängd barnledighet.

Observera dock att både Gudrun Schyman och Elise Claeson har gammeldags förlegade argument. Gudrun Schyman är plötsligt familjefundamentalist medan Elise Claess förespråkar ridderlighet (chivarly eng.) Vad detta innebär är att så fort det händer olyckor och katastrofer så funkar inte radikala moderna synsätt längre.

Både Schyman och Claeson kräver en återgång till saker som varken är varken moderna eller nytänkande.

Att pappan är viktig för barnen är inte ett nytt tankesätt, tvärtom så ansågs förr i tiden pappan vara familjens överhuvud och det var han som bestämde vad som var bäst för barnen. Idag är det modernt att anse barns bästa är synonymt med mammans egna åsikter. Det är bara att se på exemplet Anna Wahlgren.

Jag hade ingen aning många människor betraktade henne som nån sorts ”barnexpert” som skrivit bibeln om uppfostran innan jag läste om dottern Felicias nya bok. Dock efter att ha läst vad Anna Wahlgren skall ha skrivit (som dessa människor alltså trodde på) får jag mer intryck av att hon var en sektledare.

”Anna Wahlgren skriver att ”man kan vara mycket trasig personligen och ändå ge sina barn trygghet. Man kan utsätta barn för skilsmässor, uppbrott, flyttningar, avbrutna kamratkontakter, upprepade skolbyten utan att för den skull nödvändigtvis skada dem. Barns harmoni beror inte av tillvarons yttre form. Jag vet det.”

Det här låter inte som en bok om uppfostran, det låter som en religiös uppenbarelse för stollar.

Var det ens någon som frågade HUR hon kunde veta det eller behövde hon bara sitta och låta självsäker? Nog om den saken. Trots att Gudrun Schymans åsikter nu blir snarlika Pär Ströms om jämställdhet så envisas hon ändå med att göra passusen att det minsann är unkna patriarkala teorier som bär skulden.

”det är de föråldrade och unkna patriarkala föreställningar om mäns ridderlighet och kvinnors uppgift som barnaföderskor som vi ska kasta överbord!”

Till saken hör att det inte räcker med att kasta ridderlighet (chivalry) överbord. Ett samhälle som färgas av kulturellt hat mot män (misandry) kommer givetvis inte att förespråka män får gå först – utom möjligen rätt sorts män dvs manliga feminister (honorary women)

Det hjälper inte att vad Schyman vill åstadkomma här är vettiga saker, HUR hon vill åstadkomma dem är ändå uppåt väggarna!

Gudrun Schyman pratar om hur det är dags att slopa kvinnors roll som barnaföderskor. Där missar hon helt vad debatten handlar om. Det var kvinnor OCH barn först. Inte kvinnor MED barn först. Det var ingen på Costa Concordia som krävde att kvinnor skulle ha barn eller vilja ha barn för att få gå före män.

Kortfattat: Även barnlösa kvinnor som aldrig tänker skaffa barn i hela sitt liv fick gå före männen på Costa Concordia och på de andra skepp denna regel har praktiserats på. De kvinnorna får inte gå före männen för att man ser de som barnföderskor. De männen får gå före männen för att samhället, politiker etc anser män är så oviktiga.

Bilden högst visar det ytterst talande citatet från kustbevakningens De Falco till Kapten Schettino som lämnat Costa Concordia:

Genusnytt rapporterar idag Tidningen Feministiskt Perspektiv och Researchgruppen kartlagt vad de kallar  de ”antifeministiska dreven”. Som ni ser på bilden ger de Aktivarum en ganska central plats.

Det finns dock två mycket märkliga saker i denna kartläggning. Först och främst så kallar man Dr Kejs, Aktivarum, Matte Matik, Daddyoch Medborgare X för ”Kommentarfältherrar”? Annars brukar man kalla det”Bloggare”

Vidare så inkluderas inte en enda av de jämställdistiska kvinnorna i kartläggningen.

De nämner inte genuskritiska Tanja Bergkvist. Heller inte Ingrid Carlqvist, inte ett ord om Ninni (Trots att hennes blogg heter Kvinna och Antifeminist) och de har helt missat Trollan - bara för att nämna några bloggande tjejer.

Av allt att döma begriper inte personerna i ”Feministiskt Perspektiv feat Researchgruppen” skillnaden mellan att kartlägga män och att kartlägga personer av bägge kön som talar för män och kvinnor (dvs jämställdister)

Antingen det eller så ger de en förljugen bild för feministerna skall bara nämna ”rätt sorts” kvinnor.

Då passar ju inte kvinnor som girlwriteswhat (ovan vide0 171.674 visningar) in i bilden de vill ge av oss. Däremot nämner de Warren Farrell som enligt Feministiskt Perspektiv är ”amerikanska antifeminismens största ideolog”

Här kan det vara värt att nämna den Internationella Akademiska Tidskriften New Male Studies då Warren Farrell sitter på dess editorial board som även inkluderar Pelle Billing. Publikationen utges av Australian Institute of Male Health & Studies.

Sålunda är deras bild av jämställdister som en liten krets som bara är mer välkoordinerade helt felaktig. 

Det är visserligen trevligare än förra gången då Paula Melkersson kallade oss för galningar och stollejockar. De har lärt sig att iaf låtsas vara en seriös tidning och inte basera hela artiklar på illvilja och personangrepp.

Istället är det nu nonsensbegrepp som gäller på redaktionen. Ord som ”kommentarfältherre”, ”ideolog” ”demagog och ”mansbloggare” avlöser varandra. Och så givetvis mera av tjatet om ”näthatet”.

Kartläggningen visar även klara tecken på att de missat skillnaden mellan att vara man och tala för män.

Det är knappast förvånande. Feministiskt Perspektiv har mycket gemensamt med Feministiskt Initiativ. Nämda Fi förespråkar ofta vänsterextrema åsikter där allt betraktas som ett nollsummespel.

Vidare domineras Fi av Radikalfeminismen. Där brukar man knappast ha en positiv syn på relationerna mellan könen. Hur nära tidningen Feministiskt Perspektiv står partiet Feministiskt Initiativ är en annan femma.

Det är dock helt irrelevant då tidningens egna texter visar vilken sorts feminism de förespråkar.

Beträffande deras tjat om antifeminism så har jag här gett feministen och serietecknaren Hannah Lemoine svar om skillnaden mellan Antifeminism och Jämställdism. Sålunda finns ingen orsak för okunskap i den frågan.

Sedan verkar de ha riktigt svårt att hålla isär begreppen. De blandar glatt ihop papparörelsen med mansjourer och kallar alltihop antifeminism. Hur kan en mansjour vara antifeministisk? Är att inte hjälpa män feminism?

De verkar även inbillat sig alla dessa är någon sorts höger-organisationer som har en agenda.

Kartläggningen är mest att betrakta som ett stort skämt. Då skall man komma ihåg att Feministiskt Perspektiv fick 1 679 250 kronor i presstöd för 2011. Inte nog med att skattepengar går till en kartläggning av mig – den är dessutom usel.

Avslutningvis passar jag på att tipsa om två artiklar i Norrländska Socialdemokraten: Johan Håkanssons krönika om Manlig vanmakt i vårdnadstvister och Anders Ingvarssons Journalistik som gör skillnad. 

Mvh Erik, Aktivarum – The Culture Commentary.

Här skall vi dock inte kommentera olyckan utan fokusera oss på debatten som skapades efteråt. Det är nämligen inte orsakerna till olyckan utan hur människor betedde sig efter olyckan som har varit främsta föremålet för debatt.

Innan vi tar upp den debatten vill jag ta upp ett annat ämne. Hur vissa personer försöker diskreditera jämställdister och MRA (Men´s Rights Activists) med argumentet att de verkar extrema, arga och har ett otrevligt språk.

GirlWritesWhat har valt att göra en video på detta ämne med titeln ”Angry misogynists” 

Det är ingen tillfällighet att jag plockar med denna video. Den har nämligen redan länkats i debatten som svarsinlägg på just den form av anklagelser som GirlWritesWhat avvisar. Med detta sagt till huvudfrågan.

När Tory Shepherd på The Punch ställer frågan Women and children first, or every man for himself? ställs det moderna samhällets värderingar på sin spets. Har vi lika rättigheter att försöka överleva eller inte?

De av er som läst mina texter om politisk korrekthet kan nog lista ut vad som kommer härnäst.

Ni andra lär nog höja och ett och annat ögonbryn när ni ser konsekvenserna av de senaste årens diskussioner. Costa Concordia må ligga omkullvält på sidan men samhällsdebatten är helt upp-och-nervänd.

Vi börjar med artikelförfattaren, hon är uppenbarligen missnöjd över hur folk betedde sig på skeppet då hon väljer mestadels att återge hur flera personer bröt traditionen och valde att främst se till sitt eget skinn.

“The people that pushed their way on to the boat were then trying to tell them to shut the door, not to let any more people on the boat after they had pushed their way on. “We just couldn’t believe it – especially the men, they were worse than the women.”

Så långt allt väl eller? Artikeln har dock fått över 480 svar där flera påpekar detta är väl bara jämställt?

Inte nog med det, signaturen Good Grief konstaterar att det är ett progressivt beteende. Det är konservativt med män som håller upp dörren och tar hand om kvinnor, alltså är det progressivt med män som tränger sig före.

”I am traditional male when in comes to “Children and Women First”. Judging from the actions of the men on board, they must be progressive since they obviously believe in “equal opportunity between genders” (especially the opportunity to escape alive) ;P. Chivalry is dead! And Feminists killed it.”

Detta är inte enda inlägget av denna typ. Faktum är att mängder av inläggen har liknande innehåll där folk säger att om vi skall sluta vara gammaldags män så kan man inte klaga på de män som inte agerade gammeldags heller.

Logiken är enkel: De män som trängde sig före bröt normer och borde hyllas av feminister.

Pär Ström berättar dock på Genusnytt att flera män hindrades från att bryta normer och tvingades tillbaka till den självuppoffrande mansroll som många politiker, feminister och journalister uttalat sig negativt om.

I en artikel på Newsmill menar han därför att om mäns säkerhet skall prioriteras ner på det sättet borde män få ett lägre biljettpris på fartyg än kvinnor. Alternativt så inför vi internationell jämställdhet ombord på fartyg.

”Hela begreppet ”kvinnor och barn” är fullständigt otidsenligt och måste avskaffas.”…”Man kan inte ha ”jämställdhet à la carte”, det vill säga jämställdhet bara när det passar.”

Pär Ström räknar upp en lång rad exempel på medier som kritiserade just ”jämställda män”

Med ”jämställda män” menas här de män som inte lät kvinnor gå före till livbåtarna. Observera att det är i mångt och mycket är samma medier som brukar klaga på ”unkna könsroller” som kritiserar ”jämställda män”

Exempelvis skriver NRK i kritsk anda under rubriken ”Ska kvinnor och barn räddas först?

Brittiska BBC är inne på samma spår – de påpekar att vissa män inte stod tillbaka för kvinnorna.

Observera att alla män inte var likadana, vi hade alltså fickor av mångfald och normlöshet ombord på det sjunkande kryssningsfartyget.. Precis de saker som progressiva journalister och akademiker brukar förespråka i vanliga fall.

Men alla personer i media som brukar klaga på gammeldags könsroller verkar nu vara puts väck!

Däremot så hörs flera starka röster från jämställdister. Exempelvis signaturen The Brad citerar ingen mindre än Pelle Billing som har skrivit ett inlägg på sin engelska blogg under rubriken Women and Children first.

”we no longer live in historical times, we live in the present. A society’s progress or its safety is no longer determined by the size of the population, it has more to do with having a modern infrastructure, a high level of education and modern defense equipment. Therefore, there is no need to keep on valuing women’s lives higher than the lives of men, as the phrase “women and children first” suggests.”

När man läser sig igenom de nästan 500 kommentarerna så står en sak fullkomligt klart. Epoken då politiskt korrekta människor fick stå oemotsagda i masmedia är över. Kritiken mot a la carte-feminism är massiv.

Låt mig ge ett exempel på hur argumentationen om kan se ut. Här är delar ur replikskiften.

Steve85: “Screaming equality for 60 years …Here’s what you asked for. Enjoy the consequences”.

Danielle: You sound terribly bitter and unattractive. Why the resentment have equal access to education, choices other than ‘wife and mother’, and the right to vote?

ErickL: Danielle – I note that you don’t address the topic of discussion at all, but simply attack TheBrad personally with feminist shaming tactics.

Direct: Danielle, women had the right to vote in Australia in 1902, precisely 1 year after the nation was created.

ChrisL: Danielle – With rights come responsibilities. Welcome to the new world.

Danielle: Erick – you lack comprehension skills, or your bitterness clouds everything, or both.

Parlay: Danielle So how is it that you know he’s ‘bitter and unattractive’ and what does that have to do with his thoughts?  Only ugly women are feminists?  Is that what you are saying?

Antalet personer som gör personangrepp är litet och antalet personer som bemöter argumenten är obefintligt. Politisk Korrekthet må fortfarande ha makten men de försöker inte längre hävda sig ha de legitima svaren.

Rent praktiskt innebär detta att vi i allt lägre grad kommer att se försök till debatt och i allt högre grad kommer att se den politiska korrekthetens sanna sida där man helt enkelt bygger sina argument på maktmissbruk.

Logiken är enkel, politiskt korrekta människor behöver inga argument – den som har makt bestämmer.

Problemet är att det var just den logiken som de kritiserade när den utövades praktiskt på det sjunkande Costa Concordia. Där är också poängen. Deras ideer funkar bara så länge ingenting händer.

När däremot olyckor och katastrofer inträffar så behöver man plötsligt de gamla normerna, den gamla sortens man, de gamla hierarkiska strukturerna. Massmedier som normalt klagar över gammeldags klagar nu över det nya.

Den mest moderna mannen av alla Kapten Schettino bröt den gamla normen att kaptenen stannar på skeppet.

Det hade varit bra om åtminstone någon av alla akademiker, journalister och politiker som brukar klagar på strukturer kunde komma till hans hjälp och påpeka kaptenens närvaro på skeppet är gammeldags människosyn.

Var håller ni hus alla kritiker av det gamla? De progressiva italienarna som struntade i både befälshierarkier och sexistiska livbåtsordningar behöver er! Personer som klagar på strukturer efterlyses!

Den nya tidskriften heter New Male Studies – An International Journal (vilket inte skall förväxlas med fältet Masculinity studies som den är i klar opposition till). På publikationens advisory board hittas i stort sett alla akademiska giganter på mansfrågor samlade.

Vi har bland annat Warren Farrell (Myth of Male Power) Roy Baumeister (Is there anything good about men) Paul Nathanson & Katherine Young (Spreading & Legalizing Misandry).  Sverige är representerat av Pelle Billing. Leder den nya tidningen gör Psykologiprofessorn Miles Groth.

Den inledande texten ”Masculine Indentity in a Toxic Cultural Enviroment” fokuserar på manlig hantering av misandry och är rena dynamiten.

Författarna Paul Nathanson & Catherine Young börjar med att fastställa den hypotes som utgör forskningens utgångspunkt.

”We began our research on men with the following hypothesis, which we invite social scientists to verify or falsify on empirical grounds:

that no person or group can have a healthy identity without being able to make at least one contribution to the larger society, one that is distinctive, necessary and publicly valued.”

För oss som läst och skrivit om dessa saker ett bra tag redan är det inte nya saker som tas upp. Det nya är istället att de saker vi länge skrivit om nu slås fast och definieras i en akademisk tidskrift. Det kommer inte att bli lika lätt för etablissemanget att vifta undan dessa frågor nu när de plockas upp på högre nivåer.

”Misandry is hatred toward men. We refer here not to anger but to hatred. Anger is an emotion and transient; hatred is neither. Hatred is a culturally propagated way of thinking.”

Centralt i dessa frågor är misandry, manshat, aversion mot män och saker associerade till män. Observera att jag inte använder begreppet ”misandri” Sverige är ett tvåspråkigt land och det borde enligt mig ge bättre genomslag att använda den internationella (engelska) termen för att beskriva förteelsen.

Misandry har uppenbara kopplingar till rasism, beteenden observerade hos grupper utsatta för rasism kan nu ses hos män.

Författarna tar upp ett tydligt exempel. Den personliga indentiteten där män helt fråntas möjligheten att ha en kollektiv identitet. Detta medan kvinnor har flera varav en räcker för att bli gynnad av statsmakten.

”Any man can feel good about himself as an individual even now, after all, by adopting one of two strategies that prevent him from feeling good about himself as a man.”

”The first requires dissociation from other men as a male feminist”

”The other strategy requires dissociation from society and thus becoming an antisocial threat to it.”

Här ser vi också hur feminismens metod biter sig själv i svansen. Statsfeministisk forskning utgår från kvinnors perspektiv och är sålunda förutsägbart nog besatt vid rädslan för våldshandlingar. Trots att män är den grupp som utsätts oftast för våld så hävdar statsapparaten att kvinnor är särskilt utsatta.

Men genom att frånta män positiv kollektiv identitet så är feministerna själva delaktiga i att skapa våldsamma män. Våldet och liknande destruktiva yttringar blir den kollektiva identitet som man har lämnat åt män efter att ha inbillat sig att mäns nya identitet skulle bli den manliga feministens som kritiserar män.

Vad feminister inte förstått är att ju mer en man tar kvinnors perspektiv ju större tecken på dissociation med andra män är det.

De manliga feministerna kan sålunda aldrig bli de hjältar och förebilder som de utnämner sig själva till. De kan bara bli fiender som försöker bli medlemmar av det kvinnliga kollektivet som belöning för att förstöra det manliga och sålunda öka risken för de våldshandlingar som kvinnorna själva är så rädda för.

Det här vet alla som nyktert skådat massmedia de sista åren. De manliga feministerna flyr från kommentarsfälten, flyr från bloggarna, gömmer sig bakom murar av moderatorer, censur och blir så kritiserade när de yttrar sig att de börjat kalla alla åsikter förutom de egna för ”Näthatet”

fortsätting följer (i takt med läsning)

Med tanke på de positioner och kontakter som hon har är det dock skrattretande de ens försökte. Flashback avslöjade på 15 minuter att det är Kajsa Borgnäs som är tjuven vilket får rejäla politiska konsekvenser.

”Kajsa Borgnäs är född 1982 och är den som många socialdemokrater sätter sitt hopp till vad gäller förnyelsen av partiet. Hon leder den sk kriskommissionen och ska komma upp med dom briljanta idéerna som får väljarna att återvända.”

Uppdatering: Avpixlat berättar om stölden, här finns även den borttagna ”pixlade” bilden det tog Flashback en kvart att pixla fram. På Samtycke.nu kan man även läsa hur Anna Ardin försökt radera sina internet-spår.

Lekare har kommenterat hur väl Borgnäs ursäkter för stölden stämmer med hennes levnadssituation. Som Ann Helena Rudberg berättar så kan Borgnäs knappast skylla stölden på sin ekonomi.

”Men förra året hade hon ju mer än 300 000 kronor i inkomst, vilket framgår av polisrapporten. Hon har tillhört den allra innersta kretsen och suttit i verkställande utskottet och var med i kriskommissionen i partiet förra året och i år, när Mona Sahlin avgick. ”

Här är en kort beskrivning av hennes politiska position fram till stölderna.

”ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet mellan 2007 och 2010. Sedan hösten 2010 arbetar hon för Arbetarrörelsens tankesmedja”

”Under hösten 2010 utsågs hon till ordförande i Socialdemokraternas kriskommision med temat Idédebatt.”

Det är alltså inte vem som helst det handlar om. Kajsa Borgnäs beskrivs i en artikel på Newsmill av Per Lindeberg som en av den socialdemokratiska feminismens starkast lysande stjärnor och dessutom stödvittne i ett aktuellt rättsfall.

Uppdatering: Per Lindeberg har kommenterat detta i Radio 1 hos Hasse Aro i Efterlyst Special- i samma program finns en lång intressant diskussion om Catherine Da Costa-fallet och kopplingen till svenska mediefeminismen.

Beträffande rättsfallet så är Kajsa Borgnäs ett av stödvittnena åt Anna Ardin i Assange-målet.

Journalisten Johann Wahlström har vittnat (se nedan) att han kände mansfientliga vibbar från några av kvinnorna kring Anna Ardin på kräftfesten som hölls åt Julian Assange.

Vilka är då dessa tjejer som rör sig kring Anna Ardin och har dessa mansfientliga tankar? Ledtrådar till detta kan vi se i några av de foton som Flashbackgrävarna har skaffat fram.

Från vänster: Kajsa Borgnäs, Marta Axner, Petra Ornstein, Anna Ardin 

Observera att både Ornstein och Borgnäs är vittnen mot Julian Assange, enligt Flashbackgrävare är det därför ingen av dem var i kampanjen #prataomdet. På stranden KajsaoAnna1 Vid huset KajsaoAnna2

You could not make this shit up! Liksom Anna Ardin kategoriseras Kajsa Borgnäs som ”HBT-sosse” Låt mig nu göra lite spekulationer (egna ogrundade vi får se om de stämmer). Då Kajsa Borgnäs är stödvittne åt Anna Ardin så kan vi anta hon var på kräftfesten.

Uppdaterat: Antagandena var helt korrekta, Kajsa Borgnäs var med på festen med Assange. Se Citat 1 längst ner i detta inlägg. Låt mig nu påminna om ett annat av vittnesmålen gällande Anna Ardins sällskap på denna kräftfest.

I polisprotokollet benämns han WE men det är i själva verket journalisten Johann Wahlström.

Även denna textruta citat hittas nu längst ner i detta inlägg, se Citat 2

Sven-Erik Alhem, tidigare Överåklagare, är en annan person som yttrat sig under i Assange-målet. Här bloggar han om hur ett vittne i det målet visade sig vara en politiker med bokbildningsambitioner. 

Nyligen skrev jag om hur flera manliga feminister - som exempelvis Linton och Eherenberg – har en minst sagt tvivelaktig moral, ofta visad i deras bakgrund som ovanligt ofta har kvinnoförtryck och trakasserier.

Det är uppenbarligen inte bara manliga feminister som är i avsaknad av moral.

Det känns lite märkligt att skriva om det här ämnet när jag just medverkat i diskussionen om positiva manliga förebilder hos Pelle Billing. När höga kvinnliga politiker beter sig så här varför har vi en diskussion om krav som män skall behöva motsvara alls?

Aftonbladet har vidare listan på böckerna som fanns i Kajsa Borgnäs kasse när hon ertappades.

”Politics and the Environment” av James Connelly, Graham Smith med flera”

”Omstridd natur” av Camilla Sandström, Tor Arnesen med flera”

”Trettiotvå poeter tjugohundraelva” av Johannes Anyuru, Ida Börjel med flera”

”Välkommen till den här världen” av Amanda Svensson”

”En kärleksförklaring” av Jenny Sahlin och Jimmy Ekman”

Observera att Jenny Sahlin som är författare av den sistnämnda boken påstås vara dotter till S-partiledaren Mona Sahlin som själv ertappades i den så kallade Toblerone-affären. Hittar ingen bekräftelse på detta, dock rätt irrelevant.

Hur kommer det sig att massmedia ännu inte har reagerat på S-toppnamnet Borgnäs tilltag? Per Lindeberg avslutar sin newsmillartikel med följande spelulationer, han tar även upp ämnet på Efterlyst Special.

”Kan det ha något att göra med att många inom journalistkåren känner sympati för feminismen och för partier till vänster om borgerligheten och att den trettioåriga kvinnan tillhör en kommande maktelit inom just dessa rörelser?”

En minst sagt väl motiverad fråga.

Den två långa citaten har av praktiska skäl flyttats nedanför denna text, klicka för att läsa dem

Citat 1

”Telefonförhör 2010-09-08 av Kajsa Hannele Elisabet Borgnäs. Förhörsledare Ewa Olofsson, 1KU/F Familjevåldsgrupp. Notera missbruket av s.k konceptförhör, dessutom över telefon. Kajsa uppgav att hon och Anna är goda vänner och Kajsa träffade Anna på tisdagen den 10 augusti. Anna hade berättat att de skulle försöka få hit Julien Assange och Kajsa hade sagt att hon också gärna skulle vilja träffa honom trots att hon inte kunde gå på seminariet. De hade bestämt att de skulle ses på lördagen och förhoppningsvis med Julien. Kajsa fick sedan veta att Julien skulle komma och sen på lördagen den 14 augusti pratade Kajsa och Anna och då bestämde de att de skulle ha kräftskiva och att Julien skulle komma. Anna berättade då ingenting om hennes relation med Julien. Kajsa kom till Anna med en kompis som heter Alexandra vid 7-tiden på lördag kväll. Kajsa hade bland annat frågat Anna om hon skulle ligga med Julien, detta eftersom att Anna är singel och att Anna och Kajsa pratat en del om sex tidigare. Anna hade då berättat att hon redan gjort det men Anna hade sagt att det var det sämsta ligg hon någonsin hade haft. Anna hade också sagt åt Kajsa att Kajsa kunde ta honom.”

Citat 2:

WE: But on the other hand as I said, there’s a strange attitude towards men with Anna Ardin and her friends. And that’s what I brought up with this…

EO: Yes precisely.

WE: This little anecdote. But it was a feeling that kept on all evening from some of the girls at the crayfish party.

EO: Hmmm. Can I take a short pause in the interrogation. The time is 11… 10:55.

EO: So we can resume the interrogation 10:59. So, then we’ll return to where we were and that was, you were talking specifically about Anna’s friends’ attitude to men rather than Julian’s.

WE: Yes.

EO: OK.

WE: And as I said, I got a little, little weird vibes. This happens now and then especially in the universities, you run into something that… I really don’t know how to express this because it’s coming out sooner or later in the evening tabloids, but it happens, happens now and then that you run into young women who’ve taken… They’ve completed a journey, there in the name of feminism so they tend to be just as chauvinistic as the most chauvinistic men can be, but on the feminist scale. And it often expresses itself that they, certain young women can then talk about men as sexual tools and that they’re not needed for intellectual conversation. And that it’s only men who, or only women who, need one another. So maybe it’s more a thing for my generation, maybe you’ve never run into it, but I run into it quite often, above all in the universities. And I got, got that feeling from some of Anna’s friends. Uh, and when this conversation, this short interpolation came up so I got a quick feeling that, that, yeah, no in other words I don’t want to say that Anna uh, was like that. But she, she affirmed that side of things with, uh, with this woman, with her friend. Um… That’s the only thing in terms of character, but I don’t know about it, if it should fall, if the shadow should fall on Anna. It’s hard to, hard to judge.”

Jag pratar om det fenomen som Andreas Björsten för länge sedan påtalade på Sourze. Nämligen manliga feministers bakgrund, ofta som klassens värsta översittare, svin, mobbare och utövare av sexuella trakasserier.

Så här beskrivs Magnus Linton.

”När jag gick i nian brukade vi kladda loss på klassens brudar. En tjej med kropp man tyckte såg skön ut kunde aldrig gå säker från matsalen; bakifrån dök vi upp med fladdriga händer och juckande underliv, och tog för oss som vi ville – greppade kön, körde upp händer, tryckte kön. Flickorna skrek. Vi garvade.”

Det fascinerande med denna sort är att ju värre de var som unga ju mer credd skall de sedan ha som vuxna och tala ”mot förtrycket”. Det är förståeligt folk som Linton inte vill ta personligt ansvar för egna ungdomen.

Desto mindre förståeligt vuxna kvinnor skall belöna svinpälsar för att de berättar hur sviniga de inte längre är.

Som Björsten berättar kom klappen på axeln som ett brev på posten. Åhh så modigt, så fint, han berättar han varit ett äckel. Zendry Svärdskronas beundran i Aftonbladet finner inga gränser.

 ”I Aftonbladet den 29 oktober heter det: ”Äntligen en man som törs tala om sin egen skuld i det normsystem som säger att tillgängliga eller sexuellt nyfikna tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna. Ett normsystem, rotat i folkdjupen, som ser kvinnor antingen som horor eller madonnor. Fler sådana modiga män, tack!”

Klart Linton vill stå och säga att det beror på normer och strukturer. Då har det ju inget med han själv att göra vad han själv valde att göra som ung. Och de killar som gjorde helt andra val blir inte ett dugg bättre. Genusnytt skriver nu om Magnus Linton och hans idiotiska teorier om Breivik.

Enligt Lintons bok ”De hatade” så var det statsfeminismens som var Breiviks främsta mål.

Jo, det där låter ju väldigt logiskt, Breivik klagar på Islam och integrationspolitiken i uppåt 800 sidor men han råkade nämna feminism på 20 sidor så det var säkert där hans fokus låg och inte i kritiken av integrationsfrågan.

Fördelen för manliga feminister är att ovavsett hur idiotiska saker de säger så finns någon som belönar dem. Ett typiskt exempel på denna sorts man är Hugo Schwyzer, professor i genusvetenskap. Så här presenteras han på sin blogg.

”Hugo Schwyzer is an American author, speaker and professor of history and gender studies at Pasadena City College. He presents workshops on body image, sexual harassment, rape prevention, and the “myth of male weakness.”

Så här skriver P.Z. Myers som själv är feminist – av allt att döma mest för att det skall man vara i hans politiskt korrekta vänsterkretsar där man alltid är på offrets sida – om Hugo Schwyzer och dennes meriter för genusämnet.

”Schwyzer is a professor who lectures on feminism…he’s also a professor who had sex with his students and who tried to murder an ex-girlfriend. We could stop right there; just those acts alone make him contemptible. But for some unfathomable reason, he now makes money lecturing women on feminist ethics and patriarchal culture”

Kvinnor lär sig genusetik av en man som hade sex med sina egna elever och som försökte mörda sin flickvän. 

Är detta nån sorts skämt?

Liksom Magnus Linton och flera andra manliga feminister så ståtar Schwyzer stolt med sin smutsiga bakgrund. Hans andra äktenskap tog slut när han försökte mörda sin dåvarande flickvän, alltså tjejen han hade sex med bakom ryggen på sin fru.

För manshatande män verkar att ha betett sig som ett svin vara någonting som enbart höjer trovärdigheten hos tjejer.

”Schwyzer claims to be a “male feminist” and to have focused his life on feminism out of remorse and to make amends for his past grotesque history of woman-hating and violence, including both having sex with his female students and attempting to murder his ex-girlfriend. This opportunistic motherfucker is full of shitte.”

Till och med för politiskt korrekta feministen Myers så blev denna smörja för mycket. Den feministkritiska skribenten Arguseyes (Mark) skriver i en artikel om Schwyzers hyckleri och manliga feministers mentalitet.

”I don’t think that money is the reason Hugo does his thing. I even don’t think it’s a pursuit of sex. I think he is weak and substantially flawed and riddled with guilt over his own feelings for women. His embrace of feminism is a way of getting acceptance and of being seen as a “right thinking” when the winds change over to a female-centric world. 

In short, Schwyzer is messed up and weak, and in desperate need of validation from females.”

Samma sak med Johan Ehrenberg som bekänner han personligen varit värsta sortens översittare.

Poängen är att jag tror det är just hos de radikala männen detta är särskilt vanligt. Dvs jag tror att svaga svinaktiga skitstövlar lockas att bli radikala just för att få skylla allt de själva gjorde tidigare på ”normer”.

”Jag vet att jag är väl tränad i det manliga översitteriet, jag har själv suttit i tv-rutan och använt just de exempel på härskarteknik, nedtystanden och fördummanden av kvinnliga debattmotståndare som de feministiska texterna talar om. /…/ Jag tror jag delar detta med många andra radikala män.”

Det är ett sätt för ryggradslösa opportunister att slippa allt som heter personlig ansvar och dessutom bli belönade för tjejer verkar ha lättare att beundra män för att sluta mobba och trakassera – än män som aldrig började.

Johannes Forssberg är ännu ett exempel på denna grupp av reformerade skitstövlar. 

Det är lätt att känna igen manliga feminister. De har alltid någoting negativt att säga om män i allmänhet medan de försäkrar omvärlden det minsann inte gäller dem själva längre. Allt dåligt de gjort var ”manlig norm”.

Johannes Forssberg i Expressen

”Självklart finns det också många begåvade tjejer som slarvar och skolkar och käftar emot. Det är möjligt att lärare vid betygsättning har ännu mindre överseende med deras otypiska beteende än med killarnas mer förväntade trots. Men det är mycket vanligare att killar är som jag var.

Det är typiskt manligt att sakna ödmjukhet och vägra lyssna på någon.”

Det kanske är typiskt manligt att som Hugo Schwyzer ha sex med sina kvinnliga elever och försöka mörda sin flickvän också? Inte alls hans eget ansvar, bara manliga normer och strukturer man kan belönas att ”låtsasbryta” senare?

Det mest utmärkande med manlig feminism tycks vara hyckleriet gällande egna ansvaret.

Med tanke på Schwyzers position är det dags att fråga sig. När Våldtäktsdömde Kapten Klänning kommer ut i det fria. Skall kanske han bli hedersdoktor i genusvetenskap och applåderas för att berätta om våldtäkterna HAN begick?

Göran Lindberg kanske kan bli hedersmedlem i #prata om det och inför fullsatta  hus berätta om hur män (inte han själv) begår övergrepp på kvinnor? Vore det inte toppen om Sverige fick sin egen Hugo Schwyzer som positiv mansbild?

Den bästa mannen är inte den som inte begått våldtäkt. Den bästa mannen är den som gjort det och slutat?

Vi skall alla ta lektioner i hur man inte blir våldtäktsman, av hagamannen, alexandramannen och Kapten Klänning. Allt enligt genusvetenskapens och flumskolans tvärtom-logik.

Pelle Billing skriver nu om hur praktiskt taget alla höga kvinnliga politiker och kvinnoförbund antingen förespråkar eller accepterar kvotering i näringslivet. Det är knappast någon överraskning, redan igår berättade han att i alliansen är alla kvinnoförbund utom moderatkvinnorna öppet kvoteringsivrare.

Billing kritiserar detta utifrån perspektivet att det är fel att diskriminera människor. Det är en viktig markering men det finns en annan kanske ännu viktigare invändning mot politiker ivriga att lösa saker med kvotering. Nämligen skillnaden mellan de påstådda effekterna och de riktiga effekterna.

Amerikanske nationalekonomen Thomas Sowell har skrivit en bok om ämnet kvotering.

Affirmative Action är vad man fantasifullt har döpt Kvotering till i USA. I Sverige gick man på samma linje och började upprepa frasen ”positiv särbehandling” närhelst man inte kunde svara på frågor. Väl medveten om den bias som finns hos västländers politiska elit så nöjde sig inte Sowell med att forska på USA eller Europa.

”Affirmative action is great for black millionaires but it has done little or nothing for most people in the ghetto.”

Hans bok ”Affirmative Action Around the World” täcker såväl svarta i USA som diskriminering av kinesiska affärsmän i Malaysia. Sowell visar även att Affirmative Action är ett kapat begrepp som hade en annan betydelse när det skapades i USA men som sedan via juridisk aktivism tolkades fritt.

Ovan video summerar varför det inte går att hävda kvotering fungerar praktiskt.

Den nya tolkningen av Affirmative Action passar politiker och aktivister bättre eftersom den kräver en stor byråkrati helt utan behov att motivera sina aktioner. Denna policy demonstreras upprepade gånger när skaparna av dokumentären Indoctrinate U går till universitet och frågar om märkliga beslut.

Skolans ansvariga personal stänger då in sig på sina rum och ringer säkerhetsvakter. De hävdar filmskaparna skulle ha ringa och boka tid först. Filmskaparna har dock ringt redan det var skolpersonalen som vägrade att svara på telefonen som var orsaken de åkte ner personligen.

Med hänvisning till dessa saker är det dags att förkasta påståendet att kvotering handlar om jämställdhet.

Kvotering handlar om att vanliga människor skall ha absolut ingen makt alls över sin vardag. De skall bara göra som de blir tillsagda och lyder det inte är det med Riksrevisionens Jesper Sundewalls egna ord

” ja då kan man ju alltid lagstifta om kvotering.”

Det finns alltså två alternativ i debatten. 1) Lydnad och 2) Lydnad fast via lagstiftning. Och för övrigt – åter för att använda Jesper Sundewalls egna ord så finns inga praktiska problem alls, de är bara rädda och ängsliga. Glömde han att nämnda det är strukturer? – maktstrukturer, nej könsmaktsstrukturer!

”Men huvudproblemet är tyvärr knappast brist på information. Det är snarare könsmaktsstrukturer och traditioner, i kombination med lite rädsla och ängslighet.”

Märligt att han inte drog till med hetero-könsmaktstrukturer när han ändå var i gång.

I övrigt så är debatten rena skämtet. Oavsett om politikerkvinnorna är från Alliansen eller från Vänstern så diskuterar de som om kvotering fungerade. Och man låtsas som det regnar gällande kända fakta som inte passar.

”Skälet till att förslag om kvotering har lagts fram just i fråga om bolagsstyrelser är att många års arbete med andra metoder har gett så dåligt resultat. Kvotering, däremot, har en tydlig effekt. Det visar erfarenheten från Norge. Där är i dag 39 procent av ledamöterna i de största bolagen kvinnor, enligt EU:s jämställdhetsstatistik.

Norge ja, Moderata riksdagsledamoten Jessica Rosencrantz har skrivit om det där redan.  Antalet kvinnor i norska styrelser minskade efterkvoteringslagens tillkomst från 950 till 765 när mängder av bolag omvandlades från den reglerade associationsformen.

Men vad värre är så tar man från kvinnliga chefspoolen för att fylla styrelserna. Norska ekonomen Knut Anton Mork summerar det växande problemet:

”too many talented female business leaders are now spending most of their time in board meetings — with some women sitting on up to a dozen different boards. The law has spawned a growing class of what might be considered professional board sitters, which some in Norway have nicknamed ”the Golden Skirts.”

Vidare blir det lika uppenbart för omgivningen att inte ens kvoterings-förespråkarna själva är lika ivriga att kvotera när det inte är kvinnor som skall kvoteras in. För att inte tala om kvinnoförbunden som har 0% män.

Det handlar sålunda mer om kvinnor än det handlar om jämställdhet. Argumentet att jämställdhet i styrelse skall leda till fler kvinnliga chefer har också visat sig vara nonsens.

”Marit Hoel, of Norway’s Center for Corporate Diversity, says the law has done nothing so far to boost women into the top ranks of corporate management, contrary to what she had hoped would happen.”

Tvärtom är det flera norska kvinnor som siktade på chefspositioner som nu slutar att göra det

Anne-Grete Ellingsen, senior official at an energy company in Kristiansand in Norway’s south, sits on the boards of several Norwegian corporations:

”To do a very professional board job, you need to have quite a varied and long experience in management. Some of these women do not have that. They’ve been on board only; they quit their jobs and do only that. I’m a bit [skeptical of] that,” she says.

Avslutningvis så säger ekonomen Cathrine Seierstad

”The “golden skirts” phenomenon, on the other hand, is real. “Before the quota was introduced, no one had more than four board positions. Now the maximum number is eight to nine,”

Uppdatering. Pär Ström skriver om Guldkjolarna på Genusnytt. Flera personer påpekar att pga kvoteringslagen så blir maktkoncentrationen massiv i norska styrelser.

”Den återkommande användningen av några få kvinnor [i många bolag] leder till ett ‘Golden Skirts”-fenomen’. [...] En litet antal har blivit väldigt inflytelserika, de har högt värde på den sociala skalan, de är så kallade Golden Skirts”. Cathrine Seierstad

Vad genusproffsen säger om detta är inte klart. Man kan gissa de helst vill säga åt Seierstad att sluta gnälla och sätta sig i några styrelser hon också.

Jag ser en intressant utveckling i genusdebatten som jag tänkte kommentera här på bloggen. Som jag ser det så står en viss del av feminismen allt närmare jämställdismen ideologiskt. Nyligen såg jag någon ställt frågan huruvida jämställdist och antifeminist är samma sak. Här kan ni läsa mitt svar.

Apropå antifeminism så var videon med GirlWritesWhat uppenbarligen ett uppskattat inslag. Hon gör inte bara videos utan skriver även om ämnet på sin blogg. Owning your Shit (one woman´s quest for gender equality) nedan kan ni se en till video med henne, denna gång handlar det om ”the disposable male”

GirlWritesWhat berättar att kvinnor inte går sist i samhället utan först i allt inklusive livbåtarna.

Därmed går vi vidare till Hanna Lemoine. Hon var den första feministiska gästbloggaren hos Pelle Billing. Hennes blogg heter One-way communication och jag vill särskilt poängtera vad hon kallar ”WTF!?” där hon tecknar serier om historier folk skickar in. Så här beskriver hon vad WTF-projektet går ut på:

”Det är människor som skickar in berättelser till mig, wtf-moments som de har upplevt. Oavsett om jag håller med, om det är sakfel eller om jag anser det vara undantag och ytterst sällsynta, så är det subjektiva historier som det faktiskt inte går att ifrågasätta.” 

Min kommentar: Hannah har helt rätt. Det går inte att ifrågasätta andra människors upplevelser – subjektiva känslor. Vad som däremot kan diskuteras är tolkningar av det inträffade – men det är just detta som aldrig skedde i den akademiska världen för personer med annan åsikt än läraren riskerar dåliga betyg!

Det borde inte vara nyhet för någon att detta är precis vad som har inträffat. Lärare har slagit ner på pojkar som har fel värdegrund.

Jag anser det skrattretande att påstå skolorna behandlar pojkar rättvist. Faktum är att jag anser skolorna idag inte ens har kompetensen att kunna göra det även om de ville. Lärarkåren klarar inte ens av att skilja på personlighet och kunskap, vilket får allvarliga biverkningar. (Länkar kommer…)

Ju mer jag lyssnar på vad som idag kallas lärare ju mer kallar jag dem ”inkompetenta” beträffande att lära ut kunskap, fakta och förståelse av världen – och ”manshatiska” beträffande deras totala förtjusning över kvinnlig personlighet och svartmålning av manlig personlighet. (Länkar kommer…)

En studie av Marco Del Giudice, Tom Booth, och Paul Irwing på 10.000 människor visar nämligen stora könsskillnader i personlighet.

Mail Online presenterar studien så här ”Surprise! Men and women really ARE different: Sexes share just 10 per cent of their personality traits” The Telegraph skriver om samma studie under rubriken ”Men and women have distinct personalities” Likvärdig artikel finns hos Today Health MSNBC.

Enligt forskartrion så är det mycket större personlighetsskillnader mellan könen än den konventionella synen på ämnet – promotad av Janet Hyde – föreskriver. De berättar bland annat hur feminister gömt undan könsskillnader genom att rapportera medelsiffror där skillnader ”even out each other”

”Women show greater sensitivity, warmth and apprehension than men, while emotional stability, dominance, rule-consciousness and vigilance are the domain of males”

Studien med titeln ”The Distance Between Mars and Venus: Measuring Global Sex Differences in Personality” har publicerats i PLoS One (Public Library of Science One) På PloS One finns även andra forskares kommentarer och författarnas svar på kritik.

Janet Hyde har gett en oerhört barnslig kritik Hon hänvisar till två studier i opposition men som författarna påpekar var bägge studierna som visade små skillnader gjorda på barn som ännu inte har en utvecklad personlighet. (Hydes exempel var barn från 3 månader till 13 år) Pinsamt!.

Som jag sade tidigare om hur massmedia funkar. Nu när jämställdister är många så försöker media sälja på konflikten.

Det är intressant att se massmedias dubbelmoral när de utropar ”surprise” Vem är egentligen överraskad? Vem förutom de som hade genuskarriär såg orsaker att tro Janet Hyde talade sanning? Dels är könsskillnaderna uppenbara, dels är Hyde professor i Womens Studies från superfeministiska Berkeley.

Nu ser vi allt fler data i stora tidningar som motsäger sig de åsikter som i åratal varit populära på genuskurser och hos feministiska politiker. Detta är inte massmedia som ändrar åsikt, detta är massmedias kappvändare som inte hade någon åsikt alls, bara behovet att sälja.

När de flesta konsumenter och politiker var vänster så var massmedia det också. Medias vänsterbias har visats tidigare.

Men nu när regeringen är moderater och allt fler konsumenter är jämställdister vad händer på tidningsredaktionerna? Endast superfeministiska medier som Jezebel tror de kan vända på trenden med rubriker som denna: Men And Woman Are Sooo Different, According To Sketchy Research

Observera att vi såg samma trend när Fyra svenska nationalekonomer skulle bedöma Pär Ström. De försökte också begränsa debatten till att prata om Pär-Ström-forskningens kvalitet och bristfällighet. Jaså? Bristfällig jämfört med vadå ärade ekonomer?  Tror ni genusvetenskapen är bättre?

Det är frågan jag ställer till professorerna Mårten Palme och Mats Persson samt docenterna Anne Boschini och Astri Muren?

Om det är någon av läsarna här som träffar/känner någon av dessa individer hälsa dem att jag ifrågasätter deras objektivitet. Jag anser de aldrig ens bedömde om Pär Ström eller Genusvetenskapen (han kritiserade) hade högst kvalitet. De bedömde Pär Ströms forskning men bara låtsades ha bedömt genusforskarna.

Det kontroversiella här är knappast studien som visar stora skillnader mellan män och kvinnor. Snarare är det det absurda att folk litat i så hög grad på Janet Hyde personligen och lika absurt den tillit och det ryggdunkande som fyra Nationalekonomer visade genusvetare vars texter de inte ens verkar ha läst

Och som de än mindre bedömt enligt de kriterier som Pär Ström påstods inte motsvara bra nog.

Det är dags att runda av detta inlägg innan det blir för låååååångt. Sammanfattningsvis så får nu läsare av massmedia se artiklar som bekräftar saker jag skrivit för länge sedan och jag får tillfälle att gå tillbaka till mina gamla texter och påvisa att journalisterna just lärt sig nåt jag sade för flera år sedan.

Jag behöver inte ens fråga ”What took you so long?” för sanningen är att det inte var journalisterna som blev smartare. Det var vi jämställdister som blev så många online att massmedia slutade gräva ner huvudet i sanden. Precis som Juholt fick problem eftersom sossarna inte längre är maktpartiet.

Sakine Madon skriver i Expressen om det obegripliga i att feminismen som förr brukade kompetensförklara kvinnor numera oftare handlar om att dumförklara kvinnor. Senast i raden att ta upp dumstruten – Natalia Kazmierska i Aftonbladet med förslaget att silikonbröst skall betalas av herrtidningar eller i hennes egna ord:

”De som borde betala är ju de som faktiskt har tjänat enorma­ pengar på mega­brösten. Plastikkirurgerna, såklart. Men också herr­tidningarna.”

Uhhh ok? Till skillnad från Victoria Silvstedt och Pamela Andersson som aldrig har tjänat en krona på sina silikonbröst? Den här gången missbedömde dock Natalia Kazmierska folks okunskap och kommentarerna på artikeln är - för att använda Pär Ströms egna ord – inte nådiga.

Sakine Madon (som ovan kan ses i en annan debatt) sågar inte bara Kazmierskas tilltag utan hela trenden att göra kvinnor till offer.

”En enskild kolumnist är inte den enda att framställa kvinnor som osmartare än vad de är. För några år sedan delade Folkpartiets kvinnoförbund ut ”kvinnoanpassade” broschyrer, med enklare formuleringar, om EU och EMU. Hur skulle arma kvinnor annars förstå sig på så komplicerade ting som ekonomi och politik?” 

Sakine Madon menar antagligen samma Liberala kvinnor vars ordförande Bonnie Bernström deltog i Den stora genuslegodebatten i Januari 2010. Bernströms ”feminism” lyckades då skapa upp-och-nervända världen där Kristdemokraterna blev det liberala alternativet medan Folkpartiet var de som förespråkade moral-lagar.

Vidare så har vi exemplet när Fredrik Reinfeldt påstod kvinnor vill bli hemmafruar för att de sett Hollywoodfruar på TV och inte förstår det inte är lika glamoröst i verkligheten. Samma sak hela tiden, när kvinnor gör nåt feminister och/eller politiker inte gillar så dumförklaras kvinnorna och valet ogiltigförklaras.

Här pratar Sakine Madon om konsensuskulturen och vilka val som skall göras för att visa rätt tilhörighet.

”Minsta lilla avvikelse provocerar, där konsensuskulturen är knivskarp. Alla feminister ska tydligen vara för sexköpslagen, alla ska vara emot kapitalet, ödsla ohälsosamt mycket energi på Pär Ström och helst följa Kajsa Ekis-Ekman i surrogatfrågan.”

Ironin i sammanhanget är att man sedan klistar etiketten ”kvinnors befrielse” på denna tvångströja av åsikter man som kvinna måste ha för att vill slippa dumförklaras – av samma ”feminister” som påstår sig ha kvinnans befrielse som målsättning – men som påfallande ofta när det gäller hellre vill smutskasta män.

Den här konsensukulturen är för övrigt snarlik de saker som Bengt Ohlsson skrev i DN om kulturvänstern. Pelle Billing å sin sida ställde frågan vem har godhetsföreträdet?. Jag tänker dock ta upp Bengt Ohlssons text om det röda i kulturens fana i ett annat blogginlägg. Här ville jag bara kort nämna kopplingen.

Sakine Madon uttrycker förvåning över att ”kvinnor kan” inom feminismen verkar ha bytts ut mot ”ursäkta egna beslut med könet”

Det är ju så med den som man faller för. Ibland visar det sig vara en helt annan än den man trodde och då är det enda rätta att ta ut skilsmässa. Den moderna feminismen kommer inte att ändras Sakine men det är trevligt att se att du inte tänker låta dig dras ner på feminismens låga konsensusnivå.

”Skulle män som knaprar anabola dumförklarats på samma sätt hade skribenten ifråga skrattats ut på fem röda.Nu är det snarare normalt – för att inte säga självklart – för feminister att framhäva kvinnans påstådda svaghet.Rena motsatsen till den feminism jag föll för.”

Detta är inte första gången Sakine Madon hamnar på kant med mediefeminismens ideologi. Hon har tidigare kritiserat Elin Grelsson i den ökända kinapuffsdebatten där Grelssons svar blev att geografiskt flytta Kurdistan till Europa. Imponerande stollerier måste man säga.

Detta är Del 1 om konsenuskulturen i media. Del 2 kommer – som ni nog redan listat ut – att handla om Bengt Ohlssons DN-artikel.

Aktivarum goes Youtube! Jag har kommit fram till slutsatsen att ingen ens kan uttala ordet Aktivarum på engelska, att höra Bernard Chapin försöka uttala ”Avpixlat” har gett mig en nykter bild på förutsättningarna att bli omskriven utanför Sveriges gränser. Aktivarums youtubekanal fick därför heta TheCultureCommentary.

På tal om Youtube – Möt GirlWritesWhat. Hennes kommentarer på feministisk våldsteori är något utöver det vanliga. Hon konstaterar bla det är helt absurt att påstå samhället accepterar våld mot kvinnor när det tvärtom är lika uppenbart samhället inte alls gör det som det faktum att samhället accepterar våld mot män.

Ny på Aktivarum är även sidan där jag skall skriva ner de ändringar/uppdateringar jag gör på de andra sidorna.

Sidan för uppdateringar har fått namnet Bloggens nyheter och kan följaktligen hittas direkt nedanför sidan About (”Om bloggen”) Vidare så har jag skrivit flera kommentarer till Mikaela Blomqvists artikel Feminismen Tur och Retur i Helsingborgs Dagblad, en av mina kommentarer är nu rankad på andra plats.

Genusnytt har redan skrivit om hur Mikaela jämför jämställdister med rasister. Jag vill påpeka att hon därmed gör just det kardinalfelslut som Nina Åkestam också gjorde och som numera beskrivs i en tydlig citatruta på sidan för texter om Mediefeminism. 

På Genusnytt kan vi även läsa hur en åklagare vägrade berätta om det var mamman eller pappan som slarvade så sonen nästan drunknade.

Händelsen resulterade i en polisanmälan om ”framkallande av fara för annan” och ”vållande av kroppsskada” Åklagaren ville dock inte berätta för Nerikes Allehanda om det var pappan eller mamman som anmälan gällde så i den tidningen användes termen ”den aktuella föräldern” vid beskrivning av det inträffade.

Denna ovilja att berätta könet på den brottsmisstänkta föräldern fick flera personer att misstänka det måste röra sig om mamman för sedan när bryr sig svenska myndighetspersoner om pappors väl och ve? Den som vill ha svar på om dessa misstankar stämmer eller inte kan hitta svaret på frågan i Aftonbladet.

Avslutningvis så har Vänsterpartiet valt sin nya partiledare. Det blev Jonas Sjöstedt som tog efter facklan efter Lars Ohly.

Det hela var ingen högoddsare. Jonas Sjöstedt hade, som berättas i DN och SvD bara en enda seriöst menad konkurrent, Rossana Dinamarca och så här löd hennes motivering.

”Jag har ställt upp som partiledarkandidat därför att jag vill att nästa partiledare ska vara en kvinna.”

Kanske inte så märkligt att Sjöstedts seger över Dinamarca blev förkrossande med 179 röster mot 39 med den politiska programförklaringen? Såväl på Ett Städat Yttre som hos Pelle Billing påpekas dock att vänsterpartiet har någonting som liknar personlighetsklyvning nu.

Jonas Sjöstedt: Män måste maka på sig. Så är det! Med lön och med makt och med andra sätt…

Mari Forssblad: Men inte från partiledarposten…

Jonas Sjöstedt: Jaa… även från partiledarposten, kanske, men det är partiets medlemmar som avgör det, och det har jag stor respekt för.

Därmed inte sagt Jonas Sjöstedt har respekt för alla de andra personer som gör precis likadana val vars effekter han sedan bygger sin politiska karriär på att kritisera. Män är så pass bra att vänsterpartiet vill ha en man att gynna sin egen utveckling. Men det skall göras på budskapet att män egentligen är så dåliga.

Han har knappt hunnit tillträda som partiledare och redan är dubbelmoralen total.

Som jag nämnt i tidigare inlägg, så har de stora förändringarna skett i fältet till höger under kategorin sidor. Jag har under dagarna brainstormat fram en vision av Aktivarum inte bara som en plats för debatter utan även som en mer övergripande informationskälla där jämställdister lättare kan hitta både nya och gamla källor.

Uppdatering: GirlWritesWhat på nya Youtubesidan Våld i verkligheten.

Som ett till exempel kan vi ta sidan Massmedia (Reportage). Tidigare så måste man hitta rätt blogginlägg för att kunna läsa en viss länkad artikel. Nu kommer viktiga artiklar även att finnas separat med länkar till de gamla blogginläggen.

Ni kan alltså välja om ni vill läsa blogginlägg och hitta artiklar eller om ni vill leta rätt på artiklarna först och sedan läsa vad jag bloggade om dem.

Vidare så insåg jag att min Facebook behövde en ny bild på framsidan med Aktivarums namn. Sålunda slängde jag ihop omslagsbilden som ni ser här ovan. Eftersom jag pratar en hel del om kulturen fick den undertiteln ”The Culture Commentary” 

Inspirationen till detta Nya Aktivarum fick jag när jag såg på dokumentärer om Google och Facebook. Man kan alltid lära sig nya saker genom att lyssna på kompetenta människor och i detta fall gav det mig insikten att Aktivarum hittiills skrevs på ett väldigt gammeldags sätt. Sida 1, sida 2, osv…

Som jag ofta påpekat är det inget fel i sig med att saker är gammeldags. Men givetvis är det heller inget som automatiskt är rätt med att saker är gammeldags. I detta fall är poängen att jag publicerat informationen på ett sätt som skapades långt innan internet. Dagens internetfilosofi kan sammanfattas  ”everyway connected”

De nya sidorna här är varken förstasidor eller sistasidor. De är helt enkelt portaler som ger tillgång till vad än för sida ni behöver hitta för stunden.

Vad är skillnaden? Tidigare så var tidpunkt den dominerande faktor som styrde hur folk läste bloggen. Som man lätt kan konstatera på adminpanelen så blir de gamla inläggen knappt lästa. Detta oavsett kvaliteten på innehållet. Prioriteringen har varit ”det nya” och inte ”kvalitet”

Kommer ni ihåg vilka som gjorde samma tavla i informationsbranschen? Det var denna sorts sug efter det nya som öppnade dörrarna för Michael Foucault, förkastandet av den objektiva verkligheten och högskolans införande av det konstruktivistiska flum vars effekter Paul Boghossian varnar för i sin bok.

Han är heller inte den enda, Fysikprofessorn Alan Sokal blev så stött av flumteorier han skrev en nonsensartikel om tyngdlagen för att se om de nappade.

Det gjorde de och ni kan läsa mer om denna Social Text Hoax i inlägget jag skrev om skillnaden mellan misstag och fel. Men nog om detta och åter till poängen. Att läsare av Aktivarum nästan bara går in på de nyaste artiklarna visar ett problem i relation till teorierna om kumulativ kunskap.

Varför vill jag då påpeka detta? Jo för jag tror rätt många som besöker denna blogg på ett eller annat sätt sympatiserar med kampen mot exempelvis politisk korrekthet och vad jag vill påpeka är att läsa enbart nya inlägg kanske inte är det mest effektiva sättet om man vill bekämpa politisk korrekthet.

Vidare så vill jag påpeka Pär Ström som skrivit boken Sex feministiska myter har namngivit den sjunde feministiska myten på Genusnytt.

Den sjunde feministiska myten kommer knappast att förvåna läsare av Aktivarum. Jag har nämligen redan skrivit om den i tidigare inlägg om statsfeminism. Då under etiketten rösträttsdårskap, vilket innebär hänvisningar till kvinnlig rösträtt som är både felaktiga och för sammanhanget irrelevanta.

Avslutningvis så vill jag uppmärksamma den klockrena illustrationen ”Jämställdisten lägger pussel – Behåll inte din bit” som Pär Ström lanserat på Genusnytt. Historien bakom bilden var en  förfrågan om någon formgivare ville göra en affisch inspirerad av statens gamla ”varning för spioner” från andra världskriget.

Som jag berättade i förra inlägget har jag en hel del material som inte hunnit publiceras eftersom det inte fanns något aktuellt sammanhang att placera dem i. Delar av detta material har jag börjat lägga upp på bloggens nya, för ändamålet skapade sidor. Ni hittar dem i fältet till höger med tillhörande underkategorier. Youtube har exempelvis en underkategori specifikt för Jämställdister (som Pär Ström och Pelle Billing) och en annan enbart för Bernard Chapin videos (Chapins Inferno, A Wandering Cauldron of Politically Incorrect Commentary).

Uppdatering: Så sent som idag skapade jag en separat underkategori för Chapins Inferno (Bernard Chapin), och vad hittar jag i Genusnytts nyaste blogginlägg om inte en Chapin´s Inferno Video som kommenterar Sverige. Den kan nu även hittas på sidan för Chapin´s Inferno, vilket kan tyckas onödigt nu men om några veckor blir det en klar fördel att ha sparat materialet separat. Chapin lägger en hel del fokus på den könsneutrala förskolan Egalia. En annan som också kommenterat Egalia är australiensiskan Kitty Flanagan på 7 pm project.

Vidare så har jag börjat gå igenom gamla inlägg efter äldre källmaterial som är svårt att hitta utan att veta exakt vad man söker efter. Genom att ha hänvisningar och länkar lätt åtkomligt på ett och samma ställe så blir Aktivarum inte bara en plats att läsa och debattera utan även en kraftfull källa till resurser.

För att undvika att det blir rörigt att hitta här så har jag samtidigt plockat bort flera gamla sidor som knappt användes.

Den som av någon anledning saknar de gamla sidorna hittar tillsvidare allt material som fanns där på sidan About (Om bloggen) Mitt nästa steg (pågående arbete) är att revidera listan med kategorier. Den senaste tiden har mer eller mindre alla inlägg skrivits i ”jämställdhet” och ”genus” så många kategorier är helt onödiga. Länklistan (Bloggrollen) har även den fått en rejäl portion streamlining. Inaktuella bloggar som inte uppdateras är flyttade till en annan mer allmän länklistan som ni hittar under sidan About.

Det är alltså ingenting som raderats från bloggen. Det är mer saker som är mindre viktiga som flyttats från bästa sändningstid för att ge plats åt viktigare saker i högre behov av exponering. Observera även att alla sidor har egna kommentarsfält där ni kan berätta vad ni tycker, föreslå ändringar eller rentav lägga till material som ni anser jag har missat. Den nya layouten erbjuder massor av möjligheter.

Dock vill jag påpeka att uppdateringar av sidorna (med undantag för tillägget av helt nya underkategorier) är relativt osynliga.

Sålunda måste jag skriva blogginlägg (som detta) och berätta vad som är nyheter. Alternativt (en ide jag just fick) skapa en separat sida Uppdateringar som beskriver vad som hänt sedan senast på sidorna.

Jag tror jag aldrig samlat tidigare så många källor under ett och samma tak som jag gjorde under 2012. Och jag hade aldrig kunnat göra det så bra utan det syre som bloggen tillförs genom donationerna. Supertack till er! Många av de källor jag grävt fram på senare tid har jag inte skrivit om här ännu, detta pga bristen på aktuellt sammanhang att placera dem i.

Jag vill påpeka att Genusnytt och Pelle Billing har varit fenomenala på att plocka fram sådana sammanhang. Jag har svårt att minnas hur det var att diskutera dessa ämnen innan Pär Ström startade genusnytt.

Sedan har vi såklart fantastiska Tanja Bergkvist som med intellekt och humor oförtröttligt arbetar med att belysa genusvetenskapens och liknande politiskt korrekta pseudokunskapers värsta stollerier. Tillsammans med rockande Matte Matik är hon också den första jämställdistiska artisten.

Vidare så har vi i David Holman den första jämställdistiska ståuppkomikern. Detta medan Rutger Stjernström på Ett Städat Yttre mig veterligen är den andra jämställdistiska läkare som bloggar om dessa frågor.

Sedan så har vi bland alla modebloggerskor lyckats hitta några tjejer som bloggar om annat än bilder av sig själva. Här vill jag särskilt rekommendera  Trollan som inte bara skriver om de ämnen som intresserar mig, men som i regel har något intressant att säga om dem. Sedan har vi Ingrid Carlqvist med okuvligt engagemang för frågor som rör barn och pappor. När jag säger ”okuvlig” så menar jag bokstavligen.

Som Carina Glenning berättar i Corren är Carlqvist är en av dem som ärligt kan säga att hon blev av med jobbet pga sitt fritids-engagemang på för pappor. Carlqvist jobbade som redaktör på Villaliv AB. Chefen Fredrik Lindbladh inte bara sparkade Carlqvist som redaktör. Som Carlqvists förläggare Lars Johansson berättar ljög även Lindbladh och påstod deras annonsörer, bla företaget Ballingslöv låg bakom. Glöm aldrig hur de behandlade Ingrid.

”Detta förnekar han idag, men han vet inte att det var fler än Ingrid som lyssnade.”

Jag vill även slå ett slag för det nyaste tillskottet, Ninnitokan vars blogg har det talande namnet Kvinna och antifeminist. Ninni är också den första jämställdistiska sociologen.  Avslutningvis vill jag även påpeka det fantastiskt bra arbetet tre av tjejerna som inte utgår från egna bloggar har gjort. Ella, Maria och Katarina, nyårskramar till er!

Åter till ämnet denna bloggs framtid. Som ni kanske märkt i inläggen om Fyra nationalekonomers kritik av Pär Ström Del 1 och del 2 (och kommer att märka i kommande del 3) så har det blivit många sidospår där jag fått tillfälle att lägga material jag haft liggande ett bra tag.

Vad denna försening av publiceringar handlat om är behovet att delta i den offentliga debatten och därmed marknadsföra bloggen Aktivarum till nya läsare som kan komma med nya kommentarer osv. Jag funderar på en kursändring nu för som jag ser det har den offentliga debatten stagnerat.

Som Pelle Billing påpekat syns mansfrågor mer nu men orsaken till detta är enligt mig inte en ökad förståelse för argumenten (även om inhoppen gästbloggarna av Hannah Lemoine och Tanja Suhinina gav välbehövlig nyansering) utan det faktum att massmedia tjänar på konflikter.

Nu när det är tillräckligt många personer som är jämställdister så har massmedia inget att vinna på att hålla personer som Pär Ström och Pelle Billing utanför. Detta är såklart väldigt bra för oss beträffande möjligheten att sprida våra synpunkter men likväl är det enbart kvaliteten i materialet som sprids som avgör om någon lyssnar eller om vi blir sedda som clowner vars mest värdefulla vara är drama.

Jag ser journalister och mediemänniskor slita hårt för att placera jämställdister som pratar om mansfrågor inom gränserna för det drama som beskriver konflikten mellan feminister och antifeminister. Detta så det hela skall bli förståeligt utifrån den världsbild de redan har så de slipper göra verkliga förändringar. Typexempel på denna sorts människor är Erik Helmersons och hans text om Genuspirayor.

I Helmersons medievärld är alltså personer som motsätter sig Scum (vars handling är att döda alla män – vilket inte är menat som skämt eller som konst) lika mycket extremister som de som förespråkar pjäsen ifråga. Det är bara feminister och antifeminister som bråkar. Nothing to see here!

Samma Erik Helmerson skulle sedan debattera mansrollen på Lunds Universitet. Givetvis bjöds varken Pelle Billing eller Pär Ström att ingå i panelen. Syftet med debatten på Lunds universitet var ju seriös debatt och inte kommersiellt gångbart drama. Vänta bara tills syftet är att skapa bråk om omskärelse på SVT-debatt. Då ökar såklart efterfrågan på jämställdismen direkt, särskilt om de kan vinkla in antisemitism.

Min poäng är att det är dags att förkasta narrativet om ett drama mellan antifeminister och feminister. Men det är bara möjligt att göra om man istället för att följa den offentliga debatten agerar proaktivt och skapar sina egna sammanhang där man kan placera in den informaton som man själv har mest nytta av, inte bara den som passar bäst på vad som för tillfället blivit omskrivet i tidningarna eller haft mest genomslag hos vissa universitetslärare.

Pelle Billing utmålade på sin blogg visionen för Jämställdhet 2.0. Problemet jag ser i ett annars fenomenalt bra inlägg är att nästan alla punkter är byggda på det redan existerande feministiska narrativet. De är variationer av ”men män råkar också ut för…” och därmed är de i medias och i den breda allmänhetens ögon trots bra argument också en legitimisering av samma feministiska narrativ som media bygger sina skurkar och hjältar utifrån.

Med risk att framstå som filosofisk och göra mig till måltavla för Microsoft-skämt så ser jag det som en nödvändighet att avskaffa det feministiska narrativet som grund för mansfrågor. Därmed kan man säga att det är Jämställdhet 3.0 som jag förespråkar för framtiden.

Jämställdister måste börja producera eget material oberoende av massmedias och högskolornas redan existerande feministiska narrativ. Det måste produceras ett eget sammanhang precis som Harald Eia, komikern i Hjernevask som med insipiration från TV-deckaren Columbo vägrade ta vad han fick höra första gången som sanning.

Utöver denna än så länge mest filosofiska vinkling har jag även några praktiska ditto. Först och främst så har jag ökat antalet sidor på Aktivarum. Sidorna hittar ni högst upp till höger den första är om denna blogg (About). Den nyaste heter Youtube och samlar de videoklipp som haft viktig roll att spela här på bloggen.

Den viktigaste nya sidan är dock inte sjösatt ännu. Den kommer att heta Källor eller något liknande och samla länkar till fakta på samma sätt som Youtube samlar länkar till videos. Därmed kommer man att kunna hitta källan för en viss information utan att även tvingas hitta det blogginlägg där källan ursprungligen blev omskriven. Vidare så finns jag nu på Facebook (Erik Wedin) Twitter (Aktivarum) och det skall även finnas ett Aktivarum-konto på Youtube.

Sist av allt har jag en rekommendation till jämställdister. Om ni inte bloggar i WordPress så föreslår jag att ni börjar 2012 med att byta till wordpress (eller iaf skapa en kopia av nuvarande bloggen i WordPress). Jämställdister inom wordpress kommunicerar bra med varandra men kommunikationen utanför wordpress klart sämre så jag rekommenderar byte.

Och med detta sagt har jag bara en sak att tillägga. SKÅL!

Upptakten i dramat skedde redan igår när Genusnytt uppmärksammade bandbokaren Håkan Karlssons uttalanden i DN kultur om hur Emmabodafestivalen ser på genuskorrekthet (kvotering) när artister bokas.

”Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat. Vi bokar det vi tycker om och det som passar. Vi gör en fest för oss själva. Detta intresserar oss inte ett dugg. Ärligt talat, jag undrar vem det är som bryr sig egentligen. Det är inte vårt uppdrag att titta på sång.”

Reportern frågar: ”Så du håller inte med om att ni som arrangörer har ett ansvar?”. Svaret blir:

”Nej, det tycker jag inte. Jag kan ju inte påverka heller. Jag kan inte boka en bunt med skit och sälja 300 biljetter. Det är en konstig app­roach att ha till musiken. Jag respekterar verkligen jämställdhets­ideal, men det är inget jag kan lägga in i mitt arbete och jag är stolt över att jag inte gör det.

Du har skapat dig själv enorma problem om du ska utgå ifrån kön i stället för musik. Kvinnor är inte sämre på något sätt men det finns ett mycket smalare utbud. Bland kvinnliga dj:er finns det knappt några alternativ. Utan tanke på innehåll så kan man boka jämställt. Men om man vill att det ska vara bra så finns det inte 50/50 att tillgå.”

Frågan tas upp av föreningen Ladyfest som ägnat sig åt bönräkning. Ladyfest presenteras som en ideell organisation men hur ideellt är det att förespråka egna konkurrensfördelar på den kommersiella marknaden egentligen?

De vill ha: ”…ett aktivt tänk hos arrangörerna när de planerar vem som ska spela på festivalen.”

Risken är uppenbar man då får yrkesverksamma kvinnor som förespråkar mindre konkurrens åt sig själva.

Genusnytt har nu fått ett mail som ger svar på frågan vem som bryr sig. Det visar sig vara just en yrkesverksam kvinna. Ghazal Iraandost, Dj och verksam vid den missvisande döpta ”rättviseförmedlingen.” som bryr sig.

Mailet ger också en bra bild av hur PK-gänget i landet Sverige arbetar. Man kontaktar sina kompisar och säger åt dem att spamma. Allt med det uttalande syftet att skapa en ”shit storm” mot Emmabodafestivalens bokare.

Det utpekade offret för trakasserierna ges av Ghazal själv etiketten ”kvinnohatare”

Här ser vi ett kardinalexempel på hur den politiskt korrekta människans hjärna fungerar (eller utger sig för att fungera, min misstanke är att de bara låtsas tänka så här eftersom de är opportunister och gynnas av det)

”jag tycker att det har varit alldeles för tyst kring det här utspelet från deras bokare. det enda rätta vore att skapa en shit storm, som visar att det inte är acceptabelt att vara en kvinnohatare 2011, när man jobbar inom kultur. ingen annan stans heller, förvisso.”

Ghazal hävdar alltså att alla som inte förespråkar kvotering av kvinnor (för henne själv att slippa konkurrensen på den kommersiella marknaden) är kvinnohat. Jag vet inte om det vore värst hon tror på det eller inte.

Faktum är att oavsett om hon och hennes kompisar tror på sig själva eller inte så gör det sak samma.

För som vi kan läsa i Håkan Karlssons kommentar på ämnet så skulle hon automatiskt få enorma fördelar av sitt kön om festivaler tvingades boka en viss mängd kvinnor. Han nämnde specifikt kvinnliga dj:er

”Bland kvinnliga dj:er finns det knappt några alternativ. Utan tanke på innehåll så kan man boka jämställt. Men om man vill att det ska vara bra så finns det inte 50/50 att tillgå.”

Det är lätt att se andra orsaker för Ghazal att storma över Håkan Karlssons uttalanden än att hon tror han hatar kvinnor. En uppenbar orsak är att om folk får tala på det viset ostraffat blir det ingen kvoteringav Ghazal själv.

Som Pär Ström visar är organisationer som Ladyfest och Rättviseföreningen mycket väl medvetna om jävet.

Vad gör de då för att hantera jävsituationen? Svar: sprider ihopljugna sociologiska ursäkter för jävsituationen. Så här säger Emelie Veide på Ladyfest i Malmö om föreningens verksamhet.

”Vi vill få arrangörer att inse värdet i att boka jämställt. Sen vet vi att det finns problem i att det kanske inte finns lika mycket kvinnliga musikakter att boka, men det beror ju också på att kvinnliga musikakter inte lyfts fram i samma utsträckning som manliga.”

Observera vi nu fick en dubbel jävsituation. Inte nog med att Ladyfest medvetet förespråkar mer bokning av en grupp som är mycket mindre till antalet (där alltså konkurrensen vore jämförelsevis obefintlig)

Vidare så sitter Ladyfest i och med detta uttalande på två stolar. Först är de aktivister som vill fler kvinnor skall bokas…

Men sedan är de plötsligt forskare och påstår sig veta det finns färre kvinnliga musikakter att boka för att inte fler kvinnliga musikakter lyfts fram. De erkänner alltså att männen är många fler men skyller det på att kvinnor inte lyfts fram.

Vad Ladyfest dock har svårt att fatta är att om de manliga musikerna populära idag har lyfts så är de andra manliga musikerna som de lyftes förbi precis lika diskriminerade som de kvinnliga musikerna.

Med risk att vara repetiv så är det åter Apex Fallacy där kvinnor bara ser de män som hamnade på toppen.

”Mitt intryck är att de allra, allraflesta manliga musiker, sångare och band kämpar i isande motvind i garage och källare – utan ära och utan pengar och utan att någonsin komma upp på en scen värd namnet.” Pär Ström

Organisationer som Rättviseförmedlingen och Ladyfest är snabba att påpeka en framgångsrik man haft lyfts förbi en kvinnor men de är inte fullt så snabba med att påpeka han isåfall lyfts förbi en massa okända manliga musiker också.

”Bandbokaren Anna Storåkers säger i en annan artikel i Sydsvenskan att av de artister som bokningsbolagen erbjuder spelställena är ungefär 7-8 procent kvinnliga.”

Saken är ju den att även bland de musiker som inte är värda femtio öre så kan man se en tydlig dominans av män. På vilket sätt menar då Ladyfest att dessa manliga trashankmusiker skall kompenseras andra män lyfts fram?`

Då är vi åter i Wikipediadiskussionen. Har kvinnor som prisas av Blogg-awards hindrats jobba gratis på Wikipedia?

Men vänta vi är inte klara med denna storm i ett vattenglas ännu. Det är en till detalj som inte uppmärksammats. Inte nog med att Ghazal klagar på Håkan Karlsson och kallar honom kvinnohatare för att han säger utbudet är sämre…

Hon håller även hov på sin blogg där hon berättar hon minsann inte tackar ja till vad som helst – inga dansgolv. Det är inte bara fel på bandbokare utan uppenbarligen är det fel på publiken också.

”jag får rikspanne över ansvaret att ”underhålla” folk. barspelningar är perfekt för mig, där finns inget krav att hålla igång ett dansgolv.”

obs helt autentisk inre monolog, svar ja. hence, spelar ej där jag måste ansvara över dansgolv.

Hängde ni med? Hon klagar på Håkan Karlsson som säger tjejer är svårare att boka, själv är hon svårare att boka!

Starkt jobbat.

Som grädde på moset citerar Ghazal en anonym kvinnlig dj som på några få rader hinner med både Misandry, Apex Fallacy och det sedvanliga sociologiska tramset om vem som haft makten.

”Faktum är att när jag lärde mig taktmixa började jag undra what the fuzz was about, så lätt är det. Alla dessa djkukar jag sett upp till var helt plötsligt inte lika coola längre, faktum är att jag ser ner på alla djs som inte taktmixar.”

Misandry: Djkukar, motivering överflödig.

Apex Fallacy: Tidigare såg hon upp till killa som taktmixade. Så fort hon lärde sig taktmixa började hon se ner på alla som inte gör det.

”Man får inte glömma bort att just djandet varit förbehållet män väldigt länge, och inte sällan understryker dem som har makt just tekniken”

Däremot får man uppenbarligen gärna först glömma bort alla män som inte är dj:er och sedan så fort man blir duktig kan man börja förakta alla manliga dj:er som inte är lika duktiga också. Apex…. too easy!

Debatt i Lunds hemsida har nu sändningen online. 

Äldre man som ställde två frågor: Vill kvinnor ha sockerbitarna? Vill inte kvinnor ha en mans beskydd? Svar från Gunilla Jarlbro: Om vi går till statistiken så är det farligaste stället för kvinnan i sängkammaren med en man. Publiken: Hahahaha! (många komiker får sämre skratt)

Men det enda som publiken visar är sin egen dumhet och inkompetens. Jämför:

Äldre man: Svårt sjuka vill ha bra vård. Svar av Gunilla Jarlbro: Men vi ser på statistiken att det farligaste stället att befinna sig på är ett sjukhus. Publiken: Hahahaha!

Det är dock få som är så korkade att de tror att lösningen på sjukdomar är att undvika sjukhus

Men det är precis så Jarlbro resonerade. Hon tar för givet att korrelation kan användas som orsaksförklaring. Hon har fel. Vidare så missar hon att kvinnor inte blir attackerade av män i allmänhet, utan av de män de gillade bäst.

Dvs av de pojkvänner och äkta män de av en större pool män ansåg hade de mest attraktiva egenskaperna som en man skall ha Sålunda hade panelen om de haft nån som helst kompetens på dessa frågor hamnat på vårt expertämne.

Nämligen varför så många kvinnor idag gör oproportionerligt dåliga val av män för sina relationer?

Varför tycks de farligaste männen också vara de mest populära männen och varför är det vårt ansvar när kvinnor bevisligen har ett sätt att se på män som eleverar mer våldsbenägna, svartsjuka och hetlevrade män till toppen?

Mer kommer ikväll… detta är bara bonus. Stort tack till dem som donerar en slant. Hade egentligen velat vara på plats i Lund igår men nu får jag använda helgen till att blogga om debatten. PS: Hade över 1800 mail i korgen, har börjat en genomgång av dem. Det är mest spam men jag skall försöka hitta dem av er som skrivit riktiga mail och svara på dem.

Före Internet så fanns produktionen av material i ett litet fåtal människors händer. Idag så kan alla människor vara med i matchen. Mediebranschens aktörer börjar sakta men säkert inse detta faktum. På Newsmill har en tråd om mansfrågor startats upp inför kvällens debatt på Lunds Universitet. Paradoxalt nog ser tråden på Newsmill ut att bli den enda debatten då alla deltagare på LU är mansfientliga.

Vidare så tänker man inte debattera mansfrågorna på LU man tänker debattera ”mannen” dvs mansrollen.

Men nu har någonting inträffat. Allt fler förkastar idén att påståenden om dessa roller, strukturer etc har något med verkligheten att göra. Regelbundna läsare känner igen detta från tidigare inlägg på Aktivarum. Redan i Juni påpekade jag problemet med debatten är att man pratar om mansrollen som i sin tur bara är vad än sociologer påstår den är. Nu när man läser på Newsmill så hittar man kommentarer till Jarlbro som denna:

”Upplysningsvis är mannen som begrepp inte en fysisk levande person. Sorgligt att studenter och forskare i Lund är tvungen att lyssna och på en professor som inte tar fasta på denna uppenbara skillnad.” Pär Blomqvist.

Vi ser nu hur allt fler människor står upp mot genusvetenskapens företrädare.

När Lars Einar Engström använder sina egna teoretiska bilder av mannen som argument mot mansfrågor generellt så leder det bara till att allt fler människor ifrågasätter hela genusfältets legitimitet.

”Har män ett kollektivt ansvar, när det gäller sexism, trakasserierna, våldtäkterna? Självklart, alla grupper med makt har ett gemensamt ansvar så är det ju alltid.”

Men detta är givetvis inte alls sant. Varken när vissa muslimer eller judar begår otrevliga handlingar finns någon konsensus att det är andra judars eller muslimers fel. Lars-E Engströms påståenden är falska.

I brist på källor är hans påståenden bara grundlöst tyckande som han hittat på för att kunna konkurrera ut andra män.

Därmed motsvarar Lars-E Engström själv i högsta grad den manliga roll han vill inbilla oss han är emot. Liksom våldtäktsdömde Kapten Klänning, också genusdebattör, har han både beteende och position som en alfahanne.

”Män i grupp, det finns väl inget farligare? Det är väl dokumenterat från krig och vardag, från brottstatistik till kafferummet.”

Här lämnar Engström det absurda för det direkt lögnaktiga. Som Professor Steven Pinker påpekat är det tvärtom så att utan män i grupp (som exempelvis polisen) blir brottsligheten såväl som krigen mycket värre.

Utan män i grupp så blir ensamma banditers förmåga att våldta och mörda helt obegränsad.

Faktum är att utan män i grupp så råder principen ”Den starkes rätt” Utan en grupp män som förhindrar onda individer från att göra vad de vill är nämnda onda individer fria att agera som Breivik på Utoya.

”tack – för att ni botade min onödiga respekt för sociologi. Om en sådan vetenskap sysslar med snuttifieringar av människors beteende, som den här artikeln försöker sig på, då kan man anta att intelligensreserven flytt från akademin till mer produktiva jaobb” Sven Stromitzky

Vetenskapligt är Engström ett stort skämt. Han hänvisar till ”en kompis säger..” och ”jag intervjuade en militär” Detta kallas anektodisk bevisföring och är helt förkastligt om man vill göra vetenskapliga sanningsanspråk.

Vidare så gör Engström politiskt korrekta påståenden som är rena självmotsägelser.

”Det skämtas om kvinnor, bögar och invandrare. Tre utsatta grupper och männen utnyttjar sitt urgamla privilegium, att slå på den som står lägre i rang.”

Här är alltså invandrare och bögar väsensskillda från ”män” i Engströms fantasivärld. Sanningen är dock att cirka hälften av invandrarna och samtliga bögar är just män och därmed personer som Engström slår på. Vidare så har de män som Engström klagar på systrar, flickvänner etc och en attack på männen är per definition också en attack på de kvinnor som lever med de männen ifråga. Engström är störst, vackrast och vet minsann bäst!

Vi kan lugnt säga att allt fler människor fått nog av den von-oben attityden från mansfientliga debattörer.

Pelle Billing anser mansfrågor måste erkännas som begrepp. Anders Brandt påtalar kvinnors våld inte tas upp och Joakim Ramdstedt tar upp separerade pappors rätt att träffa sina barn. Men mest oväntat av alla är nog Daniel Hammarbergs inlägg om kraftmän och hur mansrollen har blivit bannlyst i feminismens Sverige. Man kan med rätta säga att han bryter tabun på löpande band på i sin text.

”Vårt politiska etablissemang har velat feminisera den svenske mannen och göra honom med medgörlig – mindre benägen att protestera mot det allt mer utbredda förmyndarsamhället – genom att osynliggöra den sanna manligheten.”

Jag skulle kunna citera stora delar av Hammarbergs text men ni kan lika gärna läsa den på Newsmill.

Sålunda nöjer jag mig här med att citera ett par av hans mer läsvärda stycken. Budskapet i korthet är att samhällets eliter vill ha mer makt och män står i vägen för deras totala maktfullkomlighet. Manlighet inspirerar riktiga män.

”Män som inte låter kommittéer och nämnder säga åt dem hur de ska tänka och tycka, utan sant fria män.”

Hammarberg avslutar med konstaterandet.

”Vårt samhälles välmående kräver att vi återuppväcker manligheten i den svenske mannen, och låter den feminiserade fjollan gå till historien.”

Även lärarbloggaren Mats Olsson på Tysta Tankar påpekar skiftet som har skett. Människor går inte längre med på att slaviskt och okritiskt lyda genusmänniskornas idekonstruktioner.

”Kommuner i Skåne har fått kritik av Skolinspektionen för brister i sitt genusarbete. Då har förskolans personal skickats på tvångsfortbildning hos Gunilla Jarlbro. En del har varit bekymrade över innehållet. Nu förstår jag varför.”

Gunilla Jarlbro är heller ingen nykomling i genusdebatten utan fanns med redan i boken Vem slår Eva?

Vem slår Eva? – Forskande feminister i genusland skrevs av Emma Rydgren och Björn Ljunggren redan 2007. Det är en liten pocket på 142 sidor som ger en översikt av hur feministisk genusvetenskap sprider sin ideologi. Ett av exemplen handlar om tillsättningen av historieprofessuren 2000 på Lunds Universitet. Bäst meriterad av de sökande var Kristian Gerner men lärarförslagsnämnden leddes av feministen dekanus Inger Lövkrona.

Lövkrona ville absolut ha en kvinna på tjänsten och lade i ett hemligt PM ut en strategi för att bli av med Gerner.

Gerner höll sedvanlig provföreläsning, och utfrågades sedan. Nämnden lade honom två saker till last.

1) Han skötte inte OH projektorn själv. När det var dags att byta bild på OH-projektorn signalerade Gerner med vad nämnden uppfattade som ”ett demonstrativt egendomligt visuellt kommando” Vilket sågs som negativt.

2) Han visade prov på bristande ”genusmedvetenhet” när han fick frågor från kvinnliga doktorander i publiken.

Men strategin läckte ut i medierna och mängder av människor blev upphörda över myglet i nämnden. 

Den kvinna som var tänkt att fungera som ”genusmurbräcka” Birgit Sawyer uppskattade heller inte den roll hon hade tilldelats i dramat. Det slutade med att rektor Boel Flodgren gav Gerner professuren. Gunilla Jarlbro fick sedan i uppdrag att skriva en rapport om händelsen. Jarlbro skyllde i sin rapport misslyckandet att få bort Gerner på massmedierna. Hon påstod att manliga skribenter…

”utövade symboliskt våld genom ett totalt misskännande av den till huvuddel kvinnliga lärarförslagsnämnden i allmänhet och dess ordförande i synnerhet”

Jarlbro skrev inte ett ord om att den kvinna som Inger Lövkrona ville ha rankades först på fjärde plats av 13 sökande.

Dvs tre högre rankade män skulle myglas bort i könskampens namn. På Jämställdhetsdagen 2004 på Lunds Universitet var en av talarna Inger Lövkrona som talade om patriarkala strukturer. Hon gick då, enligt bokens författare som var närvarande, till skarpt angrepp mot meritokratin som innebär att tjänster skall tillsättas efter kompetens. Får inte feministerna sin vilja igenom tycker de godtycke råder.

Vidare har vi diskussionen om hashtaggen #killgruppen på Twitter som Simon Lundberg startade.

På Ann Mari´s blogg finns en motsvarande mycket talande lista på situationer där män bevisligen idag blir missgynnade pga sitt kön. Lisen Knafve från CUF Storstockholm har som utgångslänge det banbrytande budskapet:

”Jag är ung kvinna som gynnats på grund av mitt kön”

Sedan så har Mats Olsson på Tysta Tankar hunnit kommentera kvällens debatt och Certatio ställer frågan: Mansfrågor, finns de? Ja på internet finns de – Blir mitt svar.

Avslutningvis vill jag göra en Heads Up! En utbildad manlig lärares historia om hur skolan beter sig är på G.

Jag har kontakt med en kille som är färdigutbildad lärare. I teorin skall ju detta vara en fördel då det i Sverige eftersträvas jämnare könsbalans. Verkligheten är dock som ni kommer att kunna läsa här en helt annan.

Ett bra ställe att börja är medieforskaren Gunilla Jarlbros kommentar till det Axess-seminarie om jämställdhet som bla Pelle Billing närvarade på. Idag Imorgon skall Gunilla Jarlbro deltaga i en låtsasdebatt på Lunds universitet.

Uppdatering: Debatten är alltså imorgon, hade för mig den 15:e var idag.

Panelen: 

Jens Liljestrand, litteraturvetare från Lund som nyligen skrivit om mansrollen i romanen Adonis, 

Erik Helmerson, ledarskribent på DN och författare till boken Den onödige mannen, 

Liv Strömquist, feministisk serietecknare, 

Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap.

Varför kallar jag det låtsasdebatt? Jo för att bägge sidor i debatten har en och samma negativa åsikt om det manliga könet. Hur kan man kalla det debatt utan några manspositiva personer? Så här lyder hennes uttalande:

Trots detta underläge har mannen lyckats med följande: Få högre lön trots att han gör samma jobb som sin kvinnliga kollega, bli professor (hela 81 procent av professorerna är män), bli chef inom privat sektor ( hela 75% av cheferna är män), bli administrativ chef i regeringskansliet; erhålla förtroendeuppdrag i kommuner och landsting osv. osv.

Grattis grabbar! Få kan som ni ta er ur ett underläge.

Här använder Jarlbro flera av de feministiska fulknep som vi redan skrivit om tidigare.

Först vill jag påpeka hennes hopblandning av MANNEN och MÄNNEN. Männen är alltså vi människor (grattis grabbar) men vad tusan är den där ”mannen” som Jarlbro pratar om?

”Detta kan de mer observanta av er se redan på artikelseriens rubrik. ”Mannen – Vinnare eller förlorare” Mannen? Det skall vara MÄNNEN vinnare eller förlorare för att artikeln skall handla om riktiga människor.”

Sedan är det givetvis även ett mycket grovt FELSLUT kallat Apex Fallacy. Så här lyder den ursprungliga definitionen som även gett felslutet dess namn:

”when judging female progress, juxtaposition is only made with those males at the apex of our status hierarchy. It seems that feminists can discern none but the elite.”

Och så här lyder den evolutionspsykologiska förklaringen till fenomenet:

”The apex fallacy is the tendency of women to assign to all men the attributes of those men to whom they are sexually attracted; the fallacy arises because most women cannot fully perceive those men to whom they are are not sexually attracted.”

Det är uppenbart att utbildning inte hjälper. Gunilla Jarlbro skall föreställa erfaren forskare.

Hon borde veta bättre och hennes titel blir ärligt talat inte värt ett lingon när hon visar denna grad av blindhet. Dessutom så kan med samma logik ”KVINNAN” inte räkna eller begripa siffror i allmänhet.

Om kvinnor som grupp gör kategoriska uttalanden av samma kvalitet som Jalrbro, ja då kan ingen kvinna någonsin bli professor eller forskare men givetvis har de aldrig tänkt bedöma kvinnor utifrån en skev minoritet på samma sätt!

Av de fyra debattörerna är det inte bara Jarlbro som är biased. Låt mig påminna om några fler ”greatest hits”

Erik Helmersson är mannen bakom Pirayaartikeln i DN med det här citatet angående Turteaterns uppsättning av SCUM:

”Solanas verk tycks locka fram det allra sämsta i feminismen, en fnissig våldsförtjusning som bäst liknas vid den manliga ”hö hö”-motsvarigheten i bastun”

Han är heller ingen ny person i gänget vars budskap är mäns värdelöshet. De som följer Aktivarum kommer att ha läst om Helmerson tidigare. Det är Erik Helmerson som skrivit boken ”Den onödige mannen”

Jag har inte läst den ”Onödige mannen” men låt oss citera recensionen av Ella Andrén.

Efter att ha läst vad hon och hennes kollega Anina Rabbe skriver förstår ni nog varför jag betraktar Erik Helmerson som en person helt utan trovärdighet i jämställdhetsdebatt om männens situation.

”Den fyller mig med motvilja mot allt det här med att bli vuxen, mot medelklassen och alla andra klasser, mot ytlighet och karriärism och samhället i allmänhet och inte minst mot Manligheten.Återigen, inte mot män i sig, det vore bisarrt. Men Manligheten. Är den inte egentligen ett av våra största samhällsproblem?”

Med samma logik är antisemitism bara attacker på judendom. Alltså judendomen  - inte judarna – är inte det ett av våra största samhällsproblem? Vi har inget emot judar man de skall sluta vara så förbannat…ehhh… judiska.

Anina Rabbe å sin sida skriver om Helmersons bok:

”I omvärldens ögon prickar Peter in alla rätt på vår tids töntskala: medelålders, medelklass och man.”

Observera att det inte är hon själv som föraktar män, nej ”Omvärlden” är det som fäller domen.

Hon är ju bara en stackars kulturskribent som förmedlar ”Omvärldens” dom. Mannen är dum, inte hennes fel hon bara skriver, helt oskyldig, ingen som helst egen agenda. Precis som SCUM-regissören Erik Holmström

”Det är TEATERPJÄSER vi spelar, det är inte våra egna privata åsikter! Vi hoppas publiken skall reflektera, känna med det här….”

Följande omdöme får dock Helmersons skapelse på bloggen Bertils kommentarer.

”Ett tydligt budskap är att en man inte får vara feg. Då föraktar han sig själv och känner sig föraktad av både sin maka och sin dotter. En annan utgångspunkt är att ”medelklass” män ofta fega och de är värda att föraktas. Jag tycker att dessa förutsättningar helt saknar trovärdighet.”

Observera ordet ”budskap” Dvs författarens personliga åsikter. Det spelar ingen roll om de kallar sig konstnärer eller kulturmänniskor detta är vad de själva tycker, de är inte faktaletande vetenskapsmän. Återstår då tidsfördriv:

”Underhållningsvärde har boken inget. Går i soptunnan efter två tredjedelars läsning. Inget att kasta bort tiden på.”

Därmed har turen kommit till Jens Liljestrand. Det är han som bär ansvaret för denna höjdare. 

”Det är en enkel sanning, lika lätt att se som det faktum att vi lever i en värld som styrs och ägs av män”

Ytterligare en mansfientlig medieperson vars världsbild pga Apex Fallacy (som är ett vetenskapligt felslut) inte är värd papperet den är skriven på alltså. Han har inte ett dugg mer trovärdighet än Helmerson.

Uppdatering:

Men vänta jag har ju glömt en person. Serieskaparen Liv Strömqvist skall ju också vara med. Oroa er inte, hon är heller ingen nykomling. Det är hon som ritar serier som Pelle Billing berättade om där brösten säger F_ck off!

Vi har alltså fyra personer på debatten imorgon kväll, så här ser positionerna ut.

Jens Liljestrand och Erik Helmersson som tycker mannen är ynklig och värdelös.

Gunilla Jarlbro och Liv Strömqvist som tycker mannen är mäktig och värdelös.

Bra förutsättningar för debatt. Grattis till detta Lunds Universitet. Vi kan säkerligen förvänta oss enorm mångfald.

Uppdatering: Genusnytt rapporterar att en disputerad forskare smular sönder Ekots rapportering och kräver förtydligande vad som sades angående 1/3 får skylla sig själva-tolkningen.

Här följer originalinlägget.

Vad Galen Dam-teorier handlar om är feminister som skapar ekonomisk lönsamhet åt sig själva genom att sprida kraftigt förfalskade forskningsresultat i massmedia , inom politiska partier och på högre utbildningar.

Nu har det alltså hänt igen. Igår rapporterade Genusnytt hur massmedier som Expressen, Aftonbladet och DN skrev om en studie på södersjukhuset som påstods visa personalen tyckte misshandlade kvinnor får skylla sig själva.

I artiklar förfasades man över att en tredjedel av tillfrågade ansåg misshandlade kvinnor fick skylla sig själva.

Dagen efter berättade Pär Ström att det verkade vara EKOT på Sveriges Radio som spred nyheten som sedan citerades av de andra. Ekots rapportering är dock en förfalskning. Den fråga de hänvisar till ställdes aldrig i studien.

”Påståendet var formulerat som att det kan vara ‘kvinnans passiva och beroende personlighet som gör att hon utsätts för våld från sin partner’. 28 procent av personalen tycker att det kan vara en del av orsaken”

Observera att ingenstans sägs något om att kvinnan av den anledningen får skylla sig själv. Mediefeministern på ekot har helt enkelt roat sig med att blanda ihop orsaker och ursäkter. Och det slutar inte där…

Även Vårdförbundet tillbakavisar de slutsatser av studien som alltså Ekot verkar ha hittat på själva.

”Man kan helt enkelt inte dra de slutsatserna från studien”, säger Cecilia Sandahl, presschef på vårdförbundet.”

Men tro inte att det avskräcker feministiska skribenter att försöka slå mynt av Ekots rapportering. Knappt har tangentborden hunnit kallna så har Aftonbladets Monica Gunne frågat varför det fjäskas för våldet?

 ”Nästan en tredjedel tycker att misshandeln är kvinnans eget fel.”

Som Pär Ström redan poängterat är detta en ren förfalskning. Vad Genusnytt ännu inte uppmärksammat är dock att det inte är första gången det sprids helt förfalskade data om mäns våld mot kvinnor i svenska medier.

Jag vill påminna om Europarådets förfalskning av dödsorsaker för kvinnor i åldrarna 15-44. 

Kan ni gissa vilken svensk mediainstituion som den tidens Gunne dvs Boethius refererade till i Aftonbladet? Alla kan göra ett misstag men när exakt samma sak upprepas är det dags att se över rutinerna.

”I Dagens Eko i P 1 den 27 september sa man ordagrant: ”Misshandel är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 15 och 44 år.”

Ja det stämmer att man sade det. Men det är också sant att påståendet är en grov förfalskning. De vanligaste dödsorsakerna för kvinnor mellan 15 och 44 år är nämligen trafikolyckor, självmord och bröstcancer.

Journalisten.se kommenterar Svenska medier spred myt om kvinnomord.

”Misshandel vanligaste dödsorsaken för kvinnor i åldrarna 15–44”. Den uppgiften spreds i en rad svenska medier via TT och Dagens Eko, med hänvisning till en rapport från Europarådet.
Men något statistiskt underlag för påståendet finns inte.

Och lika illa är det alltså med påståendet att var tredje på södersjukhuset sade misshandlade kvinnor fick skylla sig själva. Det hindrar dock inte Vänsterpartiet från att försöka smida medan järnet är varmt.

”Med anledning av studien som visar att en tredjedel av personalen på akutmottagningen vid Södersjukhuset i Stockholm, Nordens största akutmottagning, anser att det är kvinnans fel om hon blir misshandlad lämnar Vänsterpartiets riksdagsledamot Eva Olofsson idag över en skriftlig fråga till statsrådet Nyamko Sabuni.”

Och lika illa ställt med källkritiken är det hos Expressens ledare med budskapet ”Akut illa SÖS” Få se om nästa artikel är ”akut illa med källkontrollen Ekot/TT med flera”

Galen Dam-teorierna som lever på att omdefiniera ”våld” så man får högre siffror lever dock gott i media.

”Mellan 30 och 50 procent av  kvinnorna i västvärlden har erfarenhet av våld”

Våld enligt vilken definition? Och vad betyder ”har erfarenhet av”? Varför står det inte ”Har blivit misshandlade”? Är det kanske för att siffran inte blivit lika hög som mediefeministerna ville ha den?

De feministika ordvrängarna finns överallt, fullt övertygade om att det är helt ok att omdefiniera ord.

Kanske det bästa exemplet på Galen Dam-teorier är när BRÅ forskar på ”Våld i nära relationer” Den som läser närmare märker nämligen att endast 1/4 av de fallen är relaterade till kärleksrelationer (dvs pojkvänner)

Majoriteten av fall av ”våld mot kvinnor i nära relation” åsyftar nämligen precis raka motsatsen till vad det låter som. Nämligen våld i arbetslivet från patienter, klienter, elever, kunder och kollegor.

Dvs våld från personer kvinnan inte alls hade någon nära relation med/till.

Vi kan bara spekulera i varför BRÅ använder en definition som så uppenbart kommer att leda folk att missförstå och ta för givet det var pojkvännen som slog.

Läs här en ordentlig sågning av undersökningen Slagen Dam.

John Nilsson tipsar i kommentarsfältet hos Pelle Billing om att Pernilla Ouis återkommit till temat Foucault. Hon skrev vidare inte bara i DN-ledaren utan även om halal-hippiens paradoxer på Axess. 

”Foucault är Gud i den svenska universitetsvärlden, inte profet, utan Gud fader själv. Inom socialvetenskaperna är det han som banat vägen för det kritiska tänkandet kring hur språket formar våra sociala praktiker”

Med en sådan ställning kan man förvänta sig att han kom fram till sina upptäckter genom gedigen vetenskaplig metod right? Knappast, Foucault är det teoretiska imperiets och konstruktivismens superstjärna.

Ovan video är överdriven men ger ändå ett hum om vad problemen är med Foucault ”samhällsvetenskap”

Eller rättare sagt den totala frånvaro av allt som kan kallas vetenskaplig metod. När Ane Kirkegaard - doktor i freds- och utvecklingsforskning – skriver om Foucault hos P1 OBS blir denna paradox tydlig.

”Hon menar att det visserligen är sant alla samhällen hade kunnat vara annorlunda enligt Foucault…”

De som tror att det finns vetenskapliga bevis på att alla samhällen hade kunnat vara annorlunda räcker upp en hand. Sedan kan ni ta en titt på Jared Diamonds forskning om samhällsutveckling  i ”Guns, Germs & Steel”

Utifrån Diamonds upptäckter kan Foucaults lära om samhällen betraktas som aktivistisk önsketanke.

Ane Kirkegaard å andra sidan hänvisar föga förvånande till strukturer. Precis som genusvetarna upprepar hon bara påståenden från sina guruer att det GÅR att analysera och förstå dessa saker utifrån makt.

”I alla samhällen finns det strukturer, och för den som tittar närmare på dem går det att analysera och förstå det som verkligen spelade roll för Foucault: nämligen, makten. Hur den växer fram, och vad den vilar på.”

Detta verkar vara hela poängen med foucaults ”vetenskap” – Att kritisera makten. Man bygger inte teorier utifrån vetenskapliga upptäckter, man bygger dem mer utifrån sina politiska och personliga behov.

Då får man även rätten att förkasta precis allting man inte gillar. Som exempelvis ”kategorier”

Kirkegaard berättar om en professor på ett seminarie…

”Hans sätt att närma sig Foucault och postmodernismen var att rita upp ett antal boxar på white boarden och försöka få ordning på kaoset.”

Hur kommenterar då hon denna metodik?

”Och så satt vi unga där och skakade osynligt på huvudet, för så kan man inte få ordning på de tankar och propositioner och teorier som har gett upphov till postmodernism, poststrukturalism, postkolonialism, postfeminism.”

Och så satt de unga och kände sig smartare än sin professor, de tolererade hans åratals erfarenhet men de nickade inombords, de visste bättre. Haha! Men läs gärna min text om vad poststrukturalism innebär.

”De är svåra att boxa in, för de vill hela tiden ut ur den struktur de placeras i av oss forskare som söker kategorisering och ordning i våra vetenskapliga universum.”

Märker ni vad stollan säger? Hon påstår alltså att teorierna är svåra att boxa in för de VILL inte bli inboxade. Alltså ”vill” som om de vore levande varelser. Det är givetvis teoriernas skapare som har vilja, en teori har ingen vilja.

Anledningen dessa teorier inte kan boxas in logiskt är snarare att de är grundlöst svammel.

”Vad Foucault gjorde var att påpeka att människans samhällsorganisation snarare är ‘kulturlig’, än ‘naturlig’, alltså att varje samhälle skapas i förhållande till maktutövning i olika former, vilket avspeglas i språket och i samhälleliga och sociala praktiker. Därför liknar på sätt och vis alla samhällen i grunden varandra”

Jaså det är därför alla samhällen liknar varandra. Det har ingenting att göra med att de alla utvecklades för att bättre tillgodose behoven av mat, skydd, bekvämligheter och teknik? Nej nej makt säger store mästaren Foucault!

 ”Makt vilar alltid på diskurser som naturaliserar den, och neutraliserar motståndet mot den. Det är detta som är kärnan i Foucaults arbete och anledningen till att han fortsätter att vara aktuell och betydelsefull.”

Det är även av denna anledning de som förhåller sig till Foucaults lära beter sig som hjärntvättade stollar utan förmåga att tänka. De låter istället den stora mästaren Foucault sköta tänkandet åt dem.

Problemet är att vetenskap går ut på att hitta bästa alternativet. Foucault själv föredrog att klaga.

”I och med, att han så tydligt faktiskt erkänner existensen och betydelsen av strukturer bör han kanske snarare klassas som poststrukturalist, men det höll han inte heller med om.”

Detta är andra gången Kirkegaards invändning inte har någon annan grund än Foucaults personliga gillande. Men oroa er inte, hon är inte klar utan kommer med en ännu mer idiotisk motivering:

”Genom definitionen fångas man i akademins eget sätt att utöva makt inom forskarsamhället—genom att definieras som något utesluts andra möjliga definitioner ”

Här ser vi igen tydligt varifrån genusvetenskapen får sitt påhittade svammel. Det är fascinerande att ingen ”call on bullshit” när Focuault bara hittar på en massa ursäkter åt sig själv och sina elever att inte kunna bedömas.

Detta känner vi igen även i Sverige då Eva Lundgren använde samma taktik när felen i ”Slagen Dam” påpekades.

”På en praktisk nivå handlar det mycket om att förstå hur de strukturer som begränsar oss spelar en roll för just hur långt vi kan tänja gränserna, för hur långt vi kan gå i våra utmaningar mot de diskurser och praktiker som sätter de normativa gränser vi inte får överskrida.”

På en praktisk nivå handlar det om att tycka strukturer begränsar oss via diskurser som sätter normativa gränser vi inte får överträda. Svammel svammel och inte den minsta bevisning eller belägg.

Varför inte förenkla det?

Konstruktivistisk samhällsvetenskap är att tycka som Foucault, tala som Foucault och lyda Foucault.

Som kontrast till denna okritiska beundran av en naken kejsare har vi Pernilla Ouis.

”Foucault är pappa till diskursanalysen, som enkelt uttryckt handlar om insikten att den enda värld vi kan känna till är representationen, avbilden, som vi formar genom vårt språk.” 

När man får det uttryckt på det här sättet så slås man av häpnad över hur personer som å ena sidan vill bli sedda som seriösa forskare å andra sidan blir imponerande av uppenbar rappakalja.

”Det är alltså språket som är grunden för själva världsordningen. Världen är inte längre, den är bara representerad av olika värderingar med tillhörande språkliga termer.”

Om de nu inte kan se igenom uppenbart trams, hur kan de då förvänta sig att någon skall tro de är kompetenta att lösa något problem? ”Världen är inte –  bara representerad” Oj så imponerande sagt!

”Men med detta synsätt blir världen relativiserad och distanserad. Och nästan allting – särskilt det som anses rätt och gott, måste avslöjas. Begrepp som ”verkligheten” eller ”sanningen” eller ”det normala” skrivs med obligatoriska citattecken.”

Utom Foucaults ”vetenskap” och hans krets som sysslar med det verkliga medan alla andra sysslar med det ”verkliga”

Där har vi ju den stora paradoxen. De här människorna säger ingenting om sin egen makt, sina positioner, sin vetenskap. Det är alla andra som skall avslöjas, de har inte en tanke på att underkasta sig den egna analysen.

”Ut med modernitetens enfald och monokultur, in med mångfald och mångkultur! Ingenting är sant längre; sanning och verklighet är dinosaurier som ingen inom akademien längre vill befatta sig med.”

Varefter den stora frågan blir vad de akademikernas position egentligen grundar sig på idag? Om de förkastar det jobb som en professors position bygger på varför skulle de förvänta sig betalning och respekt?

”Eftersom Foucault bidragit till uppfattningen att väst är ont och ”the rest” är gott, är det problematiskt för diskursanalytiker att diskutera ”den Andres” problem. Ett exempel är det så-kallade hedersrelaterade våldet.”

Här ser vi åter hur det blotta faktum att Foucault tycker någonting saboterar vetenskapen.

Forskarna vågar inte göra ett dugg som kan råka gå emot den teoretiska grunden. Vi såg effekterna på Hjernevask där personer som kallade sig forskare sade att så länge inga bevis finns utgår man från att det är fel.

Vad var det som var fel? Jo biologiska förklaringar, så länge man inte bevisat biologi är fel så anser de alltså häpnadsväckande nog att egna teorierna om kultur (som inte beläggs alls) är korrekta.

Foucault bevisar aldrig samhällen skapas ”kulturligt” han hävdar istället att krav på bevis är maktutövning.

Och ”forskarna” skall ju vara mot makten så hur kan de rätta sig efter maktens krav på bevis? Detta är ju en praktiskt inställning för alla som vill kalla sig forskare men utan att ägna sig åt mödosam faktainsamling.

”Det var ett av den postmodernistiska vetenskapssociologins främsta slagord och användes gärna inom andra ämnen av folk som ville slippa utföra arbetskrävande empiriska studier och materialinsamling.”

Vi återgår till Pernilla Ouis och det hedersrelaterade våldet.

”Man är nämligen aldrig intresserad av minoriteternas egna, interna diskurser. Det är nästan så att man tänker sig att diskurser bara finns i västvärlden.

Det är alltid väst och det moderna som á priori är fel, och därför den part som blir utsatt för kritik. Inte ”den Andra”.”

Dvs vad som påstås vara forskning är här kulturrasistiskt vinklad bias.

Om bara personen som uttalar sig är från annan kultur skall han enligt dessa stollar bedömas på ett annat sätt.

Eller som Penn & Teller kallade det i programmet Bullshit (se klippet med Edward Nickols 04.05)

”the most inane gibberich we´ve ever heard!”

”En halal-hippie har, liksom Foucault, som utgångspunkt att den förtryckta Andra är god. En sådan person accepterar för ”den Andra” kulturella och sociala uttryck, som man egentligen aldrig skulle acceptera för sig själv.”

Först så säger socialvetenskapens företrädare att godheten skall avslöjas. Sedan förespråkar de en annan godhet som det saknas noll belägg för i verkligheten och som med alla objektiva mått mätt visar de glorifierar svaghet i sig.

Ju mer offer, ju mer inkompetent, ju mer lat och oduglig, desto bättre för socialvetenskapen.

Psykologiprofessorn Steven Pinker beskriver denna ”Standard  Social Science Model” som en sekulär religion. Och därmed måste man vara efterbliven för att tro socialsvetare har en kompetens som kan användas på riktigt.

Saker är kanske inte sanna för dem längre men för det ändrar ingenting för vanliga människor förutom att akademiker går från att vara kompetenta till inkompetenta gällande att lösa verkliga problem.