Aktivarum

Girlwriteswhat är på NOW:s årliga konferens i USA – Var finns de kritiskt granskande journalisterna? | juni 30, 2012

Nu händer det saker på andra sidan Atlanten och för en gångs skull finns kritisk granskning.

National Organization for Women (NOW) har i detta nu sin årliga konferens i Baltimore. Girlwriteswhat berättar att hon finns på plats och kommer att videoblogga om händelsen inom kort.

Vi kan alltså räkna med en bortåt 30 minuter lång kritisk granskning av vad en av världens största feministiska organisationer avhandlade på sin årliga konferens. Där uppkommer dock en viktig fråga.

Hur kommer det sig att Girlwriteswhat behöver göra vad som i grunden är journalisters jobb?

Varför är det så få journalister som närvarar när feministiska organisationer presenterar sina handlingsprogram? Hur kommer det sig att kritisk granskning av feminismen saknas i media?

Paradoxalt nog ser elitfeminister själva detta som ett uttryck för könsmaktsordningen. De menar bristen på kritisk granskning beror på att kvinnor och kvinnofrågor anses oviktiga jämfört med män och mansfrågor.

Inte helt förvånande så har jag ett annat svar på frågan om journalisters feministiska blindhet.

Efter att ha läst oräkneliga texter på ämnet är min slutsats att massmedia och flertalet andra institutioner helt saknar förmåga att skilja minoriteter och majoriteter från de grupper som säger sig promota dem.

De mer observanta läsarna kanske märkte hur jag ovan skrev att elitfeminister själva förklarar frånvaron på journalister med att kvinnor och kvinnofrågor anses oviktiga. Dvs de anser feminism = granskas ej = kvinnor.

Därmed anser både journalister och feminister att kritisk granskning = negativa skriverier = anti-kvinna.

Jag har redan tidigare i flera inlägg påtalat det finns en tydlig bias i massmedia. Här är talande citat från Bernard Goldbergs bok “Bias: A CBS Insider Exposes How the Media Distort the News” 

Even Sam Donaldson, one of the toughest reporters in all of tele­vision journalism, turns into a sniveling wimp when it comes to chal­lenging feminists. A while back, Donaldson wrote in his autobiography, Hold On, Mr. President!, ”because of me no one gets a free ride.

” Well, almost no one. Once Sam called a female park ranger a ”rangerette” and got so many complaints from angry feminists that years later, he tells us, he ”failed to ask a single challenging, provocative question of leaders of feminist organizations” regarding a controversial rape story. 

”I’ve been very careful about offending women,” he writes. ”I’ll challenge presidents any day, but taking on half the world is asking too much.”

Det handlar alltså inte om att tuffa journalister ignorerar feminister för de tycker kvinnor är oviktiga. De ignorerar feminister för de tycker det är så viktigt att inte göra kvinnor upprörda.

Den som läser texter relevanta för ämnet ser om och om igen hur ”kvinnor” förväxlas med ”feminister”.

Hur journalister mentalt hanterar fenomen som Girlwriteswhat och Kvinna och Antifeminist framgår inte men man kan ana de intellektuellt måste fatta hur absurt det är att hävda feminism är halva världen.

Men om de faktiskt fattar det så märks det inte i deras texter. Uppenbarligen anser många journalister denna åsikt ”hör till jobbet” och som konsekvens vågar de knappt skriva kritiskt alls om feminister.

Detta är den främsta anledningen Girlwriteswhat blir vår bästa källa på vad NOW sysslar med.

Det är heller inte bara massmedia som är blinda för skillnaden mellan kvinnor och feminister. Statsmakten tycks också betrakta dem som en och samma sak. Exempelvis vid 2009 års NOW-konferens kan läsas:

”The first speaker of the weekend was Shirley Harrington-Watson, who welcomed participants on behalf of the U.S. Department of Agriculture, a major sponsor of the conference.”

Här kommer vi tillbaka till frågan om kvinnoföreningar igen det s.k. Don Draper-fenomenet. Å ena sidan är statsmakten mansdominerad. Å andra sidan stödjer de mäktiga männen vad de uppfattar som kvinnofrågor.

Likvärdigt stöd till mansfrågor existerar överhuvudtaget inte. Mansfrågor som helhet saknas i statsmakten.

Hur detta kan komma sig förklaras av Typhonblue i texten ”Patriarchy Theory 1.0 And the Apexual” Jag har bloggat om den tidigare men vi kan passa på att återproducera detta citat.

”apexuals do not share a primary, positive identity with the male-bodied, they don’t even share a primary, positive identity with each other.  Their primary, positive identity is with the status hierarchy itself and all the necessary actions and motivations required to climb it.”

Därmed blir det lätt att förstå sig på fenomenet manliga feminister. Alltså män som upptäckt att ju större distans de har till manlighet och män i allmänhet ju mer belönas de av statushierarkin de tillhör.

Kvinnor däremot behandlas precis tvärtom, de uppmuntras identifiera sig med varandra.

”The first plenary session on Saturday had a political theme, with two women in public office addressing the crowd. Ohio Secretary of State Jennifer Brunner — who is running for U.S. Senate in 2010 and will be the first woman senator from Ohio if she wins — spoke about her decision to enter politics, her experiences campaigning, why more women don’t run for office and why they should.”

Här har vi alltså statsmakten som sponsor för en feministisk konferens där företrädare för statsmakten anser fler feministiska kvinnor borde syssla med politik. Kvinnor med andra åsikter räknas såklart inte.

”Next up was Rep. Gwen Moore (D-Wis.), a compelling leader with firsthand experience struggling to make ends meet. Moore told about her early days running for office when her son was injured and she couldn’t afford to keep her health insurance, and it was NOW founder Catherine Conroy who helped her make that payment. Moore urged activists to keep on fighting for all the women who need the power of NOW to make a difference in their lives.”

Och här har vi en politiker som sedan gammalt är i ekonomisk tacksamhetsskuld. Feminister gav henne ekonomisk hjälp med sonens försäkring. Vem hade hjälpt en kämpade pappa vars son råkade ut för en olycka?

About these ads

5 kommentarer »

  1. I senaste Ny Teknik, jobbdelen, ägnades f.ö. ett helt uppslag* åt artiklarna ”ABB skapar talangpool för kvinnor” och ”De hittar tjejer till ledande positioner”.

    ”-En sjukt bra möjlighet att knyta kontakter, tycker studenten Marielle Hagström.”

    Jo, det kan man hålla med om.

    Enligt artikeln om rekryteringsfirman Women Executive Search (som har som affärside att uteslutande söka kvinnor till chefsbefattningar – finns motsvarande för män?):

    ”Många bolag vill ha fler kvinnor på ledande befattningar men har svårt att lyckas.”

    Det tycks vara i linje med ditt resonemang ovan. Etablissemanget är så invant på att stötta kvinnor att man till och med stolt skyltar med sina olika program för att dammsuga marknaden på kvinnliga talanger och ge dem all möjlig hjälp. Det är ju klockren diskriminering, i öppen dager, men ursäktas alltid med att ”män klarar sig ju i alla fall”.

    * I övrigt är det bara annonser och en ytterligare artikel på baksidan – iofs en artikel om en man, Johan Brantmark, med oerhört imponerande meriter, som satts att leda ”Förbifart Stockholm”.

    Kommentar av Ulf T — juni 30, 2012 @ 12:29 e m

  2. Ulf T;

    ”Etablissemanget är så invant på att stötta kvinnor att man till och med stolt skyltar med sina olika program för att dammsuga marknaden på kvinnliga talanger och ge dem all möjlig hjälp.”

    Talanger? Med all den där hjälpen och med den främsta konkurrensen borttagen via diskriminering vilken talang behövs då för att lyckas. Detta är en kardinalkopia på inställningen hos det program som amerikanska militärpiloten Kara Hultgren placerades på. Hennes ostadighet vid landningar med tvåmotoriga plan på hangarfartyg uppmärksammades inte förrän efter hennes dödsolycka – Vid försök att landa en tvåmotorig F-14 Tomcat på hangarfartyg.

    Den andra piloten i programmet var ännu sämre. Hon fick flygförbud efter att ha varit en fara både för sig själv och alla andra. När sedan Centre for Military Readiness avslöjade hon hade katastrofalt usla poäng från pilotprgrammet så stämde hon med hjälp av en feministadvokat CMR. Stämningen som kostade CMR flera hundra tusen dollar att bekämpa i rätten försökte hävda att hennes dåliga resultat berodde på den psykiska knäcken av att hennes poäng hade avslöjats.

    CMR vann dock i rätten.

    Kommentar av Aktivarum — juni 30, 2012 @ 12:59 e m

  3. Hi hi hi hi, ha ha ha ha, hå hå hå hå …

    Se denna vackra video;

    Hi hi hi hi, ha ha ha ha, hå hå hå hå …

    Kommentar av En röst från underjorden — juli 1, 2012 @ 7:02 f m

  4. [...] om kvinnor själva vill ha det så eller inte. Det viktiga är att politikerna tror det och de har precis som media låtit synen på kvinnor styras av feministrörelsens [...]

    Pingback av Feministisk sexism mot män (Misandri) placerar Sverige på den politiska världskartan « Aktivarum — juli 8, 2012 @ 3:58 e m

  5. [...] Eve Ensler, skapare av “Vaginamonologerna” var huvudtalare när N.O.W. hade sin årligen återkommande konferens. Enslers tal började med följande utrop: “Are the Vaginas in the [...]

    Pingback av Girlwriteswhat rapporterar från N.O.W. (National Organization for Vaginas in the house) – Om sexövergrepp i krig « Aktivarum — augusti 3, 2012 @ 8:02 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 622 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 622 andra följare

%d bloggare gillar detta: