Aktivarum

Myten om föräldrars makt att forma sina barn – Manliga Feministers ofta svinaktiga bakgrund – Del 3 | februari 23, 2012

Så var det dags för en ny teori att få sig en känga på Aktivarum – Denna gång handlar det om barnuppfostran.

Här ser ni omslaget till Judith Rich Harris bok ”The Nurture Assumption / ”Myten om föräldrars makt” Liksom flera andra av de böcker jag presenterat här på Aktivarum dyker även denna upp i källförteckningen till Steven Pinkers ”The Blank Slate – The Modern Denial of Human Nature”

Tidigare diskuterade jag forskningen på könsskillnader på barn där forskarna släppte småbarn fria bland leksaker och studerade vilka leksaker som pojkar respektive flickor gillade bäst. Här utvecklar jag de resonemangen. Tack går till Mariel för utformningen av frågeställningarna:

”Gjorde forskarna det på barn som behandlats jämställt då? Eller hade bebisflickorna fått mer ögonkontakt än pojkarna?”

Varför tror vi ofta på den teori som säger att dessa saker har stor betydelse för barnens utveckling?

Vad som borde testas i den här situationen är att fråga om alla pojkar hade fått lika stor mängd ögonkontakt som de andra pojkarna? Då skall ju enligt konventionell teori pojkarna som fick mer ögonkontakt än sina kamrater (det är omöjligt att de fått exakt samma) välja bilar mer sällan.

Vad som är sant för sociala skillnader mellan en pojke och en flicka borde vara lika sant för sociala skillnader mellan en pojke och en annan pojke. Om flickor blir feminina pga mer ögonkontakt borde de pojkar som får mest ögonkontakt också visa ett mer feminint beteende inklusive val av leksaker.

Detta  är en studie som är relativt enkel att göra men jag kan närmast slå vad om att den aldrig blivit gjord

Forskningen i Hjernevask Del 1 av Simon Baron-Cohen visar nämligen att det är mängden testosteron som avgör vilka killar som är mer på bilarna och inte. Mängden testosteron i mammas mage innan födelsen lär knappast påverkas av hur mycket ögonkontakt barnet fick efter födelsen.

Som Steven Pinker påpekar finns här en alternativ teori: Ärftlighet. Rent praktiskt skulle det innebära att barnen som har mer testosteron exempelvis ger sämre respons på ögonkontakt vilket föräldrarna rättar sig efter. Som Pinker påpekar är studier på ämnet värdelösa om de inte kontrollerat för ärftlighet.

Att barn som hade våldsamma föräldrar själva ofta blir våldsamma bevisar inte uppfostran gjorde dem sådana.

Föräldrarna kan nämligen lika gärna rätta sig efter barnets behov kommunicerat genom barnets beteende. Föräldrar pratar mer med naturligt frågvisa barn, föräldrar ger mer frihet till naturligt ansvarsfulla barn osv, att dessa saker korrelerar säger inte vad som orsakade vad.

”Hade man burit dem lika? Osv.”

Vad får oss att tro barn påverkas av sådant här? Beteendegenetikens tre lagar (pdf) och principen om sexuellt urval formulerad av Charles Darwin indikerar att det snarare är de barn som har mest testosteron som blir burna minst. Kvinnor blir också mest attraherade till män med hög testosteronhalt.

Det är särskilt vid ägglossning som kvinnor ger stark respons på manliga beteenden som tyder på högt testosteron.

Inget av detta indikerar att tjejer vid partnerval prioriterar hur pappan kommer att hantera barnen efter födelsen. Vad detta kräsna väljande med fokus på macho-markerande faktorer tyder på är att kvinnor själva anser en mycket stor del av barnens framtid bestäms av pappans gener.

”Hur vet man att de inte redan blivit ‘påverkade’? Barn leker ju ofta också mer med de som de är vana att leka med.”

Tvärtom! Givetvis blir de påverkade men varifrån kom påverkan från början egentligen? Feminister har länge antagit att det börjar i hemmet men som denna Recension av Myten om föräldrars makt visar: Forskningen visar tydligt att hemmet är den minst viktiga delen i barns uppväxt.

”Föräldrar känner ett slags produktutvecklingsansvar för sina barn: har man skaffat barn så gäller det att se till att de klarar sig så bra som möjligt. Vi åhörare på föreläsningen skrattar till när Lars Dencik, professor i social psykologi, uttrycker sig så.”

I det moderna samhället är det kompisarna som sköter uppfostran av varandra.

Psykoterapeuten Barbro Goldinger menar att gränsen går vid 7-års ålder. Det är då det blir viktigare att tillhöra kamratgruppen än att vara mammas & pappas barn. Dencik motsätter sig denna beskrivning. Han menar att i dagens samhälle är barn i kamratgruppen från början. Så här sammanfattar Lars Dencik sociologiskt barnens utveckling i den så kallad Identifikationsfasen:

1. Kontemplering. Barnet betraktar/spanar in/scannar läget. Oftast är det de jämnåriga som betraktas, och oftast de av samma kön 2. Imitering. Barnet härmar och gör som de andra barnen 3. Konformering. De andra barnen tänker: ”Se på honom. Han gör som vi, han bankar – han är som vi.” Barnet blir en del av gruppen.

Det är bara ett problem med denna tjusiga teori: Den säger att vissa barn imiterar andra barn men den säger inget om hur de bestämmer vilket barn som skall imitera vilket barn. Föreställ er att barnen sitter och glor på vad de andra barnen gör, det enda som kan imiteras då är att glo på andra barn.

Vissa barn kommer att bli ledare och vissa andra barn kommer att bli följare, hur bestäms rangen?

Det vet vi inte säkert men att killar med mer testosteron skulle ta risken att gå först och därmed imiteras av killar med mindre testosteron är knappast en teori så osannolik man kan förkasta den utan att först undersöka om det är så. Vi kommer åter till Judith Rich Harris bok.

”Harris tror att skillnaderna främst handlar om att pojkar och flickor har olika lekbeteenden. Pojkar försöker dominera andra pojkar och flickor när de leker, redan vid 2,5 års- 3års ålder. Eftersom flickor har en mindre dominerande lekbeteende så tröttnar de och de bägge könen bildar spontant enkönade lekgrupper om det finns tillräckligt med barn.”

Observera ”försöker dominera andra pojkar och flickor”

Transcribed at GWW:s blog

Männen som diskriminerar mot kvinnor kan alltså med rätta antas även diskriminera mot andra män. Min egen forskningshypotes är att många av de mest dominanta männen är manliga feminister idag. Personer som Johannes Forssberg, Svelands guru Magnus Linton eller gänget som trakasserade Hanna Fridén.

Dessa är långtifrån de enda, det finns många fler manliga feminister som beter sig på liknande sätt.

Det spelar ingen roll att feminismen är kvinnors teori: Liksom alla andra teorier så kan de renast troende utnämna sig till tolkare av den sanna läran. Som exemplet Hanna Fridén visar ovan så är det inget som hindrar manliga feminister från att attackera de kvinnor (som girlwriteswhat) som inte är tillräckligt ”feministiska.”

Vissa män blir alltså feminister eftersom de där får en plattform att undervisa (dominera) kvinnor och trycka till (dominera) andra män. För dem som tvivlar så bjuder jag på en kvinnlig feminists recension av sociologen och superfeministen Michael Kimmels bok Guyland. Enjoy:

”it wasn’t too long before the way he acts as though he’s entitled to define women made me want to put his book through a paper shredder and tell the library it was lost. (I didn’t.) In Kimmel’s view, any woman who doesn’t adhere to the version of feminism advocated by privileged, upper-middle-class, middle-aged-bordering-on-elderly female academics and ”cultural leaders” is anti-feminist – even if they themselves say otherwise.”

Det är alltså inte bara i styrelser och på VD-poster som högpresterande män dominerar.

De har även höga positioner inom den feministiska rörelsens hirarki med akademiska positioner där de manliga feministerna tolkar vad som är den rätta feministiska läran – hos de kvinnor feminismen skall vara till för. Fast å andra sidan, det kanske är ett billigt pris för att få högpresterande män som attackerar andra män?

De finns nämligen överallt, de högavlönade männen som hävdar de vill släppa fram kvinnor när det i själva verket råkar gynna deras egen position jämfört med andra män. De finns inom Näringslivet, inom Högskoleledningar och det är numera status för dem att ha kvinnligt nätverk.

Pär Ström tar nu upp kampen med de dominanta manliga macho-feminist-männen på Newsmill.

Genusnytt berättar han om hur Newsmill nu publicerat hans respons på speciella vägfiler för kvinnoprofessorer. Dessa texter blir ännu mer förståeliga om ni först lyssnar på youtubevideon ”how feminism conned society and other tales” med Girlwriteswhat (ovan)

”En och annan läsare kanske undrar hur det egentligen kommer sig att manliga forskare finner sig i den grova mansdiskrimineringen utan att protestera. Jag vet varför, eftersom jag fått flera email och telefonsamtal från upprörda och frustrerade forskare. De vågar inte protestera, för då bränner de sitt namn, minskar möjligheterna till en kommande akademisk karriär och minskar möjligheterna att få forskningsanslag i framtiden.”

Poängen är att dessa män ofta är betydligt mindre dominanta än de högt uppsatta som bestämt dessa saker skall gälla. Det skrattretande är att vi har en lag mot könsdiskriminering i Sverige men dominanta män har såklart bestäms att lagen får brytas om det drabbar andra (konkurrerande) män.

Sedan sitter feministiska teoretiker och påstår män hjälper varandra  Kan det bli mer skrattretande?

About these ads

29 kommentarer »

  1. Vad kul att mina frågeställningar är något man kan skriva om, och analysera kring!

    Vill också säga att jag kanske har överreagerat lite angående spaltbredden, när det gäller i förhållande till teckenstorlek, m.m. Men står fast vid att ett antal pixlar vore på sin plats så att 2-3 ord extra från plats på varje rad. Anyway..

    Det var intressant läsning. Lustigt att jag precis mailade iväg en fråga om just barn… men det handlade inte om biologi vs. uppfostran som här.

    ”I det moderna samhället är det kompisarna som sköter uppfostran av varandra.
    Psykoterapeuten Barbro Goldinger menar att gränsen går vid 7-års ålder. Det är då det blir viktigare att tillhöra kamratgruppen än att vara mammas & pappas barn. ”

    Jag tror absolut att från cirka 7 års ålder börjar man bry sig mer om att tillhöra kompisarna än föräldrarna.
    *igenkänningskänsla*

    Intressant det där om manliga feminister. Att vara feminist, som man, verkar vara ett sätt att bli mer accepterad… och att säga ”nej jag är inte feminist” som man är då kanske något man blir bestraffad som.

    Tråkigt att forskare inte vågar ta offentlig ställning…

    bara ordet ”feminist” känns väldigt laddat.

    Kommentar av Mariel — februari 23, 2012 @ 3:28 e m

  2. Mariel:

    Kul du gillade det. Jag satt igår och skrev svar på din kommentar och så insåg jag att just de här frågorna var klockrena diskussionsunderlag. Personligen tycker jag mig vara bättre på att svara frågor som andra redan ställer än att först skapa frågan och sedan besvara den.

    Jag tror det har att göra med att om jag letar fram frågan lägger jag även energi på det medan jag annars liksom ”pang bom” får en utmaning framför ögonen och kan lägga all energi på att lösa mysteriet och presentera svaren på ett bra sätt.

    Och ja, jag skulle också vilja ha lite bredare. Men som sagt jag skall testa att rensa en annan av mina bloggar så kan vi testa lite olika alternativa teman där. Visst har du rätt om manliga feminister, poängen är dock inte att de vill bli accepterade, poängen är att de genom feminism vill bli accepterade trots dominant arrogant beteende mot både män och kvinnor.

    Det där stycket där hon berättar hans självgoda attityd fick henne att vilja sätta boken i dokumentförstöraren och ”shred it” har fått mig att skratta till ett otal gånger.

    Kommentar av Aktivarum — februari 23, 2012 @ 4:24 e m

  3. “Gjorde forskarna det på barn som behandlats jämställt då? Eller hade bebisflickorna fått mer ögonkontakt än pojkarna?”

    Har ni någonsin tänkt på att en kommentar som denna faktiskt indirekt stödjer ett biologiskt kön. Varför skulle en flicka vara så benägen att falla i könsmönster att ögonkontakt spelar så avgörande roll? Det måste ju vara så att det biologiska könet är så starkt att några sekunder extra drar fram kvinnan inom henne.

    ”Varför tror vi ofta på den teori som säger att dessa saker har stor betydelse för barnens utveckling?”

    Jag tror att det kommer från vår vilja att tro att vi formar våra barn. Men liknande forskning visar ju att föräldrar egentligen inte gör något för att forma sina barn. Trots att det vill vi tro, vist måste det vi gör påverka ungjävlen!

    ”Mängden testosteron i mammas mage innan födelsen lär knappast påverkas av hur mycket ögonkontakt barnet fick efter födelsen.”

    Eftersom jag är zoologiskt intresserad kan jag ju berätta att hyenor faktiskt har utvecklats på ett sådant sätt att honorna har mera testostron, och hos hyenor ser vi i de flesta (dock inte alla) egenskaper ett omvänt könsmönster.

    ”Det är särskilt vid ägglossning som kvinnor ger stark respons på manliga beteenden som tyder på högt testosteron.”

    Kan också tillägga att kvinnor under ägglossning dras till män med ”hårdare” ansikten. Detta syns också i statistiken då kvinnor är mest benägna att vara otrogna under detta fönster (förutsatt att hon har en man med ett ”snällt” ansikte, vissa av oss får hålla ett extra öga på dem ;) )

    “Hur vet man att de inte redan blivit ‘påverkade’? Barn leker ju ofta också mer med de som de är vana att leka med.”

    Med en sådan retorik kan du inte förklara varför kvinnors preferens av partner varierar under loppet av en månad, den borde vara ganska konstant.

    Kommentar av Adam — februari 23, 2012 @ 11:15 e m

  4. Fantastiskt intressant debatt detta. På tal om könsskillnader vill jag tipsa om ett svar som Jo skrev till mig hos Pelle Billing.

    Jo använde en riktigt fiffig äppelmetafor för att förklara hur könsskillnaderna yttrade sig i den studie av könsskillnader som jag bloggat här om.

    Kommentar av Aktivarum — februari 23, 2012 @ 11:44 e m

  5. Saxat från youtubeklippet

    ”The way I see it, a guy who is desperate would side with the feminist movement to impress girls. I know I did for a while.”

    esepc40991 39 minuter sedan

    Kommentar av Aktivarum — februari 24, 2012 @ 12:06 f m

  6. OT: Om man bara läser Jo’s lista över skillnader får man en väldigt rolig bild över en människa, men det kanske bara är jag som finner hela grejen med att en människa skulle ha lättare att rulla runt om man la den ner än andra människor?

    Men ja, väldigt bra jämförelse, alla kan se skillnader mellan olika äppelsorter ganska enkelt faktikt. Man behöver inte veta vad de heter men man ser at det är skillnad på dem.

    Jag vet att det gjordes en studie om testosteron på kvinnor, dubbelblindad såklart som alla bra studier är. De gav ena gruppen testosteron, andra gav de placebo och sedan hade en en kontrollgrupp. Sedan fick de göra tester där man mätte hur pass rättvisa de var. Om jag minns rätt skulle kvinnorna ge pengar (eller liknande) till en annan person som de inte kunde se och forskarna antog att testosteronet skulle göra dem mer egoistiska, detta var sant för kvinnor med placebot, de behöll större delen om inte hela delen för sig själva för att det var så de trodde de skulle bete sig. Kvinnorna med testosteron var väldigt rättvisa och gav närmare hälften och kvinnorna i kontrollgruppen minns jag inte vart de landade dock.

    Men om detta stämmer så skulle det innebära att det INTE är de med mest testosteron som blir feminister och mobbare utan de med mest testosteron blir de som står upp mot orättvisa.

    Ska leta rätt på denna studie och länka, detta är ju bara taget ur mitt minne.

    Kommentar av David Holman — februari 24, 2012 @ 12:56 f m

  7. Hittat: http://www.nature.com/news/2009/091208/full/news.2009.1131.html

    Snabbversionen: Två grupper och ingen kontrollgrupp (av någon anledning vilket hade varit väldigt intressant annars, men kanske någon framtida studie), de blev tillfrågade om de trodde att de fick eller inte fick testosteron innan de tog testet (10 penga-enheter som du ska dela med en annan, du ger dem ett erbjudande och motparten kan tacka ja, tackar personen nej så får ingen pengarna så man vill inte ge för låga erbjudanden för då vill ingen ta emot det).

    Kvinnor som fick testosteronet gav mer rättvisa erbjudanden jämfört med kvinnor som trodde sig fått det. Detta är väldigt intressant om man funderar på manlig aggresivitet då. Varför är fler män än kvinnor aggresiva och tar mer risker när de går in och ska löneförhandla? För att de har en känsla av att detta är ett rättvist pris på mina tjänster som ni tar nytta av. Då kvinnor inte har sama känsla för rättvisa (enligt denna studie) så ger de ett mildare erbjudande till sin chef.

    Mycket intressant, så om vi går till gäng och liknande så kan man göra samma antagande där. Männen upplever att hela samhället är emot dem av en eller annan orsak, och de har förmodligen rätt (speciellt här i LA med Bloods and Crips). Så om jag med våld tar för mig av det ena eller andra så är det bara rättvist.

    Kommentar av David Holman — februari 24, 2012 @ 1:15 f m

  8. NY FÖRSKOLELITTERATUR: ”EN ROSA PEDAGOGIK”

    Liber AB marknadsför:

    ”Boken En rosa pedagogik vill visa vad ett jämställdhetsarbete i den svenska förskolan handlar om och hur det växt fram i mötet mellan teori och praktik. På vilket sätt skulle förskolan kunna bli en avgörande jämställdhetspolitisk arena i det svenska samhället?

    [Kommentar: Förskola = politisk arena för tidig hjärntvätt och statlig beteendedressyr.]

    Boken är skriven inom ramen för forskningsprojektet Förskolan som jämställdhetspolitisk arena med stöd från Vetenskapsrådet. I tretton kapitel presenterar forskare, förskollärare och studerande på master- och forskarutbildningar sina studier och tankar om vad som nu görs i termer av jämställdhet i svenska förskolor (och i viss mån skolor) och hur man vidare kan utmana detta arbete i förskole- och skolpraktiker.

    [Kommentar: Stöd från Vetenskapsrådet = stöd från svenska skattebetalare som inte har blivit rådfrågade.]

    – – – Ett omkodande av färgen rosa i det pedagogiska arbetet innebär en utmaning av alla typer av maktrelationer, även av pedagogiska praktiker som stelnar och blir ny norm.

    En rosa pedagogik innebär ett arbete som på allvar vill utmana föreställningen om två stabila och oföränderliga kön och i stället se kön/genus som en pågående föränderlig multiplicitet.”

    [Kommentar: alla typer av maktrelationer = alla maktrelationer som går den statsfeministiska, lysenkoistiska, socialkonstruktivistiska maktrelationen emot.]

    http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/liber_ab/news/view/en-rosa-pedagogik-36377

    Bland författarna återfinns 10 kvinnonamn och 1 mansnamn, Christian Eidevald.

    EXEMPEL PÅ KAPITEL: Linnea Bodén: Könsneutralitet och kompensatorisk pedagogik. – Anna Palmer: Kropp, knopp och matematik.

    LINNEA BODÉN är doktorand i genusvetenskap vid Linköpings universitet. – ANNA PALMER är fil.dr vid Stockholms universitet med avhandlingen ”Att bli matematisk. Matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna”. – CHRISTIAN EIDEVALD blev 2009 fil.dr vid högskolan i Jönköping med sin s.k. vetenskapliga avhandling ”Det finns inga tjejbestämmare – att förstå kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek”. – P4 Jönköping lät 2009-02-26 Eidevald framträda i ett eget program: ”Långt kvar till en jämställd förskola.”

    Följande fördjupningsläsning rekommenderas av Info (om ”kompensatorisk pedagogik” m.m.):

    http://tanjabergkvist.wordpress.com/tag/kompensatorisk-pedagogik/

    Kommentar av Info — februari 24, 2012 @ 10:02 f m

  9. @Info
    ”Könsneutralitet och kompensatorisk pedagogik.”
    Ja, det är som ja misstänkt genom nyhetsbeskrivningarna, man vill kopmensera för barnens nomrativa liv utanför skolan att pedagogiken tvingar in barn i ställen de inte är bekväma med för att de tror det är ett nollsummespel.

    Kommentar av David Holman — februari 24, 2012 @ 10:31 f m

  10. David Holman

    ”Ja, det är som ja misstänkt genom nyhetsbeskrivningarna, man vill kopmensera för barnens nomrativa liv utanför skolan att pedagogiken tvingar in barn i ställen de inte är bekväma med för att de tror det är ett nollsummespel.”

    Vilket är fullkomligt vidrigt. Att tvinga barn istället för att göra själv. Jag äcklas så fruktansvärt av det. Just den specifika dubbelmoralen. ”Låt oss experimentera på barn!”

    Jag vet inte vad det är i kulturen som gör att fysiskt våld ses som värre än psykiskt. Är det för att occulära intryck ger större emotionell respons än psykosociala?

    Sorry /rant

    Kommentar av hamstrn — februari 24, 2012 @ 12:50 e m

  11. Juste! Erik jag tänker också köpa din bok.

    Kommentar av hamstrn — februari 24, 2012 @ 12:51 e m

  12. Enig med tanken om att barn kommunicerar med varandra och därmed påverkar varandra.

    Helt enig med tanken om att det är oss vuxna föräldrar som ” produktansvaret” för våra barn o vi föräldrar
    ( inte det socialistiska kollektiva som ) äger barnen..

    Varför skaffar vi annars barn?

    Per Hagman

    Kommentar av per hagman — februari 24, 2012 @ 3:46 e m

  13. “Hur vet man att de inte redan blivit ‘påverkade’? Barn leker ju ofta också mer med de som de är vana att leka med.”

    ”Med en sådan retorik kan du inte förklara varför kvinnors preferens av partner varierar under loppet av en månad, den borde vara ganska konstant.”

    @Adam: Är det inte skillnad på flickor och kvinnor? För jag antar att preferens av partner i så fall avgörs mycket av hormoner…

    Kommentar av Mariel — februari 24, 2012 @ 5:04 e m

  14. ”@Adam: Är det inte skillnad på flickor och kvinnor? För jag antar att preferens av partner i så fall avgörs mycket av hormoner…”

    Jo absolut, jag var lite otydlig med vad jag menade, var ganska trött när jag skrev den kommentaren så jag tappade nog tråden lite.

    Vad jag syftade på var att om hormoner påverkar en vuxen kvinnas könsroll så borde det vara ganska rimligt att flickor som skiljer från pojkar på ett kemiskt plan också gled in i könsroller som ett resultat av hormoner. Detta är inte en nödvänlighet men det är ett rimligt antagande, det finns så vitt jag vet inga bra belägg att speciella ”könsmönster” receptorer skulle börja produceras när barn blir tio elva år.

    Kommentar av Adam — februari 24, 2012 @ 8:41 e m

  15. @Adam: Blir inte gränsen mellan flicka och kvinna ändå lite mer utsuddad då? Att gränsen inte är så tydlig vid en viss ålder alltså… Utan att det sker sakta men säkert från det att vi föds?

    Är det i så fall också biologiskt det här med små minimodeller? (flickor). Att de beter sig så inför att bli kvinnor en dag…

    (förlåt om jag också pratar gojja nu, är övertrött)

    Kommentar av Mariel — februari 24, 2012 @ 10:20 e m

  16. Mariel: Oroa dig inte, om något förstår övertrötthet just nu är det jag.

    Absolut blir gränsen mellan flicka och kvinna utsuddad. Men det är ganska självklart när vi tittar på människan. Vi vaknar inte upp som män eller kvinnor på morgonen det är en gradvis övergång och en gräns är omöjlig att sätta.

    Problemet blir att vi lägger väldigt mycket vikt i saker vi är benägna att bry oss om ren evolutionärt. Om du jämför tillräckligt många DNA sekvenser så kommer du tillslut att hitta två människor som delar mindre DNA (med varandra) än en annan människa och en schimpans. Så det är krångligt, på ett plan är ju schimpans/människa duon mera lika (genetiskt) än människa/människa duon men ingen som har ögon skulle få för sig att tro det.

    Det verkar finnas visst belägg att se på kvinna/flicka frågan på samma sätt. Vi som har ögon att se med fattar ju att det är stora skillnader men kommer vi tillräckligt långt in i de biologiska strukturerna och funktionerna ser vi inte riktigt samma sak. Tittar vi på vad som händer biologiskt när en flicka blir till en kvinna så är det otroligt få saker vilket gör att det mesta fungerar på samma sätt på liten som stor.
    Det finns undantag och små saker kan göra stora skillnader, så jag påstår inte på något sätt att jag har rätt. Men tar man hänsyn till vilka biologiska funktioner som verkar (utifrån dagens kunskap) styra ”könsbundet” beteende så är de väldigt konstanta om vi bortser från de som rör sexuell attraktion.

    Vad gäller minimodeller så finns det givetvis inget i deras biologi som skulle säga ”bete dig som en modell” eftersom det är rimligt att tro att modeller funnits för kort tid för att få en evolutionär inverkan. Men vist finns det fog för att barn har en stark benägenhet att härma det vuxna gör, vilket är rimligt i ett evolutionärt perspektiv då barndomen faktiskt handlar om att bli vuxen, det är huvudfunktionen av barndom så vitt vi vet i dag. Men detta härmande beteendet är dock inte könsbundet, Om vi ser detta med perspektivet av ett biologiskt kön så skulle vissa barn är mera benägna att härma vissa beteenden. Ett exempel (för att spela på klassiska könsroller) skulle vara att genomsnitts pojken är mer benägen att härma beteenden som är mera fysiska eller har mer risk involverat medan en genomsnitts flicka är mera benägen att härma beteenden som har mer med organisation att göra eller att pyssla med något (tex sitt utseende).

    En sådan struktur är ganska logisk om vi skulle ha skillnad mellan könen biologiskt. Härmning/inlärning är en sådan komplex struktur rent biologiskt att det är orimligt att det finns två olika system, en för flickor en för pojkar. Det är ur ett evolutionärt perspektiv därför logiskt att härmandet är gemensamt med att intresset att utöva den modifieras lätt vilket är otroligt mycket ”enklare”. Det är just detta som gör att det inte finns ”två könsroller”, en manlig en kvinnlig. Detta likt det mesta andra i beteendet har en huvudstomme som delas av (praktiskt taget) alla människor med som modifieras av en lång rad gener. Detta gör att variation kan existera, men det verkar som att det finns (minst) två huvudgrupper där den ena är benägen att ha vissa andra gener påslagna än den andra. Men vad som är viktigt att påpeka är ju att grupperingar och organisation är något vi människor gör, likt att vi organiserar växter i olika familjer och släkten efter liknande egenskaper. När vi gör sådant finns det alltid saker som inte passar in i våra strukturer. Det finns i dag ingen anledning att tro att så inte skulle vara fallet med biologska könsbundna beteenden vilket gör att vi alltid ska vara öppna för att individer avviker från våra satta grupper.

    Kommentar av Adam — februari 25, 2012 @ 12:03 f m

  17. Pojkar och flickor är inte samma sak. Detta är alltjämt ett obestridligt vetenskapligt faktum.

    Män och kvinnor är inte samma sak. Detta är alltjämt ett obestridligt vetenskapligt faktum.

    Att i mötet med varje pojke eller flicka, man eller kvinna behandla denna individ som om de vore samma sak, ett könlöst kommunist-hen, det är ju själva definitionen av: fullständig social inkompetens.

    Att inte i realtid klara av att se, och bekräfta, den absolut helt unika individen, barnet eller den vuxne, som har ett medfött kön, medfödd personlighet, och medfödda talanger – är social inkompetens. Detta faktum kvarstår även om den obildbara via nyspråk kallar denna verklighetsförnekelse, denna könsideologiskt påbjudna sociala inkompetens: ”genuspedagogik, genusvetenskap”.

    Kommentar av Liberalen — februari 25, 2012 @ 8:52 f m

  18. Erik,

    Har du läst något av Sim Baron-Cohen?

    Jag var på föreläsning av honom i höstas som hette: ”Is autism and extreme of the male brain?”

    Han har skrivit flera intressanta böcker om autism och om hur det kan vara en extrem av den manliga hjärnan.

    Kommentar av hamstrn — februari 25, 2012 @ 9:57 f m

  19. ska läsa era svar sen men har några frågor till den som känner sig manad att svara:

    – många brukar ju säga att ”låt barn få vara barn”, både från genushållet och genusmotståndarna.. men ni pratar ju om att det som gäller för de vuxna, gäller också för barnen typ… att man ska vara som en slags minivuxen just för att man tränar på att vara vuxen en dag. jag förstår att övergången inte sker över en dag, utan mer över en läängre tid.

    men hur kan ”barn få vara barn” om man medvetet försöker att lära dem hur vuxenvärlden fungerar? Gör inte barn bara som vi gör automatiskt? ”Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.” – tanken typ. MÅSTE man verkligen ha butiker i så fall med uppdelade könskategorier, borde det inte bara finnas en enda barnavdelning som går efter storlek… och sen kommer det biologiska göra att barnen kanske dras till olika färger, typer av kläder? (eftersom de sett på vuxenvärldens val och vill gärna efterlikna).

    Måste det verkligen finnas vuxna som säger ”Det där är för flickorna, en tjejleksak” till pojkar som ibland leker med dockor och barnvagnar..är det verkligen nödvändigt om nu barnen gör barn-vuxen-processen automatiskt?

    Jag köper nämligen både varierade kläder och leksaker, och färger, och sen hur ”utfallet” blir, de gör mig inte så mycket, jag ”stöttar” han i hans val. Det jag stör mig på är när andra ska kommentera valen.

    Kommentar av Mariel — februari 25, 2012 @ 10:11 f m

  20. @Mariel
    Jag tror uppdelningen i butiker är till mest för föräldrarnas skull, att det ska gå snabbt att hitta rätt kläder för sitt barn. Skulle uppdelningen vara storlek så tror jag nog man kunde hittat kläderna lika snabbt men detta är ju en testat metod som uppenbarligen fungerar, men tror inte det skulle vara så stor grej om en affär gjorde annorlunda.

    Att barn gör som vuxna gör (som sina föräldrar) är för att de delar samma gener och är därför mer benägen att göra likadant, sen ingår ju härmande också men som sagt mer benägna att härma det beteendet pga generna för det.

    Det måste inte finnas vuxna som säger ”detdär är för flickor”, men vuxna har ju den känslan och kommer uttrycka den på ett eller annat sätt inte sant? Om de behöver säga det verbalt till sin unge är väl lite onödigt och det bästa är ju om man är accepterande även för en unge som väljer en icke-normativt uttryck i lek, men oddsen är att den kommer välja ett normativt… det är ju normativt av en anledning. Och då kommer den själv uppleva ”tjejleksaker” och ”pojkleksaker”.

    Själv minns jag att jag lekte med min mammas gamla barbies, dock lekte jag inte hus med dem utan dessa var ju soldater.

    Kommentar av David Holman — februari 25, 2012 @ 10:52 f m

  21. Adam:

    ”Har ni någonsin tänkt på att en kommentar som denna faktiskt indirekt stödjer ett biologiskt kön. Varför skulle en flicka vara så benägen att falla i könsmönster att ögonkontakt spelar så avgörande roll?”

    Inte nödvändigtvis, kan lika gärna handla om idén/teorin/åsiktssamlingen att ungar blir likadana bara de behandlas likadana. Steven Pinker m.fl har sågat den teorin längs skoknölarna eftersom anhängarna inte fattar de dels måste kontrollera ärftlighet, dels undersöka om det är barnet som anpassar sig efter föräldrarna eller föräldrarna som uppfostrar efter den respons de får av barnet.

    ”Det måste ju vara så att det biologiska könet är så starkt att några sekunder extra drar fram kvinnan inom henne.”

    Nej, de menar ju att pojkar blir likadana om vi behandlar dem likadant. Problemet med den idén är (som Pinker påpekar) att väldigt få föräldrar skulle uppfostra sina ungar strikt teoretiskt. De flesta föräldrar skulle testa olika saker och se vad som händer. De flesta föräldrar vill ha positiv respons av sina barn.

    ”Jag tror att det kommer från vår vilja att tro att vi formar våra barn. Men liknande forskning visar ju att föräldrar egentligen inte gör något för att forma sina barn. Trots att det vill vi tro, vist måste det vi gör påverka ungjävlen!”

    Vi formar våra barn redan när vi letar partners. Vi formar barn när vi beslutar vad vi jobbar med (som påverkar vart vi kommer att bo, vilket påverkar de unika upplevelser barnet sannolikt får i livet) Vi formar våra barn genom beslut om vilken skola de går i osv. Det enda dessa slutsatser betyder är att TEKNIK i uppfostran inte formar barn.

    ”Eftersom jag är zoologiskt intresserad kan jag ju berätta att hyenor faktiskt har utvecklats på ett sådant sätt att honorna har mera testostron, och hos hyenor ser vi i de flesta (dock inte alla) egenskaper ett omvänt könsmönster.”

    Det visste jag. En av de kända dokumentärerna om könsskillnader tar upp hur hyenor har omvända könsmönster. Tror det är den om ”Testosteron” som gick på SVT. Den går dock inte att se där längre.

    ”Kan också tillägga att kvinnor under ägglossning dras till män med “hårdare” ansikten. Detta syns också i statistiken då kvinnor är mest benägna att vara otrogna under detta fönster (förutsatt att hon har en man med ett “snällt” ansikte, vissa av oss får hålla ett extra öga på dem )”

    Ja och nej…. Det hjälper definitivt inte att hålla ett extra öga på dem för det kommunicerar omanlig oro vilket är oerhört avtändande.

    ”Med en sådan retorik kan du inte förklara varför kvinnors preferens av partner varierar under loppet av en månad, den borde vara ganska konstant.”

    Den är konstant. Poängen är att kvinnor har två preferenser. En kortsiktig, en långsiktig. Den kortsiktiga är vanligtvis osynlig, det är i stort sett bara genom evolutionspsykologi kvinnors kortsiktiga preferenser framkommer. Samhällen genom historien har skapat ekonomiska system som bygger på den långsiktiga (vilket ger män moroten att anstränga sig mer i förhoppning att förtjäna mer åtråvärda kvinnor, något som i modern tid tidningar och filmer kapitaliserat på) och ju större risker den kortsiktiga innebär ju mindre syns den.

    Kommentar av Aktivarum — februari 26, 2012 @ 7:20 f m

  22. Mariel:

    ”- många brukar ju säga att “låt barn få vara barn”, både från genushållet och genusmotståndarna.. men ni pratar ju om att det som gäller för de vuxna, gäller också för barnen typ… att man ska vara som en slags minivuxen just för att man tränar på att vara vuxen en dag. jag förstår att övergången inte sker över en dag, utan mer över en läängre tid.”

    Problemet med att säga ”låt barn få vara barn” är att man då måste veta hurdana ”barn” är. Detta medan det i verkligheten är så att barn är olika andra barn och frågan därmed bara kan besvaras i väldigt generella termer. Som exempelvis att barn inte skall betyngas med försörjningsansvar eller sexualiseras. Där uppkommer dock ytterligare ett problem med att olika länder har olika gränser för barn. För att inte tala om de individuella skillnaderna i mognad mellan barnen, skillnaden i ålder mellan de födda i Januari och de födda i December samt det faktum att de inte alla hamnar i puberteten samtidigt bara för att nämna några saker.

    ”men hur kan “barn få vara barn” om man medvetet försöker att lära dem hur vuxenvärlden fungerar?”

    Det är en bra fråga men hur kan barn vara barn om vi medvetet håller tillbaka dem eftersom vi tycker de måste komma i en viss ålder innan de är mogna för vuxenvärlden? Och som jag påpekat ovan finns det ingen klar gräns mellan barn och vuxenvärlden. I Sverige blir du myndig 18 vare sig du är mogen för det vid 16 eller 20. Hoppar vi bakåt i tiden så gick ungar från att vara barn till att vara vuxna enbart när de var mogna för det och detta bedömdes för killar via en så kallad ”manbarhetsrit”

    ”Gör inte barn bara som vi gör automatiskt? “Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.” – tanken typ.”

    Nej barn gör inte automatiskt som vi gör. Det enklaste sättet att se det är att bedöma olikheten mellan två syskon med samma föräldrar att härma.

    Kommentar av Aktivarum — februari 26, 2012 @ 7:47 f m

  23. Mariel:

    ”MÅSTE man verkligen ha butiker i så fall med uppdelade könskategorier, borde det inte bara finnas en enda barnavdelning som går efter storlek… och sen kommer det biologiska göra att barnen kanske dras till olika färger, typer av kläder?”

    Den här frågan är väldigt märklig eftersom man lägger ansvaret på affärerna vad man själv väljer att lägga pengar på. Mig veterligen finns det ingen lag eller regel som bestämmer hur affärer ordnar sina kläder. Frågan är snarare om affärer med könsuppdelade avdelningar säljer bättre? Här har vi en typisk strukturell ”äta kakan och ha den kvar” fråga. Å ena sidan skall affärer inte könsuppdela. Å andra sidan skall kunderna vara fria att handla från affärer som gör det.I praktiken så kan vilken affär som vill det avstå från att könsuppdela, de måste bara vara beredda att ta ekonomiska förluster om fler kunder föredrar könsuppdelade avdelningar och handlar mer någon annanstans.

    ”(eftersom de sett på vuxenvärldens val och vill gärna efterlikna).”

    Ungar vill inte efterlikna vuxenvärlden. De vill möjligen efterlikna sin generations idoler men de vill också ta avstånd från sina föräldrar. Det där varierar såklart med åldern men rent generellt kommer knappast barn att se ut som sina föräldrar om de inte måste. Ta exempelvis modet där alla skulle ha adidasbrallor ”three stripes” med knappar på sidorna. Mina föräldrar och deras bekanta hatade verklligen den trenden. Vidare så brukar unga tjejer sminka sig betydligt hårdare än sina mammor gör bara för att nämna ett par saker på temat.

    ”Måste det verkligen finnas vuxna som säger “Det där är för flickorna, en tjejleksak” till pojkar som ibland leker med dockor och barnvagnar..är det verkligen nödvändigt om nu barnen gör barn-vuxen-processen automatiskt?”

    Personligen anser jag inte barn behöver vuxna som säger saker alls om sådana saker (dagis är en modern förteelse, hoppa några årtionden tillbaka i tiden så fick ungar i högre grad sköta sig själva – endast mycket rika föräldrar hade tid att hålla koll på ungarna. Jag är dock försiktig med sådana uttalanden idag eftersom de ofta inte verkar handlar om vuxna som säger saker – utan blir otydliga kritiska hänvisningar till reklam och media där man lagt ansvaret för kundernas val på affärerna och deras försök att gå runt. Som sagt, det är väldigt märkligt att höra vuxna personer fråga om affärer ”måste” könsuppdela kläder och leksaker. I teorin är det ju bara att ha bådadera och låta kunderna avgöra vad affärerna måste ha för att inte bli utkonkurrerade.

    Men genusfolk brukar aldrig förespråka detta. De brukar kräva särskilda ekonomiska fördelar för ”minoriteten” och de brukar kräva nackdelar för ”majoriteten” (när de öht tillåter majoriteten alltså, inte sällan vill de ha lagar, regler och policys som frånta rmänniskor rätten att välja ”fel”

    Vidare är en av orsakerna affärer vill könsuppdela just att de vill satsa mer på tjejer. Många fler tjejer än killar har som intresse att gå i affärer och titta på varor (shopping) En studie jag såg för ett bra tag sedan visade att affärer i ett shoppingcentra lade 7 gånger mer yta på varor specifikt för tjejer än varor specifikt för killar. Att placera allting tillsammans riskerar att göra hela affärens sortiment bara för tjejer.

    ”Jag köper nämligen både varierade kläder och leksaker, och färger, och sen hur “utfallet” blir, de gör mig inte så mycket, jag “stöttar” han i hans val. Det jag stör mig på är när andra ska kommentera valen.”

    Personligen stör jag mig mycket mer på experter. När vanliga människor ger sina åsikter är det just bara åsikter – den enas inte mer värd än den andras. Det är bara att lyssna på deras åsikt och ha en egen annan åsikt. När experter däremot uttalar sig är det i bästa fall rekommendationer, i värsta fall är det policys som skall följas och byråkrater som vill ”implementera” saker vars effekter de tar inget som helst ansvar för.

    Kommentar av Aktivarum — februari 26, 2012 @ 8:29 f m

  24. [...] Svaret på den frågan finns i blogginlägget om “föräldrars makt”. Idag befinner sig barn i kamratgrupper från dagisåldern. I kamratgruppen är vissa ledare och [...]

    Pingback av Mariel intervjuvar Erik Wedin | MARIEL´s — februari 27, 2012 @ 9:35 f m

  25. [...] skyller hon på uppfostran. Varför skall man gå på vad forskningen visar i “Myten om föräldrars makt” när man istället som journalist kan gå regeringars ärenden och sprida rena fantasier för man [...]

    Pingback av Therese Larsson om kvinnors feghet – Feminism handlar om chefsrace mot män – Inte kvinnlig befrielse « Aktivarum — mars 25, 2012 @ 12:55 e m

  26. [...] år på oss? WTF!? Så med andra ord är sonen våldtäktsman från början och sedan skall de uppfostra bort det? Kan misandri bli mer uppenbar än i Aronssons ÖP-text. “Planen är att börja [...]

    Pingback av Pojkhatisk krönika i Östersundsposten signerad Annacarin Aronsson « Aktivarum — juli 23, 2012 @ 12:43 e m

  27. […] på den frågan finns i blogginlägget om “föräldrars makt”. Idag befinner sig barn i kamratgrupper från dagisåldern. I kamratgruppen är vissa ledare och […]

    Pingback av Mariel intervjuvar Erik Wedin — augusti 20, 2013 @ 3:46 e m

  28. […] svin, det uttrycket myntade? Aktivarum (del 1, del 2, del 3) när det gäller vissa typer av människor som blir hyllade för att de inte är svin längre? […]

    Pingback av Så blir du en hjälte inom feminismen! « Toklandet — september 11, 2013 @ 8:39 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 622 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 622 andra följare

%d bloggare gillar detta: